Igår lanserades Per Johanssons och Simon Winters skrift Digitalis filosofi vid ett seminarium på Sergel Plaza i Stockholm. De båda författarna har sedan december 2003 den gemensamma bloggen Infontology, där de beskriver och analyserar hur vår tillvaro i samhället påverkas och förändras av den snabba digitala teknik- och kulturutvecklingen.

Skriften ges ut av .SE:s förlag, som drivs av Stiftelsen för Internetinfrastruktur. Den är resultatet av ett projekt som finansierats inom ramen för Internetfonden. Seminariet modererades av Erik Starck, som bland annat medverkar i bloggen Skiften – om morgondagens debatt kring samhälle och människa.

Digitalis filosofi handlar om de nya möjligheter som uppstår för människan inom livets alla områden i ett globalt samhälle där den digitala hanteringen av information och kunskap spelar en alltmer framträdande roll. Syftet är att väcka tankar och idéer samt att ge uppslag till diskussioner runt aktuella frågor och problemställningar som rör samhällsutvecklingens konsekvenser.

Genom att fundera och resonera kring konkreta exempel ur verkligheten blir det enklare för oss att bli varse vad som händer, att uppfatta mönster och sammanhang och att börja förstå vart samhället och tillvaron är på väg.

På seminariet behandlades flera exempel ur skriften, och mot slutet fäste man blicken på skolan och hur dess roll och funktion kan komma att förändras av de pågående förändringsprocesserna i samhället.

Simon Winter konstaterade att det inte är särskilt meningsfullt att diskutera om IT ska användas i undervisningen. Tekniken är redan här och den genomsyrar allt fler aspekter av arbetsliv och vardag. Därför måste vi istället lära oss att dra nytta av de möjligheter som IT kan innebära i skolan. Det gäller att börja använda bland annat sociala medier, simulationer och augmented reality i ämnesundervisningen, och att ta reda på vad som krävs för att skapa vägar för djupare kunskaper och en förbättrad förståelse.

Han påpekade också att vi bör sluta undra över vad som bör göras för att få den traditionella modellen av skolan att fungera. Istället måste vi fråga oss hur morgondagens skola kan se ut och börja diskutera vad som bör göras för att förändringarna ska vara till nytta för alla.

Per Johansson menade att den nya digitaliserade värld som växer fram mÃ¥ste vara en central del av undervisningen i samhällskunskap. Vi kan inte längre klamra oss fast vid gamla modeller av hur verkligheten är beskaffad, hur mellanmänskliga relationer och relationer mellan människa och teknik ser ut – eller hur vi utvecklar kunskap och förstÃ¥else.

Undervisningens innehåll och form måste helt enkelt uppdateras i alla ämnen. Men det kräver förstås att diskussionerna kring detta skjuter fart, att så många som möjligt deltar i samtalen och att perspektiven öppnas.

Båda underströk den avgörande roll som läraren spelar i elevernas kunskapsutveckling. De poängterade också att yrkesrollen framför allt måste vara inriktad på detta. Annars blir det svårt för alla elever att utveckla det kunskapsdjup och den förståelse som blir nödvändig för att leva ett gott liv i ett alltmer komplext och avancerat samhälle.

Per Johanssons och Simon Winters slutsats är att skolan, i den form vi känner den idag, på sikt inte kommer att överleva de strukturförändringar som vårt samhälle just nu genomgår. Men vad som kommer istället är inte något som är givet på förhand. Det är vi själva, som medborgare i samhället, som i slutändan kan avgöra hur morgondagens skola ser ut.

Idag var det dags för konferensen Nordlet Open Forum på Uminova, som en inledning till det veckolånga möte ISO/IEC JTC 001 SC 36 ska hålla i Umeå från och med imorgon. Den här standardiseringskommittén inom ISO arbetar med att utveckla tekniska standarder av olika slag som rör IT-användningen inom undervisning och lärande. Målet med konferensen var därför att sätta in den pedagogiska IT-användningen i ett större sammanhang, och att samtidigt bjuda in lärare, pedagogiska forskare och andra som är intresserade av den pågående utvecklingen.

Konferensen arrangerades av EU-projekten Nordlet och ICOPER, som är inriktade på utvecklings- och standardiseringsarbete kring öppet lärande och öppna digitala lärresurser.

Det här är inte en fullständig redovisning av konferensen, utan jag fokuserar på fyra presentationer som lyfter fram viktiga frågeställningar, problem och resonemang.

Det första anförandet hölls av Øystein Johannessen, till vardags på Kunnskapsdepartementet i Oslo. Resten av året är han utlånad till Center for Educational Research and Innovation, en avdelning vid OECD i Paris. Han gav en kort beskrivning av projektet New Millennium Learners, som jag skrev en kort artikel om när projektet inleddes våren 2007. De övergripande frågeställningarna handlar om hur de framväxande medierna påverkar barns och ungdomars tillvaro och vad detta i sin tur innebär för undervisning, lärande och behovet av olika kompetenser.

Trots att OECD nu har arbetat med projektet i två och ett halvt år, har man fortfarande en ganska suddig bild av hur IT-användningen påverkar och förändrar verklighetsuppfattning, lärande och förståelse. Utvecklingen är komplex och det är svårt att ge en klar och tydlig bild av vart utvecklingen är på väg.  Men det finns en rad tecken på att den digitala utvecklingen kan ha positiva effekter när det gäller tillägnandet av kunskaper och färdigheter, och även att det informella, intressestyrda lärandet på nätet blir allt viktigare.

Bruce Knowles, som leder arbetet inom ISO/IEC JTC 001 SC 36, menade i sitt anförande att det är en rejäl utmaning för utbildningssystemet att möta de utmaningar som den snabba och mångsidiga teknikutvecklingen innebär. Och för att kunna lyckas med att ta fram standarder som gör det enklare att dra nytta av teknikutvecklingens möjligheter, är det kanske nödvändigt att börja föreställa sig helt andra institutionella ramar, nya former för undervisningen och även, i många avseenden, ett helt annat innehåll.

Bruce Knowles visade en version av Karl Fisch och Scott McLeods kortfilm Did You Know? (Shift Happens), som för några dagar sedan kom i version 4.0. Den visar tydligt att dagens och morgondagens förutsättningar skiljer sig radikalt från de förhållanden som gällde för bara något decennium sedan.

Norm Friesen resonerade i sin föreläsning kring ”The Mediatic Turn”, det vill säga hur hur den pÃ¥gÃ¥ende digitala mediautvecklingen förändrar hur vi uppfattar och förstÃ¥r verkligheten och pÃ¥ sikt formar hur utbildning, undervisning och lärande gÃ¥r till. Det mediasystem som nu växer fram fungerar helt annorlunda än det som dominerades av tryckpressen, och det mÃ¥ste vi förstÃ¥ för att kunna skapa ett utbildningsystem och en undervisning som svarar mot tidens krav.

Jan Hylén, Metamatrix, avslutade med en presentation av fyra viktiga globala trender som under de närmaste åren sannolikt kommer att få genomgripande konsekvenser på utbildningssystem över hela världen.

Den första trenden innebär att ”digitaliseringen bryter upp förpackningen”, ett fenomen som framträder i allt fler delar av tillvaron: vi kan lyssna pÃ¥ radio- och se pÃ¥ tv-program när vi vill, musik säljs inte längre främst som album, utan köps eller laddas ner styckevis och sätts samman till spellistor. PÃ¥ samma sätt blir det allt vanligare att studerande ”plockar och blandar” kurser frÃ¥n olika hÃ¥ll, inom och utom landet, och pÃ¥ det viset själva sätter ihop sitt utbildningsprogram.

Trend nummer två är att lärare och elever inte längre enbart är konsumenter av undervisningsmaterial och lärresurser, utan att de även deltar i produktionen och tar fram det som de behöver i den konkreta situationen. Norska NDLA och svenska Lektion.se är två tydliga exempel på detta.

Den tredje trenden är att det kollaborativa informella lärandet online ökar. Man lär sig av varandra och drar nytta av varandras kunskaper och erfarenheter. På sikt kan detta både vara ett hot och en möjlighet för det formella lärandet. Allt beror på hur man hanterar situationen och om man kan hitta en roll och andra sätt att arbeta och fungera.

Trend nummer fyra är att lärandet blir alltmer oberoende av tid och rum. Artikeln i Dagens Nyheter igår, om det växande intresset bland svenska ungdomar att bo utomlands och att studera på distans, över nätet, på svenska högskolor, är ett av många exempel.

Kort sagt: mycket av det som vi är vana vid när det gäller utbildning, undervisning och lärande är pÃ¥ väg i helt andra riktningar. Nya spännande möjligheter öppnar sig – men för att utvecklingen ska gÃ¥ i en riktning som är gynnsam för det stora flertalet, är det nödvändigt att beslutsfattare och allmänhet blir medvetna om vad som sker och börjar diskutera vad som bör göras.

Förra sommaren bloggade jag om hur datorspel och fysiska aktiviteter hör ihop och jag tog även upp några danska projekt kring IT, rörelse och lärande. Poängen med båda inläggen var att datorspel och fysiska aktiviteter inte nödvändigtvis utesluter varandra, utan att de kan kombineras på en rad kreativa sätt och skapa intressanta synergieffekter.

Jag skrev bland annat om Vidensbrønden (Kunskapsbrunnen), ett interaktivt golv inomhus där barn och ungdomar rör sig mellan rutorna för att lösa gåtor och problem, och som både kommer till nytta i språkundervisningen och i andra ämnen. Ett annat exempel var de mobila datorspel ute i naturen som utvecklas av Konsortiet for Fremtidens Idræts- og Legelandskaber, vars syfte är att förena lek och rörelse med praktisk problemlösning och tillämpning av teoretiska kunskaper.

IgÃ¥r presenterade konsortiet rapporten Indsigt i leg – guide til fremtidens legelandskaber, som man tagit fram i samarbete med tankesmedjan Mandag Morgen Innovation. Här pekar man pÃ¥ behovet av att tänka nytt i arbetet med att skapa lek- och träningsmiljöer för barn och ungdomar, resonerar kring hur stadslandskapet och naturen kan tas i bruk och visar med praktiska exempel hur gps och virtuella lärmiljöer kan kombineras med den fysiska verkligheten.

