I tisdags löd startskottet för Inter@ktivt lärande, en ny satsning på IT och lärande i stadsdelen Bergsjön i Göteborg. Satsningen innebär att alla sjätteklassare ska få låna varsin laptop, och att datoranvändningen kommer att spela en viktig roll i utvecklingen av undervisning och lärande. Tanken är att eleverna ska ha tillgång till varsin dator till och med år nio. Det hela drar gång i full skala efter sommaren, men inleds redan nu med ett pilotprojekt i en klass på Bergsjöskolan.

I pressmeddelandet frÃ¥n Göteborgs Stad betonas att det är nödvändigt att skolan arbetar med de kunskaper och färdigheter som är nödvändiga i dagens samhälle – och stimulerar nyfikenhet, kreativitet och lusten att lära. Inledningsvis kommer datorerna framför allt att spela en central roll i svenska, matematik och samhällsorienterande ämnen. Med andra ord handlar det bÃ¥de om att ge stöd Ã¥t undervisningen av de traditionella basfärdigheterna, att läsa, skriva och räkna, och att hjälpa eleverna att utveckla sin informationskompetens.

Mark Warschauer, som undervisar och forskar vid University of Californa, Irvine, visar i sin forskning att en egen dator underlättar för eleverna att lära sig att hantera medieutvecklingen och informationsöverflödet, under förutsättning att lärarna kan ge dem det stöd som de behöver. Han pekar ocksÃ¥ pÃ¥ att elevernas sprÃ¥kutveckling förbättras när de kan använda stavnings- och grammatikkontroll, ordböcker och andra hjälpmedel som finns pÃ¥ datorn eller pÃ¥ Internet. Den sistnämnda slutsatsen fÃ¥r stöd av David Silvernail, som utvärderar effekterna av Maine Learning Technology Initiative – världen hittills största satsning pÃ¥ en dator Ã¥t varje elev. Hans slutsats i rapporten Creating Better Writers, som kom i oktober förra Ã¥ret, är att elevernas skrivande blir bättre ju mer de använder datorn.

Skolorna i Göteborg arbetar sedan ett par år tillbaka målmedvetet med elevernas språkutveckling, och den här satsningen kommer sannolikt att ge en rad nya impulser åt det arbetet.

I en artikel i Vårt Göteborg häromveckan pekade man bland annat på att Broängsskolan i Botkyrka spelar en viktig roll som inspirationskälla. Det pågår förstås redan en hel del projekt inom det här området i Sverige, vilket bland annat framgår av den information som finns hos svenska Apple. Satsningen i Falkenberg, som inleddes förra hösten, är ett exempel på en målmedveten satsning som tar sin utgångspunkt i aktuell forskning.

Det blir spännande att följa den fortsatta utvecklingen, både i Bergsjön och på andra håll!

Ett problembaserat och undersökande arbetssätt har under de senaste tio, femton åren blivit allt vanligare i skolan. Det innebär att både lärare och elever behöver en rad nya kunskaper och färdigheter för att kunna hantera de utmaningar de ställs inför. Ofta sammanfattas de i begreppet informationskompetens.

Undervisningen går inte längre främst ut på att läraren ska förmedla ett givet innehåll, med utgångspunkt i läroboken, som eleverna ska kunna återge så bra som möjligt. Istället handlar det om att eleverna, med hjälp och stöd av läraren (och skolbibliotekarien), ska lära sig att hantera och lära sig av all den information som finns tillgänglig ute i samhället. En stor del av det här arbetet sker online, på Internet.

Men vad krävs egentligen för att detta ska fungera i praktiken? Häromdagen skrev jag en artikel, publicerad på Kolla Källan, där Louise Limberg, professor på Bibliotekshögskolan i Borås, och Jon Hoem, forskare och lärare på Mediesenteret vid Høgskolen i Bergen, resonerar kring detta.

Den empiriska forskningen visar att undervisningen till övervägande del handlar om att söka och sortera information, medan värderingen av innehållet, och det lärande som borde vara huvudsaken, ofta hamnar i skymundan. Källkritisk granskning och förmågan att sammanställa och dra slutsatser av information från olika källor är nödvändiga beståndsdelar i ett problembaserat lärande. Därför borde de lyftas fram mer i undervisningen. Informationssökningen är medlet, inte målet.

Louise Limbergs och hennes kollegors forskning visar att läraren måste delta aktivt i elevernas arbete för att de ska lära sig det som de behöver. Det är nödvändigt att utmana elevernas förkunskaper om ämnesinnehållet, att ställa kritiska frågor och att kommentera elevernas prestationer på ett konstruktivt sätt så att de börjar reflektera kring sitt lärande. Men det gäller också att resonera med eleverna kring de källor de har valt att använda och att problematisera hur de drar nytta av informationen för att skapa kunskap.

Användningen av informationen måste alltså hamna i fokus. Annars finns det en uppenbar risk för att det mest handlar om textflytt och sökslump och att sökandet efter information överskuggar lärandet.

Forskningen visar tydligt att många lärare behöver vägledning för att lära sig hantera de nya arbetsuppgifterna. Är detta primärt en uppgift för lärarutbildning och fortbildningsverksamhet eller är det bättre att lösa problemen genom att utöka samarbetet mellan lärare och bibliotekarier? Krävs det kanske någon helt annan åtgärd?

I september förra året startade Uppsala kommun ett pilotprojekt kring läxhjälp på Internet tillsammans med svenska Microsoft. Matematik var första ämnet ut och därför heter satsningen Prata matte på nätet. Tjänsten vänder sig till elever från årskurs fyra till och med gymnasiet.

De som hjälper till med läxorna kallas mattecoacher och kommer från IB-programmet på Katedralskolan i Uppsala samt civilingenjörs- och lärarprogrammen på Uppsala Universitet. Eftersom tjänsten även är tillgänglig för gymnasiet, är det förstås nödvändigt att det finns coacher med eftergymnasial utbildning som kan ge hjälp och stöd.

Läxhjälpen sker med hjälp av chatprogrammet Windows Live Messenger och på projektets webbplats kan man lätt se vilka coacher som är uppkopplade. Tiden mellan 16 och 22 är normal läxhjälpstid, men det kan även fungera vid andra tider om det finns coacher uppkopplade.

Det hela har visat sig fungera, så nu fortsätter satsningen. Radio Uppland nämnde i ett inslag idag att projektet har tilldelats drygt en halv miljon. Efterhand kommer läxhjälp i fler ämnen samt på andra språk än svenska. Det är också meningen att tjänsten ska kunna nås från andra communities och mötesplatser. Tanken är att vara nåbar där ungdomarna finns.

Själva poängen med läxhjälpen är inte att ge det rätta svaret, utan att hjälpa eleverna att förstå problemet så att de själva kan lösa det.

Chatprogrammet innebär dock vissa begränsningar – till exempel är det inte möjligt att skriva matematiska formler. Det innebär att det kan vara svÃ¥rt att ge vägledning ibland, som en av coacherna pÃ¥pekade i Uppsala Nya Tidning för nÃ¥gra mÃ¥nader sedan. Här har den frivilliga läxhjälpstjänsten Pluggakuten en bättre lösning, nämligen Mathsymbolizer, som gör det möjligt att skriva in formlerna. Dessutom sker inte hjälpen i chattform, utan som en anslagstavla. Den hjälp som ges finns alltsÃ¥ även tillgänglig för andra efterÃ¥t.

Finns det andra kommuner som arbetar eller planera att arbeta på det här sättet?

Vad vet vi egentligen om morgondagens samhälle och de krav som kommer att ställas på undervisning och lärande? Will Richardson, amerikansk bloggare och förespråkare för Webb 2.0 i skolan, ställde frågan för några dagar sedan i sin blogg.

William Gibson, samtidsbetraktare och SF-författare, lär ha påpekat att framtiden redan är här, fast den är bara synlig på spridda platser. Om han har rätt, är det möjligt att förbereda sig för de krav som väntar. Men detta kräver både en skarp blick och att man tittar på rätt ställen, vilket förstås inte är alldeles enkelt.

Richardson nämner själv att globaliseringen, digitaliseringen och den snabba utvecklingen av sociala medier spelar en allt större roll. Därför måste skolan både förändra undervisningen och sitt sätt att förhålla sig till sin omvärld. Han menar att den lärarledda kunskapsöverföringen i klassrummet, baserad på läroböcker, papper och penna, inte längre är tillräcklig. Skolan måste öppna sig mot resten av samhället och eleverna behöver lära sig att samarbeta och att dra nytta av de de nya digitala medier som växer sig allt starkare.

Bloggar, wiki och podcasting är kraftfulla uttrycksmedel som både gör det enklare för eleverna att dela kunskap med varandra och att kommunicera med världen utanför skolan.I förra veckan blev Will Richardson intervjuad i samband med att han besökte Toronto för att föreläsa. Intervjun, som består av två delar, lades förstås genast ut på Youtube!

I den första delen talar han mer allmänt om Webb 2.0 och hur de nya möjligheterna kan utnyttjas i skolan. I den andra delen, som jag bäddat in här på sidan, fokuserar han mer tydligt på de problemställningar som han lyfte fram i sitt blogginlägg.

Will Richardson menar att det är nödvändigt att barn och ungdomar gör sig hemmastadda i den interaktiva multimediala världen, och att de lär sig att ta kontroll över sitt eget livslånga lärande. Detta kräver bland annat en rad nya baskunskaper inom olika områden, något som ofta sammanfattas i begreppet digital kompetens. Men vad innebär det egentligen i praktiken? Och vad kräver detta av lärarna?

Richardsons tanke med sitt blogginlägg var att mana till eftertanke och att få igång en diskussion, vilket han verkligen har lyckats med. I skrivande stund har han fått drygt femtio kommentarer och samtalet pågår för fullt.

De problemställningar som han tar upp är naturligtvis även betydelsefulla för oss här i Sverige och borde diskuteras betydligt mer än vad som sker. Varför inte börja nu – kommentarsfältet är öppet!

Besök gärna KK-stiftelsens videoblogg från riksdagens framtidsdag om du behöver mer bränsle till debatten. Där ger en rad forskare och beslutsfattare uttryck för sina synpunkter och perspektiv inom det här området, och det finns en hel del att knyta an till!