Learning Without Frontiers är en internationell konferens för utbildning och lärande som arrangerats i London i slutet av januari varje år sedan 2004 av organisationen med samma namn. Här samlas många av de ledande forskarna, innovatörerna och beslutsfattarna från hela världen för att diskutera villkor och möjligheter för framtidens lärande.

Årets upplaga gick att följa direkt som strömmande video på deras webbplats, och häromveckan lades presentationer och föredrag ut på Youtube. Det övergripande temat var det framväxande digitala samhället och vad det kan komma att innebära för hela utbildningsystemet.

PÃ¥ förmiddagen under konferensens andra dag, hölls en serie presentationer under samlingsrubriken ”21st Century Learning” som introducerades av David Puttnam. I det här inlägget kommer jag att titta närmare pÃ¥ hans presentation och de som hölls av Mitch Resnick, som leder forskargruppen Lifelong Kindergarten pÃ¥ MIT, samt Mark Surman och Michelle Levesque frÃ¥n Mozilla Foundation.

Den digitala utvecklingen påverkar hela vår livssituation, och detta måste skolans undervisning lära eleverna att hantera, konstaterade David Puttnam. De som börjar skolan idag kommer att pensioneras 2070, och hur världen ser ut då har vi inte den blekaste aning om. Vi vet ju inte ens hur vardagen och tillvaron kommer att gestalta sig om fem eller tio år.

David Puttnam menar dock att det går att skönja trender och tendenser som sannolikt kommer att bli viktiga under kommande decennier. Den växande betydelsen för taligenkänning och artificiell intelligens är ett tydligt sådant exempel. Redan idag är Google Voice standard på androidtelefoner och Apple introducerade nyligen SIRI på sin senaste iphonemodell. Det finns goda skäl att anta att dagens barn och unga kommer att genomleva den övervägande delen av sina yrkesverksamma liv i arbetsmiljöer som präglas av den här typen av teknik. Och detta kommer i stor utsträckning att förutsätta såväl andra sätt att arbeta som andra kunskaper och färdigheter än idag.

David Puttnam berättade att han nyligen samtalade med en av de forskare  pÃ¥ Stanford som utvecklar SIRI. DÃ¥ lärde han sig bland annat att den teknik som Apple använder idag är tre, fyra Ã¥r gammal, och att den version som forskarna arbetar med idag är pÃ¥ en helt annan nivÃ¥. Den gÃ¥r närmast att jämföra med HAL 9000 i filmen 2001 – fast utan dennes självmedvetande… Med andra ord gÃ¥r det att föra avancerade samtal med datorn/mobilen, och den kan utföra mängder av avancerade uppgifter inom omrÃ¥den som informationssökning, informationshantering och kommunikation om den ges instruktioner som den kan förstÃ¥. Förutom krav pÃ¥ en god muntlig kommunikationsförmÃ¥ga (oracy), ställer detta krav pÃ¥ att vi kan hantera och värdera de svar vi fÃ¥r pÃ¥ ett kritiskt sätt.

Enligt forskaren pÃ¥ Stanford kommer dagens forskning att finnas pÃ¥ marknaden om ett par Ã¥r, och det kommer, bland sÃ¥ mycket annat, att förändra en hel del för lärarna. Det finns goda skäl att anta att eleverna kommer att vilja använda sig av den nya tekniken – och de behöver ju ocksÃ¥ lära sig detta, eftersom det är en teknik som blir allt viktigare. Det pÃ¥gÃ¥r inte längre nÃ¥gon forskning kring nya generationer av tangentbord, pÃ¥pekade David Puttnam. Framöver kommer det att handla om tal och gester när vi kommunicerar med datorer, plattor, mobiler med mera. Och detta ställer mycket pÃ¥ huvudet, inte bara i skolan.

David Puttnam betonade att det krävs stora investeringar och en global vision för utbildning och lärande som är tillräckligt robust för att skapa ett ändamålsenligt utbildningsystem för framtiden. Detta är inte något som enbart berör skolans traditionella intressenter, utan även hela den digitala branschen.

Det krävs en bred samverkan för att hantera de utmaningar och möjligheter som den digitala utvecklingen innebär för skolan. Vi lever i en värld och ett samhälle som kräver öppenhet, gemensamma visioner, sammankoppling och samarbete för att verkligen kunna fungera på ett bra sätt, avslutade David Puttnam.

Mitch Resnick inledde sin presentation med att slå fast att förskolan (kindergarten) är en av de stora europeiska uppfinningarna, vid sidan av tryckpressen och ångmaskinen. När Friedrich Fröbel, som var lärjunge till Pestalozzi, på 1830-talet skapade en lärmiljö som byggde på barns undersökande, vetgirighet och skapande, lade han en viktig grund för en undervisning som främjar kreativitet och nytänkande. När barn bygger torn av klossar lär de sig mycket om stabilitet och när de blandar fingerfärg lär de sig hur färger blandas. Och samtidigt lär de sig mycket om den kreativa processen och hur skapande går till.

Nu börjar den traditionella undervisningsmodellen spridas till förskolan, så att den på många håll alltmer liknar den vanliga skolan. Men egentligen borde vi ju göra tvärtom, betonade Mitch Resnick. Ett skapande, experimenterande sätt att undervisa och lära är viktigt i alla åldrar, inte minst idag när förändringarna ständigt avlöser varandra. Detta är något som Resnick och hans kollegor i Lifelong Kindergarten arbetar med.

Det visuella programmeringsspråket Scratch är ett exempel på vad de gör. Det här kan ses som en digital version av det tänkande som Fröbel introducerade för snart tvåhundra år sedan. Men istället för att skapa material som låter barn bygga strukturer och mekanismer i den fysiska världen, blir det möjligt att skapa interaktioner, animationer och simuleringar på skärmen.

Syftet med Scratch  är att barnen ska skapa interaktiva berättelser och spel och att de ska dela med sig av dem på nätet. Scratch har varit igång i några år, och i skrivande stund har mer än två miljoner projekt delats på webbplatsen. Mitch Resnick konstaterar att det finns en stor mångfald bland projekten, och han menar att barn snabbt kan lära sig att uttrycka sig på nya sätt om de bara får rätt redskap.

En av grundtankarna med Scratch är att barn inte bara ska konsumera berättelser, utan att de också ska skapa själva, remixa och vidareutveckla andras skapelser. Kulturellt skapande sker ju aldrig i ett vakuum, utan bygger ständigt vidare på andras arbete. Och det är förstås viktigt att barn lär sig detta. Samtidigt måste de lära sig att respektera varandra och det arbete som var och en utför. Ungefär en tredjedel av den samlade mängden projekt är remixer, och plattformen lägger in en automatgenererad kod som tydligt visar vilket projekt man bygger vidare på.

Det finns även en community för lärare – ScratchEd – där de kan dela med sig av tankar, erfarenheter, undervisningsplaner, hur de bedömer elevernas kunskapsutveckling, och sÃ¥ vidare.

Mitch Resnick avslutade med att slå fast att it inte kommer att få något rejält genomslag i skolan förrän vi förstår vad it egentligen är och hur det kan användas. Det handlar om att tänka om i grunden, såväl när det gäller synen på teknik och teknikanvändning som när det gäller synen på undervisning och lärande.

Mark Surman och Michelle Levesque berättade att Mozilla Foundation, som bland annat ligger bakom webbläsaren Firefox, kommer att arbeta mycket mer med lärande framöver. Vi lever i en värld som till allt större del skapas av kod, och det kräver både att vi kan förstå hur koden fungerar och att vi själva kan använda den för att skapa. Programmering och algoritmiskt tänkande är inte längre enbart en angelägenhet för ingenjörer och programmerare, utan för oss alla. Annars kan vi inte fungera som aktiva medborgare i ett demokratiskt samhälle.

Webben kan beskrivas som ett bygge av legobitar. Det består av öppna byggstenar som man i princip kan bygga vad som helst med. Och det är förstås avgörande att så många som möjligt i världen kan förstå, hantera och dra nytta av detta. Mozilla Foundation hoppas att man efterhand kan komma fram till lösningar som får samma genomslag som webbläsaren. Men det är ett gigantiskt uppdrag och Mozilla är en liten organisation med begränsde resurser.

I presentationen nämndes två intressanta exempel som det säkert går att bygga vidare på: X-Ray Goggles och Popcorn Maker.

X-Ray Goggles är en webbtjänst som pÃ¥ ett klart och enkelt sätt visar visar barn hur webben är uppbyggd och som gör det möjligt för dem att själva ändra i koden pÃ¥ vilken webbsida som helst och att lagra den lokalt pÃ¥ sin egen dator. Syftet är att visa att webben inte är nÃ¥got färdigt eller statiskt innehÃ¥ll som ”nÃ¥gon” skapat, utan att det gÃ¥r att förändra och att bygga vidare pÃ¥.

Popcorn Maker, som vänder sig till unga filmskapare, gör det möjligt att använda avancerad webbteknik på ett enkelt och smidigt sätt för att skapa interaktiva filmade berättelser på webben. Det handlar dock inte om att de ska lära sig programmering, utan de lär sig med hjälp av ett visuellt gränssnitt att använda api:er och andra typer av tekniska lösningar för att skapa den berättelse och användarupplevelse som de är ute efter.

Mark Surman, Michelle Levesque och deras medarbetare på Mozilla Foundation vill precis som Mitch Resnick på MIT att vi ska tänka på nya sätt kring teknik, teknikanvändning och lärande. Det handlar bland annat om att ta avstamp i existerande intressen och behov och att föra in tekniken den vägen med hjälp av undersökande och skapande arbetssätt. Deras bidrag till den gigantiska globala folkbildningsverksamhet som kommer att krävas, är att stå till tjänst med fri och öppen programvara.

Detta är förstås något som även den svenska skolan kommer att kunna dra nytta av och utveckla vidare på många olika sätt i undervisningen.

Vi befinner oss i början av en spännande – och utmanande – utveckling för sÃ¥väl skolan som resten av samhället.

Skolbibliotek blev ett obligatoriskt ansvarsområde för alla kommuner och skolor i och med den nya skollagen, som trädde i kraft 1 juli förra året. Men vad är egentligen ett modernt skolbibliotek och hur ska det se ut och fungera för att verkligen kunna uppfylla sin pedagogiska roll i skolans verksamhet? Detta problematiserar just nu Krister Widell och Mats Östling i en övergripande studie som de utför på uppdrag av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

Studien bär arbetsnamnet Skolbiblioteket – det obegränsade rummet. Den blickar fem Ã¥r framÃ¥t i tiden, och syftet är att resonera kring viktiga frÃ¥gor och problemställningar som utvecklingen av digitala medier, samhället och skolan aktualiserar.

En del av arbetet med studien består i att besöka kommuner runt om i landet där man framgångsrikt tänker och arbetar på nya sätt kring skolbibliotek. Igår besöktes bland annat Pauligymnasiets mediatek i Malmö och idag var det dags för skolbiblioteksverksamheten på Norra Fäladens skolområde i Lund.

Jag passade på att byta några ord med Widell och Östling under deras malmöbesök igår.

- Man kan på sätt och vis säga att vi letar efter skolbibliotekets själ, säger Krister Widell, som tidigare bland arbetat med digitala lärresurser på UR. En viktig del av arbetet består i att reflektera kring vad de nya styrdokumenten säger om skolans och undervisningens syfte och att analysera hur skolbiblioteket kan passa in i det sammanhanget. Här tror vi bland annat att ett uppdaterat bildningsbegrepp kan spela en central roll. Men vi kommer inte att leverera några färdiga svar, utan vill istället stimulera till fortsatt diskussion.

En annan viktig del av arbetet är att undersöka vilken teknisk och administrativ infrastruktur som är nödvändig för ett modernt skolbibliotek.

- Dagens villkor och förutsättningar är på många sätt väsensskilda från de som gällde igår, påpekar Mats Östling, som bland annat varit it-strateg på SKL och på Stockholms stads utbildningsförvaltning. Nu när allt fler skolor och kommuner går över till att använda varsin dator i undervisningen, blir det uppenbart att det behövs en helt annan slags infrastruktur än när läroböcker och andra fysiska medier dominerade. Och det krävs genomtänkta strategier och en nationell samordning för att det hela verkligen ska fungera.

Studien kommer att lyfta fram följande områden:

Det fysiska rummets funktion och betydelse för skolbiblioteket. Detta stipuleras både av styrdokumenten och av den praktiska verksamheten. Därför räcker det inte att analysera texterna, utan det gäller också att ta reda på hur den praktiska verksamheten faktiskt ser ut och vad den leder till.

Det är samtidigt viktigt att komma ihÃ¥g att skolbibliotekets ”rum” inte enbart existerar i den fysiska biblioteksmiljön, utan att det uppstÃ¥r där bibliotekskompetensen blir en del av eller interfolieras med den pedagogiska kompetensen. Ett exempel pÃ¥ detta är när skolbibliotekarien deltar i undervisningen i klassrummet eller i andra sammanhang utanför skolbibliotekets fysiska ramar.

Vad betyder det för skolans verksamhet att skolbiblioteket är en viktig pedagogisk resurs? Hur förändras yrkesroll och arbetsuppgifter för skolledare, lärare och skolbibliotekarier?

Vikten av att de olika yrkesgrupperna i skolan har den kompetens som krävs för att bedriva verksamheten. Detta är en nyckelfaktor – utan tillräcklig kompetens faller allt. Med andra ord är det nödvändigt att undersöka vad den här kompetensen bestÃ¥r av, hur den utvecklas och hur den kan spridas vidare.

De resurser som ett digitalt skolbibliotek måste ha tillgång till för att fungera. Här måste man tänka bortom traditionella läromedel och biblioteksresurser och ta ett bredare perspektiv. Det handlar om betydligt fler källor än vad som används idag, exempelvis arkiv, muséer och myndighetsinformation.

Dessutom handlar det inte bara om att tillhandahålla information, utan också om att hjälpa lärare och elever att dela med sig till andra skolor och kommuner av de lärresurser som skapas kring  undervisningen. Skolans egna resurser ska vara en del av helheten och skolbibliotekets funktion kommer i hög grad att likna den som högskolebiblioteket redan har idag. Här behövs det goda kunskaper om struktur, kategorisering och metadata, och detta finns eller ska finnas hos skolbibliotekarien.

- Det krävs förstås en rad tjänster för att detta ska fungera, säger Mats Östling. Grundtanken är att de ska vara enkla att använda, men för att det ska bli möjligt krävs en komplex infrastruktur baserad på en genomtänkt planering och samordning. Detta är alltså inte något som skolor och kommuner förväntas lösas på egen hand, utan här behöver vi rikstäckande satsningar.

Det pågår redan en hel del projekt som kan komma till god nytta. En kommitté på SIS är till exempel igång med att ta fram it-standarder för lärande. Det handlar bland annat om standarder för att beskriva utbildningar och kurser, elevinformation, enhetlighet kring lärplattformar och lärresurser samt rekommendationer för användning av metadata som beskriver digitala lärresurser.

Forskningsprojektet och molntjänsten WILD vid Umeå universitet, som knyter samman styrdokument och lärresurser, är ett annat exempel. Tjänsten bygger på api:er som gör det möjligt att komma åt olika delar av styrdokumenten och att koppla samman dem med annan information. Den kan enkelt integreras i andra tjänster, exempelvis lärplattformar, och bli en naturlig del av infrastrukturen för skola och utbildning. Snart kommer en pilotstudie kopplad till Spindeln att inledas, där intresserade kommuner, skolor och läromedelsförlag kan delta.

Pilotprojektet Skolfederation.se, som .SE lanserade häromdagen, är ytterligare ett exempel. Här handlar det om en tjänst som gör det möjligt för lärare och elever att komma åt alla interna och externa digitala tjänster med samma konto och lösenord. När administrationen förenklas på det här sättet, finns det goda förutsättninar att få ordentlig fart på såväl tillgång till som användning av digitala innehållstjänster från olika tjänsteleverantörer, exempelvis förlag.

- Det digitala skolbiblioteket kräver mycket arbete, men det blir inte alls särskilt kostsamt för den enskilda skolan eller kommunen om det görs i stor skala över hela landet, säger Krister Widell. Dessutom behöver man inte börja helt från grunden, utan kan ansluta sig till och bygga vidare på projekt och satsningar som redan är igång, och som till stora delar finansieras av andra aktörer.

Krister Widell och Mats Östling räknar med att bli klara med studien kring månadsskiftet. När studien överlämnas till SKL kommer det även att ges en presentation av resonemang och slutsatser, och de hoppas att den ska kunna streamas drekt över nätet. Bloggen kommer att leva vidare som en plats för fortsatta funderingar och diskussioner som kan vara till hjälp i det pågående utvecklingsarbetet.

- Nu är det det dags att de här diskussionerna även börjar föras utanför skolbiblioteksvärlden, understryker Krister Widell och Mats Östling. Inte minst är det viktigt att lyfta frågan till förvaltningsnivån. Det är hög tid att beslutsfattarna börjar reflektera kring vad ett skolbibliotek kan och behöver vara idag!

1 februari arrangerade Alliance for Excellent Education för första gången Digital Learning Day, en satsning i 39 delstater som visade hur it kan användas för att utveckla undervisning och lärande i den amerikanska skolan. I samband med detta presenterade utbildningsminister Arne Duncan en guide som ska hjälpa landets skolledare och lärare att gå över från tryckta läroböcker och traditionell klassrumsundervisning till digitala läromedel och digitala lärmiljöer under de kommande fem åren.

Den här guiden, Digital Textbook Playbook, har tagits fram av The Digital Textbook Collaborative, en grupp bestående av ett tjugotal it-företag, datortillverkare, läromedelsförlag, bredbandsleverantörer, branschorganisationer, skoldistrikt och ideella organisationer. Arbetet i den här gruppen har letts av det federala utbildningsdepartementet och FCC, Federal Communications Commission. Det bygger vidare på USAs nationella plan för att förändra skolan från 2010 samt FCCs plan för en landsomfattande bredbandsinfrastruktur.

Nu vill den federala regeringen att förändringsarbetet ute på landets skolor ska börja ta fart på allvar, men för att det ska bli möjligt krävs vägledning och hjälp att komma vidare. I höstas startade en storsatsning kring forskning om it och lärande, och nu är det dags att ta tag i skolornas konkreta vardag. I den guide som har tagits fram, vill man förklara varför övergången är viktig och ge konkreta tips och råd om vad som bör göras. Utgångspunkten är att det krävs en systemförändring för att skolan ska kunna fylla sin roll i samhället. Därför gäller det för skolan att lämna 1900-talets förutsättningar bakom sig och istället se vad som kan och bör göras idag.

I inledningen av guiden påpekas att digitala läromedel (digital textbooks) inte är detsamma som digitala versioner av tryckta, statiska läroböcker. Det handlar om ett multimedialt och interaktivt innehåll som både möjliggör samarbete med andra elever och direkt respons från läraren.

Karen Cator, som är chef för Office of Educational Technology, påpekade också för media att det rör sig om något helt väsensskilt från den tryckta boken, som kan skapa nya vägar för undervisningen och ge helt andra sorters stöd för lärandet. Detta har hon ofta talat om i andra sammanhang, bland annat på konferensen Learning Without Frontiers i London häromåret.

Harvard-professorn Chris Dede, som forskar kring lärandeteknologier, menar dock att det är vilseledande att använda en term som är sÃ¥ nedtyngd av tankebilder frÃ¥n en annan tid när man vill tänka nytt och agera annorlunda. Det är ungefär som för hundra Ã¥r sedan, när folk talade om ”vagnar utan hästar” och ”rörliga bilder” när man ville ge ord Ã¥t tekniska nymodigheter som bilar och film.

Dede vill istället att regeringen och myndigheterna tydligare knyter an till det som sägs i den drygt ett år gamla planen för att förändra skolan:  det handlar bland annat om att använda digitala medier, simulationer och spel för att hjälpa elever att skapa kunskap tillsammans med hjälp av kvalificerad handledning och på helt andra sätt än i det traditionella klassrummet. Här spelar både synen på samhällsutvecklingen, den pågående teknikutvecklingen och den aktuella lärandeforskningen viktiga roller.

Vi får se vad som händer i det avseendet framöver.

Guiden lyfter fram fyra riktlinjer som måste följas för att övergången till ett mer digitalt lärande i skolan ska bli möjlig:

1. Det krävs noggrann planering, ett väl fungerande ledarskap och en delad förståelse av varför förändringen är viktig. I guiden lyfts bland annat fram att en undervisning som kan dra nytta av tekniken blir mer effektiv, mer engagerande, ger en rikare upplevelse och kan anpassas efter varierande förutsättningar och behov. Alla elever kan ges goda möjligheter att utvecklas och att lära samtidigt som skolans resurser används på ett bättre sätt. It ska inte komplettera den vanliga undervisningen, utan ersätta den.
2. Skolorna måste få ordentliga bredbandsuppkopplingar. Infrastrukturen är fortfarande ett stort problem på sina håll och det måste helt enkelt lösas för att en övergång till digitala läromedel ska bli möjlig.
3. Uppkopplingsmöjligheter utanför skolans väggar är också viktiga. Här handlar det både om hemmet och andra platser där barn och ungdomar ofta vistas och som kan fungera som rum för lärande, exempelvis kaféer och bibliotek. Barn och ungdomar måste kunna koppla upp sig, lära, kommunicera och samarbeta med andra när de har tid och lust.
4. Det gäller att tänka till kring vilka tekniska prylar som behövs för att eleverna ska ges goda förutsättningar att lära digitalt. Behövs bärbara datorer eller räcker det med plattor eller smartphones? Ska skolan köpa in tekniken eller ska eleverna ta med sig sina egna datorer, plattor, och så vidare? Hur löser man problemen med säkerhet, teknisk kompatibilitet och allas lika tillgång?

Guiden avslutas med en kort presentation av skolor och skoldistrikt som är på väg att gå över till ett digitalt lärande och som kan fungera som goda exempel.

Nästa steg blir att FCC och utbildningsdepartementet i mars inleder samtal med utbildningsförlag och andra kommersiella aktörer för att man tillsammans ska resonera kring hur tekniska och pedagogiska utmaningar kring digitala läromedel ska hanteras.

Förra veckan publicerade NGL-skolcentrum på Högskolan Dalarna en kort rapport som ger en ögonblicksbild av arbetet med it och lärande på förskolor och skolor i arton kommuner och ett kommunförbund i regionen. Rapporten är skriven av Jan Svärdhagen och Eva-Lena Embretsen, och bygger på samtal med skol- och förvaltningschefer samt några kommunpolitiker under hösten 2011.

Vi får hålla i minnet att det rör sig om ett nedslag i verkligheten och att det inte är någon vetenskaplig studie. Rapporten ger dock en intressant beskrivning av hur det ser ut i en del av Sverige – och kan säkert ge viktig föda åt tanken.

En viktig slutsats i rapporten är att det finns stora skillnader mellan de olika kommunerna. Några, exempelvis Sandviken, arbetar utifrån politiska beslut och med en medveten teknisk och pedagogisk strategi. Andra överlåter åt skolorna eller enskilda lärare att själva försöka driva utvecklingen.

Några kommuner satsar på att ge lärare och elever tillgång till varsin dator, men i en del fall har kostnaderna för detta lett till att det saknas pengar till kompetensutveckling. Det finns även en rad exempel på infrastruktur som inte fungerar tillfredsställande och på konflikter mellan skolor och kommunala it-avdelningar. Elevernas mobiler och användningen av filter i skolans nät tycks vara ständigt återkommande frågor.

I samtliga kommuner utom en fanns en övertygelse om att den digitala utvecklingen måste integreras i undervisningen för att skolan ska kunna fylla sin funktion och genomföra sitt uppdrag. Hur detta ska gå till i praktiken råder det dock stor osäkerhet kring. Kommunerna vet ofta inte hur man ska komma igång, vilken teknisk infrastruktur som behövs eller vilka utbildningsinsatser som krävs bland lärarna.

It-användningens pedagogiska värde är också oklar på många håll. Ska den användas för att förstärka och komplettera traditionell undervisning eller handlar det om att tänka om och att tänka nytt?

Härom timmen bytte jag några ord med Jan Svärdhagen kring rapporten och hur högskolan planerar att gå vidare för att hjälpa kommunerna hantera utvecklingen

- Rapporten ger en bild av nuläget som är bekymmersam i många avseenden, säger Jan Svärdhagen. Det mest uppenbara är nog ojämlikheten mellan skolor och mellan kommuner. Ibland verkar det nästan vara slumpen som avgör om det ska satsas eller inte. Oklarheten kring varför man ska satsa är också anmärkningsvärd.

De bristande kunskaperna ute i kommunerna kring den digitala samhällsutvecklingen och hur tekniken kan användas för att förbättra undervisningen är problematisk, menar Jan Svärdhagen. Kommunerna kan ha svårt att argumentera mot företag som vill sälja datorer och program. När tekniken väl är på plats, är det inte självklart hur den ska användas för att verkligen komma till nytta. Det finns alltså risk för att pengarna slängs i sjön.

- Det är tyvärr ett alltför vanligt misstag att tro att allt löser sig bara tekniken kommer in i skolan, konstaterar Jan Svärdhagen. Men så är det inte. Det handlar om att kunna se hur tekniken kan användas ur ett pedagogiskt perspektiv och att kunna genomföra det i praktiken. Det är dock en besvärlig uppgift som inte är alldeles enkel att lösa.

Orsaken till detta är inte alls att lärarna är dåliga pedagoger, påpekar Jan Svärdhagen. Däremot har de ofta svårt att befrukta sitt pedagogiska tänkande med sin it-användning på fritiden. Vad det beror på är svårt att sätta fingret på. En hel del företeelser i samhället har digitaliserats utan några större problem. Det digitala tidningsläsandet och nätbankerna är två tydliga exempel på detta. Men när det gäller skolan knyter det sig för många. Skolan är en sak – nätet, datorerna och mobilerna är något helt annat.

- Jag tror inte att inspiratörer utifrån är lösningen på problemet, säger Jan Svärdhagen. Lösningen måste komma inifrån skolan och vara en del av en gemensam utvecklingsprocess. Men för att det ska lyckas, måste lärarna ges den tid som det tar. Idag drunknar de i en massa andra krav, t. ex skriftlig dokumentation och många går redan på knäna. De måste också få den hjälp och det stöd som de behöver för att komma vidare i sitt pedagogiska tänkande och i sin teknikanvändning.

En pusselbit kan vara att skolan har fokuserat på tekniken och inte på pedagogiken, tillägger Jan Svärdhagen. Läraren har, eller tror sig ha, mer kontroll över vad eleverna gör i den traditionella klassrumssituationen. Det finns en utbredd skepsis mot elevernas förmåga att ta ansvar och att följa med i undervisningen när de istället kan drömma sig bort på nätet

- Här visar de praktiska erfarenheterna att datorn ska komma in så tidigt som möjligt för att motverka detta, säger Jan Svärdhagen. På Österfärnebo skola, som är en F-9-skola i Sandviken, har man lärt sig i sitt 1-1-projekt att datorn behöver bli en naturlig del av undervisningen redan i förskolan. Då slipper man problemen med att eleverna inte koncentrerar sig på undervisningen. Datorn blir inte exotisk, utan lika självklar som papper, penna och lärobok har varit.

Österfärnebo skola är också ett bra exempel på vad som bör göras för att få fart på skolans inre utveckling, menar Jan Svärdhagen. Här har man arbetat på ett systematiskt sätt med lärarnas pedagogiska reflektion och kunskapsdelning. Samtidigt har skolan satsat ordentligt på kompetensutveckling genom att låta samtliga lärare ta en kompletterande kurs på högskolan. Detta tar tid och kostar pengar, men ger ett långsiktigt resultat.

För att kommunerna ska komma vidare med it-användningen ute på skolorna, är det nödvändigt med kompetensutveckling på olika nivåer. Här rör det sig om allt från grundläggande kurser i it-användning, som exempelvis PIM, till magisterexamen och forskarutbildning.

- Skolorna får inte outsourca pedagogiken, säger Jan Svärdhagen. De satsningar som behövs är kostsamma för kommunerna, men de lönar sig och är nödvändiga. Att enbart köpa datorer är ett rent slöseri med pengar om man inte ger lärarna de förutsättningar som de behöver för att använda teknikens möjligheter i undervisningen.

Den viktigaste satsningen för NGL-skolcentrum just nu handlar om kommunala doktorander, det vill säga lärare som delar sin tid mellan forskarutbildning och undervisning. De har ena benet i akademin och den andra i den praktiska verksamheten, och kan ge sina kollegor den inspiration och det nytänkande som krävs för att de pedagogiska förändringarna ska börja komma igång

- Vi ska försöka skapa plats för ett tjugotal doktorander, säger Jan Svärdhagen. De ska ges tillfälle att utvecklas både teoretiskt och praktiskt, samtidigt som vi måste se till att vi och andra intressenter inte dränerar skolorna på duktiga pedagoger. Lärarna är kanske viktigare än någonsin idag, när utvecklingen går i en allt snabbare takt. Men då måste vi ge dem de förutsättningar som de behöver för att göra sitt arbete så bra som möjligt.