Lennart Axelsson leder det femåriga utvecklingsprojektet Ung Kommunikation på Växjö universitet, vars övergripande syfte är att föra in kunskaper kring digitala ungdomskulturer och digital kompetens på lärarutbildningen. Den här veckan har han skrivit två intressanta inlägg på projektets blogg, som båda pekar på ett avgörande hinder för att det här ska bli möjligt: bristande intresse, såväl bland lärarutbildare som bland lärarstuderande.

Det första inlägget tar avstamp i en föreläsning om källkritik och informationskompetens som projektet nyligen anordnade. AnnBritt Enochsson, som för knappt ett Ã¥r sedan gav ut boken Internetsökningens didaktik, kom till Växjö för att tala om sin forskning och sina praktiska erfarenheter. Men endast ett fÃ¥tal lärarutbildare fanns pÃ¥ plats – och ingen av de blivande lärarna hade kommit dit. Lennart frÃ¥gar sig vad detta egentligen beror pÃ¥. Det finns ju gott om exempel pÃ¥ att eleverna behöver utveckla sin informationskompetens för att kunna hantera det eviga informationsbruset pÃ¥ ett tillfredställande sätt. Men det kräver ju i sin tur att lärarna har de kunskaper och färdigheter i informationssökning och informationsvärdering som är nödvändiga. Och det finns inga övertygande bevis pÃ¥ att huvuddelen av dem verkligen har det.

I det andra inlägget lyfter han fram en aktuell och mycket läsvärd artikelserie i tre delar på Göteborgs-Postens kultursidor, där journalisterna Eva-Lotta Hultén och Ingrid P Bosseldal resonerar kring kunskapssyn och pedagogiska vägval i den svenska skolan.

Den första artikeln bär rubriken Kampen om kunskapen, och kontrasterar en processbaserad och konstruktivistisk kunskapssyn med den mer oreflekterade synen på kunskap och lärande som är förhärskande i traditionell pedagogik.

I den andra artikeln, Eleverna ska lockas att vilja, kretsar tankarna kring vad undervisningen i skolan egentligen är till för. Är den enbart rent instrumentell, syftande till att alla elever ska klara godkänt, eller är uppdraget vidare och viktigare än så?

Den tredje och sista artikeln, Livsviktigt att ha lust att lära nytt, lyfter fram förmågor och attityder som sannolikt blir allt viktigare för att klara sig i samhället. Det handlar om social kompetens, samarbetsförmåga, förmågan att ta egna initiativ och, inte minst, förmågan att ständigt kunna lära om och lära nytt. Både samhället och vetenskaperna befinner sig i snabb förändring, och det är långt ifrån säkert att dagens sanningar och förgivettaganden anses giltiga imorgon.

Lennart Axelsson understryker att debatten kring skola, lärande och kunskap borde fokusera den här typen av frågor och problemställningar på ett tydligare sätt än vad som sker idag. Annars blir det svårt att skapa en skola som sätter kunskap i centrum. Man måste veta vart man är på väg för att kunna komma dit.