Nicklas Lundblad, policyansvarig för Europa på Google och medlem av regeringens IT-råd, disputerade för två månader sedan vid IT-Universitetet i Göteborg på en avhandling om EU-lagstiftarnas problem med att skapa en rättsordning som fungerar för Internet: Law in a Noise Society. Oavsett om det handlar om yttrandefrihet, personlig integritet eller upphovsrätt så når politikerna i regel inte ända fram. Lundblad menar att man helt helt enkelt inte lyckas skapa en lagstiftning som ligger rätt i tiden och som uppfattas som rimlig av de flesta. Och detta kan leda till en mängd problem, inte minst en allmän misstro mot rättssystemet.

Lundblad visar i sin analys att politikerna alltför ofta har felaktiga uppfattningar om hur vårt nya och allt mer digitaliserade samhälle verkligen fungerar. Deras modell av det samhälle som är på väg att växa fram ger dem helt enkelt en missvisande bild av våra nya livsvillkor och hur vi förhåller oss till de möjligheter som IT-utvecklingen och framväxten av Internet möjliggör. Detta får även en mängd andra konsekvenser, till exempel för synen på utbildning och lärande och uppfattningen av vilka kunskaper och färdigheter som krävs i samhället.

Rötterna spårar han tillbaka till The Coming of Post-Industrial Society, den amerikanske sociologen Daniel Bells klassiska skildring från 1973 av det informationssamhälle som växer fram efter industrisamhället. Den grundläggande orsaken till problemen är tron på att informationspridning och samhällsutveckling är möjlig att styra och kontrollera med hjälp av centrala lagar och regler. De senaste femton årens utveckling av Internet visar med all önskvärd tydlighet att den modellen inte stämmer.Det krävs alltså en ny modell av hur samhället fungerar för att kunna skapa en lagstiftning som verkligen fungerar.

Lundblad menar att vi mÃ¥ste överge den modell som är baserad pÃ¥ information och rationalitet, och ersätta den med en annan som bygger pÃ¥ brus och spontan organisation. Framväxten av Internet visar ju att det faktiskt inte är sÃ¥ enkelt att tygla utvecklingen. Vi lever numera i ett samhälle där informationsspridningen blir alltmer öppen och svÃ¥rkontrollerad – ett brussamhälle.

De gamla medierna har inte alls samma dominans som tidigare nu när i princip vem som helst själv kan publicera sig på Internet. Medierna blir dessutom i allt högre grad interaktiva och baserade på ett gemensamt skapande. Resultatet är ett samhälle som flödar över av information och där det blir svårt att ta betalt för innehållet eftersom det mesta är fritt tillgängligt. Det blir allt svårare att värdera informationens värde och sanningshalt när vem som helst kan sprida i princip vad som helst till vem som helst. Dessutom har den traditionella upphovsrätten spelat ut sin roll.

Istället för att jaga fildelare och försöka filtrera bort oönskad information på Internet, anser Lundblad att det gäller att tänka tvärtom. Det bästa för samhällsutvecklingen är faktiskt att all information är fritt tillgänglig för alla. Det som är värdefullt, och som det är möjligt att tjäna pengar på, är att filtrera fram användbar information ur bruset! Och här kan både gamla och nya medier vara betydelsfulla om de fyller sin funktion.

Informationssökning och analytisk förmåga blir således allt viktigare kunskaper och färdigheter för den som vill göra sig gällande i samhället. De affärs- och kommunikationsmodeller som fungerar kommer därför att bygga på detta. Det gäller att kunna vaska fram guldet bland all gråsten!

Nicklas Lundblad nämner i förbigÃ¥ende att den här samhällsutvecklingen innebär att undervisningen i skolan mÃ¥ste ställas pÃ¥ ända. Han lyfter fram den amerikanske science fiction-författaren Vernor Vinges senaste bok Rainbow’s End, frÃ¥n 2006, som ett exempel pÃ¥ en möjlig framtidsvision. I en värld där det som händer och sker i all högre grad medieras, och där det blir allt svÃ¥rare att skilja mellan virtuell och faktisk verklighet, blir en god sök- och analysförmÃ¥ga en avgörande förutsättning för att kunna klara sig i samhället. Boken utspelar sig 2025 – men där är vi ju snart!

I ett samhälle där all information går att nå och ett oändligt antal röster kan gör sig hörda, är det helt enkelt nödvändigt att kunna hitta den information man behöver, värdera den, sammanställa, analysera och dra slutsatser. Dessutom gäller det att kunna göra sin röst hörd i bruset och att veta hur man ska gå tillväga för att informationen ska nå ut.

Det allra viktigaste är inte att ha djupgående tekniska kunskaper. Det avgörande är att förstå vad tekniken innebär och att på egen hand och tillsammans med andra kunna dra nytta av de möjligheter som skapas. Kollaborativt skapande blir allt viktigare och får ett allt större värde för oss alla; det visar till exempel Wikipedia och arkiven med öppna digitala lärresurser.

Kanske borde de här resonemangen uppmärksammas mer i diskussionerna kring skola, utbildning och lärande?