Kommuner och friskolor som satsar pÃ¥ varsin dator till lärare och elever har blivit en allt tydligare trend pÃ¥ senare Ã¥r. Just nu pÃ¥gÃ¥r pilotprojekt eller mer omfattande satsningar i ett sextiotal av landets 290 kommuner – och fler ligger i startgroparna för att förändra skolans undervisning med teknikens hjälp.

Men det räcker inte med datorer och en fungerande infrastruktur. Strategier, pedagogiska visioner och en genomtänkt kompetensutveckling av lärarna är avgörande komponenter.

Satsningarna på varsin dator ska ses mot bakgrund av den pågående globala samhällsförändringen, som jag ju ofta brukar peka på här på Omvärldsbloggen. Några aktuella exempel är  OECD:s utbildningsministermöte i Paris för en månad sedan, där man underströk vikten av att skolans undervisning utvecklar kunskaper och förmågor som är nödvändiga idag. Internationella rapporter visar på behovet av att skolans perspektiv på undervisning och lärande förändras i grunden, och att den dagliga verksamheten finner nya vägar. Länder som Singapore försöker utveckla former och innehåll i undervisningen som är mer i samklang med dagens samhälle, och USA är i färd med att staka ut en ny federal plan för skolan.

Det gäller helt enkelt att förstå samtidens villkor för att kunna fånga framtidens möjligheter.

I våras skrev jag om seminariet Kommunala strategier för skolutveckling med it, som arrangerades i samband med konferensen Framtidens lärande. Här underströks bland annat betydelsen av att lärarna verkligen lär sig att utnyttja de nya möjligheterna för att utveckla och fördjupa elevernas lärande och förståelse. Det handlar om att inta en ny attityd till undervisning och lärande. När hela samhället förändras av den digitala utvecklingen, kan skolan inte stå utanför.

Pedagogikprofessorn Berner Lindström påpekade att lärare ofta efterlyser kurser för att lära sig hur de ska förena teknik och pedagogik. Men eftersom det inte finns några färdiga svar, förslår en kurs inte särskilt långt. Istället måste lärarna experimentera, reflektera, lära av andras erfarenheter och även själva dela med sig av kunskaper och insikter.

I början av oktober skrev jag om det nystartade forskningsprojektet Unos uno, som drivs av Örebro universitet och Högskolan Dalarna inom ramen för den nystartade Forskarskolan teknikburna kunskapsprocesser. Skolor från elva kommuner deltar i projektet, och syftet är att både undersöka hur elevernas lärande förändras och att titta närmare på hur lärarnas undervisning utvecklas under de nya förutsättningarna.

Maine Learning Technology Initiative, den amerikanska delstaten Maines stora satsning på varsin dator till alla lärare och elever från år sju, är ett viktigt exempel att dra lärdom av i det här avseendet. Satsningen har varit igång sedan 2002 och det har inte varit en spikrak väg fram till målet, även om det nu finns gott om tecken på att man rör sig åt rätt håll. Sedan två år tillbaka finns Maine International Center for Digital Learning, ett forsknings- och utvecklingscenter som siktar på att bygga vidare på de egna erfarenheterna genom systematisk forskning och samarbete med andra skolor och regioner, inom och utom landet.

Den amerikanske fristående konsulten Ruben Puentedura, som arbetat mycket med utvärdering och analys av Maines satsning, var nyligen i Sverige för att dela med sig av vad han hittills kommit fram till. Hans huvudpoäng är att de nya digitala möjligheterna i början sågs som något som kunde förstärka och komplettera den traditionella undervisningen, men att man efterhand kommit fram till att förutsättningarna förändrats helt och att det därför är nödvändigt att tänka om och att tänka nytt.

Puentedura har tagit fram en modell där han visar på fyra steg i en utvecklingsprocess när det gäller it och lärande: ersättning, förstärkning, förändring och omdefinition. För att verkligen dra nytta av tekniken, måste man frigöra sig från tidigare perspektiv och arbetssätt och börja utforska möjligheterna på mer öppna sätt. Istället för att tänka läromedel och förmedling, ska man tänka i termer av lärresurser och undersökande, problemorienterade arbetssätt. Läraren spelar fortfarande en avgörande roll i undervisningen, men det blir en helt annan roll än den allvetande bakom katedern.

Satsningarna pÃ¥ varsin dator öppnar dörrarna för nya, spännande utmaningar – men innebär samtidigt en stor utmaning för bÃ¥de lärare, elever, föräldrar och beslutsfattare som varken blir enkel eller oproblematisk att hantera.

I början av oktober skrev jag ett inlägg om kulturarvet som digital lärresurs, där jag kort beskrev en del svenska aktiviteter och den stora EU-satsningen Europeana. Nu är det dags för fler utblickar!

För ett par veckor sedan pÃ¥pekade tretton debattörer i en artikel pÃ¥ SvD Brännpunkt att digitaliseringen av det svenska kulturarvet gÃ¥r alldeles för lÃ¥ngsamt – och alltför ofta är de resurser som finns pÃ¥ nätet svÃ¥ra att hitta. Just nu arbetar EU med Digital Agenda for Europe, en handlingsplan för att öka unionens gemensamma konkurrenskraft genom att satsa pÃ¥ forskning, utveckling, tillgänglighet och kunskapsspridning inom omrÃ¥det it och digitala medier. Sverige är även pÃ¥ väg att ta fram en nationell handlingplan inom den europeiska ramen, och en grupp bestÃ¥ende av statssekreterare frÃ¥n de olika departementen ska samordna arbetet.

Debattörerna ville med sin artikel lyfta fram behovet av att beslutsfattarna även tänker på kulturen och ger den en plats i det kommande dokumentet. För att få fart på digitaliseringen, menar de att är det viktigt att staten visar vägen, att upphovsrätten förenklas och att materialet blir enkelt att hitta på nätet. En plan inom kulturområdet är på gång sedan ett drygt år tillbaka. I uppdragsbeskrivningen lyfter Kulturdepartementet fram värdet av en god tillgänglighet och betydelsen av att användaren både kan delta i arbetet med att presentera materialet och ges möjlighet att använda den i sitt eget skapande. Ingen vet dock hur planen kommer att se ut eller vilken roll den kommer att spela i den digitala agendan.

Några museer och arkiv är redan igång med projekt som pekar i en intressant riktning. Nordiska museet inledde nyligen ett samarbete med Wikipedia och kommer att publicera delar av sitt bildarkiv den vägen. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) använder Flickr för att lägga ut äldre bilder där upphovsrätten har gått ut. Båda institutionerna tänker i termer av öppenhet, kommunikation och delaktighet. Därför är de måna om att se till att deras samlingar blir enkla att hitta och att de kan dra nytta av allmänhetens kunskaper för att förbättra och höja kvaliteten på informationen.

Det är också viktigt att väcka uppmärksamhet för samlingarna och att se till att materialet både används och återanvänds. RAÄ inledde nyligen satsningen Recreate Culture, en grupp på Flickr som samlar mash-ups av gamla och nya bilder. Här kan man använda alla bilder som är licensierade med Creative Commons, gärna bilder ur RAÄ:s samling, för att skapa nytt innehåll som blandar historia med nya, oväntade sammanhang.

CC BY SA av h.brovell

De nya styrdokumenten för gymnasiet och grundskolan är inte helt klara än, men de texter som är tillgängliga visar att behovet av digitala lärresurser inom kulturområdet som kan användas i en undersökande och problemorienterad undervisning sannolikt kommer att öka.

I Lgr 11 sägs det till exempel i kursplanen för historia att eleverna ska ges möjlighet att arbeta direkt med historiskt källmaterial för att utveckla sin förståelse av det förflutna. Det är också viktigt att de lär sig hur historiska berättelser används i det dagliga livet och hur de påverkar identiteter, värderingar och föreställningar. I kursplanen för samhällskunskap betonas att eleverna ska lära sig att undersöka verkligheten genom att värdera och bearbeta källor och information, och liknande formuleringar finns i kursplanerna för geografi och religionskunskap.

I Norge har det statliga Arkivverket genom sin satsning Digitalarkivet bland annat lagt ut gamla kyrkböcker, rättegångshandlingar och folkräkningsmaterial, och den sortens material kan spela en viktig roll i undervisningen. Men för att det ska bli möjligt, kommer det antagligen att behövas kompletterande tjänster som gör det enklare för lärare och elever att använda, förstå och dra nytta av materialet.

I våras beviljades AV-Media Kronoberg medel av Internetfonden för att tillsammans med Gapminder och Linnéuniversitetet utveckla lärmoduler som kan användas till att tolka och bearbeta visuella data. Hans Rosling och hans medarbetare har genom uppmärksammade framträdanden tydligt visat fördelarna med att visualisera data och statistik för att förstå och se mönster, samband och utvecklingslinjer.

Nya arbetssätt ställer förstås även andra krav på lärares kunskaper och förutsätter både kompetensutveckling och vägledning. Detta är bara ett exempel, men det kommer säkert att följas av flera, inom många andra områden.

Vi är i början av en intressant utveckling – bÃ¥de för museer och arkiv och för skolans undervisning!

I början av september skrev jag ett inlägg som tog sin utgångspunkt i en krönika i Huffington Post, skriven av Connie Yowell, ansvarig för utvecklingsprojekt inom utbildningsområdet på MacArthur Foundation. I krönikan argumenterade hon för att den digitala utvecklingen innebär genomgripande förändringar i samhället som kräver nya visioner för utbildning och lärande. Skolan har sina rötter i industrisamhällets villkor och behov, men nu är vi på väg i en annan riktning, mot ett mål som ännu inte går att ge en tydlig definition.

Det händer mycket intressant inom det informella lärandet, och Yowell menar att skolan måste dra lärdom av detta för att kunna utforma en undervisning som ger barn och ungdomar möjlighet att utveckla de kompetenser som de behöver ute i samhället. Hon nämnde två konkreta exempel, och båda är projekt som stöds av MacArthur Foundation. Det ena är Quest to Learn, en skolsatsning i New York som använder datorspel som undervisningsmodell. YOUmedia är det andra exemplet; ett projekt som drivs av Chicago Public Library och Digital Youth Network. Målet är både att  främja läs- och skrivintresset och få fart på förmågan att förstå och använda de nya digitala medierna.

Digital Youth Network startades av medieforskaren Nichole Pinkard, och är en del av ett större forskningsprojekt med flera samverkande universitet som tar fram fungerande modeller för undervisning och lärande med hjälp av it och digitala medier.

För ett par veckor sedan skrev kulturantropologen Mimi Ito en artikel om YOUmedia, där hon berättar om sina upplevelser från ett besök på det bibliotek mitt i Chicago där verksamheten bedrivs. Hon beskriver en intensiv, intressedriven och motiverande verksamhet, där unga med hjälp av kunniga mentorer lär sig att att skapa och hantera alla slags medier, både analoga och digitala.

Genom att delta i projekt som knyter an till deras vardag och intressen, och genom att skapa och dela kunskap med jämnåriga, utvecklar de sin digitala kompetens och sin uttrycksförmåga.  Samtidigt tränar de  sig i att göra sin röst hörd och att bli delaktiga i det demokratiska arbetet. Och trots att YOUmedia knappt gjort någon reklam för verksamheten, strömmar ungdomar dit på sin fritid för att utveckla kunskaper som de inte kan tillägna sig i skolan och som är svåra att utveckla på egen hand, utan hjälp och vägledning.

Ito, som bland annat deltagit i de tvärvetenskapliga forskningsprojekten Digital Youth Project och Digital Generation Project, blev tydligt imponerad av vad hon såg. Hon konstaterar i krönikan att den allmänna utbildningen inte bara är något som skolan ska ägna sig åt. Bibliotek och andra offentliga institutioner kan också spela viktiga roller i det här sammanhanget, liksom icke-vinstdrivande organisationer som på olika sätt arbetar med media, information, kunskapsspridning och skapande. Detta är även något som vi börjar se exempel på här i Sverige, inte minst nu när det är uppenbart att kulturarvet kan bli en viktig digital lärresurs och att undervisning och lärande kan vara en del av muséers och arkivs verksamhet.

Den amerikanska regeringen har också tagit intryck av framgångarna i Chicago, och beslöt för några månader sedan att bidra till en nationell satsning i samma stil inom ramen för handlingsplanen Educate to Innovate.

YOUmedia ingår även i Chicagos satsning Digital Excellence Initiative, som går ut på att överbrygga den digitala klyftan och att skapa en digital delaktighet hos alla stadens invånare, i alla åldrar. Detta påminner förstås om den svenska folkbildningssatsningen IKT-lyftet och om det upprop för digital delaktighet bland alla vuxna som .SE och ett antal folkbildningsorganisationer undertecknade för en vecka sedan.

Kan YOUmedia fungera som modell för en liknande verksamhet för barn och unga här i Sverige? Vore det en bra idé?

Matematik för den digitala generationen är ett treårigt projekt som drivs av Per Jönsson, professor i tillämpad matematik vid Malmö högskola, sedan september 2009. Tillsammans med kollegorna Thomas Lingefjärd, Anna-Maria Persson, Eva Riesbeck och Gunilla Svingby undersöker han hur it kan integreras i undervisningen för att utveckla elevers matematiska tänkande, förståelse och problemlösningsförmåga.

I projektet ingår även fem skolor i Lunds kommun: gymnasieskolorna Spyken, Polhem och Katedralskolan samt en förskole- och en försteklass från Byskolan och fjärde-, sjätte och sjundeklasser från Svaleboskolan.

I den rapport som sammanfattar projektet första Ã¥r, konstateras att it används väldigt sällan i matematikundervisningen i den svenska skolan – trots att it-användningen generellt sett ökar och trots att internationell forskning tydligt visar att en didaktiskt genomtänkt it-användning bÃ¥de pÃ¥verkar elevernas motivation och deras matematiska förstÃ¥else i en positiv riktning. Dessutom visar aktuella undersökningar, bland annat en granskning av Skolinspektionen i oktober, att eleverna lär sig utantill istället för att verkligen förstÃ¥. Med andra ord tycks det angeläget att snarast möjligt börja utveckla matematikundervisningen i en mer digital riktning för att öka elevernas intresse och förbättra deras lärande.

Fyra problemställningar lägger grunden till arbetet i Matematik för den digitala generationen:

1. Hur kan elevernas attityder och lärande förbättras med hjälp av it i undervisningen?

2. På vilka sätt kan lärarnas didaktiska it-färdigheter och deras motivation att använda it i matematikundervisningen förbättras?

3. Vilka typer av stöd är nödvändiga för att matematiklärarna ska använda it i undervisningen på sätt som utvecklar elevernas intresse och förståelse?

4. Hur kan erfarenheterna från projektet spridas vidare?

Under det första året har man köpt in datorer, smartboards och program till de skolor som deltar, lärarnas tidigare erfarenheter av it i undervisningen har kartlagts och man har genomfört seminarier och workshops för att visa hur undervisningen förändras och förbättras med teknikens hjälp. Forskarna har också vidtagit åtgärder för att se till att forskningsresultaten både blir giltiga och generaliserbara.

Forskarna har valt ut kontrollklasser som liknar experimentklasserna så mycket som möjligt när det gäller bakgrund och förutsättningar. Och eftersom de gymnasieskolor som deltar i projektet har en stor andel elever som både är studiemotiverade och har goda kunskaper i svenska, har man inlett ett samarbete med Malmö latinskola för att komma åt aspekter som rör språk och annan etnisk bakgrund.

Tanken är att ta reda på hur olika typer av it-baserade lösningar kan användas i undervisningen, men fokus kommer att ligga på interaktiva skrivtavlor och det fria datorprogrammet GeoGebra, som översatts till svenska av Thomas Lingefjärd, en av de forskare som medverkar i projektet. När jag intervjuade honom våren 2009, pekade han bland annat på att den här typen av program, som gör det möjligt att modellera geometriska objekt genom att ange ekvationer och punktkoordinater, tvingar eleverna att reflektera och tänka efter.

Det abstrakta blir mer konkret samtidigt som det konkreta ges ett formaliserat uttryck. Och eftersom allt som görs i Geogebra registreras i bakgrunden, blir det enkelt för läraren att repetera, visa, förklara och göra det hela mer tydligt för eleverna.

I rapporten konstaterar forskarna att det under året dykt upp en del oväntade och intressanta trender som man gärna vill följa upp. En av trenderna är den snabba spridningen av smartphones, avancerade mobiltelefoner som närmast är att liknas vid att ha en ständigt uppkopplad dator i fickan. Det utvecklas en rad användbara program till dessa mobiler och det finns även nätbaserade lärresurser som säkert kan komma till stor nytta i undervisningen.

Spridningen av pedagogiska skärminspelningar på Youtube är en annan viktig trend. Detta är även något som kan användas när eleverna ska redovisa sina kunskaper, särskilt när de nya kursplanerna trätt i kraft, eftersom de lägger mer vikt på förmågan att argumentera och kommunicera.

Spridningen av projektets resultat är en viktig del av det pågående arbetet, och portalen IKT i matematikundervisningen, som drivs i samarbete med Nationellt centrum för matematikutbildning, är ett sätt att göra detta på. Här presenteras aktuell forskning från hela världen, och forskarna publicerar även egna artiklar och undersökningar. Dessutom är forskarna ofta ute i landet och föreläser och arrangerar workshops, och man deltar även på nationella och internationella konferenser.

Några av de lärare som deltar i Matematik för den digitala generationen ska snart börja blogga om sina erfarenheter, och samtliga lärare ska börja dela med sig av texter och undervisningsmaterial på portalen.

I våras genomförde forskarna en undersökning via portalen som visade att lärare inom och utanför projektet gärna vill integrera it i sin undervisning, men att de upplever en rad hinder som försvårar detta. Det handlar bland annat om tidsbrist, avsaknad av kontroll över skolans datorer och behov av fortbildning för att bättre kunna använda de nya tekniska möjligheterna i undervisningen. Här spelar skolledarna en stor och viktig roll, och det måste man därför börja tänka på och hantera i projektet.

Arbetet med Matematik för den digitala generationen fortsätter till september 2012, så det finns goda skäl att återkomma längre fram!