Mer om kulturarvet i undervisningen

I början av oktober skrev jag ett inlägg om kulturarvet som digital lärresurs, där jag kort beskrev en del svenska aktiviteter och den stora EU-satsningen Europeana. Nu är det dags för fler utblickar!

För ett par veckor sedan påpekade tretton debattörer i en artikel på SvD Brännpunkt att digitaliseringen av det svenska kulturarvet går alldeles för långsamt – och alltför ofta är de resurser som finns på nätet svåra att hitta. Just nu arbetar EU med Digital Agenda for Europe, en handlingsplan för att öka unionens gemensamma konkurrenskraft genom att satsa på forskning, utveckling, tillgänglighet och kunskapsspridning inom området it och digitala medier. Sverige är även på väg att ta fram en nationell handlingplan inom den europeiska ramen, och en grupp bestående av statssekreterare från de olika departementen ska samordna arbetet.

Debattörerna ville med sin artikel lyfta fram behovet av att beslutsfattarna även tänker på kulturen och ger den en plats i det kommande dokumentet. För att få fart på digitaliseringen, menar de att är det viktigt att staten visar vägen, att upphovsrätten förenklas och att materialet blir enkelt att hitta på nätet. En plan inom kulturområdet är på gång sedan ett drygt år tillbaka. I uppdragsbeskrivningen lyfter Kulturdepartementet fram värdet av en god tillgänglighet och betydelsen av att användaren både kan delta i arbetet med att presentera materialet och ges möjlighet att använda den i sitt eget skapande. Ingen vet dock hur planen kommer att se ut eller vilken roll den kommer att spela i den digitala agendan.

Några museer och arkiv är redan igång med projekt som pekar i en intressant riktning. Nordiska museet inledde nyligen ett samarbete med Wikipedia och kommer att publicera delar av sitt bildarkiv den vägen. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) använder Flickr för att lägga ut äldre bilder där upphovsrätten har gått ut. Båda institutionerna tänker i termer av öppenhet, kommunikation och delaktighet. Därför är de måna om att se till att deras samlingar blir enkla att hitta och att de kan dra nytta av allmänhetens kunskaper för att förbättra och höja kvaliteten på informationen.

Det är också viktigt att väcka uppmärksamhet för samlingarna och att se till att materialet både används och återanvänds. RAÄ inledde nyligen satsningen Recreate Culture, en grupp på Flickr som samlar mash-ups av gamla och nya bilder. Här kan man använda alla bilder som är licensierade med Creative Commons, gärna bilder ur RAÄ:s samling, för att skapa nytt innehåll som blandar historia med nya, oväntade sammanhang.

skateboard

CC BY SA av h.brovell

De nya styrdokumenten för gymnasiet och grundskolan är inte helt klara än, men de texter som är tillgängliga visar att behovet av digitala lärresurser inom kulturområdet som kan användas i en undersökande och problemorienterad undervisning sannolikt kommer att öka.

I Lgr 11 sägs det till exempel i kursplanen för historia att eleverna ska ges möjlighet att arbeta direkt med historiskt källmaterial för att utveckla sin förståelse av det förflutna. Det är också viktigt att de lär sig hur historiska berättelser används i det dagliga livet och hur de påverkar identiteter, värderingar och föreställningar. I kursplanen för samhällskunskap betonas att eleverna ska lära sig att undersöka verkligheten genom att värdera och bearbeta källor och information, och liknande formuleringar finns i kursplanerna för geografi och religionskunskap.

I Norge har det statliga Arkivverket genom sin satsning Digitalarkivet bland annat lagt ut gamla kyrkböcker, rättegångshandlingar och folkräkningsmaterial, och den sortens material kan spela en viktig roll i undervisningen. Men för att det ska bli möjligt, kommer det antagligen att behövas kompletterande tjänster som gör det enklare för lärare och elever att använda, förstå och dra nytta av materialet.

I våras beviljades AV-Media Kronoberg medel av Internetfonden för att tillsammans med Gapminder och Linnéuniversitetet utveckla lärmoduler som kan användas till att tolka och bearbeta visuella data. Hans Rosling och hans medarbetare har genom uppmärksammade framträdanden tydligt visat fördelarna med att visualisera data och statistik för att förstå och se mönster, samband och utvecklingslinjer.

Nya arbetssätt ställer förstås även andra krav på lärares kunskaper och förutsätter både kompetensutveckling och vägledning. Detta är bara ett exempel, men det kommer säkert att följas av flera, inom många andra områden.

Vi är i början av en intressant utveckling – både för museer och arkiv och för skolans undervisning!


Kommentarer (4)

  1. Anna-Stina,

    Bibliotekariernas, arkivariernas, museimännens fackförbund DIK verkar också för att institutionernas samlingar ska digitaliseras och tillgängliggöras på det sätt som är till bäst nytta för medborgarna, av vilka förstås skolelever och lärare är viktiga grupper.

    Svara
  2. Stefan Pålsson,

    Tack för tillägget!

    Det här är bara en utblick och ger förstås inte någon heltäckande bild.

    Jag hoppas återkomma i ärendet inom kort! Då kan jag både belysa det fackliga perspektivet kring delaktighet och lyfta fram synsätt och frågeställningar från andra aktörer som är relevanta i sammanhanget.

    Svara
  3. Anna-Stina,

    Jag ville bara göra lite reklam för DIK 🙂

    Svara
  4. Stefan Pålsson,

    Men det finns alltid fler perspektiv som är värda att ta med. Och det här med digitaliseringen av kulturarvet och dess betydelse i undervisningen är hur som helst värt att belysa fler gånger!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *