Funderingar kring 1-1-forskningen

I oktober förra året skrev jag om det nystartade forskningsprojektet Unos uno, som ska undersöka svenska kommuners och friskolors satsningar på varsin dator till alla elever och lärare. Strax före jul behandlade jag även kort hur allt fler kommuner satsar på 1-1-projekt. Det rör sig om en pågående internationell trend, som nu börjar slå igenom på allvar i Sverige.

Datorn i utbildningen arbetar löpande med att ta fram en karta som dokumenterar arbetet ute i landet. I skrivande stund kan jag konstatera att 160 av Sveriges 290 kommuner, det vill säga drygt hälften, är igång med någon form av satsning i den här riktningen.

Håkan Fleischer, doktorand vid Högskolan för lärande och kommunikation vid Högskolan i Jönköping, arbetar för närvarande med en avhandling som fäster ljuset på vad satsningarna på varsin dator innebär för lärarens profession och identitet. Ursprungligen hade han en något vidare definition, men ganska snart bestämde han sig för att fokusera på detta. Avhandlingen kommer totalt att bestå av fyra separata artiklar.

Igår var han på Blekinge Tekniska Högskola i Karlskrona och höll en två timmar lång föreläsning som streamades över nätet och kan ses i efterhand. Den handlade huvudsakligen om den andra artikeln: en systematisk och berättande översikt av de senaste fem årens internationella vetenskapliga artiklar i ämnet. Artikeln har genomgått peer review och kommer att publiceras i en internationell vetenskaplig tidskrift under året. Han gav också en kort presentation av övriga tre artiklar.

Den första artikeln, som är under publicering, syftar till att ge en fenomenologisk förståelse för kunskapsbildning i sociala medier.

Den tredje artikeln, som han just nu arbetar med, handlar om lärare som förändringsagenter. Här undersöker han vilka funderingar och orosmoment som lärarna bär med sig in i 1-1-projekten, och hur de förändras över tiden. Eftersom det är lärarna som driver utvecklingen, är det nödvändigt att beslutsfattare och skolledning känner till och tar hänsyn till deras tankar kring tekniken, undervisningen och lärandet för att kunna ge passande kompetensutveckling och stödinsatser.

Den fjärde artikeln återstår ännu att skriva. Tanken med den är att ge en fördjupande bild av lärares syn på meningen med att ge alla lärare och elever tillgång till varsin dator och hur de uppfattar att den egna rollen och kraven på kunskaper och färdigheter i teknik, pedagogik och ämne förändras.

fleischer1

 

 

I sin genomgång av den andra artikeln tog Håkan Fleischer utgångspunkt i William Penuels forskningsöversikt från 2006: Implementation and effects of one-to-one computing initiatives. Penuel konstaterade att det fanns gott om utvärderingar som gav en positiv bild av satsningarna, men att det inte fanns särskilt många forskningsartiklar som behandlade ämnet. Det fåtal som han kunde hitta gav dock även de en positiv bild och pekade på att eleverna blir mer motiverade och mer självgående och att de trivs bättre i skolan.

Fleischer bestämde sig för att titta närmare på de empiriskt baserade och granskade internationella forskningsartiklar som skrivits mellan 2005 och 2010, för att ta reda på om bilden förändrats sedan dess. Hans syfte var att ge en systematiskt översikt av den samlade vetenskapliga kunskapen kring lärares och elevers verksamhet och tillvaro förändras när de arbetar med varsin internetansluten, personlig laptop i skolan. Efter en lång och metodisk sökprocess lyckades han få fram femton artiklar som behandlar detta.

Enligt Fleischer kan artiklarna inordnas i tre kategorier. De handlar antingen om hur datorn används i undervisningen, hur lärarna uppfattar den nya situationen eller om hur elevernas testresultat förändras. Den sista kategorin utgör dock endast en mindre del av den samlade mängden.

Datorn används både för att undersöka och ta reda på saker, för att dokumentera arbetet i skrift eller multimedia, kommunikation och gemensamt lärande samt för att samla och organisera undervisningsmaterialet. Artiklarna ger överlag en positiv bild av hur undervisningen fungerar. Eleverna lär sig snabbt att söka information och att vara källkritiska. Simulationer ökar förståelsen av komplexa problem och drillövningarna blir roligare framför datorn. De blir mer kreativa och motiverade av att i högre grad kunna forma sina arbeten och presentationer efter eget huvud. Dessutom ökar kommunikationen mellan lärare och elever samtidigt som eleverna blir mer hjälpsamma och vänliga mot varandra. Och när allt material samlas i datorn, blir eleverna mer effektiva och skillnaden mellan hemmet och skolan överbryggas.

I beskrivningarna av hur lärarna uppfattar förändringarna, läggs tonvikten på det personliga planet. Lärarna funderar på hur yrkesrollen förändras och hur datorn ska användas i arbetet. Fleischer påpekar att it-användningen har blivit mer avancerad än i de artiklar som Penuel analyserade, och det är ett tydligt tecken på att förändringar är på gång.

Artiklarna visar också att lärare behöver hjälp för att komma över tröskeln. De som får hjälp att undervisa sin klass under handledning blir mer tydliga med mål och strategier, och de lyckas bättre. Här finns det en direkt koppling till vardagen. Ett annat exempel är skolbibliotekarien som kom till en klass och undervisade i informationssökning och källkritik två år innan alla fick sina datorer. Detta gav ett mer moget förhållningssätt hos både lärare och elever och den nya situationen blev enkel att hantera. Föräldrarnas medverkan ökar också förutsättningarna att lyckas med förändringsarbetet.

Än så länge finns det ganska lite forskning som behandlar 1-1-satsningarnas påverkan på elevernas prestationer på nationella prov och liknande. Det finns dock en del som pekar på ett positivt samband, men här krävs det fler studier innan det går att säga något mer bestämt.

Håkan Fleischer konstaterar att artiklarna överlag pekar på positiva resultat, precis som i Penuels undersökning. Han menar dock att resultaten närmast är misstänkt positiva.  Ingen artikel tar till exempel upp stress, mobbing och utanförskap eller negativa effekter på den psykosociala och fysiska arbetsmiljön. Det sägs inte heller något om de elever som väljer bort tekniken och om vad som krävs för att kunna nå dem. Alla unga är inte digitala infödingar som har tekniken i blodet, utan verkligheten är förstås betydligt mer komplicerad.

Vad beror egentligen de positiva tongångarna på? Saknas det verkligen problem eller finns orsaken någon annanstans? Håkan Fleischer menar att det finns risk för det som på engelska kallas publication bias, att resultaten snedvrids på grund av olika beroendeförhållanden. Ett exempel på detta kan vara att de skolor som satsar på 1-1 gärna vill ha sin verksamhet utvärderad, och att de då vänder sig till någon närbelägen högskola eller ett universitet. En utvärdering utförs mot betalning och resultatet blir överlag positivt. Skolan ber efterhand om ytterligare utvärderingar, och efterhand vill utvärderaren, som ofta är anställd på högskolan, men inte disputerad, börja forska inom området. Då ställs det betydligt högre krav på metod och kontroll av data än när det rör sig om ett utvärderingsuppdrag. Samtidigt blir det svårt att säga emot de resultat som kommit fram under utvärderingsarbetet – och det är förstås bekymmersamt.

Håkan Fleischer undrar också varför forskningen inte har kommit längre sedan Penuel gjorde sin sammanställning. Teknikutvecklingen går ju med en rasande fart och de sociala medierna börjar slå igenom på en bredare front. Detta märks det dock inget av i artiklarna. Varken Facebook eller Twitter nämns, utan det rör sig om sökmotorer och ”den vanliga webben”? Vad beror detta på? Hinner inte forskarna med i teknikutvecklingen eller finns det möjligen andra förklaringar?

Det finns en hel del frågetecken som behöver rätas ut, menar Håkan Fleischer. Forskningen kring 1-1 är fortfarande i sin linda och det behövs betydligt mer systematiskt genomförda undersökningar  som kan ge en klarare bild av hur undervisning och lärande förändras. Det är också viktigt att reda ut vad som är positivt och vad som är negativt, samt vad som krävs för att förändringsarbetet ska gå i en riktning som verkligen utvecklar lärarnas arbete, undervisningen och elevernas lärande.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *