Öppna digitala lärresurser kan skapa nya möjligheter

Igår eftermiddags samlades drygt tvåhundra pedagogiskt intresserade lärare, bibliotekarier, forskare och representanter för förlagen för att under en och en halv timme delta i ITHU:s och Delas webbseminarium kring öppna digitala lärresurser. Tekniken fungerade i stort sett fläckfritt, och det blev ett innehållsrikt samtal som gav en bra introduktion för den som vill prova det här sättet att arbeta i undervisningen. En inspelning av seminariet finns tillgänglig på Sunet.

Det hela började med att de fem i panelen pratade lite allmänt om nyttan med öppna lärresurser och fördelarna för lärare och elever med att dela med sig av sitt material på nätet.

Webbseminarium

Fredrik Paulsson, lektor på Institutionen för interaktiva medier och lärande på Umeå universitet, konstaterade att det ofta är fördelaktigt att bygga vidare på fritt material som andra har skapat. Det blir ingen extra kostnad för att skapa nya vägar för undervisningen och läraren slipper att skapa allting själv från grunden. Samtidigt drar man nytta av varandras kunskaper och insikter för att gemensamt göra lärresursen bättre.

Dessutom kan digitala lärresurser fungera som god marknadsföring för såväl lärarna som för de skolor som deltagit i arbetet. Detta är för övrigt ett argument som företrädare för MIT, pionjären när det gäller öppna digitala lärresurser inom universitetsvärlden, brukar lyfta fram när de ska förklara poängen med MIT OpenCourseWare.

Niklas Karlsson från Dela! menade att det här sättet att arbeta ger goda möjligheter för lärare att börja reflektera kring sin undervisning: hur den ser ut, vad som fungerar och vilka förändringar som kan tänkas leda i rätt riktning. Samarbete och peer review kan alltså ses som viktiga steg i en lärares utveckling och fortbildning inom sitt yrkesområde.

Alma Taawo, som bland annat arbetar med Länkskafferiet, påpekade att öppna digitala lärresurser kan vara ett bra sätt för lärare och elever att uppnå kreativitet tillsammans och att lära av varandra. Det handlar inte bara om att lära sig återge innehållet, utan kunskapandet och själva lärprocessen står i centrum.

Arbetet med att knyta samman skolan med samhället och att skapa en mer verklighetsanknuten undervisning är en annan fördel. Elever och lärare som bloggar, skriver artiklar i Wikipedia och sprider egna filminspelningar på Youtube, interagerar med folk utanför skolans värld och blir delaktiga i det som sker i vardagen på andra platser och i andra sammanhang.

Men hur hittar man egentligen användbara lärresurser på nätet och hur är det möjligt att avgöra kvaliteten?

Åsa Forsberg, bibliotekarie och projektledare på Lunds universitets bibliotek, slog fast att det ofta kan vara svårt att bedöma kvalitet och relevans för undervisningen. Ett steg på vägen kan vara att försöka skapa portaler och arkiv med bra urvalskriterier, och på det sättet sålla agnarna från vetet. Användningen av metadata kan vara en väg att organisera innehållet på ett bättre sätt, men här finns det tyvärr varken enkla eller självklara lösningar.

Spindeln

Fredrik Paulsson instämde i detta och förklarade att det finns flera konkurrerande standarder för lärresurser, och de är varken bra eller lätta att använda. Men kanske är en enhetlig standard att innehållsmärka lärresurserna inte det bästa sättet att hantera sökbarheten. Europeiska LRE och svenska Spindeln är två exempel på mäklartjänster som istället söker tvärs över systemen, och försöker hantera mångfalden och spretigheten så gott det går. Men det rör sig om små steg på vägen och än återstår det mycket att göra.

Niklas Karlsson ansåg å sin sida att kvalitetssäkringen både kan ses som en nyckelfråga och som ett ickeproblem. Vilket perspektiv som intas beror helt och hållet på hur arbetssättet ser ut. Att träna eleverna i källkritik och kritisk förståelse är viktiga byggstenar i undervisningen, liksom förmågan att söka, finna och hantera information på internet.

Med andra ord kan arbetet med öppna och kvalitetsmässigt osäkra lärresurser vara ett utmärkt sätt att rusta eleverna för verkligheten i dagens informationstäta samhälle, där allt fler gör sin röst hörd och väl underbyggd kunskap blandas huller om buller med åsikter och vilseledande information. Här inflikade Fredrik Paulsson att det alltid är viktigt att vara kritisk mot det material som används i undervisningen, och att hundraprocentig allsidighet och åsiktsfrihet egentligen inte är något annat än en illusion.

Upphovsrätt är förstås en viktig fråga när man talar om öppna digitala lärresurser, och här har Creative Commons på senare tid börjat ta en allt större plats. Alma Taawo förklarade att Creative Commons innebär att det är skaparna själva som sätter gränserna för hur materialet får användas förändras och spridas. Det skiljer sig alltså från traditionell upphovsrätt där all förändring, bearbetning och distribution är förbjuden.

Alastair Creelman, Linnéuniversitetet i Kalmar, menade att kunskaperna i upphovsrätt och Creative Commons inte alls är så spridda som de borde vara, och att det därför är viktigt för alla som skapar digitala lärresurser att vara tydliga med vilka villkor som gäller. Medvetenheten i dessa frågor måste också bli större.

Skolverkets lärarguide om Creative Commons är ett sätt att skapa förutsättningar för detta, men det kommer sannolikt att krävas en hel del andra insatser och initiativ under de kommande åren. Här kommer förstås Creative Commons i Sverige att kunna spela en viktig och avgörande roll.

Creative Commons

När man talar om öppna digitala lärresurser är det avgörande att inte enbart se dem som material i undervisningen. De kan fungera som katalysator för nya sätt att undervisa och skapa förändrade roller för både lärare och elever.

Fred Johansen, Høgskolen i Gjøvik, konstaterade att läraren inte enbart ska förmedla kunskap, utan främst fungera som handledare och vägvisare för elevernas kunskapsutveckling och lära dem att lära. Och detta är förstås en svår utmaning för många, både på grund av att det bryter mot den dominerande traditionen och för att de allra flesta inte förbereds för detta under lärarutbildningen. Ett sätt att hantera problemet idag kan därför vara att lärare hjälper varandra att ta itu med de svårigheter som dyker upp, och att man delar med sig av sina erfarenheter till andra.

Webbseminariet avslutades med att samtliga fem i panelen uppmuntrade alla lärare att våga testa och att försöka upptäcka nya strängar att spela på i den dagliga undervisningen. Allt som är nytt är svårt i början, men det gäller att hjälpa varandra och att inte ge upp.

Läromedelsförlagen rekommenderades att se det framväxande hotet som en ny möjlighet som kan skapa nya inkomstkällor, och att inte agera lika reflexmässigt som film- och musikbranschen har gjort i fildelningsfrågan. Istället är det viktigt att det uppstår ett konstruktivt offentligt samtal kring hur förlagens kompetens kan komma till nytta på bästa sätt – och hur detta arbete ska finansieras. Här befinner vi oss än så länge bara i början av en lång men sannolikt spännande vandring.


Kommentarer (2)

  1. cwasteson,

    Tack för referatet! Intressant läsning! Bra att den här informationen sprids! Jag är också väldigt förtjust i öppna lärresurser och creative commons.

    Svara
  2. Stefan Pålsson,

    Tack för det!

    Och jag kommer förstås att återkomma i ämnet!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *