För ett par veckor sedan släppte World Internet Institute årets upplaga av Svenskarna och Internet, som visar att de allra flesta numera är uppkopplade och använder nätet regelbundet. Men det innebär naturligtvis inte att skillnaderna mellan olika åldrar och socialgrupper har försvunnit! Tvärtom pekar undersökningen på att det finns en tämligen klar skiljelinje mellan hur yngre och äldre drar nytta av de digitala möjligheterna.

I förrgår kom ett pressmeddelande från Nationellt IT-användarcentrum vid Uppsala Universitet, där man pekar på att det har uppstått två kulturer på Internet, vilket sannolikt innebär en rejäl utmaning för samhället. Håkan Selg och hans kolleger har under det senaste året genomfört forskningsprojektet InternetExplorers, en kartläggning av hur Internet används av studenter, forskare och lärare vid universitet och högskolor. Hittills har projektet levererat sex delrapporter, och i den senaste rapporten jämför man sina egna resultat med slutsatserna i Svenskarna och Internet.

Medelålders och äldre använder huvudsakligen nätet för att kommunicera via mejl och för att söka och konsumera information. För dem är traditionella medier som press, radio och tv fortfarande viktigast. De yngre har i betydligt högre grad integrerat de nya medierna i sin vardag. En stor del av dem ser det som naturligt att använda de sociala medierna för att uttrycka sig, för att hålla kontakten med vänner och bekanta och för att knyta kontakter med personer som har liknande åsikter och intressen.

Det är uppenbart att det finns en tydlig generationsskillnad, och gränsen går ungefär vid trettiofemårsåldern.

Beslutsfattare och myndighetspersoner är i regel äldre än trettiofem, och de har ofta ganska bristfälliga kunskaper om vad unga nätkulturer egentligen är för nÃ¥got, vad den digitala utvecklingen innebär och i vilka riktningar samhället är pÃ¥ väg att förändras. Detta är naturligtvis mycket allvarligt! Vi riskerar ett delat samhälle med tvÃ¥ skilda världar som rör sig i radikalt olika riktningar – men som ska lyda samma regler och förordningar och leva med samma institutioner.

Om vi vänder blicken mot mediavärlden, är det uppenbart att huvuddelen av film- och musikbranschen envist stretar emot utvecklingen och strävar efter att behålla föråldrade affärs- och kommunikationsmodeller, medan pressen i högre grad har tagit till sig förändringarna.

Tidningsutgivarna har precis genomfört den etnografiska studien Unga Vuxna, för att lära sig mer om hur ungdomar förhåller sig till medierna i sin vardag, såväl de traditionella som de nya.  Syftet är att beskriva de förändringar som pågår och att kartlägga vilka drivkrafter som ligger bakom förändringarna för att gradvis  kunna anpassa verksamheten till morgondagens mediaverklighet.

Studien består av två undersökningar som genomförts på olika sätt, men som pekar i samma riktning. Inculture, som jag skrev om i våras, har gjort djupstudier av ungdomars mediavanor, och Kairos Future har låtit ungdomar dokumentera sina mediavardag med hjälp av mobiltelefoner.

Den gemensamma slutsatsen är att ungdomars medieverklighet i hög grad flyter samman med det vanliga livet, och att det inte finns nÃ¥gon självklar gräns däremellan. Ungdomarna ser inte heller de nya medierna som ”nya”, utan som nÃ¥got självklart och naturligt. Däremot uppfattas de traditionella, analoga medierna ofta som lÃ¥ngsamma och otidsenliga – och de är inte heller längre nÃ¥gra självklara källor eller kommunikationskanaler. Nätet och den mobila utvecklingen erbjuder mycket bättre och mer interaktiva lösningar.

De här genomgripande förändringarna får naturligtvis även konsekvenser för skolan och hela det traditionella utbildningssystemet. Nätet ger helt andra möjligheter att kommunicera, undervisa, lära och dela kunskap. Därför är det nödvändigt att börja diskutera vad den nya medieverkligheten på sikt kan innebära för skolan.