Utmaningar vid horisonten

För några dagar sedan släppte New Media Consortium årets upplaga av Horizon Report, K-12-edition. Det är en specialvariant av deras årliga rapport som analyserar vad den digitala utvecklingen kan betyda för barn- och ungdomsskolan och synen på undervisning och lärande under de närmaste åren.

Rapporten slår fast att digitaliseringen av samhället får en allt större betydelse för hur unga lär sig, vad de behöver kunna och hur undervisningen kan bedrivas. Tekniken är ständigt närvarande i vardagen och formar allt fler aspekter av tillvaron – inte minst hur vi kommunicerar, umgås och hanterar information. De snabba förändringarna innebär att det skapas en rad informella lärmöjligheter, samtidigt som synen på vad som är en lärmiljö och en undervisningssituation förändras i grunden.

Det handlar inte längre främst om enkelriktad förmedling av kunskap, utan om dialog, kunskapsdelning, samarbete och gemensamt skapande. Åtminstone utanför den formella utbildningens värld.

Datormolnet och kollaborativa lärmiljöer är två tekniktrender som sannolikt kommer att få ett stort genomslag under det kommande året. ”Molnet” innebär att vi drar nytta av datorkraft, program och lagringsutrymme som inte finns på den egna datorn, utan på Internet. Till den här kategorin hör Google Apps, som bland annat hanterar mejl, ordbehandling, tidsplanering samt lagring och distribution av video. Ning och Wikispaces är exempel på miljöer som gör det enkelt att samarbeta och dela kunskap över nätet.

De kommande två, tre åren kommer datorspel och mobilt lärande antagligen att få större betydelse för undervisning och lärande, enligt Horizon Report. Underhållningsspel som World of Warcraft, där miljontals användare från hela världen kämpar, samarbetar, kommunicerar, och löser problem, visar tydligt på möjligheterna att skapa virtuella, realistiska och motiverande lärmiljöer.

Forskare som James Paul Gee har länge argumenterat för att denna slags situerade lärande, det vill säga konkreta, verklighetsanknutna simulerade lärsituationer baserade på samarbete, kommer att revolutionera undervisning och lärande. I takt med att mobiltelefoner, plattor och liknande tekniker blir alltmer avancerade och kraftfulla, blir det också enklare att lära sig var som helst ute i naturen och i samhället.

På lite längre sikt, cirka fyra, fem år, kommer augmented reality och tunna tryckkänsliga, flexibla datorskärmar troligen att slå igenom på en bredare front och göra det möjligt att skapa kraftfulla upplevelsebaserade lärmiljöer och -situationer.

horizon

Rapporten innehåller gott om exempel på tjänster och pedagogiska tillämpningar inom samtliga trendområden. Tekniken och de nya spännande möjligheter som de skapar  är dock inte enda poängen och budskapet i Horizon Report. Det är minst lika viktigt att analysera hur dessa genomgripande förändringar och trender kan hanteras av det formella utbildningssystemet. Såväl form som innehåll skiljer sig på avgörande sätt från den traditionella undervisningen och kunskapssynen. Därför innebär detta en stor och allvarlig utmaning.

I rapporten argumenteras för att digitala kunskaper och färdigheter blir allt viktigare i samhället och därför måste integreras i skolans undervisning. Men eftersom detta i stort sett inte behandlas på lärarutbildningarna, är det inte alldeles enkelt att genomföra i praktiken. Teknikutvecklingen möjliggör en större individuell anpassning och en mer lärandecentrerad utformning, men för att det ska kunna genomföras i praktiken behöver både synen på undervisning och på kunskapsvärdering och kunskapsmätning förändras i grunden.

Problemet är, enligt rapporten, själva skolan som system: hur den ser ut,  hur den är organiserad och hur verksamheten fungerar. Det formella skolsystemet är helt enkelt inte anpassat till de nya möjligheter och kompetenskrav som digitaliseringen och samhällsutvecklingen leder till. Därför klarar den i regel inte av att dra nytta av de lärsituationer som är möjliga utanför skolans fyra väggar – på nätet och i resten av samhället.

Rapporten pekar på att många forskare och beslutsfattare är överens om att stora förändringar måste äga rum, men däremot är man inte överens om vad som ska göras och vad det hela ska leda till. Obeslutsamheten och oklarheten leder samtidigt till att de socioekonomiska och kulturella skillnaderna förstärks. Unga som redan har goda förutsättningar för sitt lärande, får ofta det stöd som de behöver för att dra nytta av de nya möjligheterna. De som saknar detta riskerar att halka efter ännu mer.

I likhet med OECD-rapporten Are the New Millennium Learners Making the Grade, argumenterar Horizon Report för att skolan i flera avseenden står vid ett avgörande vägskäl.  Det krävs mer forskning, fler tillämpningar och experiment med de digitala möjligheterna och en ordentlig, djupt penetrerande offentlig debatt för att kunna välja rätt väg.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *