Fremtidslaboratoriet är en dansk satsning som går ut på att föra in den snabba teknikutvecklingens möjligheter i skolans undervisning med deltagande och kollaborativa arbetssätt. Det hela startade som ett lokalt och regionalt utvecklingsprojekt våren 2009, med stöd av Region Midtjylland, Horsens kommun, Ole Kirks Fond och det privata näringslivet, men vänder sig från och med oktober till skolor i hela Danmark.

Projektet drivs av Innovation Lab, ett icke-vinstdrivande aktiebolag i Århus som arbetar med att utveckla en nytänkande och kreativ teknikanvändning i samverkan med det danska och internationella näringslivet.

Utgångspunkten för Fremtidslaboratoriet är att försöka se till att dagens unga verkligen kan använda och förstå de nya möjligheter som öppnar sig för deras lärande och utveckling. Många lär sig själva att använda olika digitala medier samt verktyg och tjänster på nätet, men det är viktigt att skolan kan föra in de informella lärmiljöerna och lärandeformerna i den formella utbildningen och ge en mer övergripande och sammanhängande förståelse.

En annan viktig del av projektet är att öka intresset för naturvetenskap och teknik och hjälpa lärare och elever att börja reflektera och tänka nytt kring hur tekniska lösningar och naturvetenskaplig kunskap kan komma till nytta i vardagsliv och samhälle.

Webbplatsen är själva basen i verksamheten, och meningen är att elever och lärare från hela landet ska registrera sig som användare för att få hjälp med att utveckla undervisning och lärande. I Toolpit tipsar Fremtidslaboratoriet om användbara verktyg och tjänster på nätet, i Taskcenter delar man med sig av konkreta fall och undervisningsidéer, och i Newsroom samlas aktuell information från hela världen om teknikutveckling, naturvetenskaplig forskning och digitala medier. I avdelningen Share it kan alla användare dela med sig av digitala lärresurser som samlas i kategorier för att bli lätta att hitta. Allt innehåll är kostnadsfritt, men en del kan bara nås om man är registrerad användare.

Fremtidslaboratoriets medarbetare är ute på skolorna med sitt Roadlab och berättar om teknikutvecklingen, arrangerar workshops och hjälper lärare och elever att integrera de digitala möjligheterna i undervisningen. Folkeskolen skrev förra veckan om hur de bland annat kommer och presenterar tjänster som Wordpress och Diigo, och på ett konkret sätt visar hur bloggar och gemensamma bokmärkessamlingar kan utveckla undervisningen i en mer samarbetsinriktad och lustfylld riktning.

Fremtidslaboratoriet genomdriver också djupare samarbete med en del skolor för att hjälpa dem att få ordentlig fart på förnyelsen av undervisningen.  Samarbetet med Læssøesgades Skole i Århus är ett exempel på hur det kan gå till i praktiken.

Det här är både ett exempel på hur undervisning och lärande kan hitta nya vägar underifrån, hur samhället och det forskningsinriktade innovationstänkande kan komma in i undervisningen, och hur man försöker hitta sätt att förbereda barn och ungdomar för en ständigt föränderlig verklighet. Det är också en verksamhet som visar hur integrationen av it i skolans undervisning, som den danska regeringen länge talat om, faktiskt kan gå till i praktiken.

Nu har Fremtidslaboratoriet varit igång i ett och ett halvt år, och man börjar fundera på det fortsatta arbetet och hur verksamheten kan utvecklas vidare i nya riktningar.

Australien arbetar sedan 2007 med en nationell it-satsning, som jag skrev om i början av mars: Digital Education Revolution. Då nämnde jag också att regeringen precis lanserat en tre-årig digital strategi för landets lärare och skolledare, vars syfte både är att höja den allmänna it-kompetensen och att integrera den digitala utvecklingens möjligheter i den konkreta undervisningen.

Inrättandet av en nationell fond som kan ge stöd åt den pedagogiska it-utvecklingen är en viktig del av den här strategin. 29 oktober presenterade utbildningsminister Peter Garrett fyra projekt finansierade av fonden, som totalt omfattar drygt 16 miljoner australiska dollar, det vill säga cirka 115 miljoner kronor.

Teaching Teachers for the Future är ett projekt som vänder sig till samtliga lärarutbildningar i Australien och som ska underlätta för de blivande lärarna att använda digitala medier i sin undervisning. Målet är att arbeta fram ett ramverk som beskriver vilka it-relaterade kunskaper och färdigheter en lärare behöver, att ta fram digitala lärresurser och att att skapa ett nationellt nätverk av it-kunniga pedagoger som kan hjälpa universiteten med att förnya utbildning och undervisning. Projektet har fått knappt hälften av det totala beloppet, och drivs av Australian Learning and Teaching Council.

ICT in Everyday Learning ska under ledning av Education Services Australia samla och beskriva digitala lärresurser som kan förbättra och utveckla undervisningen. Mobilt och kollaborativt lärande samt datorspel hör till de områden man ska fästa blicken på, och samtliga lärresurser ska testas och utvärderas i praktiken på några utvalda skolor.

Anywhere, Anytime Teacher Professional Learning är en satsning på en nätbaserad lärmiljö som ska ge alla lärare och skolledare möjlighet att utveckla sina digitala kunskaper och färdigheter. Projektet leds av ett konsortium i delstaten New South Wales, och det är även där som den nya lärmiljön först ska användas. Efterhand ska man dock vända sig till hela landet.

Leading ICT in Learning är ett projekt som drivs av Principals Australia. Det går ut på att skapa en portal där Australiens 9500 rektorer med hjälp av experter och mentorer kan få det beslutsstöd inom it och pedagogik som de behöver för att kunna leda sina verksamheter in i framtiden.

En ny läroplan för hela barn- och ungdomsskolan arbetas fram, och i det första skedet står engelska, historia, matematik och naturvetenskap i fokus. Ett viktigt mål är förstås att ta fram styrdokument som är i takt med tiden, och som förbereder eleverna för verklighetens utmaningar. När det sedan blir dags för den praktiska tillämpningen, kommer sannolikt det nystartade Australian Institute for Teaching and School Leadership att spela en viktig roll vid sidan av befintliga föreningar och förbund för skolledare, lärare och ämnen.

Mycket är pÃ¥ gÃ¥ng – och det handlar bÃ¥de om att utveckla nya kunskaper och färdigheter och nya förhÃ¥llningssätt till undervisning och lärande. Den här korta filmen frÃ¥n utbildningsdepartementet i New South Wales visar till exempel vilka tankar, utmaningar och möjligheter som en satsning pÃ¥ varsin dator kan aktualisera.

Här finns det mycket att begrunda och att dra lärdom av. Och vi återkommer i ärendet!

Igår lade USA:s utbildningsminister Arne Duncan fram den slutliga versionen av en ny nationell plan för it i skolan: Transforming American Education: Learning Powered by Technology. För drygt ett år sedan skrev jag om hur arbetet satts igång och i mars beskrev jag det utkast som arbetsgruppen levererat.

Arne Duncan gav en kort presentation av planens syfte och innehÃ¥ll i gÃ¥r eftermiddag, amerikansk östkusttid, under sitt anförande pÃ¥ SETDA Leadership Summit and Education Forum i National Harbor, Maryland. Det var förstÃ¥s ett väl valt tillfälle: här fanns it-ansvariga skolledare och beslutsfattare frÃ¥n hela landet samlade för att diskutera hur skolans undervisning bör förändras för att motsvara de villkor som gäller i dagens samhälle. Bland talarna märktes bland andra Tom Carroll frÃ¥n lobbyorganisationen National Commission on Teaching and America’s Future, Gene Wilhoi frÃ¥n Council of Chief State School Officers , Elisabeth Stock frÃ¥n Computers for Youth och Diana Rhoten frÃ¥n Startl, en inkubator som ger stöd Ã¥t nytänkande lärprojekt.

Målet för den nya planen är att förändra undervisning och lärande i grunden genom att integrera it i skolans vardagliga verksamhet. Det rör sig om en handlingsplan som sträcker sig fem år framåt, och det betonas att det gäller att handla nu för att se till att utbildningssystemet verkligen ligger i takt med tiden.

Stora delar av dagens system bygger på antaganden och förutsättningar från 1800- och 1900-talen, och de är inte giltiga längre eftersom dagens samhälle i många avseenden ser helt annorlunda ut. Därför måste man tänka om och tänka nytt.

Planen tar upp följande nyckelområden:

1. Lärande. Det är nödvändigt att dra nytta av teknikens möjligheter och forskningens landvinningar för att stimulera lärandet i och utanför skolan. Digitala lärresurser som bygger vidare på aktuella rön från neurologi, beteendevetenskap och lärandeforskning är förstås en grundsten. Det är viktigt att alla kan utveckla ett självständigt, kritiskt tänkande som bygger på samarbete och gemensamt lärande och som leder till en djupare förståelse av hur världens ser ut och fungerar. Och lärmöjligheterna måste finnas tillgängliga alltid. Här spelar Internet en viktig roll.

2. Bedömning. Prov och uppgifter ska både vara formativa och summativa, och användas för att skapa en undervisning som passar den enskildes förutsättningar och behov. Samtidigt är det förstås avgörande att följa och mäta lärande och kunskapsutveckling med dagens förutsättningar i sikte. Det gäller att mäta och bedöma det som är viktigt idag.

3. Undervisning. Planen betonar behovet av ”connected teaching”. Det betyder att lärarna ska kunna använda de nya medierna pÃ¥ ett effektivt i sin undervisning, och att de ska samarbeta med kollegor inom och utanför landets gränser för att skapa kreativa och utmanande lärmöjligheter för eleverna. Det är lika viktigt att ha ständig tillgÃ¥ng till goda digitala lärresurser som att skapa ett starkt, fungerande nätverk av personer som gör det möjligt att skapa, lära och utvecklas tillsammans.

4. Infrastruktur. Tillgången till nät och datorer måste förbättras för att alla verkligen ska få de lärmöjligheter som de har rätt till.

5. Produktivitet. Det industriella och homogena tänkandet kring undervisning måste bort. Lärande är ett komplext fenomen som styrs av en rad varierande förutsättningar och behov. Det går inte att skapa ett skolsystem där allt ser likadant ut för alla, utan man måste försöka utforma undervisningen och lärsituationerna så att den enskilde eleven möts på sin kunskaps- och förståelsenivå. Hur detta ska gå till är en rejäl utmaning som inte har några färdiga svar, utan kräver empirisk forskning och praktisk metodutveckling.

USA har tidigare under året dragit igång en rad olika satsningar för att få ordentlig fart på nytänkandet i skolan. Den federala fonden Race to the Top, där skolor kan söka pengar för att utveckla undervisningen och arbetet med att utveckla ett gemensamt, delstatsöverskridande ramverk för undervisning och bedömning är betydelsefulla delar av den utveckling som pågår.

Arne Duncan nämnde i sitt anförande igår att det finns en hel del goda exempel som man kan lära av och bygga vidare på, bland annat School of One, som utmanar den traditionella klassrumsmodellen, och Open High School of Utah, där man satsar på nätbaserat lärande och öppna digitala lärresurser.

Behovet av att förnya skolan, undervisningen och synen på kunskap och lärande blir ett allt vanligare ämne i den amerikanska samhällsdebatten. Det ekonomiska perspektivet står i centrum, men det ser lite annorlunda ut än tidigare. Förra veckan nämnde jag att Arne Duncan betonade behovet av att världens länder samverkar för att gemensamt skapa en ekonomi som alla kan ha fördel av. Det innebär inte att maktspel och konkurrens försvinner, men spelplanen förändras och det taktiska tänkandet tar sig nya uttryck. David Brooks krönika i gårdagens New York Times är ett exempel på detta. Här argumenterar han för att USA står inför ett vägskäl och att man helt enkelt måste börja tänka på andra sätt för att kunna hantera det globala samhällets utmaningar kring nätverk, relationer, kunskapsdelning och ömsesidig utveckling.

Forskare och debattörer har länge pekat på att undervisningen och synen på kunskap och lärande behöver förändras för att skolan ska kunna fylla sin funktion idag. USA har formulerat en ambitiös plan för hur detta ska gå till under de kommande fem åren. Nu är det dags att genomföra planens tankar och idéer i verkligheten!

Igår och idag är utbildningsministrarna i OECD:s medlemsländer och några snabbt växande ekonomier, samt representanter för Europarådet och Unesco, samlade i Paris för ett möte. Syftet är att försöka få ordentlig fart på tankar och diskussioner kring vad som behöver göras inom utbildningsområdet i medlemsländerna för att möta de utmaningar som samhällsutvecklingen och den globala ekonomiska krisen skapar.

OECD arrangerade igår förmiddags även ett Education Policy Forum som bar rubriken Investing in Skills for the 21st Century. Här diskuterade inbjudna experter och beslutsfattare vad som krävs för att tänka nytt inom utbildningsområdet och vad detta egentligen innebär i praktiken. Resultaten av dessa samtal kommer att överlämnas till utbildningsministrarna och fungera som delunderlag för det fortsatta arbetet.

Fyra tematiska frågeställningar står i centrum på ministermötet:

1. Hur kan det bli möjligt för medlemsländerna att under rådande ekonomiska omständigheter förbättra undervisning och lärande samt utveckla befolkningens kunskaper och färdigheter så att de är mer i takt med tidens krav?
2. Hur kan utbildningarna göra det möjligt för eleverna att utveckla de kunskaper och färdigheter som krävs i dagens kunskapsekonomi?
3. Hur kan lärarutbildningen förbättras? Vilken slags kompetensutveckling behöver lärare?
4. Hur kan utbildning förbättra den sociala rörligheten?

Här kommer jag dock att hålla mig till tema två och tre, eftersom det är den typen av frågor som den här bloggen handlar om.

När det gäller de kunskaper och färdigheter som krävs idag, konstaterar OECD på ministermötets webbplats att behovet av goda kunskaper och väl utvecklade analytiska färdigheter blir allt större på arbetsmarknaden. Trots att globaliseringen och digitaliseringen gör världen platt och underlättar tillgången på kompetent arbetskraft, fortsätter efterfrågan att öka.

Rutinarbete och grundkunskaper finns det inget större behov av, eftersom den sortens uppgifter är enkla att automatisera. Analys och lösning av komplexa problem som det inte finns någon given lösning för kräver dock fortfarande en välutbildad och erfaren människa. Och detta är något som utbildningssystemet måste ta fasta på.

I det paper med bakgrundsinformation och diskussionsfrågor som OECD tagit fram för det här temat, understryker man behovet av att barn och unga redan i tidig ålder börjar tillägna sig ett undersökande och problembaserat arbetssätt. OECD konstaterar också att de kunskaper och färdigheter som är lätta att undervisa i och enkla att bedöma, är av den typ som blir alltmer ointressant på arbetsmarknaden i världens utvecklade ekonomier. Därför är det viktigt att man börjar tänka på nya sätt, både när det gäller hur undervisningen går till och hur elevernas utveckling och kunskaper ska bedömas.

Det gäller bland annat att skapa bedömningssituationer med uppgifter och problem som kan ge en god överblick och förståelse av vad eleverna lär sig och förmår inom ett område. En kombination av formativ och summativ bedömning som är digitalt tillgänglig lyfts fram som en tänkbar modell. Och det är nödvändigt att utbildningssystemet samverkar med resten av samhället för att undervisningen ska vara i takt med tiden och utveckla de kompetenser som verkligen behövs.

I diskussionsunderlaget för temat kring lärares kompetenser och professionella utveckling, betonas lärarens betydelsefulla roll i utvecklingen av de förmÃ¥gor eleverna behöver i vuxenlivet. Därför är det ocksÃ¥ nödvändigt att läraren har den yrkeskompetens som detta kräver – och det är inga enkla uppgifter som fyller vardagen i vÃ¥r tid. Det gäller bÃ¥de om att förbereda de unga inför det komplexa, digitala och föränderliga samhälle som växer fram, att kunna hantera en kulturell mÃ¥ngfald och att hjälpa eleverna att bli goda samhällsmedborgare.

Den djupa klyftan mellan lärandeforskningens resultat och den faktiska verkligheten i skolans undervisning är en annan viktig poäng i diskussionsunderlaget. OECD slår fast att aktuell forskning tydligt visar att att den lärande måste vara i centrum, att läraren måste kunna motivera eleverna och att det är avgörande att läraren ständigt återkopplar till eleven och ger ett formativt gensvar som styr och utvecklar lärandet. Klyftan måste överbryggas, och därför menar OECD att beslutsfattare i medlemsländerna måste vidta de åtgärder som är nödvändiga.

Här handlar det bland annat om att undersöka vilka nyckelkompetenser som lärare och skolledare behöver för att kunna utföra sina uppdrag på ett effektivt sätt. Genomgripande förändringar av lärarutbildning och kompetensutveckling är också viktiga delar i pusslet.

Lärares arbetssätt måste förändras i den riktning som lärandeforskningen pekar och det är absolut nödvändigt att kunna dra nytta av de möjligheter som teknikutvecklingen och det digitala medielandskapets förändringar öppnar för. En god digital kompetens hos alla lärare är en grundförutsättning för att klara detta.

USA:s utbildningsminister Arne Duncan påpekar i senaste numret av Foreign Affairs, som har framtiden som övergripande tema, att världsekonomin varken är en tävling eller något nollsummespel. Och detta är även något som OECD lyfter fram i samband med den här ministerkonferensen. Framgång för ett land innebär alltså inte att möjligheterna för de andra försämras och att resterande bitar av kakan blir mindre. Den utvecklade delen av världen förlorar alltså inte på att resten av världen når upp till samma standard.

Duncan menar därför att det är av stor betydelse att världens länder samarbetar kring de utmaningar som utbildningssystemet står inför. Och det handlar både om samarbete på policynivå och i det konkreta undervisningsarbetet. Här ser han eTwinning som ett intressant och efterföljansvärt exempel på hur lärare och elever i olika länder samarbetar och delar kunskaper över nätet för att tillsammans hitta nya arbetssätt och undervisningsformer.

Det blir intressant att följa vad som händer efter ministermötet, såväl fortsatta internationella diskussioner som kommande satsningar och initiativ i olika delar av världen.