Initiativförmåga och företagaranda är en viktig kompetens som ofta behandlas i den internationella debatten kring utbildning och lärande. Den är också en av EU:s åtta nyckelkompetenser och hör alltså till de kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för att kunna klara sig i samhället.

Vår tid präglas av snabba förändringar inom alla samhällsområden, inte minst näringsliv och arbetsmarknad. Därför är det viktigt att ständigt kunna tänka om och tänka nytt för att skapa nytta och mening i tillvaron. Detta ställer andra krav på undervisning och arbetssätt i skolan och det gäller också att kunna dra nytta av de möjligheter som den digitala utvecklingen öppnar för.

Förra året fick Skolverket i uppdrag av regeringen att stimulera arbetet kring entreprenörskap i skolan. Här handlar det både om att kartlägga vad som redan görs ute i landet och att hitta sätt att få fart på utvecklingen.

Det händer förstås också en hel del i vår omvärld som det kan vara värdefullt att titta närmare på. I Danmark har Undervisningsministeriet de tre senaste åren arbetat med Pionerkampagnen och Pionerprisen för att stimulera till nytänkande, företagsamhet och handlingsförmåga i undervisningen. I den här satsningen ingår även Pionermagasinet, som hittills kommit ut fem gånger.

I det senaste numret lyfter man bland annat fram aktuella forsknings- och utvecklingsprojekt som visar hur undervisningen kan gå till i praktiken.

En av dem som intervjuas är Anne Kirketerp, som arbetar på Aarhus Entrepreneurship Centre vid Aarhus universitet och på Universe Research Lab i Sønderborg. Hon disputerade nyligen på Syddansk universitet på sin avhandling Pædagogik og didaktik i entreprenørskabsundervisning på de videregående uddannelser i et foretagsomhedsperspektiv.

I avhandlingen gör hon fallstudier på Babson College, Operation StartUp, Kaospiloterne och Enterprisers för att ta reda på hur en didaktik som främjar entreprenöriellt lärande ser ut och fungerar.

Anne Kirketerps slutsats är att undervisningen ska bestÃ¥ av konkreta uppgifter som uppmuntrar till engagemang, och att läraren ska ”knuffa pÃ¥” och ge det stöd som behövs för att kunna gÃ¥ frÃ¥n tanke till handling. Men det kräver att läraren sätter sig in i hur eleverna tänker och uppfattar verkligheten och utgÃ¥r frÃ¥n det i sin undervisning. Det handlar ocksÃ¥ om att eleverna ska kunna se nyttan och meningen med det som de ska lära sig och att de kan arbeta tillsammans för att uppnÃ¥ gemensamma mÃ¥l. Och det är nödvändigt att börja arbeta med detta sÃ¥ tidigt som möjligt.

Dorrit Sørensen, lektor vid Nationalt Center for Erhvervspædagogik, menar att lärarna måste ge sig ut på antropologiskt fältarbete och forska, undersöka och experimentera för att få eleverna att lära självständigt och tänka nytt. Hon arbetar också med att ta fram verktyg som gör det enklare för lärarna att arbeta på det här sättet och att tydliggöra hur elevernas förmåga till nytänkande och genomförande utvecklas.

Villy Raahauge, skolledare pÃ¥ Egtved skole i Vejle, deltar i forskningsprojektet Mange mÃ¥der at lære pÃ¥, som drivs av Anne Kirketerp och hennes kollega Hans Henrik Knoop pÃ¥ Universe Research Lab till och med hösten 2011. MÃ¥let med det här projektet är att utveckla en differentierad pedagogik som kan anpassas efter elevernas skiftande behov och förutsättningar. I Vejle deltar sammanlagt 35 skolor, 1.500 lärare och pedagoger, 120 skolledare samt 12.500 elever – och det kan säkert ge ett gott underlag till det fortsatta utvecklingsarbetet.

För att få igång det entreprenöriella lärandet, är det viktigt att utveckla elevernas trivsel, samarbetsförmåga och deras förmåga att tänka, lära och agera på egen hand. Det gäller även att dokumentera vad som verkligen fungerar, så att lärarna kan bygga vidare på detta i sin undervisning.

Den här veckan har Henry Jenkins intervjuat Richard Halverson, lärandeforskare vid University of Wisconsin-Madison och en av de ansvariga för forskningsgruppen Games+Learning+Society, på sin blogg. Skälet till detta är att Halverson förra året gav ut boken Rethinking Education in the Age of Technology tillsammans med den numera pensionerade lärandeforskaren Allan Collins.

I boken beskriver de båda hur det amerikanska skolväsendet halkat efter samhällsutvecklingen de senaste decennierna, men de pekar också på hur skolan kan förnyas och dra nytta av framväxten av digitala medier, datorspel och kollaborativt lärande i sin verksamhet.

I den första delen av intervjun ges en kort överblick av hur skolan utvecklades under 1900-talet och hur man i början av seklet anammade tankesätt och organisationsformer från den framväxande industrin. Framgången för det här sätt att tänka kring undervisningen och att organisera verksamheten ser Halverson som en viktig orsak till att skolan inte var med på noterna när datoriseringen och Internet dök upp vid horisonten.

Skolan hade redan en stabil modell som ansågs vara väl fungerande och kunde inte se några avgörande skäl till att tänka om och tänka nytt. Detta har lett till att skolan i allt högre grad har blivit en egen värld vid sidan av samhället. Verksamhetens form och innehåll speglar därför inte längre de villkor som gäller ute i verkligheten.

Halverson tror dock inte att skolan har spelat ut sin roll, men det krävs att man tar intryck av de frön till förändring som finns ute i samhället. I den andra delen diskuterar han tillsammans med Jenkins hur hemundervisning, distansundervisning, sociala nätverk och deltagarkulturer på nätet kan inspirera till nya undervisningsmål och andra sätt att arbeta i skolan.

Halverson och Collins menar i sin bok att förändringarna börjar ta fart när lärare som arbetar med yrkesutbildning, språkundervisning, idrott och estetiska ämnen på allvar börjar integrera den digitala medieutvecklingens möjligheter i sin undervisning. Då blir det samtidigt tydligt att de standardiserade sätten att mäta kunskaper inte  fungerar så bra som de borde. Man måste alltså hitta nya vägar som svarar bättre mot de villkor och behov som gäller idag.

Precis som jag nämnt de senaste veckorna här på bloggen, talar man numera mycket i USA om behovet av att förnya utbildning och lärande. Det amerikanska utbildningsdepartementet har även öppnat en mötesplats för nytänkande kring skolan på webben. Här kan alla som har tankar och idéer dela med sig av sina uppslag, hitta samarbetspartners och finna vägar att komma vidare med sitt arbete.

Idag publicerar amerikanska tidskriften Education Week årets upplaga av Technology Counts och den här gången tittar man närmare på det mobila lärandets genomslag i den amerikanska skolan. Förra året fäste man blicken på hur undervisning online leder till nya arbetssätt och nya möjligheter, såväl för lärare som för elever.

Inledningsvis konstateras att det mobila lärandet är på god väg att slå igenom rejält även om det går ännu snabbare på de högre utbildningarna. Det finns dock fortfarande inte finns någon mer omfattande forskning som klart och tydligt kan visa att lärandet förbättras. Man hänvisar till en artikel i Australasian Journal of Educational Technology av Wing Sum Cheung och Khe Foon Hew, som är verksamma vid Nanyang Technological University i Singapore. Förra året gjorde de en genomgång av fyrtiofyra internationella forskningsartiklar om den pedagogiska användningen av handdatorer och mobiltelefoner. Deras slutsats var att  det ofta saknas ordentliga genomgångar av vad de tekniska möjligheterna och de nya arbetssätten faktiskt leder till när det gäller lärande och kunskapsutveckling.

Technology Counts nämner att det finns flera mindre empiriskt förankrade studier som pekar i en positiv riktning. Hit hör Project K-Nect som går ut på att använda smartphones i matematikundervisningen och bygger på kollaborativt lärande där elevernas bloggande spelar en viktig roll. Många lärare är också i full färd med att utveckla fungerande arbetssätt, men har ännu bara skrapat på ytan.

Nabeel Ahmad, som undervisar och forskar på Teachers College vid Columbia University, nämner bland annat att det är viktigt att inte fokusera vid de tekniska möjligheterna, utan istället utgå från den pedagogiska nyttan. Carly Shuler, verksam vid Joan Ganz Cooney Center i New York, nämner betydelsen av kompetensutveckling för att se till att lärarna får de kunskaper och den allmänna förståelse som de behöver för att kunna dra nytta av tekniken på ett bra sätt. Cory Tressler, som samordnar den pedagogiska it-användningen i Beaufort County School District, South Carolina, understryker i sin tur värdet av att lärarna kan få det stöd de behöver av skolledning och beslutsfattare.

Varsin bärbar dator till eleverna är förstås också något som blir allt vanligare på amerikanska skolor. I Technology Counts tar man upp hur Sarah Banks Middle School utanför Detroit i Michigan har arbetat med detta sedan mer än tio år tillbaka. Leslie Wilson, som leder One-To-One Institute i Michigan, lyfter i det här sammanhanget fram betydelsen av att föräldrarna är ansvariga för datorinköpen till sina barn och att deras kontinuerliga medverkan i satsningen spelar en stor och viktig roll.

Till skillnad från tidigare år presenterar man den här gången inte statistik över infrastruktur och it-användning på delstatsnivå, utan tittar istället på hur det ser ut på distriktsnivå. Skälet till detta är man kommit till insikt om att utvecklingen inte kan centralstyras inom delstaterna, eftersom förändringarna numera går alldeles för snabbt. Detta är ju något som även den brittiske forskaren Stephen Heppel har konstaterat.

Numera sker det pedagogiska nytänkandet och den kreativa utvecklingen av it-användningen i distrikten och ute pÃ¥ skolorna – och konsekvenserna av detta tÃ¥l ju att fundera pÃ¥.

I början av oktober förra året skrev jag om det amerikanska utbildningsdepartementets nystartade initiativ för att förnya undervisning och lärande med hjälp av it. Man hade tillsatt en välrenommerad arbetsgrupp som skulle inrikta sitt arbete på att ta fram en nationell plan omfattande fyra nyckelområden: lärande, bedömning, undervisning och produktivitet. Målet var att interagera med den intresserade allmänheten för att nå fram till ett så heltäckande och bra resultat som möjligt.

Nu har arbetsgruppen levererat ett utkast av sin rapport РTransforming American Education: Learning Powered by Technology. Och utbildningsminister Arne Duncan ber om synpunkter och f̦rslag.

I rapporten konstateras att den snabba utvecklingen inom det digitala området är på god väg att förändra hela samhället i grunden. Därför måste man börja planera för hur skolans verksamhet kan och bör anpassas för att stämma bättre överens med den nya verklighet som växer fram.

De allra flesta barns och ungdomars liv präglas av att de kan nå all slags information på nätet när om helst, eller åtminstone när de befinner sig utanför skolans väggar. Här står skolan alltså inför en rejäl utmaning! Det gäller därför att med hjälp av den senaste teknikens möjligheter skapa lärmiljöer som är intressanta, engagerande, utmanande och utvecklande. Och här gäller det förstås att dra nytta av de senaste landvinningarna inom den lärandevetenskapliga forskningen.

Tanken är både att alla elever ska utveckla samma grundkompetenser och att det ska finnas goda möjligheter att forma utbildning och undervisning efter egna intressen, förutsättningar och behov. Kritiskt tänkande, kreativ lösning av komplexa problem, samarbete och multimedial kommunikation ska vara en integrerad del av all undervisning, liksom av kunskapsbedömning och betygsättning. Och detta ställer både helt andra krav och skapar helt nya möjligheter för såväl lärare som elever.

När det gäller undervisning, lyfter rapporten fram behovet av ”connected teaching”. Lärarna ska arbeta tillsammans i lag, sÃ¥väl med kollegor som med yrkespersoner inom relevanta omrÃ¥den, bÃ¥de inom och utanför landet. De mÃ¥ste kunna dra nytta av de lärresurser som finns pÃ¥ nätet och det är ocksÃ¥ viktigt att de kan göra undervisningen autentisk och relevant genom att placera den i sitt naturliga sammanhang, ute i samhället. Det här kräver bÃ¥de en väl fungerande teknisk infrastruktur och ett arbetssätt som drar nytta av erfarenheterna frÃ¥n näringslivet när det gäller samarbete, nytänkande och effektiv resursanvändning.

Rapporten konstaterar att det gäller att handla nu – teknikutvecklingen gÃ¥r allt snabbare och skolan kan inte vara en skyddad verksamhet som lever kvar i det förgÃ¥ngnas villkor och krav. Men för att förändringarna ska kunna sätta fart, vill man engagera de skarpaste hjärnorna till utveckling och forskning. Därför betonar man värdet av att fÃ¥ till stÃ¥nd en organisation som kan fungera pÃ¥ samma sätt för utbildningsomrÃ¥det som NIH gör för hälso- och sjukvÃ¥rd, som NSF gör för naturvetenskapen och som DARPA gör för militären. Här hoppas man att den rollen kan spelas av National Center for Research in Advanced Information and Digital Technologies, vars verksamhet ska dra igÃ¥ng under Ã¥ret.

En hel del av slutsatserna liknar resonemangen i rapporten Fostering Learning in the Networked World, som utfördes av Office of Cyberinfrastructure, en avdelning på NSF som arbetar med stöd åt infrastruktur, verktyg och tjänster för IT-baserad forskning och utbildning inom naturvetenskap och teknik. Stanfordprofessorn Roy Pea, som ingår i utbildningsdepartementets arbetsgrupp, deltog i det här arbetet, så det är kanske inte så konstigt.

Som sagt, utkastet är på banan. Nu gäller det att se vart diskussionerna har lett när det är dags för nästa steg.

I november 2007 vann Labor det federala valet i Australien efter en valrörelse där moderniseringen av skolan hörde till de frågor som spelat en avgörande roll. Kort därefter drog man igång Digital Education Revolution (DER). Detta är en satsning som sträcker sig till och med 2013, och som går ut på att föra in den digitala verkligheten i skolans vardag för att revolutionera den verksamhet som bedrivs.

En viktig del av satsningen är att eleverna i år 9-12 ska få tillgång till varsin dator genom National Secondary School Computer Fund. Alla skolor ska också ges en snabb anslutning till Internet som en del av National Broadband Network, den federala planen på ett höghastighetsnät för hela landet. Kompetensutveckling av lärare är centralt, liksom samverkan med föräldrar över nätet och tekniskt stöd till skoldistrikten.

Totalt innebär DER en satsning på 2.2 miljarder australiska dollar, det vill säga knappt 15 miljarder kronor.

På senare tid har det hörts en del kritiska röster mot regeringen: skolorna saknar fortfarande i hög utsträckning bredband, och endast en femtedel av eleverna har hittills fått tillgång till en egen dator. Det skrivs dock en hel del i australiska tidningar om datorleveranser till skolorna, men det framgår tydligt att innehållsfiltrering och begränsningar i användningen är viktiga och att operativsystem och program kostar mycket pengar.

En del kritiker pekar på att satsningen hittills mest har inneburit dyra skrivmaskiner åt eleverna och att det egentligen inte har skett några särskilt genomgripande förändringar.

För ett par veckor sedan lanserade regeringen en nationell digital strategi för skolledare och lärare som sträcker sig till och med 2012. Här handlar det både om att höja den allmänna it-kompetensen och att få fart på den kreativa användningen av de digitala möjligheterna i undervisningen. Tonvikten ligger än så länge på att utveckla förmågan att använda datorn och nätet, eftersom det ju är en viktig förutsättning för att kunna integrera de digitala möjligheterna i undervisning och pedagogiskt tänkande.

Tanken med DER är att utveckla och förnya hela skolan – bÃ¥de undervisning och administration – med teknikens hjälp. Detta ska ske pÃ¥ lokal nivÃ¥ och varje skola ska därför ta fram sin egen plan för hur detta ska gÃ¥ till inom ramen för den federala lösningen. Här handlar det alltsÃ¥ bÃ¥de om att tänka i termer av budget, logistik, ledning och pedagogik. Och det är förstÃ¥s ett komplicerat pussel med tanke pÃ¥ att förändringarna gÃ¥r snabbt och är svÃ¥ra att förutse.

Fyra år återstår av Australiens satsning, så vi återkommer i ärendet!