Kort om konferensen Internetforskning

Igår var det för första gången dags för konferensen Internetforskning, ett initiativ av World Internet Institutes vd Janne Elvelid och communityn Internetforskning. Det hela arrangerades inom ramen för Internetdagarna på Folkets Hus i Stockholm, och det presenterades en rad intressanta projekt inom olika områden. En del av dessa handlar om eller knyter an till aktuella frågor som rör kunskap, undervisning och lärande.

Internetforskning

Konferensen inleddes med ett föredrag av Bill Dutton, föreståndare för tvärvetenskapliga Oxford Internet Institute, där man undersöker hur samhället formar Internet och hur Internet formar samhället. I sitt anförande lyfte han med hjälp av termen och begreppet flödesrum fram hur Internet gör det möjligt för människor att interagera med varandra och med information på helt andra sätt än tidigare. Samhällsutvecklingen hittar nya vägar och vår tillvaro förändras inom allt fler områden.

Elza Dunkels pekade i sitt föredrag på betydelsen av att vi förstår ungdomars perspektiv och förhållningssätt när vi resonerar kring behovet av digital kompetens. Pratet om Homo Zappiens och digitala infödingar leder ofta fel, eftersom det antas att ungdomar vet mer om den nya teknikens möjligheter än vuxna. Sådana generaliseringar är inte särskilt meningsfulla och de döljer dessutom de stora kunskapsskillnader som finns bland ungdomar, bland annat på grund av kön och olika sociala faktorer. Däremot kan det vara fruktbart att knyta an till att det finns en kvalitativ skillnad mellan ungdomars och vuxnas sätt att förhålla sig till IT, Internet och mobil kommunikation. Här gäller det alltså att titta närmare!

Svenskarna och Internet 2009Olle Findahl från World Internet institute gav en kort presentation av undersökningen och rapporten Svenskarna och Internet 2009. Han resonerade bland annat kring värdet av att undersöka och analysera Internets livshistoria och att jämföra med hur andra viktiga teknik- och mediainnovationer utvecklats och tagits emot av lagstiftning, offentlig debatt och av användarna. I regel tar det fyra, fem decennier innan en innovation slår igenom på allvar. När det gäller Internet kan man kanske räkna med en något plattare spridningskurva. Här rör det sig om en teknik som är mer kulturellt och socialt komplex och avsevärt mer svåranvänd än radio och tv.

På eftermiddagen var det dags för ett antal korta presentationer av aktuella och pågående forskningsprojekt. Här är tre som är särskilt intressanta ur skolans synvinkel.

Håkan Selg, doktorand hos NITA på Uppsala universitet, gav en kort inblick i det nyligen avslutade projektet InternetExplorers som konstaterar två skilda förhållningssätt till Internet som informationsresurs och kommunikationsform: mejl- och messengerperspektiven. Mejlperspektivet innebär att tekniken ses som en digital förlängning av befintliga medier och umgängesformer, medan messengerperspektivet söker nya vägar och nya användningsområden. Ålder är förstås inte den enda faktorn som bestämmer perspektivet, men de flesta medelålders och äldre antar mejlperspektivet.

Hans Öberg, datapedagog på Högskolan i Skövde, berättade om ett nystartat projekt där man undersöker och analyserar nätbaserat lärande i högre utbildning och hur högskolan använder nätet som som redskap för lärande och forskning. I projektet ska man framför allt fästa blicken på kognitionsvetarprogrammet, som både finns i en campus- och en distansvariant, och ta reda på hur IT-användningen skapar nya arbetssätt och beteenden. Slutsatserna härifrån är förstås också av intresse för barn-och ungdomsskolan.

Sheila Zimic, industridoktorand på World Internet Institute, intresserar sig för ungdomars digitala kompetens. Hon anser inte att det är särskilt meningsfullt att tala om en ”internetgeneration”, utan menar istället att det gäller att verkligen undersöka vad som döljer sig bakom de skillnader inom och mellan generationerna som forskningen kan konstatera. Det är även viktigt att diskutera i vilken grad som vi verkligen lyckas observera och mäta ungdomars digitala kompetens. Är det möjligt för forskare att urskilja den röda tråden – eller sitter de fortfarande i viss grad fast i gamla frågeställningar och synsätt?


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *