Bortom en-till-en

I tisdags arrangerade Datorn i Utbildningen ett samtal i Almedalen kring den svenska skolans långsiktiga it-strategi. Just nu talas det mycket om varsin dator till lärare och elever och behovet av en ökad pedagogisk it-användning i skolan – men vad händer sedan?

Mats Östling, tidigare it-strateg på Stockholms stads utbildningsförvaltning samt på SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, inledde seminariet med en utblick. Han konstaterade att det råder en tämligen stor enighet om att alla i skolan behöver ha tillgång till it i vardagen för att kunna utveckla undervisning och lärande i takt med dagens villkor och möjligheter. Men vad innebär det egentligen?

Det är förstås nödvändigt att alla har tillgång till utrustning och infrastruktur – men måste det vara en dator? Mats Östling påpekade att många barn och ungdomar använder en rad olika redskap och gränssnitt förutom datorn för att komma ut på nätet. Det handlar om telefonen, kameran, plattan, och så vidare.

Vi är på väg mot ubiquitous computing, en tillvaro präglad av näst intill ständig uppkoppling. Datorn är bara ett sätt bland många att nå nätet, och det är just möjligheten att nå Internets resurser och kommunikationsvägar som är det viktiga. Vilken hårdvara som används beror på omständigheterna i det konkreta fallet.

Istället för att tala om varsin dator, är det kanske dags att börja diskutera hur nätet kan nås med olika metoder och redskap, och att reflektera kring vad detta betyder för skolan, menade Mats Östling. Är det till exempel nödvändigt att skolan står för utrustningen?  Om eleverna tar med sig sina egna redskap till skolan, så kan de använda utrustning som de är vana vid och som de själva kan anpassa efter sina behov. Det skulle även vara möjligt att bättre ta tillvara elevernas erfarenheter och att låta dem vara med att driva och styra den digitala utvecklingen i skolan.

Skolans kompensatoriska uppgift får dock inte glömmas bort, betonade Mats Östling. Alla elever har inte möjlighet att själva stå för den utrustning som de behöver. Men han menade att det är viktigt att skolan blir flexibel och tillåtande när det gäller användande av digital utrustning i undervisningen. Det är just genom ökad frihet och en tillåtande inställning som nya arbetssätt och nya perspektiv kan utvecklas och frodas.

Resonemang kring utrustning och infrastruktur präglar i hög grad den pågående debatten, men vi kan förstås inte stanna där, menade Mats Östling. Utan kompetenta pedagoger och aktiva, medvetna skolledare kommer skolan inte särskilt långt.

Tillgången till digitala lärresurser av god kvalitet måste också komma på agendan. Här krävs det stora insatser, och enligt Mats Östling vore det lämpligt med en samlad nationell agenda för det här området. Och det är viktigt att ta fasta på vad skolan behöver för att uppfylla sin roll i ett digitalt samhälle som genomgår snabba förändringar. Det handlar inte om att göra på samma sätt som tidigare, utan om att på allvar börja reflektera kring vilka åtgärder som krävs.

Maria Stockhaus, moderat kommunalråd i Sollentuna och ordförande i SKLs utbildningsberedning, poängterade att många svenska kommuner har gått på rejäla minor när de handlat upp datorer till sina skolor. De har fastnat i tröga och kostsamma lösningar som gör det svårt för dem att följa med i den tekniska utvecklingen. Det krävs mycket för att komma förbi datortänkandet, och när utvecklingen går så snabbt som idag när det gäller t. ex plattor och smartphones, är det tyvärr lätt att hamna i en återvändsgränd.

Svårigheten att få alla lärare att inse den genomgripande verksamhetsförändring som teknikutvecklingen innebär, lyfte Maria Stockhaus också fram. Det är inte längre tillräckligt att förmedla kunskap, utan läraren måste kunna hjälpa eleverna att söka information, tänka kritiskt och att samarbeta i det digitala medielandskapet. Detta betonas även i de nya styrdokument som gäller från och med månadsskiftet.

Maria Stockhaus menade att det gäller att tänka nytt och att inte fastna i gamla kursmönster. Det vore bättre att anordna inspirationsseminarier på skolan som kan visa på de möjligheter och utmaningar som öppnar sig. Därutöver är det nödvändigt med en kontinuerlig kompetensutveckling med de redskap och tjänster som lärare har till förfogande. För att lärarna ska komma vidare krävs att de får testköra, göra misstag, diskutera och reflektera sinsemellan och hjälpa varandra att utvecklas.

Michael Carlsson, it-strateg på Region Gotland, ansåg liksom Maria Stockhaus att det viktiga är att kompetensutveckla lärarna i deras vardag på skolan, så att de kan använda it i undervisningen på bra sätt. Den stora spännvidden mellan lärarna när det gäller it-kunskaper och attityder till tekniken är dock ett besvärligt problem. En del lärare har inte ens gått PIM, medan andra är djupt kunniga, intresserade och helt självgående.

Det allra viktigaste är att inte se kompetensutvecklingen som ett tidsavgränsat projekt, menade Michael Carlsson. Det handlar istället om att försöka utforma ett system av ständig förbättring och utveckling. Det är ett arbete som aldrig tar slut.

Peter Becker, Datorn i Utbildningen, påpekade att det finns en uppenbar risk att fastna i ett traditionellt skolmässigt tänkande kring lärares kompetensutveckling som hämmar utveckling och förändring. Istället för att tänka ”först” och ”sedan”, är det viktigt att släppa loss utvecklingskraften och att låta lärare experimentera. Inte minst gäller det att våga släppa loss den del av lärarkåren som är pådrivande inom det digitala området.

Utvecklingskraften finns i professionen, men det är nödvändigt att ta vara på den och att ge den incitament att växa vidare. Lärarna måste på allvar börja lära av varandra och dra nytta av insikter och erfarenheter. Ett större intresse för praktiknära forskning bland landets lärandeforskare vore förstås också önskvärt, tillade Peter Becker.

Konsulten Jörgen Wahl, som sedan länge arbetar med organisationers förändringsprocesser samt affärs- och verksamhetsutveckling, lyfte fram behovet av en ökad tillit till lärarkårens förmåga att utvecklas, förändras och att tänka vidare. Han menar att det ligger en mycket stor fara i att betrakta it som något som lärare inte behöver eller inte förmår lära sig att använda.

Det strukturkapital som skolan behöver för att utveckla den pedagogiska it-användningen i skolan bortom dagens horisont finns i stor utsträckning i delar av den befintliga lärarkårens byrålådor. Men det är hög tid att lärarna stimuleras att knyta samman varandras insikter och erfarenheter för att tillsammans utveckla skolans undervisning och lärande för framtiden, konstaterade Jörgen Wahl.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *