Vad händer när Internet blir en del av vardagen?

Den här veckan är det åter dags för Framtidens lärande i Nacka. Precis som förra året och 2009 kommer jag att skriva några sammanfattande inlägg från konferensen.

Igår tjuvstartade man med ett seminarium på Globala gymnasiet som bar rubriken Vad händer när eleverna får tillgång till internet och it i skolarbetet? och som rymde två presentationer och en paneldiskussion.

Øystein Johannessen, som tidigare arbetade på norska Kunnskapsdepartementet, men numera är konsult, inledde med att presentera Horizon Report 2011, K-12 Edition, som släpptes i tisdags. Han ingår i den internationella grupp av rådgivare som medverkat till att ta fram rapporten, så han är både väl förtrogen med innehållet och den omvärldsanalys och diskussion som ligger till grund för rapporten. Hans presentation är tillgänglig på Slideshare.

horizon2011

Horizon Report har getts ut sedan 2003, och nu är det tredje året som det kommer en specialvariant för skolan. Jag skrev om förra årets utgåva när den släpptes i april 2010. Det rör sig om en kortfattad analys och prognos av hur teknikutveckling och aktuella trender kan påverka skolan och synen på undervisning och lärande under de närmaste åren. Lärande baserat på datorspel samt öppna digitala lärresurser beräknas få ett större genomslag i skolan inom två till tre år.

Lärandeanalytik, som innebär insamling och analys av olika data som rör elevernas utveckling, antas få växande betydelse inom fyra till fem år. Därmed tror man att det snart ska bli möjligt att individanpassa och forma undervisningen på betydligt bättre sätt än idag. Personliga lärmiljöer, som är nätbaserade och i hög grad kan anpassas till individers och gruppers intressen och behov, antas också kunna få ett genombrott runt mitten av 2010-talet.

I rapporten konstateras att nätbaserade resurser och sociala relationer i allt högre grad kommer att utmana lärarnas och elevernas roller i undervisningen under de kommande åren. Flera av de tekniker som förutspås bli dominerande, bygger i stor utsträckning på molnet, det vill säga nätdistribuerad datorkraft och lagring, vilket ställer viktiga frågor kring säkerhet, integritet och långsiktighet. Teknikutvecklingen leder också till att det blir enklare att studera oberoende av tid och rum, och det växer fram nya sätt att studera, samarbeta och kommunicera.

Øystein Johannessen avslutade med att konstatera att digital kompetens blir en allt viktigare färdighet och att såväl ökad ekonomisk press som nya undervisningsmodeller kommer att utmana den traditionella skolmodellen. Det finns en ökad efterfrågan  på individuell anpassning som dagens institutioner inte klarar av att möta, och det är förstås problematiskt. Detsamma gäller de informella lärandeformer, bland annat sociala medier, som blir allt viktigare på fritiden, men som sällan ryms i skolans vardag.

Den avgörande frågan är i vilken grad skolan klarar av den tekniska komplexitet som vi står inför idag. Borde skolan i högre grad ägna sig åt systemövergripande omvärldsanalys för att rusta sig inför kommande förändringar? Hur borde den i så fall se ut? Här finns det mycket för beslutsfattarna att fundera på, menade Øystein Johannessen.

Nästa punkt på programmet var informatikprofessorn Åke Grönlunds presentation av forskningsprojektet Unos uno, som jag skrev om i oktober förra året. Det här projektet, som ingår i Forskarskolan teknikburna kunskapsprocesser, varar 2010-13 och undersöker satsningar på varsin dator i ett dussintal svenska kommuner.

Det övergripande syftet är att undersöka hur de här satsningarna fungerar, vilka faktorer som påverkar utgången i positiv och negativ riktning, samt att se hur skolledningens funktion och relationerna med hemmet förändras och att analysera vad det betyder för skolans verksamhet. Undersökningen bedrivs i form av löpande nulägesanalyser och intervjuer och enkäter med skolledare och lärare.

Redan nu kan Åke Grönlund och hans kollegor konstatera att en betydande del av lärarna inte känner sig tillräckligt väl förberedda för att kunna integrera tekniken i vardagen och börja arbeta på nya sätt. Skolledarna anser dock å sin sida att lärarna redan har fått en god fortbildning, att de resurser som krävs finns på plats och att det finns en genomtänkt plan för hur verksamheten ska bedrivas. Rektorer och övriga skolledare är för det mesta positiva till att börja arbeta med varsin dator, trots att de inte anser att de har fått vara med och utforma satsningarna från början. Istället anser de att det är politiker och förvaltningstjänstemän som dragit upp ramar och riktlinjer.

Den tveksamma förankringen ser Åke Grönlund som en oroväckande signal. Detsamma gäller den svans på tio till femton procent av lärarna som är negativa till att utveckla sin undervisning i nya vägar med teknikens hjälp. De allra flesta lärare är alltså positiva, men det finns en uppenbar risk att de som inte vill vara med kan fungera som en bromsande kraft som orsakar konflikter och störningar i förändringsarbetet.

Än så länge är forskningsarbetet i ett tidigt stadium, så vi får återkomma i ärendet.

paneldebatt

Resten av eftermiddagen ägnades åt en paneldiskussion där skolledare, lärare, elever, forskare och representanter för it-branschen samtalade kring vad som händer när tekniken på allvar gör insteg i skolans vardag. I all korthet kan sägas att det fanns en samstämmighet om att förändringarna börjar komma igång på allvar, och att det är viktigt att man ger dem den tid som behövs.

Eva Pethrus från Microsoft konstaterade att skolan står inför samma slags utmaning som industrin har ägnat de senaste par decnnierna åt att tampas med: digitalisering, organisationsförändringar och nya arbetssätt. Man kan alltså inte förvänta sig att detta går att lösa på ett halvt år.

Peter Karlberg, undervisningsråd på Skolverket, poängterade att tillgången till datorer och Internet inte är en garanti för att skolans arbetssätt börjar förändras. Istället är det styrdokumentens innehåll och de nationella provens utformning som styr hur undervisningen bedrivs och vad eleverna förväntas lära sig.

Nu när de nya kurs- och läroplanerna betonar betydelsen av it-relaterade kompetenser och kollaborativt lärande finns det alltså goda skäl att anta att förändringarna kan börja ta fart på allvar. Dessutom ska Skolinspektionen även börja titta närmare på den pedagogiska it-användningen vid sina besök, vilket förstås bör ses som en starkt pådrivande faktor.

De närmaste årens utveckling av den svenska skolan blir intressanta att följa.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *