Jag har tidigare skrivit om digitaliseringen av kulturarvet och även pekat på värdet av att samlingarna används som lärresurser i skolans undervisning. På årets bokmässa arrangerades seminariet Ett arv bit för bit, där man diskuterade betydelsen av det arbete som pågår på The European Library (TEL) och på Europeana.

Vilka positiva effekter kan detta ha för Europas samhällsliv och ekonomi? Hur ser man till att materialet blir lättillgängligt och kan komma till nytta i skolan?

Christer Nylander, riksdagsman för Folkpartiet och vice ordförande i Kulturutskottet, lyfte fram att det är viktigt att förstå och reflektera kring det förflutna för att kunna verka konstruktivt i nuet och för att kunna blicka framåt. Därför är det värdefullt att historiens arv görs synligt och att vi berättar, diskuterar och lär av det förflutna. Utöver detta så kan en digitaliserad kultur även spela en viktig ekonomisk roll. Politikens uppgift är att skapa ett rättsligt ramverk som ger en god grogrund för kreativiteten och kan skapa en fungerande marknad.

Pelle Snickars, forskningschef på KB, instämde i att det är viktigt att samla och tillgängliggöra kulturen digitalt. Han tillade samtidigt att det inte är tillräckligt. Det krävs ett skifte från teknik till mer mjuka värden och ett djupare tänkande kring hur allt det här materialet kan användas i samhällets olika delar. Och det gäller också att upphovsrätten hänger med.

Karin Linder, ordförande för fackförbundet DIK, tillade att vi måste komma ihåg att det inte räcker med att digitalisera och tillgängliggöra. Materialet behöver struktureras och presenteras så att det blir användbart i praktiken. DIK engagerar sig i detta på grund av att det handlar om förbundets medlemmar, men det handlar förstås också om ett större värde för hela samhället.

DIK presenterade för ett par veckor sedan ett inspel till regeringens arbete med Digital agenda för Sverige som pekade på betydelsen av att kulturarvet verkligen görs tillgängligt för alla genom digitalisering. Här betonade man bland annat den strategiskt viktiga roll som skolbiblioteket har i arbetet med att utveckla barn och ungas förmåga att hantera informationsflödet och att förädla information till kunskap.

Louise Edwards, administrativ chef på TEL, menade att det till stor del handlar om att lyssna på användarna och att se till att skapa lösningar som är anpassade efter vad de behöver. I november ska TEL börja arbeta på en innehållsstrategi, och under den processen ska man se till att leva som man lär för att kunna utveckla sina tjänster så bra som möjligt.

Framför allt gäller det att se till att kulturarvet blir en del i vår digitala infrastruktur och att det både är enkelt att komma åt materialet och att återanvända det på olika sätt. Det konstaterade Jill Cousins, arbetande styrelseledamot i Europeana. På Europeana arbetar man mycket aktivt med linked data, vilket innebär att man strukturerar och märker materialet så att det blir lätt att söka i och lätt att koppla till andra databaser och sökmotorer. Dessutom släppte Europeana nyligen all metadata fri under Creative Commons CC0-licens. Alla som vill kan alltså använda den här informationen i sina egna lösningar.

Interoperabilitet är verkligen A och O, menade Jill Cousins. Det handlar alltså inte längre om att skapa storslagna portaler som användarna ska bege sig till. Istället ska man se till att materialet kan integreras i existerande lokal infrastruktur, till exempel i skolornas egna digitala miljöer.

Europeana uppmuntrar alla intresserade att skapa nya sätt att använda och sprida det digitaliserade kulturarvet. Bland annat arrangerar man regelbundet hackathons under namnet Hack4Europe, där programmerare under ett par dygn arbetar intensivt med att utveckla nya webbaserade tjänster med Europeanas material.

I början av juni bjöd Riksantikvarieämbetet in till Hack4Europe på Livrustkammaren i Stockholm. Bland resultaten därifrån kan nämnas en intressant lösning för skolan som togs fram av två forskare från KTH och Uppsala universitet. De skapade ett sätt att addera undervisningsrelaterad metadata till Europeanas information, så att det blir enkelt att integrera resurser som kan användas i skolans undervisning i Confolio, ett öppet portfoliosystem som skapats på KTH.

Just nu är en arbetsgrupp på SIS i färd med att utveckla vokabulärer, taxonomier och standarder för bland annat elevinformation samt beskrivning av utbildningar, kurser och lärresurser i Sverige. Det finns goda skäl att tro att det händer en del framöver som underlättar användningen av Europeana och andra digitala lärresurser i skolans undervisning, såväl i Sverige som i en rad andra länder.

Roger Säljö, professor i pedagogik och ledare av forskningsmiljön LinCS på Göteborgs universitet, driver sedan några år tillbaka forskningsprojektet Att förädla information till kunskap. Här tittar han tillsammans med professorskollegorna Åsa Mäkitalo och Anders Jakobsson, samt de båda doktoranderna Mikaela Åberg och Patrik Lilja, närmare på hur undervisning och lärande går till när klassrumsarbetet möter det digitala mediesamhället.

En populärvetenskaplig presentation av resultaten gavs ut i bokform lagom till årets bokmässa i Göteborg. I torsdags arrangerades ett seminarium på mässan där de fem forskarna gav en kort inblick och samtalade med publiken kring viktiga frågor och problemställningar.

Roger Säljö inledde med att konstatera att klassrums- och katederundervisningen är en fast etablerad form i all utbildning sedan mycket lång tid tillbaka. Internets snabba genomslag i samhället har dock helt förändrat undervisningens mål och medel. Förmedling av innehållet i den trygga, stabila och pålitliga läroboken räcker inte längre till. Barn och ungdomar måste helt enkelt lära sig hantera det ständigt brusande digitala informationsflödet för att kunna leva och verka i dagens samhälle. Den här förändringen har verkligen en enorm betydelse, tillade Roger Säljö.

Den svÃ¥röversatta engelska termen literacy stÃ¥r i centrum för intresset i det här forskningsprojektet. Det handlar inte enbart om att kunna läsa i en strikt teknisk mening, utan om att kunna använda text, bild och andra medieformer för att utveckla kunskaper och färdigheter, förstÃ¥ och lösa komplexa problem, ta ställning i aktuella samhällsfrÃ¥gor och aktivt bidra till samhällsdebatt och demokratiskt beslutsfattande. Kort sagt – och nÃ¥got förenklat – kan man säga att det rör sig om bildning.

Förmågan att använda tryckta medier i lärande och bildning är numera tämligen spridd i dagens samhälle, menade Roger Säljö. När det gäller de digitala medierna befinner sig skolan och resten av samhället däremot fortfarande på startsträckan. I vårt komplexa samhälle, där vetenskapliga rön spelar en större roll än någonsin för samhällsutvecklingen, är det numera avgörande att kunna förstå, granska och använda vetenskapliga rön i det dagliga livet. Med andra ord är det både viktigt att kunna hantera de digitala medierna och den vetenskapliga kunskapsutvecklingen för att fungera som aktiv medborgare idag. Här kan skolan spela en avgörande roll, påpekade Roger Säljö.

Anders Jakobsson menade att det är en viktig uppgift för den pedagogiska forskningen att undersöka hur det faktiskt går till i praktiken när vi förädlar information till kunskap, hur vi lär och och skapar förståelse genom att söka, sammanfoga och tolka olika bitar från olika håll. Han tillade att ordet förädla var valt med omsorg för att betona att det inte handlar om omvandling, betraktad som en närmast mekanisk process. Istället rör det sig om en slags kultivering, kognitiv processer som sker i ett socialt sammanhang genom dialog och reflektion.

De fem forskarna har fäst blicken på hur elever i grundskolans senare år och på gymnasiet arbetar med projektarbete för att kunna se och analysera hur relationer och processer fungerar i praktiken. Sammanlagt har de lagt ner omkring tvåhundra timmar för att studera detta i olika sammanhang och miljöer. Forskarna har analyserat elevernas samtal och språkanvändning för att ta reda på hur de arbetar, argumenterar, diskuterar och förädlar. Här är det nödvändigt att titta närmare på hur vardagsspråket, det vetenskapliga språket och undervisningsspråket används och samspelar, att analysera hur språkspelen ser ut och fungerar när information förädlas till kunskap.

I de projektarbeten som forskarna har undersökt, har eleverna under flera veckor arbetat med frågor och teman som både är komplexa och konfliktfyllda, bland annat genmodifierad mat och växthuseffekten. Anders Jakobsson var noga med att påpeka att det inte rörde sig om någon anpassad och tillrättalagd undervisning, utan att elever och lärare utgick ifrån breda, mångvetenskapliga fält och komplexa problemställningar som motsvarar de villkor som gäller i verkligheten utanför klassrummet. Eleverna kommer djupt in i mångsidiga frågeställningar och de lär sig att föra komplexa resonemang.

Den här typen av kunskaper synliggörs normalt inte i skriftliga prov eller i internationella kunskapsmätningar, tillade Anders Jakobsson. Här mÃ¥ste eleverna utveckla och formulera stÃ¥ndpunkter och svar i en löpande argumentation. Det räcker alltsÃ¥ inte att redovisa redan känd information, utan det är nödvändigt att tränga djupare in i materialet för att upptäcka mönster, samband och konskevenser – och att reflektera kring vilka normativa slutsatser man själv drar av det.

Projektarbete innebär att lärarens och elevernas roller förändras i grunden. Och det är en helt ny situation för båda grupperna, sett ur ett traditionellt skolperspektiv. Eleverna behöver lära sig att ta ansvar för att driva sina projekt och de måste lära sig att ställa generativa frågor, det vill säga frågor som kan skapa ny förståelse och ge upphov till nya lösningar. Läraren får en analytisk och handledande roll som går ut på att ge eleverna den vägledning och det stöd som de behöver för att utveckla sitt lärande och för att lösa problemen.

Åsa Mäkitalo konstaterade att det krävs att det utvecklas en produktiv samtalskultur bland elever och lärare för att det här arbetssättet ska fungera. Läraren måste också fundera på vad som krävs av eleverna och hur det är möjligt att ge olika slags stöd för att utveckla de kunskaperna och förmågorna. Här är det även viktigt att komma ihåg att det inte bara handlar om att eleverna ska utveckla sitt eget lärande, utan de samtidigt måste samspela med sina kamrater så att de tillsammans utvecklar varandras lärande.

Redovisningsformen är precis lika viktig som arbetssättet för att undervisningen verkligen ska nå ända fram till målet. I de projekt som forskarna har tittat närmare på, har eleverna bland annat hållit föredrag, skrivit egna arbeten och debatterat olika frågor och problemställningar. Just debatterna kan ofta vara bra sätt att engagera eleverna och motivera dem att tränga djupare in de teman som behandlas, menade Åsa Mäkitalo.

Den typ av kunskapsutveckling som är nödvändig i dagens samhälle är inte individuell, utan den sker i ett socialt och samskapande sammanhang. Därför är det viktigt att läraren sätter samman grupper som både fungerar socialt och kunskapsmässigt, så att de både kan driva på, komplettera och hjälpa varandra. Det krävs förstås också att läraren kan gripa in när det behövs och ge särskilt stöd till dem som behöver det.

Patrik Lilja tillade att läraren måste lägga in möten som kan fungera som naturliga avstämningspunkter under projektets gång, för att förvissa sig om att processerna går rätt väg. Det räcker alltså inte att dra igång projekt, utan läraren måste hela tiden följa med i och observera arbete i grupperna för att kunna gripa in om det skulle behövas. Det är också viktigt att hela tiden utmana dem så att kan komma vidare i sitt lärande och i sin förståelse.

Mikaela Åberg berättade att samverkan med skolbibliotekarien har en viktig roll när elever och lärare arbetar med projekt. Eleverna kan till exempel behöva handledning under sin informationssökning, bland annat när det ska jämföra och värdera olika källors trovärdighet och när de ska ställa samman sina argument. Detta är kunskaper som är nödvändiga idag, så det är viktigt att alla kan få den hjälp och det stöd som de behöver.

Idag känns det närmast lite märkligt att läromedel kunde stoppas på 70-talet på grund av att de var alltför starkt politiskt vinklade, påpekade Patrik Lilja. Och det fanns en statlig läromedelskommitté ända fram till slutet av 80-talet, som skulle se till att innehållet verkligen var allsidigt och opartiskt. Men numera, i dagens eviga ström av all slags information, med varierande värde och sanningshalt, går det ju inte att agera på det sättet.

Det är inte längre bokens innehåll som gäller och som sätter ramen för undervisningen. Istället är det absolut nödvändigt att kunna bedöma allt innehåll kritiskt och att genomskåda texters och andra medieformers syfte. Undervisningen ska vara en process där elevernas förståelse och uppfattningar utmanas och kan utvecklas och förändras under resans gång. Projektarbete under en längre tidsperiod är bra sätt att uppnå detta och det rimmar  väl med skolans styrdokument.

Roger Säljö konstaterade avslutningsvis att skolans bedömningssystem inte har hängt med i samhällets och pedagogikens utveckling. Nu när undervisningens villkor, förutsättningar och mål är på god väg förändras är det viktigt att bedömningen håller jämna steg och riktar in sig på centrala kunskaper och förmågor.

I fredags meddelade USA:s utbildningsminister Arne Duncan att både demokrater och republikaner  i senat och representanthus gett klartecken till en storsatsning på tillämpad forskning kring it och lärande i skolan.  Tillsammans med de båda stora forskningsfinansiärerna Carnegie Corporation och Hewlett Foundation startar man National Center for Research in Advanced Information and Digital Technologies, som till vardags ska gå under namnet Digital Promise.

Det rör sig om ett oberoende och icke-vinstdrivande center för tillämpad forskning kring it, undervisning och lärande. Syftet med verksamheten är att bedriva och sprida forskning som kan effektivisera och förbättra den dagliga verksamheten i den amerikanska skolan. Det handlar både om att hjälpa lärarna att undervisa bättre med hjälp av teknikens möjligheter, att se till att lärarnas undervisning kan nå ut till fler elever, över nätet, och om att dra nytta av tekniken för att ge eleverna en undervisning som är anpassad efter deras varierande förutsättningar. Man ska inte undervisa traditionellt, med teknikens hjälp, utan tänka om, tänka nytt och söka nya vägar.

I början av mars skrev jag om att det amerikanska utbildningsdepartementet aviserat att man planerade att satsa 90 miljoner dollar för att få fart på nytänkande och kreativ it-användning i hela skolsystemet. Retoriken kring den då planerade satsningen påminde mycket om det spända tonläget efter Sputnik 1957. Man betonade särskilt det nödvändiga i att USA har en skola som kan motsvara de kunskapskrav som den internationella konkurrensen ställer. Annars riskerar man att tappa fotfästet och att halka ohjälpligt efter.

Nu visar det sig att de federala budgetramarna sannolikt inte medger att de här planerna förverkligas just nu. Mycket kommer ändÃ¥ att hända framöver i samarbete med landets forskningsstiftelser och teknikföretag – och en hel del är redan pÃ¥ gÃ¥ng.

TechAmerica Foundation har precis satt samman en arbetsgrupp som ska ta fram rekommendationer för hur Digital Promise ska bedriva sin verksamhet under de närmast kommande åren. Arbetsgruppen går under namnet Recommendations for Education and Advancement of Learning (REAL) Agenda Commission, och kommer att rapportera direkt till president Obamas Chief Technology Officer, Aneesh Chopra.

Det är redan bestämt att Digital Promise ska starta League of Innovative Schools, en samarbetsorganisation där framåtblickande offentliga skolor och skoldistrikt kan hjälpas åt med utvecklingsarbetet och dela erfarenheter, tankar och idéer. Här kan det också bli möjligt för företag att testa nya lösningar och skolorna kan även samverka för få bättre villkor och priser när de genomför upphandlingar. Ett annat viktigt mål är att uppmuntra nytänkande entreprenörer att ta fram intressanta tekniska lösningar genom att förbinda sig att köpa dem, så att utvecklingsarbetet inte sker förgäves.

Enligt Vita husets faktaöversikt om Digital Promise är bland annat skolorna i New Tech Network, som finns i 16 delstater, High Tech High i San Diego, District of Columbia Public Schools samt York County School Division i Yorktown, Virginia möjliga medlemmar av League of Innovative Schools.

Samtidigt som Arne Duncan meddelade den här satsningen, presenterades flera kompletterande satsningar från andra håll som pekar i samma riktning. Här är två exempel:

National Science Foundation (NSF) offentliggjorde vilka projekt som tilldelats medel i den första ansökningsomgången i deras tvärvetenskapliga forskningsprogram Cyberlearning: Transforming Education. Här handlar det om att ge stöd åt forskning som förenar nya tekniska möjligheter med lärandeforskningens senaste rön.

I pressmeddelandet påpekades att många välkända tekniska lösningar som idag används i undervisningen på många skolor, bland annat programmeringsmiljön NetLogo och Scratch, som gör det enkelt för barn att skapa interaktiv multimedia på nätet, kom igång tack vare forsknings- och utvecklingsstöd från NSF. Nu hoppas man uppnå samma sak, och bland dem som fick pengar den här gången finns projektet GeoGames på Ohio State University, där man ska ta fram ett datorspel som utvecklar den geospatiala förmågan vid informationssökning, komplex analys och problemlösning.

Det alldeles nystartade Urban Education Lab, som finns på Urban Education Institute vid University of Chicago, har skapat ett nätverk med ett drygt trettiotal av USA:s främsta forskare inom utbildningspolitik. Tillsammans ska de arbeta fram råd och riktlinjer, baserade på empirisk forskning, som kan ge barn och ungdomar i socialt utsatta miljöer en bättre utbildning och mer en utvecklande lärmiljö än vad de har idag. Bland annat ska forskarna undersöka hur man kan gå tillväga för att integrera it i undervisningen på sätt som verkligen fungerar och kan skapa en positiv förändring.

Med andra ord finns det goda skäl att återkomma i ärendet framöver!

Regeringen i Skottland arbetar sedan november förra året på en strategi för it och lärande som syftar till att förändra och förbättra skolans undervisning och arbete. Skottland är en självstyrande riksdel (constituent country) inom Storbritannien och har ett eget skolsystem med egna lagar, regler och styrdokument.

Just nu implementeras också den nya läroplanen, Curriculum for Excellence, som trädde i kraft förra året, och en reform av lärarutbildningen samt en översyn av reglerna för lärarens yrkesroll och arbetsvillkor i skolan är på gång. Målet för utvecklingsarbetet är att skapa en skola som låter alla elever utveckla de kunskaper och förmågor som krävs för att kunna utvecklas och lära genom hela livet. De ska bli självständigt tänkande, ansvarsfulla och samarbetsinriktade medborgare som kan delta aktivt i samhällsutvecklingen.

Nu är det alltså dags att sätta ordentlig fart på den pedagogiska it-användningen ute i skolorna. Regeringen bjuder därför in alla intresserade att delta i diskussionerna och att komma med idéer och förslag. 17 oktober kommer Education Scotland, en myndighet för skolutveckling som startade sin verksamhet vid halvårsskiftet, att arrangera ett öppet möte i Sterling för att diskutera hur man ska gå vidare. Här kommer det även att vara möjligt att delta online.

Fram till 10 oktober pågår diskussionen på den wiki som regeringen satt upp på PBWorks, under hashtaggen #eduscotict på Twitter samt på Engage for Education, den webbplats som öppnade i mars förra året för att uppmuntra till diskussion kring skola och utbildning i Skottland.

Startskottet löd i torsdags när Michael Russell, ansvarig minister för utbildning och livslångt lärande, meddelade i ett kort tal att Glow, Skottlands skolintranät, ska göras om i grunden. När Glow öppnade 2007  var tanken att det skulle vara en avskiljd digital lärmiljö med alla tjänster och verktyg som elever och lärare behöver i sin dagliga verksamhet för att undervisa och lära på nya sätt. Men Glow har inte blivit den succé regeringen hoppats på, trots de höga ambitionerna och det stora arbete som lagts ner på att utveckla tekniken.

Ett viktigt skäl till de uteblivna framgångarna är, som Michael Russel påpekade i sitt tal, att tjänsterna är alltför svåranvända och  i otakt med den utveckling mot sociala medier och aktivt deltagande som sker på Internet. Därför ska man nu tänka om och göra om Glow i grunden.

Istället för att enbart satsa på egna lösningar vill man istället integrera och bygga vidare på de lättanvända och smidiga tjänster som är fritt tillgängliga ute på nätet. En hel del elever och lärare är vana användare av den här typen av tjänster, och de förväntar sig att skolans digitala miljöer ska hålla samma kvalitet och ge liknande möjligheter. Det här innebär samtidigt att utvecklingskostnaderna minskar och att de kan användas för andra viktiga satsningar inom det här området.

Framför allt handlar det dock om att verkligen skapa de förutsättningar som krävs för att it ska bli en integrerad del i skolans vardag och för att läroplanens ambitiösa mål ska kunna uppfyllas. Michael Russell konstaterade i måndags att det nu gäller att ta tag i detta på allvar för att kunna komma vidare.

Regeringen pekar ut fem målsättningar som kommer att ingå i den kommande it-strategin och som man hoppas kunna uppfylla under den här regeringsperioden:

1. Förändra det rÃ¥dande förhÃ¥llningssättet till it i undervisningen. Skolan kan inte vara en ”teknikfri zon”, utan det är nödvändigt att eleverna har tillgÃ¥ng till samma rika möjligheter att ta del av information, att skapa, kommunicera, samarbeta och lära som de har utanför skolan.

2. Elever, lärare, skolledare och föräldrar måste bli mer säkra i sin it-användning och lära sig att använda de tekniska möjligheterna i sin vardag. I det här avseendet är det viktigt att alla uppmuntras att hjälpas åt och att dela med sig av sina kunskaper. Den tekniska utvecklingen kan revolutionera undervisning och lärande, men det förutsätter att alla är vana användare.

3. Ge lärarna stöd att undervisa på nya sätt och att se hur och när it kan användas för att skapa konstruktiva pedagogiska möjligheter. I det här avseende är det även viktigt att hjälpa lärare och skolledare att se sig själva som ständigt lärande i sin yrkesroll.

4. Fördjupa kontakterna mellan skolan och hemmet, stärka föräldrarnas engagemang i sin barns lärande och utveckla deras digitala kompetens.

5. Förbättra elevernas och skolans tillgång till hårdvara och en väl fungerande digital infrastruktur.

Jag kommer att återkomma till utvecklingen i Skottland efter 17 oktober!