Vad krävs för att lyckas med it i skolan?

Skriven av Stefan Pålsson, februari 1, 2012 – 16:39 -

Förra veckan publicerade NGL-skolcentrum på Högskolan Dalarna en kort rapport som ger en ögonblicksbild av arbetet med it och lärande på förskolor och skolor i arton kommuner och ett kommunförbund i regionen. Rapporten är skriven av Jan Svärdhagen och Eva-Lena Embretsen, och bygger på samtal med skol- och förvaltningschefer samt några kommunpolitiker under hösten 2011.

Vi får hålla i minnet att det rör sig om ett nedslag i verkligheten och att det inte är någon vetenskaplig studie. Rapporten ger dock en intressant beskrivning av hur det ser ut i en del av Sverige – och kan säkert ge viktig föda åt tanken.

En viktig slutsats i rapporten är att det finns stora skillnader mellan de olika kommunerna. Några, exempelvis Sandviken, arbetar utifrån politiska beslut och med en medveten teknisk och pedagogisk strategi. Andra överlåter åt skolorna eller enskilda lärare att själva försöka driva utvecklingen.

Några kommuner satsar på att ge lärare och elever tillgång till varsin dator, men i en del fall har kostnaderna för detta lett till att det saknas pengar till kompetensutveckling. Det finns även en rad exempel på infrastruktur som inte fungerar tillfredsställande och på konflikter mellan skolor och kommunala it-avdelningar. Elevernas mobiler och användningen av filter i skolans nät tycks vara ständigt återkommande frågor.

I samtliga kommuner utom en fanns en övertygelse om att den digitala utvecklingen måste integreras i undervisningen för att skolan ska kunna fylla sin funktion och genomföra sitt uppdrag. Hur detta ska gå till i praktiken råder det dock stor osäkerhet kring. Kommunerna vet ofta inte hur man ska komma igång, vilken teknisk infrastruktur som behövs eller vilka utbildningsinsatser som krävs bland lärarna.

It-användningens pedagogiska värde är också oklar på många håll. Ska den användas för att förstärka och komplettera traditionell undervisning eller handlar det om att tänka om och att tänka nytt?

Härom timmen bytte jag några ord med Jan Svärdhagen kring rapporten och hur högskolan planerar att gå vidare för att hjälpa kommunerna hantera utvecklingen

- Rapporten ger en bild av nuläget som är bekymmersam i många avseenden, säger Jan Svärdhagen. Det mest uppenbara är nog ojämlikheten mellan skolor och mellan kommuner. Ibland verkar det nästan vara slumpen som avgör om det ska satsas eller inte. Oklarheten kring varför man ska satsa är också anmärkningsvärd.

De bristande kunskaperna ute i kommunerna kring den digitala samhällsutvecklingen och hur tekniken kan användas för att förbättra undervisningen är problematisk, menar Jan Svärdhagen. Kommunerna kan ha svårt att argumentera mot företag som vill sälja datorer och program. När tekniken väl är på plats, är det inte självklart hur den ska användas för att verkligen komma till nytta. Det finns alltså risk för att pengarna slängs i sjön.

- Det är tyvärr ett alltför vanligt misstag att tro att allt löser sig bara tekniken kommer in i skolan, konstaterar Jan Svärdhagen. Men så är det inte. Det handlar om att kunna se hur tekniken kan användas ur ett pedagogiskt perspektiv och att kunna genomföra det i praktiken. Det är dock en besvärlig uppgift som inte är alldeles enkel att lösa.

Orsaken till detta är inte alls att lärarna är dåliga pedagoger, påpekar Jan Svärdhagen. Däremot har de ofta svårt att befrukta sitt pedagogiska tänkande med sin it-användning på fritiden. Vad det beror på är svårt att sätta fingret på. En hel del företeelser i samhället har digitaliserats utan några större problem. Det digitala tidningsläsandet och nätbankerna är två tydliga exempel på detta. Men när det gäller skolan knyter det sig för många. Skolan är en sak – nätet, datorerna och mobilerna är något helt annat.

- Jag tror inte att inspiratörer utifrån är lösningen på problemet, säger Jan Svärdhagen. Lösningen måste komma inifrån skolan och vara en del av en gemensam utvecklingsprocess. Men för att det ska lyckas, måste lärarna ges den tid som det tar. Idag drunknar de i en massa andra krav, t. ex skriftlig dokumentation och många går redan på knäna. De måste också få den hjälp och det stöd som de behöver för att komma vidare i sitt pedagogiska tänkande och i sin teknikanvändning.

En pusselbit kan vara att skolan har fokuserat på tekniken och inte på pedagogiken, tillägger Jan Svärdhagen. Läraren har, eller tror sig ha, mer kontroll över vad eleverna gör i den traditionella klassrumssituationen. Det finns en utbredd skepsis mot elevernas förmåga att ta ansvar och att följa med i undervisningen när de istället kan drömma sig bort på nätet

- Här visar de praktiska erfarenheterna att datorn ska komma in så tidigt som möjligt för att motverka detta, säger Jan Svärdhagen. På Österfärnebo skola, som är en F-9-skola i Sandviken, har man lärt sig i sitt 1-1-projekt att datorn behöver bli en naturlig del av undervisningen redan i förskolan. Då slipper man problemen med att eleverna inte koncentrerar sig på undervisningen. Datorn blir inte exotisk, utan lika självklar som papper, penna och lärobok har varit.

Österfärnebo skola är också ett bra exempel på vad som bör göras för att få fart på skolans inre utveckling, menar Jan Svärdhagen. Här har man arbetat på ett systematiskt sätt med lärarnas pedagogiska reflektion och kunskapsdelning. Samtidigt har skolan satsat ordentligt på kompetensutveckling genom att låta samtliga lärare ta en kompletterande kurs på högskolan. Detta tar tid och kostar pengar, men ger ett långsiktigt resultat.

För att kommunerna ska komma vidare med it-användningen ute på skolorna, är det nödvändigt med kompetensutveckling på olika nivåer. Här rör det sig om allt från grundläggande kurser i it-användning, som exempelvis PIM, till magisterexamen och forskarutbildning.

- Skolorna får inte outsourca pedagogiken, säger Jan Svärdhagen. De satsningar som behövs är kostsamma för kommunerna, men de lönar sig och är nödvändiga. Att enbart köpa datorer är ett rent slöseri med pengar om man inte ger lärarna de förutsättningar som de behöver för att använda teknikens möjligheter i undervisningen.

Den viktigaste satsningen för NGL-skolcentrum just nu handlar om kommunala doktorander, det vill säga lärare som delar sin tid mellan forskarutbildning och undervisning. De har ena benet i akademin och den andra i den praktiska verksamheten, och kan ge sina kollegor den inspiration och det nytänkande som krävs för att de pedagogiska förändringarna ska börja komma igång

- Vi ska försöka skapa plats för ett tjugotal doktorander, säger Jan Svärdhagen. De ska ges tillfälle att utvecklas både teoretiskt och praktiskt, samtidigt som vi måste se till att vi och andra intressenter inte dränerar skolorna på duktiga pedagoger. Lärarna är kanske viktigare än någonsin idag, när utvecklingen går i en allt snabbare takt. Men då måste vi ge dem de förutsättningar som de behöver för att göra sitt arbete så bra som möjligt.


Postat i kategorin Digital infrastruktur, IT-strategi, Lärares lärande | Inga kommentarer »

Skriv en kommentar

Observera!
Alla kommentarer modereras innan de publiceras.
Först när din kommentar är godkänd syns den i bloggen.

RSS