Att förädla information till kunskap och bildning

Roger Säljö, professor i pedagogik och ledare av forskningsmiljön LinCS på Göteborgs universitet, driver sedan några år tillbaka forskningsprojektet Att förädla information till kunskap. Här tittar han tillsammans med professorskollegorna Åsa Mäkitalo och Anders Jakobsson, samt de båda doktoranderna Mikaela Åberg och Patrik Lilja, närmare på hur undervisning och lärande går till när klassrumsarbetet möter det digitala mediesamhället.

En populärvetenskaplig presentation av resultaten gavs ut i bokform lagom till årets bokmässa i Göteborg. I torsdags arrangerades ett seminarium på mässan där de fem forskarna gav en kort inblick och samtalade med publiken kring viktiga frågor och problemställningar.

Roger Säljö inledde med att konstatera att klassrums- och katederundervisningen är en fast etablerad form i all utbildning sedan mycket lång tid tillbaka. Internets snabba genomslag i samhället har dock helt förändrat undervisningens mål och medel. Förmedling av innehållet i den trygga, stabila och pålitliga läroboken räcker inte längre till. Barn och ungdomar måste helt enkelt lära sig hantera det ständigt brusande digitala informationsflödet för att kunna leva och verka i dagens samhälle. Den här förändringen har verkligen en enorm betydelse, tillade Roger Säljö.

Den svåröversatta engelska termen literacy står i centrum för intresset i det här forskningsprojektet. Det handlar inte enbart om att kunna läsa i en strikt teknisk mening, utan om att kunna använda text, bild och andra medieformer för att utveckla kunskaper och färdigheter, förstå och lösa komplexa problem, ta ställning i aktuella samhällsfrågor och aktivt bidra till samhällsdebatt och demokratiskt beslutsfattande. Kort sagt – och något förenklat – kan man säga att det rör sig om bildning.

Förmågan att använda tryckta medier i lärande och bildning är numera tämligen spridd i dagens samhälle, menade Roger Säljö. När det gäller de digitala medierna befinner sig skolan och resten av samhället däremot fortfarande på startsträckan. I vårt komplexa samhälle, där vetenskapliga rön spelar en större roll än någonsin för samhällsutvecklingen, är det numera avgörande att kunna förstå, granska och använda vetenskapliga rön i det dagliga livet. Med andra ord är det både viktigt att kunna hantera de digitala medierna och den vetenskapliga kunskapsutvecklingen för att fungera som aktiv medborgare idag. Här kan skolan spela en avgörande roll, påpekade Roger Säljö.

Anders Jakobsson menade att det är en viktig uppgift för den pedagogiska forskningen att undersöka hur det faktiskt går till i praktiken när vi förädlar information till kunskap, hur vi lär och och skapar förståelse genom att söka, sammanfoga och tolka olika bitar från olika håll. Han tillade att ordet förädla var valt med omsorg för att betona att det inte handlar om omvandling, betraktad som en närmast mekanisk process. Istället rör det sig om en slags kultivering, kognitiv processer som sker i ett socialt sammanhang genom dialog och reflektion.

De fem forskarna har fäst blicken på hur elever i grundskolans senare år och på gymnasiet arbetar med projektarbete för att kunna se och analysera hur relationer och processer fungerar i praktiken. Sammanlagt har de lagt ner omkring tvåhundra timmar för att studera detta i olika sammanhang och miljöer. Forskarna har analyserat elevernas samtal och språkanvändning för att ta reda på hur de arbetar, argumenterar, diskuterar och förädlar. Här är det nödvändigt att titta närmare på hur vardagsspråket, det vetenskapliga språket och undervisningsspråket används och samspelar, att analysera hur språkspelen ser ut och fungerar när information förädlas till kunskap.

I de projektarbeten som forskarna har undersökt, har eleverna under flera veckor arbetat med frågor och teman som både är komplexa och konfliktfyllda, bland annat genmodifierad mat och växthuseffekten. Anders Jakobsson var noga med att påpeka att det inte rörde sig om någon anpassad och tillrättalagd undervisning, utan att elever och lärare utgick ifrån breda, mångvetenskapliga fält och komplexa problemställningar som motsvarar de villkor som gäller i verkligheten utanför klassrummet. Eleverna kommer djupt in i mångsidiga frågeställningar och de lär sig att föra komplexa resonemang.

Den här typen av kunskaper synliggörs normalt inte i skriftliga prov eller i internationella kunskapsmätningar, tillade Anders Jakobsson. Här måste eleverna utveckla och formulera ståndpunkter och svar i en löpande argumentation. Det räcker alltså inte att redovisa redan känd information, utan det är nödvändigt att tränga djupare in i materialet för att upptäcka mönster, samband och konskevenser – och att reflektera kring vilka normativa slutsatser man själv drar av det.

Projektarbete innebär att lärarens och elevernas roller förändras i grunden. Och det är en helt ny situation för båda grupperna, sett ur ett traditionellt skolperspektiv. Eleverna behöver lära sig att ta ansvar för att driva sina projekt och de måste lära sig att ställa generativa frågor, det vill säga frågor som kan skapa ny förståelse och ge upphov till nya lösningar. Läraren får en analytisk och handledande roll som går ut på att ge eleverna den vägledning och det stöd som de behöver för att utveckla sitt lärande och för att lösa problemen.

Åsa Mäkitalo konstaterade att det krävs att det utvecklas en produktiv samtalskultur bland elever och lärare för att det här arbetssättet ska fungera. Läraren måste också fundera på vad som krävs av eleverna och hur det är möjligt att ge olika slags stöd för att utveckla de kunskaperna och förmågorna. Här är det även viktigt att komma ihåg att det inte bara handlar om att eleverna ska utveckla sitt eget lärande, utan de samtidigt måste samspela med sina kamrater så att de tillsammans utvecklar varandras lärande.

Redovisningsformen är precis lika viktig som arbetssättet för att undervisningen verkligen ska nå ända fram till målet. I de projekt som forskarna har tittat närmare på, har eleverna bland annat hållit föredrag, skrivit egna arbeten och debatterat olika frågor och problemställningar. Just debatterna kan ofta vara bra sätt att engagera eleverna och motivera dem att tränga djupare in de teman som behandlas, menade Åsa Mäkitalo.

Den typ av kunskapsutveckling som är nödvändig i dagens samhälle är inte individuell, utan den sker i ett socialt och samskapande sammanhang. Därför är det viktigt att läraren sätter samman grupper som både fungerar socialt och kunskapsmässigt, så att de både kan driva på, komplettera och hjälpa varandra. Det krävs förstås också att läraren kan gripa in när det behövs och ge särskilt stöd till dem som behöver det.

Patrik Lilja tillade att läraren måste lägga in möten som kan fungera som naturliga avstämningspunkter under projektets gång, för att förvissa sig om att processerna går rätt väg. Det räcker alltså inte att dra igång projekt, utan läraren måste hela tiden följa med i och observera arbete i grupperna för att kunna gripa in om det skulle behövas. Det är också viktigt att hela tiden utmana dem så att kan komma vidare i sitt lärande och i sin förståelse.

Mikaela Åberg berättade att samverkan med skolbibliotekarien har en viktig roll när elever och lärare arbetar med projekt. Eleverna kan till exempel behöva handledning under sin informationssökning, bland annat när det ska jämföra och värdera olika källors trovärdighet och när de ska ställa samman sina argument. Detta är kunskaper som är nödvändiga idag, så det är viktigt att alla kan få den hjälp och det stöd som de behöver.

Idag känns det närmast lite märkligt att läromedel kunde stoppas på 70-talet på grund av att de var alltför starkt politiskt vinklade, påpekade Patrik Lilja. Och det fanns en statlig läromedelskommitté ända fram till slutet av 80-talet, som skulle se till att innehållet verkligen var allsidigt och opartiskt. Men numera, i dagens eviga ström av all slags information, med varierande värde och sanningshalt, går det ju inte att agera på det sättet.

Det är inte längre bokens innehåll som gäller och som sätter ramen för undervisningen. Istället är det absolut nödvändigt att kunna bedöma allt innehåll kritiskt och att genomskåda texters och andra medieformers syfte. Undervisningen ska vara en process där elevernas förståelse och uppfattningar utmanas och kan utvecklas och förändras under resans gång. Projektarbete under en längre tidsperiod är bra sätt att uppnå detta och det rimmar  väl med skolans styrdokument.

Roger Säljö konstaterade avslutningsvis att skolans bedömningssystem inte har hängt med i samhällets och pedagogikens utveckling. Nu när undervisningens villkor, förutsättningar och mål är på god väg förändras är det viktigt att bedömningen håller jämna steg och riktar in sig på centrala kunskaper och förmågor.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *