Digital kompetens i praktiken

I slutet av januari skrev jag ett inlägg om Harnessing Technology, Storbritanniens digitala strategi för skolan, som ingår i Digital Britain, en strategisk plan för hela samhället. Grunden för skolstrategin är att undervisningens innehåll och form ska utvecklas med teknikens hjälp, så att eleverna lär sig hantera det samhälle  de ska leva och verka i.

QCDA, det vill säga den myndighet som ansvarar för kurs- och läroplaner samt riktlinjer för kunskapsvärdering, har tagit fram ett ramverk för de nya styrdokument som ska gälla från och med september 2011. Här är förmågan att använda den digitala tekniken i vardagen och i sitt lärande en av de sex nyckelförmågor som presenteras. Regeringen har också nyligen anslagit ca 11 miljarder kronor för att förändringsarbetet ute på skolorna ska komma igång på allvar.

crosscurriculumDet pågår en hel del forskningsarbete kring strategin, och här medverkar Futurelab med flera olika projekt. Ett av dessa projekt är Digital Participation, som jag även nämnde i all korthet i januari. Målet är att undersöka hur undervisningen ska gå till i praktiken för att eleverna verkligen ska lära sig att dra nytta av de nya möjligheterna i vardagen och för sitt lärande.

I det här sammanhanget är det förstås viktigt att ge lärarna hjälp och stöd så att de kan förändra och utveckla sina arbetssätt och metoder i en konstruktiv riktning. Som en del av detta gav Futurelab för några veckor sedan ut en praktisk handbok och en samling av fallstudier från olika skolor i landet, som ger konkreta och tydliga exempel på hur man kan gå tillväga i de olika ämnena. Det finns även två korta filmer på Futurelabs webbplats, som beskriver hur lärare resonerar och arbetar i de lägre och de högre åren.

Futurelab är noga med att poängtera att det inte enbart handlar om att kunna använda it som ett verktyg, utan om att förstå vad tekniken innebär, att kunna granska dess för- och nackdelar på ett kritiskt och reflekterande sätt samt att kunna dra nytta av möjligheterna i sitt lärande tillsammans med andra. I likhet med OECD resonerar man kring behovet av nya baskunskaper och -färdigheter för vår tid och våra förutsättningar.

Samhället blir mer och mer digitaliserat och detta måste skolan ta hänsyn till sin dagliga verksamhet. Men man betonar samtidigt att tekniken inte ska vara utgångspunkten för de didaktiska resonemangen, utan att lärarna ska utgå ifrån vilka specifika och vilka övergripande kunskaper och färdigheter som eleverna behöver utveckla och fördjupa i de olika ämnena. När detta står klart, blir det enklare att se hur tekniken kan användas och komma till nytta.

Det handlar om att barn och ungdomar ska bli delaktiga – såväl i det dagliga arbetet i skolan som i det nya medialandskap som växer fram. Eleverna ska vara aktiva i sitt lärande, kunna samarbeta med varandra och kunna kommunicera sina kunskaper och sin förståelse på ett begripligt och intresseväckande sätt med hjälp av tekniken.

Den digitala kompetensen presenteras som summan av åtta olika komponenter:

Det är förstås nödvändigt att ha de grundläggande färdigheter som krävs för att kunna använda dator, digital kamera, mobiltelefon och andra tekniska hjälpmedel. Men det gäller också att kunna dra nytta av den multimediala digitala tekniken på ett kreativt och fantasifullt sätt, som både underlättar den egna kritiska förståelsen och gör det enklare att visa och förklara vad man faktiskt har lärt sig inom ett område.

Att utveckla en konkret förståelse för sociala och kulturella skillnader och att kunna samarbeta med andra på tvärs över dessa skillnader är också avgörande. En god informationskompetens och kommunikationsförmåga är viktig för att verkligen kunna hantera informationsbruset och de nya möjligheterna att knyta kontakter över nätet. Och för att kunna hantera det digitala umgänget på ett förnuftigt sätt, krävs det en förståelse för hur man ska agera för att skydda sin integritet och säkerhet på nätet.

Handboken och fallstudien ger utförliga beskrivningar av hur man kan gå tillväga rent praktiskt i olika ämnen för att utveckla de åtta komponenterna. Det ges också mängder med tips på program och webbaserade tjänster som kan komma till nytta i undervisningen och vad som är viktigt att tänka på för att elevernas grupparbeten och gemensamma undersökningar ska fungera.

I handbokens sista del ges förslag på hur lärare kan planera och lägga upp sin undervisning för att utveckla elevernas digitala kompetens. Man resonerar också kring vad som krävs för att elever och lärare tillsammans ska kunna värdera, bedöma och reflektera kring vad de lärt sig – och för att läraren ska kunna göra en riktigt formativ och summativ bedömning av elevernas prestationer. Lärares behov av att ständigt utveckla sin kompetens, att lära av varandra och att följa med i utvecklingen lyfts också fram.

Här finns det mycket att dra lärdom av och att fundera över!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *