Digiref är ett nystartat projekt i Gävleborgs län kring öppna lärresurser som drivs med stöd av Länsstyrelsen. Projektgruppen består av Centrum för utveckling och lärande i Hudiksvalls kommun, Hudiksvalls Näringslivs AB, Högskolebiblioteket vid Högskolan i Gävle, Länsmuséet och Länsbiblioteket. Det hela bygger på ett regionalt samarbete, men man riktar sig till lärare, studerande och andra intresserade i hela landet.

Syftet är att öka den allmänna kunskapen om digitala lärresurser och att försöka sätta fart på användningen, såväl i formella som informella sammanhang. Förutom att bygga upp ett eget arkiv, informerar man om andra liknande tjänster, både i Sverige och utomlands. Just nu lyfter man bland annat fram Spindeln, en nationell söktjänst för digitalt material som kan användas i skolarbetet, som drivs av Myndigheten för skolutveckling i samarbete med IML vid Umeå Universitet.

Alla som är intresserade kan dela med sig av sina lärresurser i Digiref. För att upprätthålla en god kvalitet på materialet, har man tillsatt en redaktion som består av en lärare, en bibliotekarie och en arkivarie. De träffas regelbundet för att gå igenom samlingen och för att märka innehållet med lämpliga metataggar så att det blir enkelt att hitta.

Upphovsmannen bestämmer själv vilka upphovsrättsliga villkor som gäller. Digiref använder sig av licenser från Creative Commons för att reglera detta. Tanken är att lärresurserna ska vara öppna, vilket innebär att de är gratis och kan vidareutveckla och anpassas till användarnas behov. Förutsättningen är dock att materialet förblir öppet, så att andra kan arbeta vidare med det.

Än så länge finns det inte särskilt mycket material i arkivet, men tröskeln är låg för dem som vill vara med. Allt som krävs är en kostnadsfri registrering!

Digiref påminner om Teacher On Demand i Falköping, som jag skrev om förra veckan. Här satsar man dock en hel del på att få med sig lärarna och kommer bland annat att arrangera praktiskt inriktade kurser för att träna de kunskaper och färdigheter som krävs för att kunna skapa bra lärresurser. Det framgår inte hur Digiref tänker arbeta i det här avseendet, men det är säkert en bra idé att ge både lärare och andra intresserade hjälp och vägledning så att de kommer igång!

I början av månaden skrev jag en artikel på IT för pedagoger om EU-projektet eMapps, där skolor från åtta nya medlemsländer i Östeuropa undersökt hur mediaöverskridande Alternate Reality Games (ARG) kan komma till nytta för undervisning och lärande. Den här typen av spel baseras på interaktiva berättelser, med utgångspunkt i den dagliga verkligheten, som på olika sätt utnyttjar multimedia, webben, upplevelsebaserat lärande och nya sätt att kommunicera. Kort sagt handlar det om att lösa gåtor och problem utifrån olika ledtrådar och man arbetar ofta tillsammans i grupp.

ARG används ofta i reklam och marknadsföring för att skapa intresse för en produkt eller tjänst. eMapps och andra projekt, exempelvis World Without Oil, visar emellertid att de även fungerar utmärkt i lärandesammanhang. Eleverna skapar sin kunskap under spelets gång genom att reflektera kring sina upplevelser och diskutera med sina lagkamrater. Upplevelserna hjälper dem att se mönster och sammanhang och är en god väg till en djupare förståelse av olika frågor och problemställningar. Samtidigt lär de sig att analysera, planera och att fatta beslut, både på egen hand och tillsammans med andra.

Nu finns det tydliga tecken på att det här interaktiva sättet att berätta även är på väg mot ett genombrott i seriösa litterära sammanhang. För en vecka sedan drog Penguin igång satsningen We Tell Stories som löper över sex veckor.

Sex yngre brittiska författare har fÃ¥tt fria händer att skapa ARG med utgÃ¥ngspunkt i varsin litterär klassiker. De använda verken sträcker sig frÃ¥n ”Tusen och en natt”, via nÃ¥gra av H. C. Andersens sagor, Dickens ”HÃ¥rda tider”, Zolas ”Thérèse Raquin” och Montague Rhodes James ”The Haunted Dolls’ House”, till John Buchans ”De trettionio stegen”.

Berättelserna i We Tell Stories använder Web 2.0, bland annat Google Maps och bloggar, för att föra handlingen framÃ¥t – och för att ge ledtrÃ¥dar som kan lösa de gÃ¥tor som varje berättelse innehÃ¥ller. Det hela har genomförts tillsammans med det nystartade företaget Six To Start, där det finns stor kompetens kring ARG och liknande spel- och upplevelseformer, inte minst hos en av grundarna, Adrian Hon.

Den här satsningen pekar bÃ¥de pÃ¥ nya sätt att gestalta en roman – och nya sätt att undervisa kring litteratur! När vi läser pÃ¥ vanligt sätt upplever vi berättelserna i vÃ¥ra huvuden och skapar en inre bild av miljöer, händelseförlopp och personer. Interaktiva och multimediala läsningar, som förenas med sÃ¥väl den fysiska verkligheten som med andras perspektiv, tankar och upplevelser, innebär förstÃ¥s nÃ¥got nytt. Samtidigt öppnar det för andra vägar att förstÃ¥, att läsa och att lära.

Det ska bli spännande att ta del av hur brittiska skolor drar nytta av och knyter an till den här litterära satsningen i sin undervisning!

Tänker måhända svenska förlag eller spelutvecklare i de här banorna?

Teacher On Demand är en nystartad satsning på digitala lärresurser som drivs av Falköpings kommun. Satsningen sker i samarbete med projektet KompLIT på Lärarutbildningen vid Högskolan i Skövde, ett femårigt projekt, stött av KK-stiftelsen, som satsar på att utveckla lärares och lärarstuderandes digitala kompetens. Läraren Johan Lindwert, som sedan tidigare arbetar med Framtidens klassrum och Magistern på nätet, ansvarar för det löpande arbetet.

Målet är att lärare, lärarstuderande och elever ska kunna bidra till att skapa en bank av multimediala lärresurser inom olika ämnen och teman. Förhoppningen är att både de elever som har svårt att nå målen och de som behöver nya utmaningar ska kunna få sina behov tillfredställda. Tanken är också att materialet ska ge stöd åt föräldrarna när de hjälper sina barn med läxorna.

Teacher On Demand är öppen för alla intresserade i hela landet!

Under våren kommer Falköpings kommun att arrangera projektdagar för intresserade lärare i kommunen för att träna de praktiska färdigheter som krävs för att kunna komma igång. Då kommer man förstås att dra nytta av det kursmaterial i digital medieproduktion som finns fritt tillgängligt i PIM. KompLIT kommer också att spela en viktig roll i det här arbetet.

En satsning som Teacher On Demand innebär både att duktiga lärare blir synliggjorda och att professionalismens betydelse för elevernas lärande blir allt tydligare. Än så länge finns det inte särskilt mycket material tillgängligt, men projektet befinner sig ju fortfarande i startgroparna.

Finns det andra kommuner som arbetar på liknande sätt?

För tvÃ¥ Ã¥r sedan lanserade danska Undervisningsministeriet den stora satsningen Materialeplatformen – en nationell katalog över undervisningsmaterial med allt ifrÃ¥n traditionella läroböcker till öppna digitala lärresurser. Katalogen är en underavdelning till EMU, Danmarks Undervisningsportal, som samlar en stor mängd tjänster och resurser för danska lärare och elever. Uni-C administrerar och driver det hela.

Syftet med satsningen är att läromedelsproducenter, lärare och elever ska kunna bidra till och dra nytta av innehållet. Här finns såväl avgiftsbelagt som kostnadsfritt material. En del resurser skyddas av traditionell upphovsrätt, andra har en Creative Commons-licens, vilket innebär att upphovsmannen anger villkoren för hur innehållet får användas och spridas.

Materialeplatformen innehåller läromedel, inspirationsmaterial samt ett multimediaarkiv med ljud, bilder och video som kan användas fritt i undervisningen. Inspirationsmaterialet är en viktig del, där lärare delar med sig av tankar, idéer och erfarenheter från sin egen undervisning.

Under de senaste månaderna har de danska skolorna i ENIS-nätverket bidragit med drygt 200 resurser till den här kategorin, och det är ett värdefullt bidrag.

ENIS, som är förkortningen av European Network of Innovative Schools, administreras av Europeiska skoldatanätet och syftar till att sätta fart på IT-användningen i de europeiska skolorna genom att stimulera till kunskapsdelning och samarbete. De skolor som deltar i nätverket förväntas fungera som goda pedagogiska exempel, och ska aktivt dela med sig av sina erfarenheter till andra skolor och andra lärare. Ett sextiotal av dessa är danska skolor och ett femtiotal är svenska.

Inspirationsmaterialet från de danska ENIS-skolorna sträcker sig över de flesta ämnen och vänder sig till alla åldrar till och med gymnasiet. Här finns även en rad resurser som överskrider ämnesgränserna, till exempel At gå på Casino er også matematik, som visar hur läraren kan arbeta kring så vitt skilda områden som sannolikhet, statistik och spelberoende med elever i sexan. Ett annat exempel är Bog og sprog, som visar hur elever från de nordiska länderna kan arbeta tillsammans och lära sig mer om varandras länder, språk och litteratur.

Uni-C, Myndigheten för skolutveckling och Lektion.se, en kommersiell satsning pÃ¥ att samla läromedel, idéer och undervisningsmaterial, deltar samtliga i EdReNe, ett EU-nätverk kring digitala lärresurser som drog igÃ¥ng förra vÃ¥ren. Kanske kan detta leda till nya spännande initiativ inom lärresursomrÃ¥det – även här i Sverige?

Förra helgen startade South by Southwest i Austin, Texas, en tredelad konferens och festival inom områdena interaktiva medier, film och musik. Den del som rör interaktiva medier, SXSW Interactive, brukar vara särskilt intressant. Arrangörerna har i regel god näsa för vad som ligger rätt i tiden. Även vi som inte finns på plats kan följa med! Presentationer och diskussioner läggs löpande ut som mp3, och det kommer även filmer efterhand.

I lördags inledde Steven Johnson och Henry Jenkins SXSW Interactive med ett samtal kring vad den pågående utvecklingen inom digitala media och nätkulturer egentligen innebär. Både Johnson, populärvetenskaplig författare och frilansjournalist, och Jenkins, professor på MIT och delansvarig för Comparative Media Studies, har spännande tankar och åsikter inom det här området.

För tre år sedan gav Steven Johnson ut boken Everything Bad is Good for You, där han beskriver hur populärkultur och nya mediaformer utvecklar vårt tänkande och våra förmågor. Henry Jenkins har länge intresserat sig för hur samspelet mellan medieutveckling och medieanvändning förändrar samhället och hur vi lever våra liv. 2006 gav han ut boken Konvergenskulturen, där han visar hur makten över de digitala medierna är på väg att förskjutas till användarna, samtidigt som han resonerar kring vad detta kan leda till.

Henry Jenkins har en heltäckande sammanfattning av samtalet på sin blogg. Annars är det väl spenderad tid att lyssna! Du kan antingen ladda ner filen, och lyssna var och när som det passar, eller lyssna här.

En hel del av det som sägs under det femtiofem minuter lÃ¥nga samtalet knyter an till skolan och dagens villkor för utbildning och lärande.Johnson och Jenkins pekade pÃ¥ att ungdomars användning av de nya sociala medierna leder till att de utvecklar en rad nya kunskaper och färdigheter, inte minst när det gäller att samarbeta och att dra nytta av varandras kunskaper. Dessutom använder ungdomar ofta hellre uttrycket ”vi” än uttrycket ”jag”. Det handlar inte längre om att en människa förväntas kunna allt och klara av alla problem och utmaningar pÃ¥ egen hand. Istället gäller det att kunna arbeta tillsammans och att utnyttja styrkan i den kollektiva kunskapen och i föreningen av olika perspektiv och erfarenheter. Tyvärr hänger skolan för det mesta inte alls med i den här utvecklingen.

Henry Jenkins nämnde bland annat att undervisningen och kunskapsvärderingen i skolan fortfarande utgÃ¥r ifrÃ¥n att alla ska arbeta och lära sig pÃ¥ egen hand – och att det är läraren som är experten som ska förmedla kunskapen till eleverna. Det leder till att skolan framför allt ägnar sig Ã¥t standardiserade kunskapsprov och ytligt lärande istället för att anpassa sin verksamhet efter tidens krav. Om skolan istället drog nytta av allas samlade kunskaper, och började värdera förmÃ¥gan att lära och att lösa problem tillsammans, menar Jenkins att den skulle fungera pÃ¥ ett betydligt bättre sätt än vad den gör idag.

Framgången för Wikipedia visar att det går att utnyttja den kollektiva intelligensen på ett bra sätt, och det borde förstås även kunna fungera i skolan. Annars riskerar vi att skolan förbereder eleverna för en värld som inte längre finns, samtidigt som den nästan inte alls hjälper dem att lära sig det som de verkligen behöver.

I samtalet lyfte de båda också fram att aktuella amerikanska undersökningar visar att mer än hälften av alla ungdomar producerar innehåll på Nätet. Det är naturligtvis glädjande siffror, men det betyder också att knappt hälften av dem inte gör det. Vad beror det egentligen på? Vad skulle skolan kunna göra för att motverka denna kulturella klyfta?

För det mesta anses det självklart att eleverna ska stänga av mobilen när det är dags för undervisning. Men är det verkligen en bra idé? Mobilen är för mÃ¥nga ungdomar en viktig ingrediens i tillvaron, bÃ¥de när det gäller att kommunicera med andra och att dokumentera vad som händer och sker. Den kan användas till det mesta, i stort sett överallt – utom just i skolan.

Steinar Westrheim, lärarutbildare och doktorand på Høgskolen Stord/Haugesund, forskar kring vad mobiltelefonen betyder för dagens ungdomar och vad detta i sin tur innebär för undervisning och lärande. Henri Bergson och andra filosofers tankar kring Homo Faber, redskapsmänniskan, är en viktig utgångspunkt. Utan vår användning av olika artefakter, sedan stenåldern och framåt, skulle vi helt enkelt inte vara det som vi är idag. Våra redskap och verktyg fungerar som förlängningar av våra sinnen och låter oss göra sådant som kroppen inte klarar av.

Den österrikisk-brittiske filosofen Karl Popper menade att redskapsanvändningen är karaktäristisk för människan och att de tekniska förändringarna samspelar med vår sinnliga och intellektuella utveckling. Enligt Popper handlar det om en exosomatisk evolution, det vill säga en utveckling av människans förmågor som äger rum utanför kroppen. Papper och penna, media och bibliotek kan alltså betraktas som en exosomatisk utveckling av minne och tankeverksamhet. Westrheim pekar på att även IT bör räknas hit.

Istället för att främst se mobilen som ett problem i skolan, menar Westrheim att den borde betraktas som en intressant möjlighet. Den är inte bara en teknisk pryl, utan även ett ”funktionellt organ” utanför kroppen som sannolikt kan spela en viktig roll för sÃ¥väl identitetsskapandet som för kunskapsutvecklingen. Dessutom är ju dagens mobiler väldigt avancerade och har en mängd olika funktioner. Samtidigt är det viktigt att komma ihÃ¥g att all teknik bÃ¥de har positiva och negativa konsekvenser.

Den empiriska forskningen spelar förstås en avgörande roll i avhandlingsprojektet. Det är viktigt att ta reda på hur mobilen påverkar beteende och tänkande, hur riskbilden ser ut och hur det är möjligt att dra nytta av teknikens styrkor i undervisning och lärande.

Just nu är Westrheim hos en niondeklass i Haugesund och undersöker hur mobilen kan komma till konkret nytta i undervisningen. Under tre veckor observerar han hur eleverna använder sina mobiler, hur de förhåller sig till tekniken och hur användningen påverkar deras arbetssätt och deras lärande. Eleverna lyfter själva fram att mobilen kan fungera som ett viktigt stöd för minnet. De kan till exempel ta en bild om läraren skriver något viktigt på tavlan eller spela in det som läraren säger.

Kommer mobilen till pedagogisk nytta i svenska skolor? Hur påverkar detta elevernas lärande och verksamheten i klassrummet?

Sociala medier som bloggar, wikier och podcasting har vuxit i betydelse under de allra senaste åren. Det är inte längre enbart de gamla välkända massmedierna som sätter agendan. Allt större delar av samhälls- och kulturdebatten förs numera i bloggosfären, och många av oss är inte bara konsumenter utan även producenter. Den här utvecklingen påverkar förstås även undervisningen i skolan.

Många lärare arbetar hårt på egen hand med att föra in de här medierna i undervisningen, så att eleverna lär sig att hantera de nya uttrycksformer som i allt högre grad präglar vardagen. Men hur ska man egentligen bete sig för att se till att alla skolor i ett distrikt ska börja arbeta på det här sättet? Detta är något som skotska East Lothian Council, som styr över området East Lothian, i trakterna kring Edinburgh, både har funderat på och tagit tag i!

2006 startade satsningen Exc-el, som hade till syfte att utveckla och förbättra den pedagogiska IT-användningen i skolan genom att stimulera lärarna att hjälpa varandra och att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Ett år senare kom man fram till att det krävs ett nytt strategiskt tänkande och nya sätt att arbeta för att kunna lyckas. Därför skapades bloggnätverket Edubuzz, där lärarna tillsammans lär sig att integrera de sociala medierna i undervisningen.

Den välkände bloggaren Ewan McIntosh anställdes för att arbeta med Exc-el och har även varit en av de drivande i skapandet av Edubuzz. Han har gjort en powerpoint över satsningen som finns tillgänglig pÃ¥ Slideshare – och den är väl värd att titta närmare pÃ¥! Han skrev även ett blogginlägg strax före nyÃ¥r som beskriver bakgrunden till satsningen.

PÃ¥ startsidan har Edubuzz en övergripande”metablogg” som resonerar kring satsningen och ger konkreta rÃ¥d och tips. Skolorna har sina egna bloggar som bÃ¥de presenterar hur man arbetar och fungerar som plattform för kommunikation och samarbete. Lärarna kommenterar i varandras bloggar och delar med sig av de lärresurser som skapas. Även föräldrarna bloggar! Ett exempel är Campie Parent Council, som började härom veckan.

Bloggandet knyter samman skolorna, engagerar föräldrarna och gör utvecklingsarbetet transparent och tillgängligt för resten av samhället.

Kompetensutvecklingen sker i en wiki! I Edubuzz Training & Support Wiki finns interaktiva guider som hjälper lärare att snabbt komma igång med bland annat bloggande, podcasting och videoredigering, samtidigt som det finns gott om praktiska exempel som visar nyttan och meningen med att arbeta på det här sättet.

Edubuzz är ett spännande initiativ som det finns goda skäl att återkomma till! Finns det någon som arbetar på det här sättet i Sverige?