Igår lade USA:s utbildningsminister Arne Duncan fram den slutliga versionen av en ny nationell plan för it i skolan: Transforming American Education: Learning Powered by Technology. För drygt ett år sedan skrev jag om hur arbetet satts igång och i mars beskrev jag det utkast som arbetsgruppen levererat.

Arne Duncan gav en kort presentation av planens syfte och innehÃ¥ll i gÃ¥r eftermiddag, amerikansk östkusttid, under sitt anförande pÃ¥ SETDA Leadership Summit and Education Forum i National Harbor, Maryland. Det var förstÃ¥s ett väl valt tillfälle: här fanns it-ansvariga skolledare och beslutsfattare frÃ¥n hela landet samlade för att diskutera hur skolans undervisning bör förändras för att motsvara de villkor som gäller i dagens samhälle. Bland talarna märktes bland andra Tom Carroll frÃ¥n lobbyorganisationen National Commission on Teaching and America’s Future, Gene Wilhoi frÃ¥n Council of Chief State School Officers , Elisabeth Stock frÃ¥n Computers for Youth och Diana Rhoten frÃ¥n Startl, en inkubator som ger stöd Ã¥t nytänkande lärprojekt.

Målet för den nya planen är att förändra undervisning och lärande i grunden genom att integrera it i skolans vardagliga verksamhet. Det rör sig om en handlingsplan som sträcker sig fem år framåt, och det betonas att det gäller att handla nu för att se till att utbildningssystemet verkligen ligger i takt med tiden.

Stora delar av dagens system bygger på antaganden och förutsättningar från 1800- och 1900-talen, och de är inte giltiga längre eftersom dagens samhälle i många avseenden ser helt annorlunda ut. Därför måste man tänka om och tänka nytt.

Planen tar upp följande nyckelområden:

1. Lärande. Det är nödvändigt att dra nytta av teknikens möjligheter och forskningens landvinningar för att stimulera lärandet i och utanför skolan. Digitala lärresurser som bygger vidare på aktuella rön från neurologi, beteendevetenskap och lärandeforskning är förstås en grundsten. Det är viktigt att alla kan utveckla ett självständigt, kritiskt tänkande som bygger på samarbete och gemensamt lärande och som leder till en djupare förståelse av hur världens ser ut och fungerar. Och lärmöjligheterna måste finnas tillgängliga alltid. Här spelar Internet en viktig roll.

2. Bedömning. Prov och uppgifter ska både vara formativa och summativa, och användas för att skapa en undervisning som passar den enskildes förutsättningar och behov. Samtidigt är det förstås avgörande att följa och mäta lärande och kunskapsutveckling med dagens förutsättningar i sikte. Det gäller att mäta och bedöma det som är viktigt idag.

3. Undervisning. Planen betonar behovet av ”connected teaching”. Det betyder att lärarna ska kunna använda de nya medierna pÃ¥ ett effektivt i sin undervisning, och att de ska samarbeta med kollegor inom och utanför landets gränser för att skapa kreativa och utmanande lärmöjligheter för eleverna. Det är lika viktigt att ha ständig tillgÃ¥ng till goda digitala lärresurser som att skapa ett starkt, fungerande nätverk av personer som gör det möjligt att skapa, lära och utvecklas tillsammans.

4. Infrastruktur. Tillgången till nät och datorer måste förbättras för att alla verkligen ska få de lärmöjligheter som de har rätt till.

5. Produktivitet. Det industriella och homogena tänkandet kring undervisning måste bort. Lärande är ett komplext fenomen som styrs av en rad varierande förutsättningar och behov. Det går inte att skapa ett skolsystem där allt ser likadant ut för alla, utan man måste försöka utforma undervisningen och lärsituationerna så att den enskilde eleven möts på sin kunskaps- och förståelsenivå. Hur detta ska gå till är en rejäl utmaning som inte har några färdiga svar, utan kräver empirisk forskning och praktisk metodutveckling.

USA har tidigare under året dragit igång en rad olika satsningar för att få ordentlig fart på nytänkandet i skolan. Den federala fonden Race to the Top, där skolor kan söka pengar för att utveckla undervisningen och arbetet med att utveckla ett gemensamt, delstatsöverskridande ramverk för undervisning och bedömning är betydelsefulla delar av den utveckling som pågår.

Arne Duncan nämnde i sitt anförande igår att det finns en hel del goda exempel som man kan lära av och bygga vidare på, bland annat School of One, som utmanar den traditionella klassrumsmodellen, och Open High School of Utah, där man satsar på nätbaserat lärande och öppna digitala lärresurser.

Behovet av att förnya skolan, undervisningen och synen på kunskap och lärande blir ett allt vanligare ämne i den amerikanska samhällsdebatten. Det ekonomiska perspektivet står i centrum, men det ser lite annorlunda ut än tidigare. Förra veckan nämnde jag att Arne Duncan betonade behovet av att världens länder samverkar för att gemensamt skapa en ekonomi som alla kan ha fördel av. Det innebär inte att maktspel och konkurrens försvinner, men spelplanen förändras och det taktiska tänkandet tar sig nya uttryck. David Brooks krönika i gårdagens New York Times är ett exempel på detta. Här argumenterar han för att USA står inför ett vägskäl och att man helt enkelt måste börja tänka på andra sätt för att kunna hantera det globala samhällets utmaningar kring nätverk, relationer, kunskapsdelning och ömsesidig utveckling.

Forskare och debattörer har länge pekat på att undervisningen och synen på kunskap och lärande behöver förändras för att skolan ska kunna fylla sin funktion idag. USA har formulerat en ambitiös plan för hur detta ska gå till under de kommande fem åren. Nu är det dags att genomföra planens tankar och idéer i verkligheten!