Nätbaserat lärande ur ett globalt perspektiv

Skriven av Stefan Pålsson, december 1, 2011 – 15:33 -

International Association for K-12 Online Learning (iNACOL) är en icke-vinstdrivande organisation, med säte i Washington, DC, som genom undersökningar, studier, opinionsbildning, kompetensutveckling och nätverksarbete verkar för att främja nätbaserat lärande i hela världen. Häromveckan presenterade de resultatet av en nyligen genomförd enkätundersökning i ett femtiotal länder och regioner i samtliga världsdelar: Online and Blended Learning. A Survey of Policy and Practice of K-12 Schools Around the World.

Danmark och Finland är de enda nordiska länderna som ingår i undersökningen.

Det här är en uppdatering av en undersökning som iNACOL genomförde 2006. Syftet är att undersöka riktlinjer och praktik kring nätbaserat lärande och att analysera vad som krävs för att intentionerna ska förverkligas. Undersökningen omfattar både undervisning som helt och hållet bedrivs på nätet (online learning) och undervisning som kombinerar klassrumsundervisning med nätbaserat lärande (blended learning).

Bakgrunden till undersökningen är att den digitala utvecklingen både skapar helt andra förutsättningar för undervisning och lärande och ställer helt andra krav på vilka kunskaper och färdigheter som krävs i arbetslivet och i rollen som medborgare i ett demokratiskt samhälle. Därför är det viktigt att titta närmare på vad som sker i olika länder, att se efter vilka hinder och möjligheter som finns och att reflektera kring vad beslutsfattarna  bör göra för att underlätta den fortsatta utvecklingen.

Sex temaområden tas upp:

  1. Statens engagemang i frågor som rör planering, finansiering och ledarskap.
  2. Antal studenter som har tillgång till nätbaserat lärande samt i vilka delar av respektive land som de bor i.
  3. Lärarutbildning och kompetensutveckling.
  4. Kvalitetsstandarder för kurser och relaterade tjänster.
  5. Utmaningar för nätbaserat lärande.
  6. Elevernas tillgång till it.

Undersökningen pekar på fem tydliga globala mönster. Det första mönstret är att det mest är elever i stadsområden i världens utvecklade länder som har tillgång till nätbaserat lärande. Ett annat mönster är att det krävs en hög grad av eget ansvar ute i skoldistrikten och ett fungerande samspel mellan central styrning och lokala initiativ för att utvecklingen ska ta fart.

Ett tredje mönster är att det vanligen inte ställs några krav på att lärare ska genomgå en viss typ av kompetensutveckling innan de börjar arbeta med nätbaserat lärande, men att det finns tillgängligt för den som så önskar. Några länder och regioner, bland annat den kanadensiska provinsen British Columbia, Hong Kong och Singapore ställer dock sådana krav.

Det fjärde mönstret är att blended learning är betydligt mer vanligt förekommande än online learning. I de allra flesta länderna används nätbaserat lärande mest som ett komplement till den undervisning som sker i klassrummet. Det femte mönstret är att nätbaserat lärande är allra vanligast bland elever som av olika skäl har svårt att komma till skolan varje dag. Det finns dock länder som uppmuntrar alla elever att åtminstone delvis följa kurser och undervisningsförlopp på nätet.

En viktig slutsats är att det framför allt är socioekonomiska faktorer som bestämmer graden av tillgång till nätbaserat lärande. I de länder där barn och unga uppmuntras att studera online, är det i regel föräldrarna som står för kostnaden. För att få fart på utvecklingen är det därför, enligt undersökningen, nödvändigt att söka andra finansieringsvägar eller att hitta kostnadseffektiva sätt att ge alla elever samma möjligheter.

I undersökningen konstateras att det inte räcker att satsa på infrastruktur och lärresurser, utan att det krävs en vidareutveckling av lärarna för att de ska kunna utnyttja de nya tekniska möjligheterna i sin undervisning. Trots att några länder lyfter fram betydelsen av lärares kompetensutveckling, finns det inget land som har tagit initiativ till att förändra lärarutbildningen i grunden och att anpassa den till de villkor som den digitala samhällsutvecklingen skapar. Det påpekas också att insatserna kring kompetensutveckling mest fokuserar på verktygskompetenser istället för att lägga vikten vid pedagogiskt nytänkande och reflektioner kring nya metodiska och didaktiska vägar.

Unescos arbete med att ta fram ett ramverk för lärares it-kompetens, är ett initiativ som beslutsfattare i all världens länder nog skulle behöva titta närmare på. Den första versionen kom 2008 och i slutet av oktober var det dags för en ny, reviderad version.

Här betonas att det inte räcker att lärarna kan hantera tekniken, utan att de måste kunna lära eleverna att samarbeta och att bli kreativa problemlösare som kan dra nytta av it-utvecklingen i sin vardag. Detta är komplexa uppgifter som både ställer krav på teoretiskt djup, praktiska erfarenheter samt ett kontinuerligt samarbete och en systematisk kunskapsdelning med andra lärare. Det krävs både digital kompetens och andra perspektiv på kunskap, lärande och kunskapsbedömning.

I sammanfattningen av undersökningen funderar författarna på möjliga faktorer som kan driva utvecklingen framåt och förändra skolan på ett mer genomgripande sätt. De pekar på att en växande frustration bland eleverna och en önskan om att undervisningen blir mer digital och anpassad till dagens samhälle kanske kan fungera som en katalysator som får igång en systemförändring.

Om den allmänna opinionen påverkas och andra typer av frågeställningar och problem än de som gäller idag blir tongivande i debatten, kan det säkert ske både snabba och djupa förändringar, tror författarna.


Postat i kategorin IT-strategi, Lärares lärande, Lärarrollen, Skolutveckling | Inga kommentarer »

Skriv en kommentar

Observera!
Alla kommentarer modereras innan de publiceras.
Först när din kommentar är godkänd syns den i bloggen.

RSS