Digitala besökare och digitalt bofasta

Skriven av Stefan Pålsson, januari 20, 2012 – 14:43 -

Motsatsparet digital inföding (digital native) och digital invandrare (digital immigrant) har varit väl synliga i samtalet kring it-utveckling, samhälle och lärande sedan 2001, då de lanserades av den amerikanske konsulten Marc Prensky i två artiklar: Digital natives, digital immigrants och Do they really think differently?

Barn och unga, som är födda in i den digitala kulturen, använder den nya tekniken på ett naturligt sätt i vardagen, precis som med modersmålet, menade Marc Prensky. De som är äldre, födda före den digitala revolutionen, är däremot invandrare som aldrig riktigt kan bli av med sin ”analoga brytning”. Dagens unga står för något helt nytt och detta kommer efterhand att förändra utbildningsvärlden i grunden.

Det rör sig om två metaforer som är slagkraftiga och enkla att ta till sig, men ger de en rättvisande bild av verkligheten? Hjälper de oss att förstå vilka utmaningar och möjligheter som skolan och undervisningen står inför?

Den brittiske forskaren David White, som leder forskargruppen Technology-Assisted Lifelong Learning på universitetet i Oxford, tror inte det. Han menar utifrån sina erfarenheter att metaforerna för våra tankar på fel håll, vilket i sin tur kan leda till synsätt och beslut som inte är särskilt konstruktiva ur ett lärandeperspektiv.

Sommaren 2008 presenterade han en annan typologi på sin forskargrupps blogg, vars ramar växte fram under arbetet med projektet Isthmus, som handlade om utformningen av nätbaserade lärmiljöer för högre utbildning. I arbetet med det projektet lärde sig han och hans kollegor att ålder och teknisk förmåga inte är avgörande för hur man använder tekniken och informationsflödet på nätet för att utveckla sitt lärande och sin förståelse av kursens innehåll. Istället handlar det om hur man förhåller sig till det digitala och om man upplever och ser sig som en besökare (visitor) eller som en bofast (resident).

I september förra året publicerade han en artikel i Digital Monday tillsammans med Alison Le Cornu, som kritiserar Prenskys dikotomi, ger en mer detaljerad bild av den egna typologin och sätter in den i ett aktuellt forskningsperspektiv.

Här finns det inte något motsatspar som anger kunskapsnivå och förmågor, utan det rör sig om ett spektrum, en flytande skala, som beskriver personers beteende och förhållningssätt i olika situationer, personliga och institutionella. Den position som en person har på skalan avgörs av en rad olika faktorer, inte minst det kontextuella sammanhanget och om det rör sig om formellt eller informellt lärande. Det är alltså inte något statiskt, som inte går att komma ur, utan en position som beror på omgivning och förutsättningar och som även kan förändras över tid.

En digital besökare ser nätet som en verktygslåda med en rad olika sök- och kommunikationstjänster som underlättar vardagsliv, arbete och kunskapsutveckling. Han eller hon använder tjänsterna på nätet när de behövs, men ser dem inte som något som formar eller uttrycker identiteten. Nätet är inte någon avgörande del av tillvaron, utan just en samling tjänster som kan komma väl till pass i olika konkreta situationer. De digitala medierna betraktas ur ett instrumentellt och funktionellt perspektiv och besökaren handlar och agerar som en individ.

Den som är digitalt bofast uppfattar däremot nätet som en plats, ett rum, där man lever en stor del av sitt sociala liv; nätverkar, kommunicerar, samarbetar och delar kunskap. Här presenterar man sig själv och sin person och här sker viktiga delar av umgänget med vänner, kollegor och andra personer som är viktiga för identiteten, den personliga utvecklingen och lärandet. För den digitalt bofaste handlar det om att synas, att nätverka, kommunicera, samverka och att verka för det gemensamma.

David White och hans forskargrupp samarbetar sedan drygt ett år tillbaka med Lynn Silipigni Connaway och hennes kollegor på OCLC Research i USA i ett tre-årigt forskningsprojekt. Här används metaforerna digitala besökare och digitalt bofasta för att analysera hur gymnasieelever, högskolestuderande och forskare använder nätet för att hitta, förstå, använda och sprida information, och för att utveckla sitt lärande och sina karriärmöjligheter. Projektet finansieras av JISC, en brittisk nationell organisation som ger stöd åt it-användning i högre utbildning och forskning, inom ramen för deras program kring digitala kompetenser.

Syftet med det här projektet är att utveckla en bättre förståelse för hur studerande och akademiker använder och förhåller sig till nätet och informationen på nätet i olika stadier av sitt lärande och sin yrkesutveckling. Bättre kunskaper kring detta gör det möjligt att bygga vidare på informella metoder och tillvägagångssätt i utformningen av digitala lärmiljöer. Samtidigt kan det bli enklare att ge den vägledning och det stöd som behövs för att studenten, läraren och forskaren ska kunna använda nätets möjligheter på nya och utvecklande sätt i sitt lärande.

I början av december förra året presenterade David White och Lynn Silipigni Connaway hur de arbetat under projektets första år och hur de tänker gå tillväga under de återstående två åren. Presentationen hölls på nätet och den kan ses (via Blackboard Collaborative, som kräver Java) eller höras (som mp3) i efterhand.

De första tolv månaderna av projektet har de intervjuat trettio ungdomar från olika etniska och sociala grupper i USA och Storbritannien, varav hälften går sista året på gymnasiet och hälften är förstaårsstuderande på högskolan. Samtliga har intervjuats kring hur de använder nätet och olika informationstjänster och hur de skulle vilja att de här tjänsterna var utformade för att fungera så bra som möjligt. Ett mindre antal har också fört dagbok, där de mer i detalj har beskrivit hur de använder nätet och olika informationstjänster och sociala tjänster, hur de uppfattar dem, när de används och varför, samt hur de ser på nyttan och värdet med användningen.

Under de kommande två åren ska forskarna arbeta på samma sätt med studenter som har studerat ett par år på högskolan, doktorander samt disputerade forskare för att se vad som förenar och skiljer de olika ”stadierna” åt. Sista året ska de också undersöka en ny grupp ungdomar från gymnasiet och högskolan för att försöka fånga de eventuella förändringar som den snabba teknikutvecklingen kan ha bidragit till.

David Whites typologi med digitala besökare och digitala bofasta ger en mer komplex bild av hur it och nätet används av olika personer, olika åldersgrupper, olika sociala grupper och i varierande stadier av utbildning och livslångt lärande. Den borde även kunna användas i analyserna av hur barn och ungdomar använder och förhåller sig till nätet och till den information som finns där. Att utgå ifrån att alla unga är digitala infödingar som vet hur de ska bete sig på nätet och hur de ska analysera och granska informationen kritiskt är inte någon särskilt fruktbar utgångspunkt. Det visar bland annat den aktuella forskning kring digitala kompetenser som David White och Alison Le Cornu hänvisar till i sin artikel i First Monday. De kunskaper och färdigheter som man behöver är också komplexa och varierar efter situation och omständighet.

OECD-projektet New Millennium Learners visade häromåret i sin analys av den andra digitala klyftan att det finns stora skillnader mellan ungdomars användning och förståelse av digitala medier och att socioekonomiska faktorer sannolikt har en betydande roll i det avseendet. Det är också viktigt att undersöka vilken slags attityder som är gynnsama i den formella utbildningen, hur detta kan komma att förändras och hur informellt och formellt lärande kan förenas.

David White påpekar att det just nu fungerar bäst att vara en digital besökare i formella utbildningssammanhang. Men är det gynnsamt för lärandet och den personliga utvecklingen i dagens samhälle? Gäller detta i alla sammanhang eller varierar det? Hur kan man veta vilket förhållningssätt som fungerar bäst i olika situationer?

Här finns det mycket att fundera vidare kring och att ta reda på – både för att utveckla undervisningen och för att utveckla elevernas (och lärarnas) kunskaper och perspektiv.


Postat i kategorin Didaktik, Digital kompetens, Gemensamt lärande, Medie- och informationskunnighet, Nätkulturer | 1 kommentar »

1 kommentar till “Digitala besökare och digitalt bofasta”

  1. marja-riitta ritanoro skrev:

    Komplex bild behövs inom digital läskunskap som ger utslag av hur nätet används av olika personer, olika åldersgrupper och olika sociala grupper och förstås då hur barn och ungdomar använder och förhåller sig till nätet. Rikspolitiken, lärarnas och skolledarnas roll i sammanhanget är avgörande också.
    EU har varit tydlig digital läskunskap räknas som allas rättighet i skolan.

Skriv en kommentar

Observera!
Alla kommentarer modereras innan de publiceras.
Först när din kommentar är godkänd syns den i bloggen.

RSS