På den första upplagan av mässan och konferensen SETT i Kista, som arrangerades 25-26 april, fanns skolutvecklare och lärare från ett antal kommuner på plats för att presentera sina digitala perspektiv på skolan, i montrar eller på föreläsningar. I det här inlägget tänker jag ge en inblick i vad som just nu är på gång i Sollentuna och i Ystad.

I onsdags var det den officiella starten för Parasoll, en mötesplats på webben för lärare, förskollärare och fritidspedagoger i Sollentuna kommun. Här publiceras artiklar och korta filmer som ger en bild av hur kollegorna arbetar och som kan ge inspiration i det egna arbetet. Webbplatsen kompletteras av en Facebook-sida där dialoger och erfarenhetsutbyte kan fortsätta. Det är alltså enkelt att bjuda in till arbetslagsmöte, att göra klassrumsbesök och att få igång ett samarbete.

Parasoll drivs på halvtid av de båda 1-7-lärarna Sara Penje och Annika Agélli Genlott. Resten av tiden är de skolutvecklare i matematik respektive svenska.

- Annika och jag fick idén till Parasoll när vi för ett par år sedan ägnade en del av arbetstiden åt att resa runt i kommunen och titta närmare på hur lärare undervisar, berättar Sara Penje. Vi såg många duktiga lärare som verkade i det tysta och som inte fick någon återkoppling på sitt arbete. Ingen hade någon större koll på vad som hände på andra skolor eller ens i klassrummet bredvid.

Tanken med Parasoll är att öppna upp de vattentäta skotten mellan skolorna och att skapa förutsättningar för ett samarbete som gynnar den gemensamma utvecklingen. Kommunpolitikerna är måna om att skolan ska hålla en hög kvalitet, och det förutsätter att alla samverkar och hjälps åt att utveckla verksamheten. Konkurrensen mellan skolorna är inte direkt någon positiv faktor i det här avseendet, menar Sara Penje och Annika Agélli Genlott. Istället är det viktigt att skapa en vi-känsla och att ge goda förutsättningar för en konstruktiv samverkan. Här kommer Parasoll in i bilden.

-   Vi vill att Parasoll ska fungera som en plattform som leder till fysiska möten och en vidare kontakt där man ”delar med sig på riktigt”, säger Annika Agélli Genlott. Det handlar alltså inte bara om lektionsplanering, utan vi vill vidga perspektiven och sätta fart på det pedagogiska tänkandet. Därför är det viktigt att det är högt i tak, så att man även vågar dela med sig av sina negativa erfarenheter. De som kan lära av sina misstag kommer snabbt framåt!

Ett annat viktigt syfte med Parasoll är att skapa förutsättningar för lärare i Sollentuna att utgå från en teoretisk grund och att koppla undervisningens moment till Lgr 11. Det handlar bland annat om att uppmuntra lärare att reflektera kring sitt pedagogiska arbete, att dela sina tankar med andra och att kommentera andra lärares arbete och reflektioner.

Under dagarna på SETT bildades ett nätverk för svenska kommuners pedagogsajter, som kanske kan bli ett första viktigt steg i ett mer samordnar nationellt kunskaps- och erfarenhetsutbyte. I skrivande stund ingår Parasoll, Pedagog Malmö, Pedagog Stockholm, Torghandel Göteborg, Kungsbacka Delar samt Utbildning och barnomsorg i Umeå kommun i samarbetet. En samlande Facebook-sida är på gång.

I Sollentuna arbetar man inte bara med datorer, utan i likhet med flera andra kommuner har man börjat experimentera med ipads och andra typer av surfplattor i undervisningen, bland annat i förskolan. Anna Lundholm-Ehn, Sofielundsskolans förskola och Erika Olsson, Igelkottens förskola, blev klara med sin förskollärarutbildning  i januari. I sitt gemensamma examensarbete,”Varför är din iphone så stor?”, tittar de närmare på hur ipads och andra ”lärplattor” kan användas i arbetet med treåringars lärande och kunskapsutveckling.

- Vi ville ta reda på hur barnen använder lärplatta och appar och vad det leder till, säger Anna Lundholm-Ehn. Därför följde vi dem som aktiva, medforskande pedagoger. Med andra ord försökte vi ta barnens perspektiv för att bättre förstå vad de gjorde och för att kunna ge pedagogiska punktinsatser när det behövdes. Vi spelade in våra undersökningar och analyserade dem efteråt.

Barnen arbetade två och två med plattorna, och det blev snabbt tydligt att samspel, kommunikation och samarbete stod i fokus. De hjälpte varandra och drog nytta av sina olika kunskaper och erfarenheter. En flicka som inte kunde lägga pussel, lärde sig göra det i en app med hjälp av en pojke med svenska som andraspråk. Han blev i sin tur bättre på att uttrycka sig på svenska.

Det som barnen lärt sig genom att leka och skapa i olika appar, tillämpade de sedan i den fysiska verkligheten och de tillämpade även de nyvunna färdigheterna på sin egen erfarenhetsvärld. De fortsatte att leka doktor, lägga träpussel och att rita och måla. En flicka som lärt sig att rita snögubbar i en app, ritade vid ett senare tillfälle hela sin familj som snögubbar med papper och penna.

- Vi genomförde intervjuer med ett antal förskollärare för att få veta hur de ser på den pedagogiska användningen av plattor och appar, säger Erika Olsson. Det fanns en utbredd rädsla för att barnen skulle vara bätttre på att använda tekniken och det fanns också en uttalad skepsis mot värdet och nyttan med detta. De allra flesta ville dock gärna veta mer och avvisade alltså inte helt de nya möjligheterna.

Nu arrangerar Anna Lundholm-Ehn och Erika Olsson workshops kring hur man kan tänka kring plattor och appar i förskolan för sina kollegor och andra intresserade förskollärare.

- Naturligtvis ökar intresset att prova när man väl har fått lite mer på fötterna, säger Anna Lundholm-Ehn. När man kan låna med sig en ipad hem och själv utforska vad de kan användas till, blir det lättare att prova nya grepp.

Ipads och andra plattor har slagit igenom på bara ett par år, och man kan fråga sig hur det kommer att se ut om exempelvis fem år. Både Anna Lundholm-Ehn och Erika Olsson betonar dock att det inte främst handlar om vilken teknik vi har, utan vad vi faktiskt gör med den. Det avgörande är hur vi tänker på tekniken, hur vi förhåller oss till den och vilka möjligheter som vi kan uppfatta.

- Det gäller att tänka i termer av undersökande istället för förmedling, säger Erika Olsson. Här är det särskilt viktigt att lyfta begreppet medforskande pedagog och att påminna om dess värde idag, nu när den digitala tekniken öppnar för andra sätt att undervisa och lära. Här behövs både intresse att lära mer och ett öppet sinne för nya, oväntade vägar!

I Ystads kommun bloggar alla klasser i förskola och 1-6 sedan 2009. Det innebär att man sammanlagt har mer än 220 bloggar, vilket med största sannolikhet är unikt bland svenska kommuner. I de allra flesta fall är hög aktivitet på bloggandet och en bra kvalitet på innehållet. Det finns inga regler eller riktlinjer som måste följas, utan varje lärare utformar själva sina bloggar.

- De här bloggarna används på nästa lika många sätt som det finns pedagoger, konstaterar Joachim Thornström, it-samordnare på utbildningsförvaltningen. En blogg kan till exempel användas för att synliggöra planeringen eller för att informera föräldrarna om vad man gör i skolan. Här kompletteras texten ofta med bildspel, filmer och andra typer av visuellt och multimedialt material. Allt fler kopplar också det man gör under dagarna till det som sägs i läroplanen.

Bloggarna skapas i ett kommunalt system som enbart är tillgängligt för personalen. För att även barnen ska få lära sig att blogga och att interagera med sina läsare, deltar några klasser i Webbstjärnan. I år deltog åtta klasser och tre är nominerade till prisutdelningen.

Ystads kommun deltog i Skolverkets matematiksatsning 2009 till 2011. Arbetet med formativ bedömning gavs en viktig roll, och varje lärare tilldelades en individuell coach som gav hjälp och stöd under utvecklingsarbetet. En hel tid tid ägnades också att vända på det traditionella lektionsupplägget. Eleverna fick lösa problemen på sina egna sätt i form av grupparbete och i slutet av lektionen presenterde alla sina lösningar. Därefter diskuterades de olika lösningar, fördelar och nackdelar belystes – och slutligen knöt läraren ihop säcken genom att visa och förklara. Det här sättet att arbeta har efterhand spridits vidare till andra ämnen.

I Ystad arbetar man också mycket med att skriva sig till läsning, bland annat inspirerade av Arne Trageton. Man kallar sitt arbetssätt för ASL 2.0, eftersom det inte längre enbart handlar om att skriva sig till läsning, utan också om att integrera olika digitala verktyg och tjänster.

Den ständigt uppdaterade länksamlingen Skolväskan, som är startsida på alla datorer i Ystads skolor, är också en viktig del i arbetet med att integrera de digitala möjligheterna i undervisningen. Här finns det enbart fria resurser som både är lätta att använda och nyttiga i skolarbetet.

Lärarna i Ystad driver själva utvecklingen på eget initiativ, med stöd av de kommunala beslutsfattarna. De som deltar i utvecklingsarbetet är alltså de lärare som verkligen är intresserade och alla är angelägna om att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Nu när kommunen satsar på en-till-en finns det således goda möjligheter att nå fram till ett omdefinierat lärande, menar Carolina Thornström, rektor på Löderups skola.

Ett viktigt mål är att behålla intresset och gnistan hos barnen och att försöka se till att skolans undervisning är så intresseväckande och utvecklande som möjligt. I matematiken har man lyckats vända den sjunkande intressekurvan och samma sak är på väg att ske i andra ämnen.

- Lärarna är den mest värdefulla resursen i skolan, understryker Carolina Thornström. Därför är det avgörande att verkligen lyssna på vad de har att säga och att se till att de får tillgång till det som de behöver för att kunna skapa en bra skola för eleverna. Om de kan känna stolthet och glädje i sitt yrke, finns det goda förutsättningar att gemensamt forma och vidareutveckla en modern och samtida skola.

Ørestad gymnasium är en kommunal gymnasieskola i Köpenhamn som drog igång verksamheten 2005. Redan från början var tanken att prova nya vägar, och målet är att vara bäst i Danmark på att använda den digitala teknikutvecklingens möjligheter i undervisningen. De första åren delades lokal med Köpenhamns universitet, men från 2007 har man sina lokaler i en byggnad med en egensinnig arkitektur som innehåller en stor mängd öppna rum. Det påminner betydligt mer om en modern kontorsmiljö än om en skola.

Idag höll rektorn, Allan Kjær Andersen, en intressant föreläsning om Ørestad gymnasium och dess verksamhet på SETT i Kista.

Den pedagogiska visionen för Ørestad gymnasium går ut på att eleverna ska lära sig att samarbeta och kommunicera och att de ska utveckla de kunskaper som krävs för att kunna ta ställning i komplexa frågor. Det är avgörande att de kan se sig själva i sin kulturella kontext och att de reflekterar kring sin identitet och tillvaro.

Skolans profil handlar om medier, kommunikation och kultur – och en av grundstenarna är vikten av att samspela med världen utanför skolan. På danska talar man om ”viden i spil”. Eleverna ska lära sig och uttrycka sin kunskap under de villkor som gäller i resten av samhället, och de behöver konstruktiv återkoppling så att de kan komma vidare i sin utveckling på ett bra sätt.

På Ørestad gymnasium har man skapat lärmiljöer som både möjliggör och nödvändiggör olika undervisniningssätt och lärandeformer. Det finns miljöer där den enskilde kan studera för sig själv, det finns grupprum, traditionella klassrum och en samlingssal där alla lärare och elever kan delta samtidigt. Det digitala rummet, kommunikationsformerna på nätet, spelar rollen av ”det femte rummet”, en social miljö som alltid är närvarande och kan användas när det behövs. Det handlar både om samspelet mellan lärandet och det fysiska rummet, och samspelet mellan det fysiska och det digitala, virtuella rummet.

Allan Kjær Andersen betonade att man ända sedan början har arbetat för att förena den pedagogiska visionen med en kreativ it-användning. Syftet är att eleverna både ska utveckla digitala kompetenser och en digital bildning. Att kunna hitta, tolka och förstå relevant och trovärdig information är en viktig del av detta, liksom förmågan att kunna uttrycka sin förståelse och att kunna kommunicera med andra. Eleverna ska utveckla goda it-vanor, och kunna använda digitala medier på ett medvetet sätt i sin roll som medborgare i ett demokratiskt samhälle.

Från och med höstterminen kommer allt undervisningsmaterial på Ørestad gymnasium att vara helt digitalt. Just nu är man därför igång med att leta upp och att själv utveckla digitala lärresurser av olika slag som stöder den pedagogiska visionen. E-böcker och annat licensierat digitalt material är en viktig del av detta, liksom öppet och fritt material samt lärar- och elevproducerade resurser. När det gäller lärarproducerat material, har man börjat med matematik eftersom det var svårt att hitta något existerande som passar. I fysikundervisningen har elever med hjälp av sin lärare utvecklat en wiki som kan fungera som en god grund för undervisning och lärande framöver.

Ørestad gymnasium har arbetat med en-till-en ända från början, och lärare och elever använder både ipad och laptop. Google Apps används som plattform för lärande och kommunikation, och allt material ligger på skolans mediaserver. Det uttryckliga målet är att undervisningsmaterial och lärresurser ska vara multimediala och interaktiva. Här gäller det att tänka på att det både krävs material som fungerar för mer ytlig genomläsning, för djupare, reflekterad läsning och för informationssökning. Allt material ska vara oberoende av plattform så att det alltid kan nås och användas.

Lärarna är redan kompetenta pedagogiska it-användare, men det är viktigt att de är lika väl förtrogna med datorer som med plattor. Därför satsar man just nu på intern kompetensutveckling just för plattor. Tio lärare som har särskilt goda kunskaper inom området hjälper de andra att komma vidare.

Eleverna ska utveckla digitala kompetenser i alla ämnen, och under det första halvåret sker detta enligt en central plan. Här satsar man också på att eleverna ska hjälpa varandra att använda datorer och plattor som redskap i och för sitt lärande. Samarbete och kunskapsdelning blir allt viktigare i alla sammanhang i samhället och det är därför viktigt att alla lär sig detta på ett naturligt sätt i skolan.

Allan Kjær Andersen avslutade med att konstatera att den ursprungliga tanken var att undervisningen mest skulle bedrivas på distans över nätet och att den fysiska miljön inte var särskilt viktig. Man lärde sig dock snabbt att så inte var fallet. Bland annat ville eleverna kunna träffas och samverka med varandra och med lärarna.

Det digitala rummet är en komplettering av den fysiska miljön – inte en ersättning för den.

Den nya skollag som trädde i kraft vid halvårsskiftet förra året slår fast att alla elever ska ha tillgång till skolbibliotek som stöd för lärande och kunskapsutveckling i alla ämnen. Det är skolhuvudmännen som ansvarar för detta, och Skolinspektionen ska i sina granskningar undersöka att alla kommuner och friskolor verkligen följer lagen.

Just nu är Kungliga biblioteket (KB) i färd med att samla in uppgifter till Sveriges officiella skolbiblioteksstatistik. Hittills har knappt två tredjedelar av landets skolenheter svarat, och även om resultatet ska ses som högst preliminärt pekar det på stora brister. I ett pressmeddelande som släpptes strax före påsk , konstateras att var femte skolenhet helt saknar tillgång till skolbibliotek och att enbart en fjärdedel har ett skolbibliotek som är bemannat minst 20 timmar i veckan.

Statistiken ska vara klar att presentera i juni, men det finns alltså redan tecken på att många skolhuvudmän har svårt att uppfylla de krav som gäller.

I den digitala agenda som regeringen presenterade i oktober förra året, betonas att läroplanerna för grundskolan och gymnasiet säger att eleverna under sin skoltid ska utveckla den digitala kompetens som krävs för att leva och verka i dagens samhälle. Det innebär bland annat att det ska finnas moderna lärverktyg i skolan, och att alla elever efter grundskolan ska kunna använda modern teknik när de söker svar på sina frågor, när de kommunicerar, skapar och lär.

Den praktiska erfarenheten visar att skolbiblioteken ofta spelar en avgörande roll när digitala medier och kommunikationsformer integreras i undervisningen. I mina artiklar om de senaste årens utnämningar till Årets skolbibliotekarie och Årets skolbibliotek finns det tydliga exempel på detta.

Skoledare och pedagoger på Hagalidskolan i Staffanstorp betraktar skolbiblioteket som en naturlig del av skolans vardag, och man knyter undervisningen i informationssökning och källkritik till de olika ämnena. På Möllevångsskolan i Malmö är skolbibliotekarien den sammanhållande länken för det pedagogiska utvecklingsarbetet. Skolbiblioteket finns mitt i verksamheten och fungerar som en välkomnande mötesplats för inspiration, skapande och lärande.

På Norra Fäladens skolområde i Lund arbetar man sedan flera år aktivt och målmedvetet för att se till att skolbiblioteket är en integrerad del av skolans undervisning och verksamhet. Här är man också på det klara med att informationssökning, läsfrämjande åtgärder och lärande är tätt sammankopplade. Detsamma gäller på Pauli gymnasium i Malmö, där skolbibliotekarierna tagit fram en handlingsplan med tydliga mål kring informationskompetens, språkutveckling och kultur. Alla lärare och elever har tillgång til varsin dator och undervisningen är på väg att förändras i en mer problemorienterad och flexibel riktning.

Aktuell forskning lyfter också fram skolbibliotekets betydelse i undervisningen. Håkan Fleischer, doktorand vid Högskolan i Jönköping, som jag tidigare skrivit om här på bloggen, menar till exempel att skolbiblioteket och skolbibliotekarien är avgörande när skolor satsar på en-till-en. Det handlar både om att komplettera lärarna, utveckla elevernas informationshantering, väcka föräldrarnas engagemang och att visa värdet av sociala medier och personliga lärnätverk.

Ledande internationella forskare understryker också skolbibliotekets pedagogiska roll. Hit hör bland annat Carol Gordon och Ross Todd,  båda verksamma vid Rutgers University, som i sin forskning konstaterar att den pågående samhällsutvecklingen i hög grad kräver andra kunskaper och förmågor än tidigare och att skolbiblioteket därför får en annan roll och funktion.

Gordon och Todd visar att det inte längre är tillräckligt att kunna söka, bearbeta och hantera information för att klara sig i samhället. Det är minst lika viktigt att kunna ställa bra frågor, tänka kritiskt, utveckla egna ståndpunkter, argumentera för sin sak, kunna bemöta andras åsikter och hantera konflikter på ett konstruktivt sätt. Dessutom är det förstås väsentligt att kunna ge uttryck för sina tankar och idéer för att ge nya perspektiv och väcka nyfikenheten hos andra.

Skolbiblioteket har en avgörande roll för att se till att undervisningen hjälper eleverna att utveckla dessa intellektuella och sociala förmågor, menar Gordon och Todd.

Den amerikanske kulturantropologen Michael Wesch, som jag bloggade om förra sommaren, intresserar sig bland annat för vilka kunskaper och färdigheter som krävs för att fungera som medborgare i dag – och vilket ansvar skolan har i det avseendet. Den pågående teknik- och mediautvecklingen leder till att de samhällsstrukturer som vi tar för givna börjar förändras i grunden. Det är alltså avgörande att förstå vad som händer för att kunna påverka och för att kunna forma det nya samhälle som växer fram. Här har det allmänna utbildningssystemet en nyckelroll, menar Michael Wesch.

I början av veckan publicerade amerikanska THE Journal en artikel där flera amerikanska forskare resonerar kring hur undervisningen ska se ut för att elever och studenter ska utvecklas till goda digitala medborgare. Michael Wesch uttrycker det hela på ett kort och koncist sätt: det handlar om att gå från ”knowledgable” till ”knowledge-able”. I min fria översättning blir det från ”kunnig” till ”kunskapande”.

Undervisningen kan inte gå ut på att förmedla kunskap till eleverna. Istället måste de lära sig att lära och att genom reflektion, analys och pedagogiskt stöd förvandla information till kunskap, menar Michael Wesch. Han tillägger dock att det inte heller räcker att vara kunskapande. Numera är hela samhället präglat av den digitala utvecklingen. Därför är det också nödvändigt att utveckla en djupare förståelse av våra digitala villkor. Hit hör bland annat de algoritmer som styr Googles sökresultat, hur Internet fungerar och vad nuvarande och föreslagna nationella och globala rättsliga ramar för nätanvändning och digitala medier egentligen innebär.

Allt det här formar vår tillvaro, och vi måste förstå vad det egentligen innebär för att kunna förändra och påverka. Och vi måste ständigt förbli undrande, nyfikna och ställa frågor. Det är viktiga delar av den bildning som är nödvändig i dagens samhälle, konstaterar Michael Wesch.

New Media Consortium (NMC) är en internationell sammanslutning med säte i USA som har universitet, högskolor, museer och andra organisationer som medlemmar. Under snart tio år har NMC gett ut serien Horizon Report, där tongivande trender och utmaningar för utbildningssystemet analyseras ur olika perspektiv. Här ingår sedan 2009 en specialvariant om barn- och ungdomsskolan, K-12 Edition, som numera tas fram i samarbete med Consortium for School Networking.

Jag skrev ett inlägg om K-12 Edition 2010, och förra året nämnde jag kort 2011 års rapport i ett inlägg från konferensen Framtidens lärande. Årets upplaga kommer att släppas i juni i samband med 2012 NMC Summer Conference. Redan nu går det dock att ta del av resonemang  kring nyckeltrender och om teknikutvecklingens konsekvenser för skolan i NMC Horizon Project Short List. Deras wiki för årets rapport ger en liten inblick i arbetsgruppens tankar och resonemang. Betaversionen av Horizon Project Navigator är en bra utgångspunkt för den som vill ha snabb tillgång till kompletterande och fördjupande material.

När det gäller nyckeltrenderna, nämner NMC hur den pågående globala teknik- och samhällsutvecklingen förändrar skolans och lärarens roll i grunden. Skolans undervisning måste förbereda eleverna för dagens verklighet: en värld som präglas av informationsöverflöd och sociala medier, där det är avgörande att kunna söka, sålla, bedöma källors tillförlitlighet och att förstå innehåll och sammanhang.

Den snabba teknikutvecklingen innebär att datorer, smarta telefoner, läs- och surfplattor och andra typer av enheter blir allt billigare och alltmer avancerade. Det här kan förstås komma till god nytta i undervisningen, menar NMC. På många håll i världen satsar beslutsfattare och skolhuvudmän på att ge alla elever tillgång till varsin dator, och på andra håll låter man eleverna ta med sin egen hårdvara till skolan.

Det börjar bli vanligare att lärare undervisar på nya och mer kollaborativt inriktade sätt än tidigare, över nätet och med sociala medier. Detta är delvis en kostnadsfråga, men samtidigt som det går att spara pengar är det faktiskt också möjligt att utveckla bättre undervisningsmetoder och miljöer, påpekar NMC. I vår allt mer uppkopplade värld behöver undervisning och lärande inte begränsas till skolan och till skoldagen, utan kan i princip ske när som helst.

Digitala medier förändrar på många sätt hur vi umgås, samarbetar, kommunicerar och lär, konstaterar NMC. Det blir alltså allt viktigare att kunna använda de nya mediala uttrycksformerna och att utveckla en digital kompetens för att klara sig i samhället. På en del håll möter skolan detta genom att undervisa på problembaserade sätt, där elevernas egen aktivitet spelar en avgörande roll och där teknikens möjligheter utnyttjas så mycket som möjligt.

Beträffande mer konkreta tekniktrender, tror NMC, i likhet med de två senaste årens rapporter, att ”molnet”, det vill säga nätdistribuerad datorkraft och lagring, snart kommer att slå igenom på allvar. Detta gäller också för kollaborativt inriktade lärmiljöer på nätet, mobiler och appar samt för läs- och surfplattor av olika slag.

De kommande två till tre åren, tror man, precis som i förra årets rapport, att datorspel och personliga lärmiljöer kommer att bli viktiga i undervisningen. Detsamma gäller för lärandeanalytik, det vill säga insamling och analys av olika data som rör elevernas utveckling. Till den här kategorin hör även identitetsfederationer, som gör det möjligt att använda många olika nätbaserade tjänster med hjälp av en enda e-legitimation istället för en mängd olika användarnamn och lösenord. Skolfederation.se, som kommer att lanseras i maj, är ett svensk exempel på detta.

I ett lite längre tidsperspektiv, ungefär fyra till fem år, tror NMC att augmented reality, eller med andra ord, tjänster som blandar information från den omgivande fysiska verkligheten med digital information, kommer att börja användas i stor skala i undervisningen. Man pekar också på att mer naturliga gränsnitt till datorn än tangentbordet kommer att slå igenom, till exempel kroppsrörelser och röststyrning.

Verktyg och tjänster som gör det möjligt att bedöma utvecklingen av det som i USA ofta kallas 21st century skills kommer sannolikt också att få en växande betydelse inom den här tidsrymden. Här handlar det bland annat om att kunna lösa komplexa, multimedialt formulerade problem med hjälp av olika digitala verktyg och tjänster, och att kunna reflektera konstruktivt kring sina lärprocesser och sin egen kunskapsutveckling.

Det finns en hel del hinder som måste röjas och problem som måste lösas för att skolan som institution ska kunna anamma och bygga vidare på de pågående trenderna, menar NMC. Bland annat pekar man på att den traditionella undervisningen, ”one-size-fits-all”, fortfarande dominerar och att en mer personligt anpassad undervisning fortfarande räknas som ett undantag.

Elevernas digitala kompetens utvecklas inte heller i den mån som skulle behövas, påpekar NMC. Här gäller det för skolan och läraren att i högre grad börja dra nytta av tekniken och att ta till sig nya didaktiska metoder och perspektiv. Samtidigt är det viktigt att förstå att det inte främst handlar om verktygskunskaper, utan snarare om kognitiva färdigheter.

NMC menar också att det är nödvändigt att överskrida klassrummets väggar och att integrera informellt lärande i skolans vardag. Undervisningen behöver bli betydligt mer upplevelsebaserad, konkret, och verklighetsorienterad, och läraren måste kunna dra nytta av tekniken i den formativa bedömningen.

Det är naturligtvis inte enkelt med ett utbildningssystem som fortfarande är djupt präglat av 1800-talets institutionella ramar att hantera dagens trender och utmaningar. Men om digitala medier och ny teknik används på ett strategiskt och genomtänkt sätt, blir det möjligt att anpassa skolan till dagens förutsättningar och att ge eleverna den undervisning som de behöver. Detta är den stora utmaningen framöver, konstaterar NMC.