Den snabba teknikutvecklingen och den växande tillgången på bra digitala lärresurser ger skolan bättre möjligheter än någonsin att verkligen dra nytta av it i undervisningen. Det menar Fredrik Paulsson, docent vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap på Umeå universitet. Idag går det faktiskt att skapa anpassningsbara digitala lärmiljöer, baserade på mashup-lösningar, som svarar mot moderna teorier om lärande och mot de krav som dagens samhälle ställer på kunskaper och färdigheter.

Förändringarna kommer dock inte utan vidare, konstaterar Fredrik Paulsson. Det krävs en preliminär förståelse av det nya landskap som öppnar sig, och det behövs strategiskt genomtänkta beslut som kan ge rätt förutsättningar.

I mars 2009 arrangerade Skolverket och Göteborgs universitet symposiet Digitala lärresurser i en målstyrd skola, som jag gav en kort och avgränsad inblick i här på bloggen. Tanken med symposiet var att från olika perspektiv belysa och diskutera vad som är nödvändigt för att digitala lärresurser både ska bli lättillgängliga och enkelt kunna användas i skolans dagliga verksamhet.

Fredrik Paulsson medverkade med en presentation där han lyfte fram att styrdokumenten måste ses som en del av utbildningens digitala infrastruktur för att det här verkligen ska fungera. Digitala lärresurser och andra typer av digitala tjänster ska automatiskt kunna kopplas till styrdokumenten och deras kommentarmaterial med hjälp av en öppen molnbaserad tjänst som bygger på maskinläsbar semantisk webbteknik (RDF), bland annat linked data. På det här viset kan till exempel lärare lätt ta reda på vilka lärresurser som svarar mot ett visst avsnitt i läroplanen. Ett annat exempel är att förlag och andra producenter av lärresurser kan addera beskrivningar av hur deras innehåll och tjänster förhåller sig till det som styrdokumenten säger inom olika områden.

Det har inte tagits några nationella beslut i den här frågan och den har inte heller varit synlig på den utbildningspolitiska dagordningen. Fredrik Paulsson och hans kollegor har dock arbetat vidare med sina tankar och utvecklat dem vidare. Nu börjar deras projekt WILD (Wiring the Learning Infrastructure: Connecting Digital Learning Resources to the Curriculum) närma sig skarpt läge. Tjänsten bygger på api:er som gör det möjligt att komma åt olika delar av styrdokumenten och att koppla samman den med annan information. Den kan alltså enkelt integreras i andra tjänster, exempelvis lärplattformar, och en naturlig del av infrastrukturen för skola och utbildning.

Fredrik Paulsson

Efter årsskiftet kommer det att finnas en första version på nätet. Kort därefter inleds en pilotstudie kopplad till Spindeln där intresserade läromedelsförlag är välkomna att delta för att ta reda på vilken nytta de kan ha av en sådan här tjänst.

Det pågår förstås även en intressant utveckling inom det här området utomlands. Ett exempel är Achievement Standards Network i USA, ett federalt projekt som fungerar på ungefär samma sätt, och som samarbetar med forskarna i Umeå kring de tekniska lösningar som fungerar bäst.

Ett europeiskt samarbete är också på gång. Snart kommer det bland annat att bli möjligt att jämföra hur målen ser ut i ett visst ämne i olika länder och att analysera vad det innebär i praktiken. Det kommer inte minst att vara till nytta för beslutsfattarna i deras ständigt pågående arbete med skolpolitik och styrdokument.

Här finns det mycket att återkomma till under 2012!

Upphovsrätt kan ibland vara nog så svårt att hantera i skolan. Det beror både på att ämnet är komplicerat och på att det senaste decenniets utveckling av digitala medier, nätkulturer och informationsdelning har förskjutit perspektivet hos allmänheten. Man kan på goda grunder påstå att remix-kulturen börjar bli norm och att det i allt fler sammanhang är självklart att dela med sig och att bygga vidare på varandras arbete.

Det hindrar inte att det både är viktigt att förstå upphovsrättens värde och principer och att hålla sig inom lagens råmärken. Anette Holmqvist, som är redaktör för Kolla källan på Skolverkets webbplats, har tagit fram lärarguider som klart och tydligt förklarar vad lagen säger om användningen av texter, musik, bilder, filmer, radio-. och tv-program samt innehåll på nätet i skolans undervisning.

Den ideella organisationen Creative Commons, som grundades för tio år sedan av några amerikanska juridikprofessorer, har tagit fram ett antal licenser som kan användas som ett komplement till den traditionella upphovsrätten. I de här licenserna anger upphovsmannen själv vilka villkor som gäller för erkännande, bearbetning och spridning.

Dessa licenser finns sedan några år tillbaka även på svenska, på webbplatsen för Creative Commons Sverige. Mathias Klang har även skrivit Copyleft-Copyright för .SE, en drygt åttiosidig skrift som beskriver och förklarar värdet och nyttan med öppna licenser

Det här är en modell som kan komma väl till pass i skolan. Den visar och förklarar värdet av upphovsrätt och gör det samtidigt enklare att använda och arbeta vidare i undervisningen med material som andra har skapat och gjort allmänt tillgängligt.

Våren 2010 gjorde KTH Learning Lab en serie kortfilmer med Mathias Klang, projektledare för Creative Commons Sverige, som ger en god översikt över vad Creative Commons är och hur licenserna kan användas.

Det är dock inte alldeles problemfritt för lärare att använda Creative Commons licenser i skolan eller att förklara för barn och ungdomar vad det är och hur det hela fungerar. Petter Bergenstråhle har berättat om sina erfarenheter med en sjua och Marie Andersson har på sin blogg beskrivit hur hon arbetar med en trea kring de här frågorna.

Förra Ã¥ret tog Alma Taawo och Christina Szekely pÃ¥ Skolverket fram Creative Commons – en guide för lärare, som ska göra det lättare att använda den här sortens öppna licenser i skolans verksamhet. Den uppmärksammades internationellt och gavs ut i bearbetade och översatta versioner i Danmark och i Kanada.

Nu är en ny upplaga klar och den finns både tillgänglig som pdf och i tryckt form. Guiden är helt utan kostnad, men om en skola vill ha den tryckta versionen tillkommer porto.

I den nya upplagan är det större fokus på hur man får använda material som är skapat av andra än i den första upplagan, som i högre grad lyfte fram vad man ska tänka på när man vill licensiera det material som man själv har skapat. Här drog man lärdom av den danska bearbetningen av Skolverkets guide, vilket ju är en utmärkt illustration av värdet med öppna licenser!

Skolverket hoppas på att guiden kan komma till konkret användning i skolan och att den tillsammans med övrigt material på Kolla källan även kan tjäna som underlag för diskussioner kring upphovsrättens värde och betydelse i dagens samhälle.

Igår presenterade Folkeskolen i flera artiklar resultatet av en nyligen genomförd enkätundersökning bland 501 lärare om den pedagogiska it-användningen i den danska skolan. Slutsatsen var, i all korthet, att den tekniska infrastrukturen inte fungerar tillfredställande, och att lärarna i stor utsträckning saknar kunskaper och insikter som de behöver för att kunna undervisa på nya sätt som är i takt med tidens villkor och krav.

Den nya barn- och undervisningsministern Christine Antorinis vision för skolan och den nationella it-strategin för skolan stöter alltså på rejäla hinder på vägen som det gäller att ta itu med. Detta visade även konsultföretaget Rambøll Management och branschorganisationen Dansk IT  i slutet av augusti, när man gav ut rapporten IT i praksis 2011 som beskriver och analyserar it-användningen i danskt näringsliv och i offentlig sektor. När det gäller skolan, slog man fast att infrastrukturen måste tas om hand på ett professionellt sätt för att kunna fylla sitt syfte.

Enligt Folkeskolens undersökning blir fyra av fem lärare frustrerade över teknikens brister varje vecka, men Kommunernas Landsforening kan inte garantera full funktionalitet och en god tillgång på fungerande datorer förrän 2015.

Det handlar förstås inte enbart om teknik, även om den är grunden för att allt annat ska gå att genomföra. Christine Antorini påpekade för Folkeskolen att forskning och utveckling kring nya sätt att undervisa, kompetensutveckling av lärare och satsningen på att skapa och sprida digitala läromedel och lärresurser, som är bland de sju punkterna i it-strategin, är det som hon själv sätter främst.

Det gäller att skapa en ordentlig ram för vad it-användningen ska leda till och att ge lärarna de förutsättningar som de måste ha för att kunna genomföra detta. Idag sker en stor del av utvecklingen genom initiativ av enskilda entusiaster ute på skolorna, men hon betonade att det inte räcker för att vända skutan. Det krävs också nationella riktlinjer för undervisningen och tydliga krav på vad eleverna måste lära sig.

Just nu satsar många danska kommuner, precis som här i Sverige, miljonbelopp på att köpa in datorer, smartboards och annan hårdvara. Men om det inte finns en genomtänkt pedagogisk strategi bakom, finns det en stor risk för att många kommuner misslyckas rejält och att pengarna kastas bort. Kasper Koed, it-didaktisk konsult vid Center for undervisningsmidler i Köpenhamn, understryker i en av artiklarna att teknikinvesteringarna inte spelar någon roll alls om inte lärarna får den kompetensutveckling som de behöver. Anders Bondo Christensen, ordförande i Danmarks Lærerforening, säger i samma artikel att det måste finnas en plan för hur tekniken ska användas och vilka mål som ska uppnås. Annars är det helt meningslöst.

I it-strategin sägs att kommunerna ska satsa en halv miljard på hårdvara medan regeringen förbinder sig att stå för ett lika stort belopp för utvecklingen av digitala läromedel och lärresurser samt för forskning och utveckling kring nya sätt att undervisa. Ole Christensen, lektor på Professionshøjskolen UCC, menar att det är den sistnämnda satsningen som är den viktigaste. Han nämner bland annat en undersökning från Danmarks Statistik, som visar att offentlig sektor köper in mängder med ny teknik, men att de anställda inte ges tillräcklig support eller tid till att undersöka och att lära sig använda den. Lärarna måste få experimentera med tekniken för att kunna upptäcka dess möjligheter och hur den kan passa in i undervisningen.

Ole Christensen ägnar en stor del av sin arbetstid åt ett forskningsprojekt om hur it används i vardagen och i skolan på University College Copenhagen. Han menar att det framför allt handlar om att lärarna ska kunna hjälpa eleverna att hantera den samhällsförändring som vi befinner oss mitt i. Annars finns det risk för en växande digital klyfta som kan skapa stora problem i samhället.

Bernt Hubert, som samarbetar med Ole Christensen i det här projektet,  var med i Danmarks Radios P1 Morgen imorse. Då nämnde han bland annat att han anser att den danska skolan har gått från att vara ett pedagogiskt till att bli ett politiskt projekt. Därför är det viktigt att den framstår som utvecklingsklar och nyskapande för medborgarna, även om så inte är fallet. Media berättar emellanåt om lyckade it-projekt ute i landet, men det är långt ifrån hela sanningen, menar Bernt Hubert. I det stora hela har det inte hänt särskilt mycket sedan 1993, då det slogs fast i den danska skollagen att it och medier ska användas i undervisningen.

Enligt Bernt Hubert finns det avskräckande spår från de tidigare satsningarna. För att satsningarna ska kunna lyckas nu, måste en stor del av regeringens halva miljard gå till en praktiknära fortbildning av lärarna. Det krävs också att skolledarna spelar en proaktiv roll och verkligen stimulerar lärarna till att tänka om och att tänka nytt med tekniken. Annars kommer det inte att hända något den här gången heller.

Karsten Gynther, lektor pÃ¥ University College Sjælland, säger i Folkeskolen att den danska skolan saknar sÃ¥väl teoretisk förankring som praktiska metoder och verktyg för att hantera det som de mÃ¥ste kunna för att fungera i dagens samhälle. Han menar att det krävs en ny didaktik, en slags didaktik 2.0, för att skolan ska klara detta. Det handlar inte om att förmedla ”färdig kunskap”, utan om att ge eleverna den hjälp och det stöd som de behöver för att lära sig att lära.

Detta kräver bland annat att läraren överger sin traditionella roll och att läroboken ersätts av lärresurser, främst digitala sÃ¥dana. Läraren ska även i fortsättningen spela en styrande och vägledande roll i undervisningen, men det ska ske pÃ¥ helt andra sätt än tidigare – och den utvecklingen sker inte över en natt, pÃ¥pekar Karsten Gynther. Men om läraren kan använda tekniken pÃ¥ ett fruktbart sätt i sin undervisning, sÃ¥ kan det ske en snabb utveckling av elevernas lärande, vilket även nyligen konstaterats av Karin Twedell Levinsen och Birgitte Holm Sörensen pÃ¥ Ã…rhus universitet.

Just nu genomförs kampanjen Del med Antorini på Facebook, där alla intresserade uppmanas att dela med sig av tankar, idéer, erfarenheter och goda exempel till ministern. Kampanjen avslutas imorgon med öppet hus på ministeriet, så någon gång efter årsskiftet kommer det säkert nya inspel till det fortsatta arbetet. Jag återkommer i ärendet!

International Association for K-12 Online Learning (iNACOL) är en icke-vinstdrivande organisation, med säte i Washington, DC, som genom undersökningar, studier, opinionsbildning, kompetensutveckling och nätverksarbete verkar för att främja nätbaserat lärande i hela världen. Häromveckan presenterade de resultatet av en nyligen genomförd enkätundersökning i ett femtiotal länder och regioner i samtliga världsdelar: Online and Blended Learning. A Survey of Policy and Practice of K-12 Schools Around the World.

Danmark och Finland är de enda nordiska länderna som ingår i undersökningen.

Det här är en uppdatering av en undersökning som iNACOL genomförde 2006. Syftet är att undersöka riktlinjer och praktik kring nätbaserat lärande och att analysera vad som krävs för att intentionerna ska förverkligas. Undersökningen omfattar både undervisning som helt och hållet bedrivs på nätet (online learning) och undervisning som kombinerar klassrumsundervisning med nätbaserat lärande (blended learning).

Bakgrunden till undersökningen är att den digitala utvecklingen både skapar helt andra förutsättningar för undervisning och lärande och ställer helt andra krav på vilka kunskaper och färdigheter som krävs i arbetslivet och i rollen som medborgare i ett demokratiskt samhälle. Därför är det viktigt att titta närmare på vad som sker i olika länder, att se efter vilka hinder och möjligheter som finns och att reflektera kring vad beslutsfattarna  bör göra för att underlätta den fortsatta utvecklingen.

Sex temaområden tas upp:

1. Statens engagemang i frågor som rör planering, finansiering och ledarskap.
2. Antal studenter som har tillgång till nätbaserat lärande samt i vilka delar av respektive land som de bor i.
3. Lärarutbildning och kompetensutveckling.
4. Kvalitetsstandarder för kurser och relaterade tjänster.
5. Utmaningar för nätbaserat lärande.
6. Elevernas tillgång till it.

Undersökningen pekar på fem tydliga globala mönster. Det första mönstret är att det mest är elever i stadsområden i världens utvecklade länder som har tillgång till nätbaserat lärande. Ett annat mönster är att det krävs en hög grad av eget ansvar ute i skoldistrikten och ett fungerande samspel mellan central styrning och lokala initiativ för att utvecklingen ska ta fart.

Ett tredje mönster är att det vanligen inte ställs några krav på att lärare ska genomgå en viss typ av kompetensutveckling innan de börjar arbeta med nätbaserat lärande, men att det finns tillgängligt för den som så önskar. Några länder och regioner, bland annat den kanadensiska provinsen British Columbia, Hong Kong och Singapore ställer dock sådana krav.

Det fjärde mönstret är att blended learning är betydligt mer vanligt förekommande än online learning. I de allra flesta länderna används nätbaserat lärande mest som ett komplement till den undervisning som sker i klassrummet. Det femte mönstret är att nätbaserat lärande är allra vanligast bland elever som av olika skäl har svårt att komma till skolan varje dag. Det finns dock länder som uppmuntrar alla elever att åtminstone delvis följa kurser och undervisningsförlopp på nätet.

En viktig slutsats är att det framför allt är socioekonomiska faktorer som bestämmer graden av tillgång till nätbaserat lärande. I de länder där barn och unga uppmuntras att studera online, är det i regel föräldrarna som står för kostnaden. För att få fart på utvecklingen är det därför, enligt undersökningen, nödvändigt att söka andra finansieringsvägar eller att hitta kostnadseffektiva sätt att ge alla elever samma möjligheter.

I undersökningen konstateras att det inte räcker att satsa på infrastruktur och lärresurser, utan att det krävs en vidareutveckling av lärarna för att de ska kunna utnyttja de nya tekniska möjligheterna i sin undervisning. Trots att några länder lyfter fram betydelsen av lärares kompetensutveckling, finns det inget land som har tagit initiativ till att förändra lärarutbildningen i grunden och att anpassa den till de villkor som den digitala samhällsutvecklingen skapar. Det påpekas också att insatserna kring kompetensutveckling mest fokuserar på verktygskompetenser istället för att lägga vikten vid pedagogiskt nytänkande och reflektioner kring nya metodiska och didaktiska vägar.

Unescos arbete med att ta fram ett ramverk för lärares it-kompetens, är ett initiativ som beslutsfattare i all världens länder nog skulle behöva titta närmare på. Den första versionen kom 2008 och i slutet av oktober var det dags för en ny, reviderad version.

Här betonas att det inte räcker att lärarna kan hantera tekniken, utan att de måste kunna lära eleverna att samarbeta och att bli kreativa problemlösare som kan dra nytta av it-utvecklingen i sin vardag. Detta är komplexa uppgifter som både ställer krav på teoretiskt djup, praktiska erfarenheter samt ett kontinuerligt samarbete och en systematisk kunskapsdelning med andra lärare. Det krävs både digital kompetens och andra perspektiv på kunskap, lärande och kunskapsbedömning.

I sammanfattningen av undersökningen funderar författarna på möjliga faktorer som kan driva utvecklingen framåt och förändra skolan på ett mer genomgripande sätt. De pekar på att en växande frustration bland eleverna och en önskan om att undervisningen blir mer digital och anpassad till dagens samhälle kanske kan fungera som en katalysator som får igång en systemförändring.

Om den allmänna opinionen påverkas och andra typer av frågeställningar och problem än de som gäller idag blir tongivande i debatten, kan det säkert ske både snabba och djupa förändringar, tror författarna.