Monitor 2010 – samtal om it i den norska skolan

Idag presenterade Senter for IKT i utdanningen rapporten Monitor 2010, som publicerades häromveckan, på ett seminarium i Oslo som direktsändes över nätet och även kan ses i efterhand.

Monitor 2010 är en kvalitativ undersökning som ger ett stickprov av hur den pedagogiska it-användningen ser ut i den norska skolans år sju och nio samt på gymnasieskolans andra år. De fyra forskare som skrivit rapporten har tillsammans  med Rambøll genomfört grupp- och telefonintervjuer med elever, lärare och skolledare på ett tiotal skolor i olika delar av Norge där man arbetar med att integrera it i undervisningen. Dessa samtal analyseras i rapporten.

Rapporten är ett nytt komplement till Monitors  kvantitativa undersökning, som genomförts vartannat år sedan 2003 av ITU, ett forskningsnätverk som sedan januari 2010 är en del av Senter for IKT i utdanningen. Monitor 2009, som jag skrev om när den kom, är den senaste utgåvan, och nästa år är det dags för en ny.

Med den här kompletterande undersökningen hoppas man få en mer fördjupande bild av den vardagliga it-användningen. Samtidigt blir det möjligt att få syn på frågor och teman som bör vara med i Monitor 2011.

Internationella undersökningar som SITES och PISA visar att Norge hävdar sig ganska bra när det gäller datortätheten i skolan. Mängden datorer säger emellertid inte något som helst om kvalitet och funktionalitet. Därför är det även viktigt att ta fram indikatorer för det. Enligt Monitor 2010 är många datorer ute på skolorna gamla och ibland ägnas stora delar av lektionerna åt att starta upp datorerna och att logga in på nätverket. Detta skapar frustration bland både lärare och elever, och eleverna kämpar om att få använda de datorer som är snabbast och fungerar bäst.

Syftet med it-användningen i den norska skolan är, precis som i många andra länder, att eleverna ska bli digitalt kompetenta. Eleverna ska utveckla de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som de behöver för att kunna dra nytta av de digitala möjligheterna i sitt lärande och för att hantera dagens komplexa och snabbt förändrande samhälle. Det här förutsätter att lärare och skolledare är digitalt kompetenta och nyfikna, att de kan dra nytta av de nya förutsättningarna i sin undervisning och att landets skolor tar fram konkreta planer för hur de nya lärresurserna ska användas. Annars blir det svårt att nå fram till de generella och ämnesspecifika mål som anges i styrdokumenten.

På seminariet konstaterades att den negativa inställningen bland många lärare till sociala medier och andra nya teknikbaserade arbetssätt i stor utsträckning beror på bristande kunskaper och insikter. Diskussionerna efter att NTNU-professorn Arne Krokan medverkat i NRK häromdagen, där han menade att lärare som inte använder sociala medier i undervisningen sviker sitt uppdrag, är ett bra exempel på detta. De som inte vill använda Facebook och liknande tjänster har i regel inte några egna erfarenheter av hur de fungerar och vet därmed inte heller vilka pedagogiska möjligheter som de går miste om. Den digitala utvecklingen hör dock till de allra mest dynamiska områdena, så här krävs det en ständig kompetensutveckling och kunskapsdelning för att genomgripande och beständiga förändringar ska kunna åstadkommas.

Den verklighet som möter Norges lärare i klassrummet idag är sannolikt mer komplex och utmanande än någonsin. Digitala verktyg ska ingå i undervisningen i alla ämnen och de ska bidra till att eleverna utvecklar ett självständigt och kritiskt lärande. För att lyckas med det, krävs både att läraren har en god överblick av vilka verktyg och lärresurser som kan användas i  olika situationer, och att de används på motiverande och utvecklande sätt.

En viktig fråga som Jørund Høie Skaug tog upp på seminariet är de falska dikotomier som ofta dyker upp i diskussionerna kring skolan och undervisningen. Hit hör bland annat föreställningen om digitala infödingar och digitala invandrare samt föreställningarna om att it i skolan antingen är himmel eller helvete. Verkligheten är naturligtvis långt mer komplicerad och mångsidig än så.

En del barn och ungdomar är duktiga på att använda nätet och den digitala tekniken kritiskt och kreativt, andra är det inte. Somliga elever har en god informationskompetens, men många har det inte. Här spelar bland annat den sociala bakgrunden och tillgången till datorer i hemmet en stor och viktig roll. För att motverka växande digitala klyftor, är det därför viktigt att skolan har en kompenserande funktion.

Värdet av it i undervisningen är inte enbart avhängig de tekniska möjligheterna, utan beror på hur de används och om användningen är tydligt kopplad till ämnesmässiga och pedagogiska mål. Rapporten pekar på att en nödvändig förutsättning för att lyckas är att läraren tar en ledande roll i it-användningen, sätter ramarna för hur tekniken ska användas och fungerar som förebild för eleverna. Bland annat gäller det att se till att utnyttja teknikens möjligheter att konkretisera, motivera, visualisera och differentiera i undervisningen.

Direkt efter att OECD presenterade sin undersökning om digital läsförståelse i våras, meddelade Kunnskapsdepartmentet att man kommer att satsa på en mer digitalt integrerad och målmedveten undervisning, bland annat genom ändringar i läroplanen och insatser för lärares kompetensutveckling inom det här området.

Alla elever ska kunna få den hjälp och det stöd som de behöver. Samtidigt måste läraren se till att tekniken inte blir en distraktion som förleder elevernas uppmärksamhet bort från undervisningen. I rapporten påpekas att lärarens auktoritet och förmåga att leda klassen spelar en avgörande roll. Auktoritet och ledning är dock inte detsamma som övervakning, kontroll och förbud. Istället handlar det om att ge frihet och ansvar, hjälp och stöd och att ställa tydliga krav på eleverna.

På seminariet uttrycktes en förhoppning om att regeringens kommande satsning på pedagogiskt ledarskap och ett center för lärandemiljö och beteendeforskning kan ge det stöd som många lärare behöver för att hantera tekniken och de utmaningar som den innebär. EU-satsningen iTEC, Innovative Technologies for an Engaging Classroom, där fjorton norska skolor deltar i pilotfasen av projektet, kan säkert också ge viktig inspiration och kunskap till det fortsatta arbetet.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *