Lärande ur ett nätverksperspektiv

Den här veckan har det arrangerats två konferenser i Norge där man fäst blicken på hur den digitala utvecklingen förändrar villkoren för undervisningen i skolan: Rogalandskonferansen i Haugesund och Dei gode døma i Bergen. Tack vare nätet har det gått bra att följa konferenserna utan att vara på plats, och många föredrag har streamats direkt eller gjorts tillgängliga i efterhand.

tekri

Den kanadensiske lärandeforskaren George Siemens, till vardags verksam på Technology Enhanced Knowledge Research Institute vid Athabasca University, deltog som föreläsare på båda. Han är mest känd för konnektivismen, ett socialt och konstruktivistiskt grundat perspektiv på lärande som tar sin utgångspunkt i dagens komplexa och ständigt föränderliga nätverkssamhälle. Förutsättningarna har förändrats och detta måste vi förstå för att verkligen kunna möta dagens krav.

I Bergen gav George Siemens först en storföreläsning där han under fyrtiofem minuter förklarade och sammanfattade konnektivismen och dess rötter. Lite senare på dagen talade han på en workshop om hur en förnyelse av skolan kan bli möjlig. I Haugesund höll Siemens ett föredrag på drygt en timme, där han resonerade kring vad som krävs för att integrera digitala medier i skolans undervisning på ett konstruktivt sätt.

George Siemens konstaterade att konnektivismen bygger vidare på insikter från de stora lärandeteorierna. Från behaviorismen har man lärt sig värdet av att observera hur de lärande beter sig och att försöka påverka deras beteende genom att ge hjälp och vägledning. Men man stannar inte vid att se tänkandet som en svart låda, utan vill även undersöka hur tankeprocesserna ser ut, hur de lärande tänker och reflekterar kring sitt lärande och hur de organiserar sin kunskap. Precis som kognitivismen vill man försöka skapa modeller för hur tänkandet och lärandet går till.

I likhet med konstruktivismen utgår konnektivismen ifrån att lärprocessen är strukturerad och organiserad på ett sammanhängande sätt och att den går att beskriva och förstå. Man betonar också att lärandet måste ses i sitt sociala och kulturella sammanhang. Dessutom är det, som Seymour Papert och andra konstruktionister påpekat, nödvändigt att beakta den teknik som medierar lärande, eftersom den styr och formar hur det hela går till och vad som är viktigt att kunna.

Jean Lave och Etienne Wengers tankar om praktikgemenskaper och situerat lärande är också avgörande för konnektivismen: vi lär oss när vi kommunicerar, samarbetar och löser problem inom ramen för de praktiska omständigheter som gäller i ett visst konkret sammanhang.

För att kunna förstå och analysera undervisning och lärande idag, menar George Siemens att det är nödvändigt att ta hänsyn till vår ständigt uppkopplade verklighet och de digitala medier och den deltagarkultur som i växande grad präglar vår kommunikation med omvärlden. Numera går många av oss omkring med mobiler som är att betrakta som små, kraftfulla datorer. Vi kan ständigt hålla kontakt med varandra, och vi kan nå och sprida all slags information på Internet. Detta ger förstås helt andra möjligheter till informationsspridning, lärande, förståelse  och gemensam kunskapsutveckling än för bara några år sedan, och utvecklingen går raskt framåt.

Nätet kan närmast beskrivas som ett slags utomkroppsligt nervsystem som allt fler blir en del av. Det handlar inte längre främst om att ”ha kunskap”. Istället är det nödvändigt att ingå i ett dynamiskt kunskaps- och lärandesystem för att lära om, lära nytt, dela erfarenheter och perspektiv och för att kunna handskas med en tillvaro som är omöjlig att förstå och överblicka helt på egen hand. Tankeverksamheten sker inte bara i huvudet, utan i allt högre grad handlar det om ständig interaktion med omvärlden, över nätet. Detta anser George Siemens att konnektivismen kan hjälpa oss att förstå, såväl i teorin som i praktiken.

George Siemens betonade att skolans verksamhet måste reflektera de omständigheter som gäller i samhället för att  eleverna ska lära sig det som de behöver i livet. Därför är det nödvändigt att dagens teknik och medier integreras i undervisningen och tillåts förändra strukturer och arbetsformer. Annars klarar skolan inte att uppfylla sitt uppdrag.

I sitt resonemang kring detta knöt George Siemens an till två internationella rapporter från de senaste åren: Good Practices for Learning 2.0, som gavs ut 2009 av EU-kommissionens forskningsinstitut IPTS, samt Inspired by Technology, Driven by Pedagogy, publicerad förra året av OECDs Centre for Educational Research and Innovation. Här slås fast att skolan måste tänka på nya sätt, både när det gäller hur undervisningen går till och hur elevernas utveckling och kunskaper ska bedömas.

siemens

De lärplattformar som många skolor använder, räcker inte till för att åstadkomma den förändring som behövs. Det beror på att de i hög grad återskapar klassrummet och den traditionella undervisningen. Istället krävs det att eleverna lär sig att navigera i det digitala informationslandskapet, menar George Siemens. Med andra ord är det viktigt att de lär sig samarbeta med andra, i och utanför skolan, och att de både kan värdera informationen kritiskt och använda den på ett kreativt sätt för att skapa ny kunskap. Genom att observera och analysera hur eleverna interagerar och resonerar, kan läraren hjälpa var och en att utveckla sin förståelse och efterhand nå fram till kunskapsmålen.

Allt detta förutsätter dock en pedagogisk vision och ett systemperspektiv på hur skolan ser ut och fungerar. Med andra ord räcker det inte att tekniken finns på plats och att lärarna kan hantera den. De måste också motiveras att tänka och arbeta på nya sätt och de måste ges såväl stöd som incitament för att förändringarna ska ta fart.

Om teknikintegrationen inte värderas högt och lärare inte ges möjlighet att utveckla nya arbetssätt, sker heller ingen avgörande förändring. Här menar George Siemens att det konnektivistiska perspektivet kan komma väl till pass för att visa vilka åtgärder som behövs för att skolans undervisning ska fungera så bra som möjligt. Tänkande och lärande sker i allt högre grad i de digitala nätverken. Detta måste skolan kunna möta och bygga vidare på i sin undervisning, konstaterar George Siemens.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *