För en månad sedan skrev jag om hur Skottlands regering förbereder en strategi för it och lärande i skolan. Som en del av det arbetet aviserades en förnyelse av Glow, Skottlands nationella skolintranät. Utbildningsminister Michael Russell välkomnade en öppen diskussion på nätet kring förnyelsen, och han bjöd även in alla intresserade till ett samtal 17 oktober.

Igår eftermiddags möttes regeringstjänstemän, skolledare, lärare, elever och andra intresserade i Stirling för att under drygt två timmar diskutera de fem målsättningar som ingår i den kommande strategin och vad de innebär för Glow. Samtalet streamades över nätet och kommentarerna flödade på hashtaggen #EduScotICT på Twitter.

Redan i inledningen betonades att det här samtalet inte skall ses som en avslutning av diskussionerna, utan mer som ett tillfälle att samla tankarna, att lyssna och att reflektera.

Bill Maxwell, Education Scotland, försäkrade att regering och administration gör allt för att strategin ska bli sÃ¥ flexibel som möjligt – och för att den ska hjälpa elever och lärare att utveckla de kompetenser som de behöver i dagens samhälle. För att lyckas med det gäller det att uppmuntra nytänkande och att samla in och sprida god praxis frÃ¥n de skotska skolorna. Men framför allt mÃ¥ste man resonera kring vart Skottland vill med skolan och hur man kan dra nytta av teknikens möjligheter för att nÃ¥ dit.

Michael Russell, som deltog via en videolänk, hoppades på mängder av goda förslag och konstaterade att diskussionerna på Twitter både är konstruktiva och blickar framåt.

Efter ett kort anförande fick deltagarna i Stirling möjlighet att ställa frågor. En av deltagarna undrade om det finns planer på att ta fram ett API till Glow för att underlätta vidareutveckling och sammankoppling med innehåll och tjänster på Internet. Russell gav inget konkret svar på detta, men påpekade att syftet är att göra Glow mer användbart och mer användarvänligt, och att man kommer att göra allt som är möjligt för att förverkliga det.

Russell berättade att regeringen och dess medarbetare just nu tittar närmare på hur andra länder tänker och arbetar, och att det är viktigt att lyssna på andras erfarenheter samt att fundera på hur man kan bygga vidare på dem i det fortsatta arbetet. Han menade också att det är viktigt att lärare vågar experimentera och prova nya vägar, och att kompetensutveckling är ett viktigt sätt att skapa förutsättningar för detta.

En av deltagarna uttryckte oro för att de frågor och problemställningar som diskuteras går över huvudet på många lärare och att de därför inte deltar i samtalen. Michael Russell instämde i att det är ett viktigt problem, och lovade att försöka hitta sätt att även intressera och engagera dem framöver.

När inledningen väl var avslutad, vändes uppmärksamheten mot de fem målsättningarna. De diskuterades en i taget och varje målsättning presenterades av en elev från Stirling High School. Därefter kommenterades den av två talare och sedan var det dags för rundabordssamtal.

Den första målsättningen, att förändra förhållningssättet till it i undervisningen, presenterades av eleven Rhys McKenna. Han påpekade att det är dags att häva blockeringen av webbplatser som anses som olämpliga, eftersom det hindrar en kreativ användning av nätet. Det borde också vara tillåtet för eleverna att ta med sig egna datorer, tablets och mobiler, både för att minska skillnaden mellan miljöerna i hemmet och i skolan och för att ge bättre tillgång till teknik som fungerar som stöd för lärandet.

Rhys McKenna undrade också varför det är enklare att koppla upp sig trådlöst på ett kafé än vad det är i skolan. Skolans uppgift är att förbereda eleverna för framtidens krav, och då duger det inte att blunda för verkligheten.

Rektorn Ian Stuart berättade om hur man på senare år gått från traditionell undervisning till nya arbetsformer. Han betonade att undervisningen inte främst ska handla om att förmedla kunskaper, utan om att utveckla och träna viktiga förmågor hos eleverna. Men för att kunna klara av det, krävs både kompetensutveckling och nytänkande hos många lärare.

Bruce Robertson, f. d. skolchef i Aberdeen, menade att en förändring av skolans kultur är en absolut nödvändighet. Undervisningen måste möta eleverna där de är idag och kunna knyta an till deras erfarenheter av digitala medier och kommunikationsformer. För att det här ska lyckas, behöver skolledarna vara tydliga med att it i undervisningen inte längre är något som man kan välja att avstå ifrån. De måste också kunna väcka intresse, entusiasmera och skapa förutsättningar för att verkligen kunna tänka om och arbeta på nya sätt.

Den andra målsättningen, att se till att elever, lärare, skoledare och föräldrar blir bättre it-användare, presenterades av eleven Sophie Loch. Hon inledde med att säga att lärare måste vara väl förtrogna med tekniken för att ge bra hjälp åt eleverna, och för att kunna leda lektioner som är motiverande, innehållsrika och meningsfulla. Men det är förstås också nödvändigt att alla delar med sig av sina kunskaper för att det hela ska fungera. Hon avslutade med att teknikanvändningen naturligtvis inte är viktigt i sig själv, utan att den istället måste ses som en väsentlig del av lärandeprocessen.

David Noble, ordförande för fackföreningen ACTS, konstaterade att de stora utmaningarna för skolan inte handlar om teknik, utan snarare ligger på en social, kulturell och organisatorisk nivå. Steven Grier från Microsoft hävdade att det inte handlar om att lärare ska bli tekniker. De ska vara just lärare. Det förutsätter att Glow är så lättanvänt att de inte behöver lägga någon energi alls på det tekniska, utan kan ägna allt åt undervisiningen.

Eleven Leah Anderson itroducerade den tredje målsättningen, att ge stöd åt lärare att undervisa på nya sätt. Hon menade att utvecklingen går mot mer självstyrda arbetssätt i skolan, och att det är nödvändigt att skolan utvecklar de förmågor som behövs ute i samhället. Därför behöver it-användningen komma in redan i skolstarten. Proven måste också bli digitala och förändras i takt med samhällsutvecklingen och de krav som den ställer.

Rektorn Gilian Penny pÃ¥pekade att det inte handlar om att förbättra gamla metoder med tekniken eller att byta ut tryckta läroböcker mot digitala. Skolan mÃ¥ste ta tillvara de nya sätt att lära som tekniken skapar – och den snabba utvecklingen gör detta oundvikligt.

Olivia Wexelstein, som också är lärare, berättade att hon hunnit ganska långt bara på ett år och med ett par datorer i klassrummet. Bloggar används både för reflektion kring lärandet och som ett sätt att dokumentera och att visa föräldrarna vad som pågår. Scratch, Animoto och Youtube är tre bra exempel på tjänster på nätet som gör det möjligt att undervisa och lära på helt nya sätt. De flesta lärare känner inte ens till att de här möjligheterna finns, menar hon, så det återstår onekligen mycket att göra.

Eleven Gordon Milne presenterade den fjärde målsättningen, att fördjupa kontakterna mellan skolan och hemmet. Han menade att Twitter och bloggar är utmärkta sätt att synliggöra det som man gör och att ge föräldrarna inblick i skolans verksamhet. Hans skola har ett konto på Twitter som används i det här syftet.

Tony Rafferty, National Parent Forum of Scotland och Alison Stewart, Red Kite Community Nursery, betonade båda att tekniken ger helt andra möjligheter att engagera föräldrarna i det som man arbetar med på dagarna och att detta förstås måste tas tillvara. Föräldrarna vill gärna vara delaktiga och deras medverkan kan spela en stor roll för att utveckla och förbättra undervisningen

Fraser Davidson inledde diskussionen kring den femte målsättningen, tillgång till hårdvara och en väl fungerande digital infrastruktur. Han ansåg liksom Rhys McKenna att blockeringen av webbplatser i skolan är både svårbegriplig och meningslös och han undrade också varför det måste vara så svårt att koppla upp sig på skolan. Det behövs både en bättre tillgång på datorer i skolan och en betydligt högre bandbredd än i dag för att allt ska fungera.

Läraren Katie Farrell menade att skolan måste inse att teknikutvecklingen innebär mängder med förbättringar för elever i behov av särskilt stöd. Dessutom behöver man inte längre köpa in dyra specialhjälpmedel, utan kan till exempel använda Ipad, som ju är betydligt billigare. Hon nämnde också att Stanford är i färd med att ta fram en app för blindskrift, så det är mycket spännande på gång. Peter Dickman från Google fyllde på med att berätta om Google Apps och hur dessa tjänster kan komma till nytta i skolan.

Trudi Sharp, som ansvarar för arbetet med skolans  strategi och ledarskap i den skotska administrationen avslutade samtalet med att uttrycka en förhoppning om att det konstruktiva samtalet ska fortsätta, på och utanför nätet. Närmast kommer man att sammanställa vad som sades i Stirling, och sedan rullar dialogen vidare.

Igår presenterade Danmarks nya barn- och undervisningsminister Christine Santorini, som tillträdde för drygt en vecka sedan, en kortfattad vision för den danska skolan. Med inspiration från gastronomins värld och det nya nordiska köket, vill hon skapa en ny nordisk skola som förenar respekt för traditionen med ett öppet sinne för förändring och nytänkande. Nätet, digitala medier och nya sätt att undervisa och lära ska bli en naturlig del av arbetet i skolan. Det ska i sin tur  bygga vidare på den nordiska traditionen av lustfyllt lärande i konstruktiv och utvecklande dialog, tvärs över socialgrupper och samhällsklasser.

Visionen rimmar väl med den it-strategi för skolan som trädde i kraft i slutet av augusti, ett par veckor innan folketingsvalet och regeringsskiftet. Här sägs att de digitala möjligheterna ska integreras i undervisningen och ge alla barn och unga en god grund för ett livslångt lärande. Detta kräver både en fungerande infrastruktur, tillgång till digitala lärresurser, tydliga pedagogiska mål, nya examinationsformer, en förändrad lärarutbildning och en pedagogisk praktik som bygger vidare på aktuell forskning.

Strategins sju satsningar är tänkta att hantera detta, men det är förstås knappast någon enkel och lösning. Tankar tar tid och strukturer förändras inte så lätt.

Danska medier tar ofta upp satsningar på varsin dator och projekt där man provar nya arbetssätt och metoder. Igår skrev Urban till exempel om hur förskolor, skolor och universitet över hela landet satsar på att använda Ipad i undervisningen. I artikeln lyfter man fram Rysensteen Gymnasium på Vesterbro i Köpenhamn, där några klasser utforskar de möjligheter som detta skapar. En grundläggande förutsättning för att det ska fungera är förstås att det finns en genomarbetad pedagogisk tanke. Karin Levinsen, lektor på Danmarks Pædagogiske Universitetsskole, påpekar detta i artikeln.

Foto: Chirantan Patnaik CC BY 2.0

Hennes kollega Jeppe Bundsgaard intar dock en mer avvaktande hållning i Folkeskolens reportage från en konferens om skolans nya it-strategi som arrangerades häromveckan. Bundsgaard forskar kring kommunikativa kompetenser och användningen av digitala lärresurser i undervisningen, och han varnar för farorna med teknikfetischism och en alltför hög trendkänslighet.

Jeppe Bundsgaard betonar att de kunskaper och färdigheter som elever behöver utveckla mÃ¥ste komma i främsta rummet – inte tekniken. Informationskompetens, multimedial uttrycksförmÃ¥ga och internationellt samarbete över nätet samt ämnenas innehÃ¥ll och metoder hör till det som barn och unga behöver tillägna sig. I det sammanhanget är inte Ipad det självklara valet, eftersom den saknar tangentbord och en rad funktioner och möjligheter som finns pÃ¥ en dator. Dessutom är mÃ¥nga appar bristfälliga eller rotade i ett behavioristiskt tänkesätt, menar Jeppe Bundsgaard.

Med andra ord måste målen slås fast innan skolan väljer vilken teknik som ska användas. Och didaktiken måste utvecklas så att tekniken kan utnyttjas och verkligen komma till sin rätt. Annars finns det risk för att skolan genomför ytterligare en stor tekniksatsning som inte förändrar något, konstaterar Jeppe Bundsgaard. Budskapet är inte att skolan ska trycka på bromsen, men det är nödvändigt att ta ut riktningen innan det bär iväg.

Ole Christensen, lektor på Professionshøjskolen UCC, pekar i en intervju med Folkeskolen på de negativa konsekvenserna med en skola som inte vågar ta språnget från det gamla och invanda till det nya. Han och hans kollegor deltar i ett nordiskt jämförande forskningsprojekt om familjers it-användning i vardagen, med särskilt fokus på könsperspektivet: Gendering ICT in everyday life.

Det här projektet inleddes 2009 och avslutas januari 2013. Syftet är att med hjälp av kvalitativa och kvantitativa undersökningar ta reda på hur barn och föräldrar använder och förhåller sig till digitala medier hemma och i andra sammanhang. Forskarna tittar bland annat närmare på vilka könsskillnader som finns, vilken betydelse föräldrarnas inställning har samt vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som de utvecklar kring it och digitala medier utanför skolans väggar.

I den danska delstudien ser man tydligt hur ungas användning av digitala medier i hemmet faktiskt kan utmana den pedagogiska dagordningen i skolan. Förra hösten och under vÃ¥ren intervjuade man och genomförde enkätundersökningar med fem familjer i stadsdelen Vesterbro i Köpenhamn där bÃ¥da föräldrarna är högutbildade och barnen gÃ¥r i sjätte klass. I de här familjerna utvecklas kunskaper och förhÃ¥llningssätt till teknikutveckling och digitala medier som ligger lÃ¥ngt ifrÃ¥n skolans ramar. Hemma kan barnen leka och lära pÃ¥ kreativa sätt med hjälp av bland annat smartphone, ipad och dator. I skolan är det däremot katederundervisning samt papper och penna som gäller – och den ordningen är svÃ¥r att ifrÃ¥gasätta.

I en intervju i högskolans egen tidskrift UCC Magasin, som publicerades förra veckan, berättar Ole Christensen att skillnaderna mellan de här barnens verklighet hemma och i skolan är enorma. Det är som om någon rest en närmast oöverstiglig mur mellan de båda arenorna, ungefär som när berlinmuren skiljde Öst- och Västberlin åt.

Därhemma kan de här barnen träna sig i att möta och hantera dagens samhälle, men i skolan tränas de i att leva i gårdagens förutsättningar. Nu lär de sig ju trots allt en del av det som de behöver ändå, men de barn som inte har de här förutsättningarna hamnar på efterkälken och det finns risk för en växande digital klyfta.

I en annan artikel i samma nummer konstaterar Ole Christensen och kollegan Bernt Hubert att it och medier nog aldrig egentligen implementerats i den danska skolan, trots att det varit obligatoriskt ända sedan 1993. Och det är förstås ett problem när hela samhället och tillvaron präglas av dessa båda krafter. Barnen måste lära sig att tänka kritiskt och att förädla information till kunskap, men det kan de inte i tillräckligt hög grad i dag, säger Christensen och Hubert.

Lösningen är dock inte att skylla på lärarna och att ta avstamp i deras bristande digitala kompetens. Och det duger inte heller att säga att tekniken är dyr, för det är den inte längre. Nej, enligt de båda måste det ske en systemförändring där skolan slutgiltigt lämnar industrisamhällets verklighet bakom sig och istället inriktar sin verksamhet på dagens villkor och förutsättningar. Det är förstås lättare sagt än gjort, men det måste göras, menar de.

Christine Santorinis vision och de tydligt uppställda målen för den danska it-strategin pekar mot en konstruktiv och spännande utveckling för den danska skolan. Men det krävs rejält med vind i seglen för att nå från vision till verklighet.

Idag var det dags för lansering av It i människans tjänst – en digital agenda för Sverige. Den inledande presskonferensen och den därpÃ¥ följande lanseringen direktsändes över nätet, sÃ¥ att betydligt fler än de 250 inbjudna kunde följa hela evenemanget. Det rör sig om en sammanhÃ¥llen strategi för hela den svenska it-politiken som statssekreterarna vid samtliga departementet har varit med om att utforma. Sveriges agenda är en del av Digital Agenda for Europe, som i sin tur ingÃ¥r i Europa 2020, EU:s strategi för tillväxt under det här decenniet.

It- och energiminister Anna-Karin Hatt underströk att öppenhet och transparens har varit ledord under hela arbetet med agendan. I februari och mars hölls sju tematiska rundabordssamtal, bland annat ett om it i skola och utbildning som jag själv deltog i. Under våren öppnade regeringen Digital Agenda Forum på Ning, där alla intresserade under maj och juni kunde diskutera och dela med sig av tankar och idéer. Hashtaggen #dafs på Twitter fungerar som en öppen knutpunkt för diskussioner och länkar som kan kopplas till den digitala agendan.

Regeringen utsåg även Digitaliseringsrådet, omfattande ett drygt tjugotal externa ledamöter från olika samhällsområden, med uppgift att bidra med råd och insikter till regeringskansliets arbete med digitaliseringsfrågor.

Det övergripande målet för den digitala agendan är att verka för att Sverige blir bäst i världen på att utnyttja digitaliseringens möjligheter i hela samhället. Anna-Karin Hatt betonade att det handlar om att använda tekniken i människans tjänst för att skapa ett väl fungerande och globalt konkurrenskraftigt samhälle.

Agendan fokuserar på fyra strategiska områden:

1. Digitala tjänster ska vara enkla och säkra att använda. Samtidigt är det viktigt att öka ”det digitala innanförskapet” bland befolkningen för att undvika växande sociala och ekonomiska klyftor.
2. Privata och offentliga aktörer ska skapa digitala tjänster som både kan främja effektivitet och stimulera kreativitet inom olika samhällsområden. Detta förutsätter att offentliga data släpps fria.
3. Det behövs en modern och robust digital infrastruktur i hela Sverige
4. Den digitala utvecklingen påverkar hela samhället, vilket innebär att lagar och regler inom en rad olika områden måste anpassas efter de nya omständigheterna.

När det gäller skolan hänvisar agendan till det som sägs i de nya styrdokumenten. Det formuleras på följande sätt:

”Elever ska och lärare bör ha tillgÃ¥ng till moderna lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.”

”Varje elev ska efter genomgÃ¥ngen grundskola kunna använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande.”

I agendan sägs att målen för läroplanerna för grundskolan och gymnasiet innebär att eleverna under sin skolgång ska utveckla den digitala kompetens som de behöver för att klara sig i samhället idag. Ansvaret för att förverkliga detta ligger dock hos huvudmännen, det vill säga kommuner och friskolor. De frågor som rör digitala läromedel och lärresurser, är det upp till skolhuvudmännen och marknaden att hantera och lösa.

Under det senaste året har skollagen och läroplanerna setts över och förtydligats och det har även införts en ny examensbeskrivning för förskollärar- och lärarutbildningarna. Enligt agendan bedöms detta regelsystem ge de förutsättningar som är nödvändiga för att blivande lärare, yrkesverksamma lärare och elever ska utveckla den digitala kompetens som krävs.

Agendan nämner att det finns en rad strategiska utmaningar som huvudmännen behöver ta tag i. Hit hör frågan om elevers tillgång till datorer i undervisningen, lärarnas förståelse av de nya pedagogiska villkoren och möjligheterna, deras förmåga att hantera detta i praktiken samt hur it kan användas för att effektivisera skolans administration.

Anna-Karin Hatt påpekade att den digitala agendan inte ska ses som en färdig lösning med detaljrika och noggrant utmejslade mål och medel. Istället ska den ses som ett ramverk och en plattform för det arbete som nu måste ske inom alla delar av samhället. Regeringen kommer inom kort att utse en Digitaliseringskommission som ska uträtta en handlingsplan samt bevaka att de angivna målen uppnås. Statssekreterarna från de olika departementen ska i sin tur se till att agendan omsätts i praktiken.

Signatärskapet är ytterligare ett sätt för regeringen att se till att agendans intentioner förverkligas. De företag och organisationer som delar agendans avsikt och vill bidra till att den tillämpas och utvecklas, bjuds in att medverka som signatärer. Med andra ord ska de i sin praktiska verksamhet arbeta för att de it-politiska målen verkligen genomförs ute i samhället.

Agendan har idag ett fyrtiotal signatärer från olika samhällsområden, och de som vill vara med i det fortsatta arbetet välkomnas att signera avsiktsförklaringen. Här finns bland annat företag och organisationer som det sannolikt kan vara intressant för skolans huvudmän att samarbeta med framöver.

I agendan betonas att regeringen ser positivt på att skolan samverkar med berörda aktörer, såväl signatärer som andra,  för att hantera de strategiska utmaningarna och se till att digitaliseringens möjligheter tas tillvara på bästa sätt. Den digitala agendan markerar alltså inte slutet på arbetet, utan snarare början.