Konsortiet har bland annat gjort djupgÃ¥ende studier av barns vardag tillsammans med tvärvetenskapliga Center for Playware, där man utgÃ¥r frÃ¥n barns konkreta vardag idag och ser hur man kan skapa intressanta miljöer som förenar digital med analogt. Deras utgÃ¥ngspunkt är att datorer, lek och lärande kan vara betydligt mycket mer än ”vanliga” datorspel – och att utvecklingen ännu bara befinner sig i ett tidigt skede.

Ett exempel på pågående projekt som nämns i rapporten är PlayOut, som drivs av Odense Centralbibliotek. Här rör det sig om olika lagspel som går ut på att spelarna ska lösa kriminalgåtor tillsammans i lag ute i Odenses stadsmiljö. Spelarna använder mobiltelefoner med GPS och får ledtrådar som med hjälp av gemensamt klurande ska hjälpa dem att lösa gåtorna.

De här spelen kan spelas över generationsgränserna och kan alltså både förena lek och lärande och barn och vuxna. Man lär sig av varandra, lär sig att dra nytta av teknikutvecklingen och får nya perspektiv på sin vardag, på lek och på informellt lärande med teknikens hjälp.

De senaste två veckorna har jag bloggat om vad som är på gång i Danmark och  i Norge. Nu börjar det så smått även röra på sig här i Sverige!

I december förra året fick Skolverket i uppdrag av regeringen att ge hjälp och stöd åt den pedagogiska IT-användningen i förskolan, skolan och vuxenutbildningen. För att kunna genomföra detta, är det förstås nödvändigt att ta reda på hur IT-användningen ser ut och att föreslå insatser som kan driva utvecklingen framåt. I april presenterade Skolverket en undersökning av datortätheten, IT-användningen och lärarnas förmåga att dra nytta av teknikens möjligheter i sin undervisning. Därefter drog analysarbetet igång och idag presenteras resultatet i ett knappt trettiosidigt dokument.

Undersökningen i april visade att den pedagogiska IT-användningen ännu inte har kommit igång på allvar. Skolverket knyter i sin analys an till internationella erfarenheter som visar att detta beror på avsaknaden av en strategi som tydligt anger riktning och mål. Utan strategi blir det helt enkelt svårt att se infrastruktur, kompetensutveckling och nya arbetssätt i ett meningsfullt och utvecklande sammanhang. Därför är det nödvändigt att ta fram en genomtänkt strategi och att kontinuerligt diskutera hur undervisning och lärande kan förändras och förbättras med hjälp av ny teknik.

Den grundläggande slutsatsen i redovisningen är att digitaliseringen och globaliseringen av samhället innebär helt andra krav och helt andra möjligheter för skola, utbildning och livslångt lärande. Därför är det förstås avgörande att ta hänsyn till detta i det pågående arbetet med nya styrdokument för skolan. En viktig del är att börja resonera kring hur skolans uppdrag ska se ut i ett samhälle där det informella lärandet blir allt viktigare. Det gäller också att ta ställning till vilka kunskaper och färdigheter som barn, ungdomar och vuxna måste utveckla för att klara vardagens och arbetslivets krav.

Skolverket pekar på att begreppet digital kompetens måste göras tydligare i de nya styrdokumenten samtidigt som det kopplas till målen i de olika ämnena, precis som man bland annat gjort i Danmark och i Norge. Detta kräver en strategi för lärarutbildningen och för lärarnas kompetensutveckling. I det här avseendet spelar PIM en viktig roll, liksom resurser som exempelvis Kolla källan och Länkskafferiet.

En väsentlig förutsättning för att få en god pedagogisk utveckling med hjälp av IT är att använda och sprida aktuella forskningsresultat inom skolans värld. IT-användningen i sig är inte tillräcklig, utan det krävs en djupare förståelse av lärarens roll och hur undervisningssituationen bör se ut för att utveckla elevernas lärande och förståelse på bästa sätt.

Digitala lärresurser spelar en stor roll för att få fart på integrationen av IT i undervisningen och för att utveckla elevernas kunskaper och färdigheter i takt med samhällsutvecklingens krav. Därför är det viktigt att ta fram stödmaterial som på olika sätt kan underlätta utvecklingen av digitala lärresurser och tjänster. Det är också betydelsefullt att börja samverka med arkiv, bibliotek, muséer, public service och andra aktörer, för att ge skolan tillgång till offentligt finansierat undervisningsmaterial. Om styrdokumenten kan göras digitalt tillgängliga och med hjälp av metadata kopplas till innehållet i de digitala lärresurserna, blir det enklare för lärare att utforma och planera sin undervisning.

Den fortsatta utvecklingen kräver strategiskt tänkande, en fri och öppen diskussion samt satsningar på kompetensutveckling och hård och mjuk infrastruktur. Här gäller det både att hålla ett öga på vad som sker i omvärlden och att ta hänsyn till våra egna förutsättningar och möjligheter.