Vad krävs för att lärare och elever ska bli informationskompetenta?

Ett problembaserat och undersökande arbetssätt har under de senaste tio, femton åren blivit allt vanligare i skolan. Det innebär att både lärare och elever behöver en rad nya kunskaper och färdigheter för att kunna hantera de utmaningar de ställs inför. Ofta sammanfattas de i begreppet informationskompetens.

Undervisningen går inte längre främst ut på att läraren ska förmedla ett givet innehåll, med utgångspunkt i läroboken, som eleverna ska kunna återge så bra som möjligt. Istället handlar det om att eleverna, med hjälp och stöd av läraren (och skolbibliotekarien), ska lära sig att hantera och lära sig av all den information som finns tillgänglig ute i samhället. En stor del av det här arbetet sker online, på Internet.

Men vad krävs egentligen för att detta ska fungera i praktiken? Häromdagen skrev jag en artikel, publicerad på Kolla Källan, där Louise Limberg, professor på Bibliotekshögskolan i Borås, och Jon Hoem, forskare och lärare på Mediesenteret vid Høgskolen i Bergen, resonerar kring detta.

Den empiriska forskningen visar att undervisningen till övervägande del handlar om att söka och sortera information, medan värderingen av innehållet, och det lärande som borde vara huvudsaken, ofta hamnar i skymundan. Källkritisk granskning och förmågan att sammanställa och dra slutsatser av information från olika källor är nödvändiga beståndsdelar i ett problembaserat lärande. Därför borde de lyftas fram mer i undervisningen. Informationssökningen är medlet, inte målet.

Louise Limbergs och hennes kollegors forskning visar att läraren måste delta aktivt i elevernas arbete för att de ska lära sig det som de behöver. Det är nödvändigt att utmana elevernas förkunskaper om ämnesinnehållet, att ställa kritiska frågor och att kommentera elevernas prestationer på ett konstruktivt sätt så att de börjar reflektera kring sitt lärande. Men det gäller också att resonera med eleverna kring de källor de har valt att använda och att problematisera hur de drar nytta av informationen för att skapa kunskap.

Användningen av informationen måste alltså hamna i fokus. Annars finns det en uppenbar risk för att det mest handlar om textflytt och sökslump och att sökandet efter information överskuggar lärandet.

Forskningen visar tydligt att många lärare behöver vägledning för att lära sig hantera de nya arbetsuppgifterna. Är detta primärt en uppgift för lärarutbildning och fortbildningsverksamhet eller är det bättre att lösa problemen genom att utöka samarbetet mellan lärare och bibliotekarier? Krävs det kanske någon helt annan åtgärd?


Kommentarer (9)

  1. Stefan,

    Det behövs bägge delarna – en fara med bibliotekariernas lansering av sig själva som informationssöknings- o källkritikexperter är dock att lärarna låter bibliotekarien ”köra en lektion” så har man fixat alibi för det momentet. Jag skulle i första hand vilja ha bibliotekarierna till att fortbilda o stödja lärarna så att dessa känner sig tillräckligt kapabla att ta hand om de här bitarna tillsammans med sina elever. Skall man få eleverna att se kritiskt granskande o reflektion som ett naturligt inslag i lärandet och ge lärarna möjlighet att följa och bedöma deras utveckling måste läraren själva anamma detta och det kan man ju knappast hävda att man gjort om man kallar in bibliotekarien för att gå igenom hur man söker på Google eller i NE.

    Svara
  2. Göran Brolund,

    Efter att ständigt i samarbete med bibliotekarier ha arbetat för att stärka elevers informationskompetens sedan internets genombrott har jag fått bilden allt mer klar för mig: Ska våra gymnasieelever klara av universitetsstudier på ett bra sätt måste de vara informationskompetenta – och få lärares och bibliotekariers stöd i sin utveckling. Artikeln tar upp många intressanta frågor. Några kommentarer: Kritisk granskning och bearbetning av information har kommit i skymundan, men med ett aktivt lärar/bibliotekariestöd kan man få elever att successivt arbeta med material man samlar in och inte lägga material på hög. Att låta elever skriva loggböcker under arbetets gång och efter redovisning utvärdera sina insatser är ett arbetssätt som inspirerar till reflektion.
    På Celsiusskolan där jag arbetar använder vi oss av olika pedagogiska metoder, senast nu gemensamma handledarsamtal (lärare/bibliotekarie) med elever. Vi arbetar också i gemensamma arbetslag, använder oss systematiskt av Carol Kuhlthaus pedagogiska idéer ex. använder vi oss av hennes arbetsblad i modifierad form. Vi har också en handlingsplan för målen för de studerandes informationskompetens efter åk 1, 2 och 3. Om man arbetar medvetet under elevernas 3 gymnasieår kommer man ganska långt.
    Ett undersökande arbetssätt där man arbetar nära eleverna med kunskap i centrum fungerar bra enligt mina erfarenheter. Vi möter eleverna på deras hemmaplan med den nya tekniken och hjälper de att – inte söka på Google utan att söka effektivt på Google. Att skapa insikter om att kvalitet (ämneskataloger) ofta är bättre än kvantitet (sökmotorer). Att låta de kritiskt jämföra olika bloggar, att använda internet archive för att följa Sverigedemokraternas politiska utveckling under senare år. Möjligheterna är enorma. Att lärare och bibliotekarier ska samarbeta ser jag som en nödvändig möjlighet. Däremot kan samarbetsformertna variera.

    Svara
  3. Anita,

    Jag skulle vilja se utbildning/fortbildning för pedagoger i att undervisa/arbeta med ett undersökande och elevaktivt arbetssätt där både informationssökning och källkritik ingår. Jag tycker att allt för många pedagoger använder metoden på ett felatkigt sätt – genom att ge eleverna tematiska, ämnesövergripande uppgifter utan att egentligen lära ut hur man arbetar dvs de olika delarna i arbetsprocessen. Det är jätteviktigt att pedagogerna följer eleverna i hela processen och inte bara tittar på slutresultatet – just det som Louise Limberg har pekat på i sin forskning. Det är ju där det sker kunskapsutveckling.

    Svara
  4. Göran Brolund,

    Jag tror också att fortbildning är en nyckelfråga och att det gäller att sätta in informationssökning och källkritik, ja hela processen i ett sammanhang.Eleverna får inte lämnas åt sig själva utan kontinuerligt stöd. Lägesrapporter, handledarsamtal, loggböcker som utvärderas, tydliga instruktioner till arbetet. Det finns många sätt att följa processen och ge stöd. Flummet måste bort. Att låta eleverna jobba helt på egen hand är som att slänga icke-simkunniga i vattnet utan flytväst.
    För mig har Kuhlthaus teorier varit viktiga när det gäller att handleda elever.
    De ökade anslagen till lärarfortbildning borde åtminstone i någon utsträckning kunna användas inom det här området. Hur ska våra gymnasiestuderande annars vara väl förberedda för rapportskrivande på universitetet?

    Svara
  5. Kerstin,

    Ju mer datorn och internet används i skolarbetet, även i de lägre åldrarna, desto större blir behovet av ett källkritiskt förhållningssätt och kunskap om lagar och regler kring publicering och upphovsrätt.
    Bibliotekarier, Lärare och IT-pedagoger behöver samarbeta och inte minst se till att ha tillräcklig kunskap för att hålla sig till gemensamma värderingar inför eleverna.

    Hur hårda ska vi vara på upphovsrätten när det gäller bildanvändning?
    Hur viktigt är det att eleverna redovisar sina källor?

    Ju mer vi kräver av elevernas redovisning av hur de hittat sin information desto nogrannare blir de när de söker, desto mer tvingas de att bearbeta materialet och förhoppningsvis lär de sig något både när det gäller att söka information och fakta om det ämnesområde de arbetar med.
    Sen gäller det ju att lära sig redovisa också, att kunna intressera andra. Att använda flera former av media för att föra fram sitt budskap. Jag hoppas vi kan slippa få en digital fortsättning på ”klipp och klistra”-väggtidnings redovisningarna som ofta blir resultatet när slutprodukten betyder mer än processen.
    Att samarbeta kring informationssökning med tydliga värderingar kring källkritik och upphovsrätt och tid för utvärdering med eleverna (loggböcker är bra)tror jag är ett bra sätt att arbeta på. Ska elever (och lärare) bli informationskompetenta måste det krävas mer än att använda sig av första träffen när man googlar. Redovisa dina källor!

    Svara
  6. Göran Brolund,

    Informationskompetens är något viktigt från lågstadiet och uppåt tror jag. Elever kan använda olika böcker, nätet m.m. så fort de kan läsa. Använda olika källor, skriva ned med egna ord det de läst. Göra om informationen till egen kunskap. Använder man det arbetsättet från åk 1 blir vinsterna högre upp i klasserna enorma. Det blir reflekterande, värderande elever som inte använder klippa-klistra-tekniken som arbetsmetod.
    Samarbete mellan lärare-bibliotekarie tror jag att verkligheten tvingar fram allt mer – om upphovsrätt, infosök, källkritik, men det behövs mycket fortbildning av ex. lärare som känner sig osäkra. Det behövs också gemensam planeringstid om samarbetet ska fungera – och gärna ett uttalat stöd från skolledningen.

    Svara
  7. Malin Koldenius,

    Så klokt och bra skrivs om hur alla ska bli och vara informationskompetenta.
    Jag tror att det måste börja redan i de tidigaste åldrar – och att det skulle kunna finnas en röd tråd när det gäller information och lärande och läsande. Att alla får möta olika informationer, texter och bilder och att se, diskutera, tänka kritiskt om detta. Om vi gör som ovan beskrivits -om vi arbetar tillsammans alla vi som har med barn och unga att göra ända hemifrån till skola och fritid – så har vi ju möjlighet att visa på att och hur man kan vara informationskompetent. För det är ju inte en enda sak utan en massa olika saker – alltifrån att läsa bilderböcker på olika sätt i förskolan till att söka information om ägande av vatten på doktorsnivå. Det är bl.a. därför vi måste vara många -och tillsammans!
    Men det är inte bara tillsammans – lärare och bibliotekarier – som vi kan arbeta utan också tillsammans med barnen och ungdomarna i det här informationskompetensskapande arbetet. För det var ju det Textflytt och sökslump lite brutalt visade – att de unga lämnades åt sitt öde när det kom till det arbetet. Så det räcker inte med oss – och det gör ju att vi måste vara synnerligen uppmärksamma på hur det tas upp på lärar- och biblioteksutbildningar och i skolor och bibliotek! Har ni läst Carina Fasths Och AnnBritt Enochssons forskningsarbeten? Annars gör det! Och det finns mycket mer därtill, t.ex. om informationssökning av L.Limberg m.fl.! Och de insikter man får av forskningen måste ju diskuteras – och vårt jobb är att omsätta teorierna i vardagen tillsammans med barn och unga, lärare och bibliotekarier – och föräldrar!
    Diskuteras t. ex. barns läsande och lärande och informationskompetens i en helhet – som en röd tråd i kommunen?
    Fråga – hur gör vi i vår kommun för att barn och ungdomar ska bli de här informationskompetenta människorna när de går ut i vuxenlivet? När börjar vi? Hur gör vi?
    Hur involverar vi föräldrarna, barnen och ungdomarna hela vägen?
    Visst vore det spännande att se många sådana röda trådar!

    Svara
  8. Helena Olsson,

    Ett stort problem har jag förstått är, när jag läst en del forskning, att man står med ena foten i det gamla kunskapsparadigmet och med den andra i det nya informationsparadigmet. Dvs. många gånger så krävs det att ”all viktig” faktakunskap ska finnas med i elevernas arbeten, samtidigt som de ska ”forska” själva, dessutom ska det inte ta så lång tid.
    Det är ju en omöjlig ekvation och jag förstår att de tvingas ta till klipp och klistra metoden.
    Som Lindberg beskriver – faktakunskapsinhämtning i traditionell bemärkelse är ju ganska statisk till sin karaktär medan informationssökning och informationsanvändning är synnerligen dynamisk. Man är nog tvungen att sätta ner sin fot ordentligt i antingen det ena eller andra paradigmet för att kunna stödja eleverna.

    Men som skrivs tidigare, ett större stöd från skolledning behövs säkert och mer vidareutbildning. Det krävs ju betydligt mer av lärare och bibliotekarier i det nya paradigmet.

    Svara
  9. Göran Brolund,

    Att sammanfatta fakta på kort tid är viktigt, men informationskompetens är mycket mer och komplext. Uppgifter som är både beskrivande och analyserande kräver reflektion och tid. Jag tycker att Kuhlthaus tre R är så viktiga: Read! Reflect! Relax! Inlärning, skrivande, tänkande tar tid – som vi ofta inte ger eleverna och mycket riktigt, som ni skriver, uppmuntrar det klipp-och-klistra.
    Eleverna lämnas för mycket åt sig själva. Visst är det så! Om man jobbar medvetet med informationskompetens tror jag att vi ger eleverna ett bättre stöd – ex. gemensamma handledarsamtal lärare/bibliotekarie. Det gäller också att ge stöd vid rätt tillfälle, ”interventions” som Kuhlthau skriver om i sin senaste bok. Det är inte så lätt och vi provar oss fram på Celsiusskolan med olika modeller.
    Att en hel kommun skulle satsa ordentligt på informationskompetens vore en dröm. Tänk vilken nytta de eleverna skulle ha som vuxna i allmänhet ex. kritisk granskning av reklam. För att inte tala om de som fortsätter på universitet och ska skriva bra rapporter!
    Hur man når så långt vill jag gärna ha tips på! Att ett arbetslag med eldsjälar kan göra mycket för sina elever – Det vet jag – men hur sprider man idéer och uppmuntrar tveksamma kollegor att jobba mer målmedvetet när tiden inte räcker till?

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *