Kompetenser för 2000-talet

I lördags publicerade New York Times en intressant artikel om hur den ökade IT-användningen i skolorna långsamt är på väg att förändra undervisning och lärande i grunden. Artikeln är skriven av reportern Steve Lohr, som sedan länge bevakar den pågående teknikutvecklingen i samhället och analyserar vad den innebär ur ett bredare perspektiv. Den här gången fäster han alltså blicken på skolan.

Satsningarna på att göra IT-användningen till en integrerad del av vardagen, där eleverna helst har varsin dator, de förbättrade möjligheterna att använda webben som plattform för undervisningen och de ökade möjligheterna att göra föräldrarna mer delaktiga genom ökad insyn via webben, är faktorer som har stor betydelse för de förändringar som pågår.

Lohr understryker att det växande intresset för problembaserat, kollaborativt lärande är den avgörande faktorn. Det handlar inte längre främst om att läraren ska förmedla kunskap från katedern med hjälp av läroböckerna. Undervisningen blir istället interaktiv, mer verklighetsorienterad och centrerad kring elevernas gemensamma utforskande och gradvisa förståelse.

Fristående organisationer som  New Technology Foundation och The Partnership for 21st Century Skills har länge arbetat för att anpassa skolan efter samhällsutvecklingen genom att samarbeta med näringslivet och beslutsfattare ute i delstaterna. Framför allt pekar de på att alla elever måste ges tillfälle att utveckla digital kompetens, att utveckla sin samarbetsförmåga och att fördjupa sina kunskaper, bli bättre på att tänka självständigt och att tillämpa sina insikter i praktiken. Allt det här kräver både strukturella förändringar av skolans organisation, nya sätt att arbeta och ett helt annat pedagogiskt synsätt, som i högre grad kretsar kring individernas möjligheter och behov.

Delstater som har genomfört stora satsningar på datorer åt eleverna, bland annat Maine, har blivit kritiserade för att det handlar om stora investeringar som inte ger någon direkt utkastning – eleverna presterar ju ofta inte bättre än tidigare på de nationella proven.  Förra året kunde dock David Silvernail, som utvärderar satsningarna i Maine, peka på en rad konkreta förbättringar, bland annat när det gäller skrivförmågan.

Mark Warschauer på UC Irvine, som undersöker hur man arbetar i Maine och på andra håll, påpekar att eleverna dessutom utvecklar en rad kompetenser som de traditionella proven inte mäter. Det handlar till exempel om att kunna samarbeta med andra mot gemensamma mål, att kunna använda de nya tekniska möjligheterna på kreativa sätt och att kunna hantera informationsöverflödet. Och det är detta som barn och ungdomar måste behärska när de kommer ut i arbetslivet!

MSNBC beskriver satsningarna i Maine i en läsvärd artikel som publicerades härom veckan. Här ges en kompakt beskrivning av hur man har arbetat sedan 2002 och vilka positiva resultat som detta har lett fram till. Det handlar inte bara om att eleverna utvecklar nya kompetenser, utan det finns också tecken på att den digitala klyftan mellan elever från rika och fattiga områden kan överbryggas.

Det påpekas att satsningarna inte har kunnat expandera riktigt som man tänkt sig, på grund av nedskärningar i delstatens budget. Förändringarna fortsätter dock i den utstakade riktningen.

rapport.jpgHär i Sverige pågår den här typen av satsningar på flera olika håll. I februari tog jag upp Inter@ktivt lärande, för elever i år sex till och med nio, som drar igång för fullt under hösten i stadsdelen Bergsjön i Göteborg.

Förra året skrev jag om En-till-en-projektet i Falkenberg, i samband med att det hela startade i augusti. Nu kommer man att utvidga satsningen till att omfatta ytterligare två skolor, vilket innebär att totalt fyra skolor deltar i projektet.

Strax före sommarlovet presenterade Helena Hallerström och Martin Tallvid, de båda forskare som utvärderar projektet i Falkenberg, den första av tre planerade rapporter. Här konstaterar man bland annat att förändringsarbetet går oväntat smidigt. Lärprocesserna och skolarbetet är på väg att förändras åt rätt håll, mot mer gemensamt problemlösande där läraren fungerar som handledare och stöd. Men man slår även fast att förändringarna kommer att ställa stora krav på att lärarna både kan sätta gränser och dra nytta av de nya pedagogiska möjligheterna.

Fortsättning följer!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *