Häromveckan släppte brittiska National Literacy Trust och Booktrust en intressant och tänkvärd rapport: Young people’s writing. Attitudes, behaviour and the role of technology. Rapporten bygger pÃ¥ en webbaserad undersökning som genomfördes i maj, där 3001 barn och ungdomar mellan 8 och 16 Ã¥r frÃ¥n England och Skottland deltog. Syftet var att ta reda pÃ¥ deras attityder till skrivande, vilken slags skrivande som de ägnar sig Ã¥t, vilken roll IT spelar och vad de anser om sina egna färdigheter inom omrÃ¥det.

Detta är än så länge ett tämligen outforskat område i Storbritannien. Under nästa år kommer de båda organisationerna att släppa en större kvalitativ undersökning som går djupare in på dessa och besläktade frågor och problemställningar.

National Literacy Trust och Booktrust är oberoende och icke-vinstdrivande organisationer som på olika sätt arbetar för att öka befolkningens intresse för läsning och skrivande. Bland annat driver man det gemensamma projektet Everybody Writes, som går ut på att öka elevers intresse för att skriva och uttrycka sig.

I dagens digitala informationstäta samhälle spelar sociala medier, informationsdelning och gemensamt kunskapande en allt större roll i allt fler sammanhang. Därför är det viktigare än nÃ¥gonsin att ha en god läs- och skrivförmÃ¥ga – och att känna en lust och mening i att delta i de ständigt pÃ¥gÃ¥ende samtalen.

Undersökningen visar att tre fjärdedelar skriver regelbundet, lite drygt hälften är verksamma på sociala nätverk som Facebook och en fjärdedel bloggar. Så gott som alla använder datorer regelbundet och det är en allmän uppfattning att detta har en positiv förmåga på deras förmåga att skriva och att uttrycka sig. 89% anser att datorn gör det enklare att korrigera misstag och felskrivningar, 76% menar att det blir enklare att uttrycka sig klar och tydligt och knappt 60% tycker att koncentrationsförmågan ökar, att de blir mer kreativa och att intresset för att skriva blir större.

51% anser sig vara mycket bra eller bra på att skriva, medan 45% menar att deras förmåga behöver förbättras eller att de inte skriver särskilt bra. 45% av eleverna tycker om att skriva, men det gäller framför allt när de själva får bestämma form och innehåll. Skrivandet i skolan upplevs som betydligt mindre intressant och givande än det som de ägnar sig åt på egen hand på nätet.  De elever som bloggar och deltar i sociala nätverk är intresserade av att skriva och de anser sig i regel även vara bra eller mycket bra på att skriva.

En av slutsatserna i rapporten är att skolan måste visa att en god skrivförmåga både höjer livskvaliteten och är nödvändig för att kunna delta i samhällslivet på ett fullvärdigt sätt. Därför är det viktigt att skolan anpassar undervisningen efter elevernas behov och önskemål, så att både deras skrivglädje och deras förmåga kan ges goda förutsättningar att växa.

I grund och botten handlar om att kunna uttrycka och förmedla sin identitet, sina åsikter, sina kunskaper, sin vilja och sin förståelse på ett så bra sätt som möjligt. Och i ett samhälle som blir alltmer digitaliserat och medierna är på väg mot en mer utpräglad social och interaktiv karaktär, är det helt enkelt nödvändigt att behärska de uttrycksformer som spelar en allt större och viktigare roll.

De internationella diskussionerna kring skola och utbildning handlar i allt högre grad om hur undervisningens form och innehåll måste förändras för att barn och ungdomar ska kunna utveckla de kompetenser de behöver. Häromveckan arrangerades två internationella konferenser på temat, och under hösten har bland andra Futurelab och forskningsprojektet Cambridge Primary Review tittat närmare på förutsättningarna för att utveckla och förändra utbildningssystemet i grunden.

I det här sammanhanget är det vanligt att peka på IT-utvecklingens strukturella konsekvenser och att betona nödvändigheten av ett strategiskt tänkande kring förändringsarbetet. Detta gjorde Skolverket nyligen i sitt förslag för att öka den pedagogiska IT-användningen i skolan. Singapore hör till de länder som satsar mest målmedvetet kring detta, och såväl Danmark som Norge är goda exempel på hur man funderar kring hur styrdokument och konkreta satsningar bör utformas för att verkligen fungera.

Den allt snabbare globaliseringen och den ökande konkurrensen mellan länder och världsdelar är också en faktor som ofta lyfts fram. Världen blir allt plattare och gamla konkurrensfördelar och klyftor kan snart vara ett minne blott. Detta diskuterades förra veckan, när brittiska SSAT, en organisation som arbetar för att utveckla och förbättra skolundervisningen, höll sin årliga konferens. Rubriken för årets konferens, som arrangerades i den gamla industristaden Birmingham, var 21st Century Schooling: The Globalised Challenge.

På den här konferensen kretsade föredrag och diskussioner kring tre nyckelfrågor:

1. Hur möter skolan globaliseringens utmaningar idag?

2. Hur ska undervisningen förändras för att bättre förbereda eleverna inför en plattare värld?

3. Vad betyder detta för skolledarskapet?

Utbildningsminister Ed Balls, Kinas ambassadör Fu Ying, utbildningsforskaren Yong Zhao och författaren Thomas Friedman stod på talarlistan, och de och övriga talare resonerade kring frågeställningarna utifrån en rad olika perspektiv. Det handlade bland annat om vilka kunskaper och färdigheter som dagens barn och ungdomar behöver utveckla, vilka språk som det är viktigt att lära, hur IT-utvecklingen kan förändra undervisning och lärande i grunden och om hur man på ett globalt plan kan skapa förutsättningar för ett mer samtida skolsystem.

Här finns det förstås inga givna svar, men det är oerhört viktigt att börja diskutera och belysa de problem och möjligheter som får en allt mer avgörande roll.

Skolans uppgift är dock inte enbart att förbereda eleverna inför de krav som de kommer att ställas för pÃ¥ morgondagens arbetsmarknad. Detta pÃ¥pekas i en forskningsöversikt av Johanna Wyn, verksam vid University of Melbourne, som Australian Council for Educational Research släppte igÃ¥r – Touching the Future: Building Skills for Life and Work.

Det övergripande budskapet är att skolans undervisning måste bli mer holistisk, mer flexibel och syfta till ett livslångt lärande, som inte enbart omfattar arbetslivet utan rör hela tillvaron. Synen på skolan som leverantör av arbetskraft avfärdas som både otidsenlig och omöjlig att förverkliga.

Arbetsmarknaden är inte lika lätt att förutse som på 50-talet, och det är därför en ogörlig uppgift att skapa raka vägar från skolan och in i arbetslivet. Undervisningen måste istället gå ut på att hjälpa barn och ungdomar att utveckla en allsidig förståelse av hur samhället ser ut och fungerar och av sin egen roll och identitet i sammmanhanget. Annars klarar de inte av att hantera den verklighet som de ska leva i.

Detta är naturligtvis lättare sagt än gjort. Bland annat handlar det om att förena formellt och informellt lärande i skolan och att se till att eleverna inser betydelsen av att själva ta ansvar för sin personliga utveckling och sitt livslånga lärande. Och förmågan att hantera och dra nytta av teknikutvecklingen är förstås avgörande.

De diskussioner och funderingar som just nu pågår runt om i världen, kretsar i hög grad kring de tre kärnkompetenser som DeSeCo, ett projekt som drevs av OECD, formulerade i början av 00-talet:

1. I en värld där vi knyts allt närmare och blir allt mer beroende av varandra, är det nödvändigt att kunna verka och samarbeta i socialt och etniskt heterogena grupper.

2. Vi måste kunna ta ansvar för våra liv, klara att se vår egen tillvaro ur ett bredare socialt perspektiv, och kunna agera på ett självständigt och reflekterat sätt.

3. Var och en måste kunna dra nytta av teknikutvecklingen, kunna omsätta sina kunskaper i praktisk handling och vara förmögen att anpassa sig efter de villkor som gäller i olika situationer.

Diskussionerna kring skolsystemet och behovet av att förändra undervisningen är alltså inte enbart av en funktionell karaktär. I grund och botten handlar det om existentiella frågor som rör den personliga identiteten och förmågan att kunna styra sitt liv och hantera sin tillvaro i en alltmer komplex och ständigt föränderlig global verklighet.