Digitala lärresurser – tillgång och användning

I måndags arrangerades en heldag på Internetdagarna Forum som helt ägnades åt Internet och entreprenörskap i skolan. Jag skrev om ett av seminarierna, som tog upp hur öppna lärresurser kan skapa nya vägar för skolans undervisning. I onsdags, på de ordinarie Internetdagarna, hölls ett mer problematiserande panelsamtal som knöt an till samma tema. Rubriken löd: En dator per elev, men var finns innehållet?

Panelsamtalet streamades på Bambuser av Nippe Paulsson, så att vi som inte var på plats nu kan se det i efterhand.

Mats Östling, fristående konsult som tidigare under året bland annat arbetat med en studie om skolbiblioteksutveckling åt SKL, inledde, modererade och avslutade.

– De tekniska förutsättningarna för att integrera it i undervisning och lärande börjar långsamt falla på plats ute i landets kommuner, konstaterade Mats Östling. Den digitala infrastrukturen byggs ut, många satsar på öppna trådlösa nät och de flesta kommuner har en 1-1-satsning, även om omfattningen varierar. Men när det gäller digitala lärresurser – vad som behövs, hur de ska kommas åt och hur de ska användas – har vi fortfarande det mesta kvar att göra.

Skolfederation, som jag skrev om i våras, är en tjänst som underlättar tillgång till och hantering av digitala lärresurser ute på skolorna. Den här satsningen är en del av det pågående SIS-projektet om it-standarder för lärande som startade i mars förra året.

Syftet är att allt innehåll som lärare och elever behöver i undervisningen ska kunna nås med en enda inloggning, oavsett vem som levererar tjänsten. Skolfederation identifierar elever och lärare och förmedlar inloggningsinformationen mellan skolhuvudmännen och tjänsteleverantörerna.

– Nu är vi nästan klara med tekniken, berättade Staffan Hagnell, forsknings- och utvecklingschef på .SE, som driver Skolfederation. Tjänsten är igång, den börjar användas så smått och både skolhuvudmän och tjänsteleverantörer står på kö för att vara med. Det återstår dock fortfarande en del arbete, både med skolplattformarna och med förlagens och andra leverantörers tekniska lösningar, så att allt verkligen kan fungera som det ska.

Vad behöver göras när tekniken gör det enklare att komma åt och att använda digitala lärresurser?

– Det stora problemet är att alldeles för få skolor har en strategi för hur it ska stödja lärandet, påpekade Susanne Svensson, e-förlagschef på Liber. Här är det nödvändigt att fundera kring innehållet. Det måste vara plattformsoberoende, och det ska så långt som möjligt dra nytta av de tekniska möjligheter som står till förfogande. Idag innebär det att det ska vara interaktivt, ge pedagogisk återkoppling och möjliggöra social interaktion, både inom och utanför skolan. Det ska också vara enkelt att koppla samman innehåll från olika leverantörer.

Hans Nilsson, it-strateg i Täby kommun, menade att nätet och de sociala medierna tas för givna av eleverna och de förväntar sig att de används i skolan. Detta sägs även i skolans styrdokument, där det bland annat talas om rätten för eleverna att använda moderna hjälpmedel för sitt lärande.

De flesta kursplaner lyfter också fram kunskaper och färdigheter som har med den digitala utvecklingen att göra, inte minst informationssökning och källkritik. Därför borde det vara självklart att alla elever har varsin dator i skolan, att det finns trådlösa nät med god kapacitet och att det finns tillgång till digitala informationstjänster av hög kvalitet som både kan användas i skolan och hemma.

– De viktigaste frågorna idag handlar inte om tekniken, utan om pedagogiken, betonade Hans Nilsson. Svenskarna och Internet visar att många treåringar använder Internet, och det får förstås konsekvenser. När de börjar skolan, kommer de att ställa krav på att skolans undervisning är relevant, utmanande och intressant. Hur åstadkommer vi det?

Sophie Österberg började för några veckor sedan arbeta som education manager på Wikimedia Sverige, som ansvarar för den svenska delen av Wikipedia.

– Wikipedia är världens största uppslagsverk, och den skapas av användarna själva, sade Sophie Österberg. Det är självklart att den innehåller felaktigheter och att mycket kan göras bättre. Därför satsar vi nu på att få lärare och elever att arbeta med att utveckla och förbättra innehållet som en del i undervisningen. Det handlar bland annat om hjälp och stöd som ska göra det enklare för lärarna att komma igång.

Johan Grafström, som är redaktionschef på UR, berättade att deras uppdrag går ut på att skapa bättre förutsättningar för lärandet i hela samhället. Men det handlar inte om att skapa läromedel, utan om att fördjupa och bredda det som andra gör. Allt innehåll valideras och allt material som vänder sig till barn och ungdomar är tydligt kopplat till läroplanen.

– Vårt övergripande mål är att arbeta multimodalt, det vill säga att kommmunicera innehållet på så många sätt som möjligt, underströk Johan Grafström. I programserien Blomma, blad, en miljard, som vänder sig till elever i trean, använder vi visualisering för att göra det tydligt att det finns många sätt att lösa ett matematiskt problem. Tro och väsen använder berättandet som ett sätt att väcka intresse för historia bland yngre barn. I Matteburkarna, som vänder sig till förskolan, står undersökandet och skapandet i centrum, och i The Game använder vi spelifiering.

Det krävs stora insatser kring kompetensutveckling för att de digitala möjligheterna ska komma till sin rätt i skolan, konstaterade Joakim Norbäck, fristående konsult som bland annat arbetar med pedagogisk it-utveckling åt Malmö stad.

– Det ska inte vara några ”knapptryckarkurser” som fokuserar på program och teknik, menade Joakim Norbäck. Här handlar det om att öka medvetenheten om var lärarna kan hitta innehåll, hur det kan användas i undervisningen och vilka upphovsrättsliga ramar som gäller. I det här sammanhanget kan skolbibliotekarierna spela en avgörande roll som hjälp och stöd. De har i stor utsträckning de kunskaper och färdigheter som behövs för att lärarna ska kunna digitalisera sin undervisning.

Joakim Norbäck påpekade också att det är viktigt att tänka till kring hur lärresurserna paketeras och hur de faktiskt kan användas i det praktiska arbetet.

– I Malmö stad är vi redan igång med att öppna upp systemen och göra allt tillgängligt inom kommunen med en enda inloggning. Lärare och elever måste kunna använda material från många olika håll i sin vardag, till exempel från förlagen, Wikipedia och Youtube. Det måste vara lätt att kombinera valda delar från olika leverantörer, ungefär som när man skapar en spellista på Spotify. Det måste också vara enkelt att betala för sig, när det behövs. Det ska vara lätt att göra rätt!

Susanne Svensson höll med om att det säkert finns en gryende marknad för lärobjekt som kan kombineras efter behov. I det sammanhanget är noggrann metadatamärkning en avgörande fakto och det kräver i sin tur en standardisering av de ämnesord som används. En sådan är på gång inom ramen för Skolfederation.

– Vi vill verkligen öppna upp våra produkter, så att det blir enkelt att plocka ut och väva in material. Det här är ett spännande område, och jag är övertygad om att vi kommer att få arbeta mycket med både affärsmodeller och lärverktyg de kommande åren. Här är mångfalden viktig – det finns nog en plats för allt.

Vad krävs för att skolan ska kunna ta nästa steg för att på allvar integrera de digitala möjligheterna i undervisningen? Vilka hinder måste övervinnas?

Hans Nilsson lyfte fram huvudmännens ansvar och behovet av att arbeta och samverka på nya sätt i skolan.

– Huvudmännen måste ha intresse och vilja att se vad som krävs för att utveckla undervisningen i skolan. Det handlar inte om bara om pengar, utan snarare om att tänka nytt och att upptäcka teknikens pedagogiska möjligheter. Det gäller också att lärare börjar dela med sig av sina planeringar och arbetssätt. Vi behöver  en lärande organisation där alla är med och utvecklas.

Sophie Österberg menade att en viktig faktor är att se till att lärare inte längre ser Wikipedia som ett hinder, utan som en pedagogisk möjlighet.

– Eleverna utvecklar många viktiga kunskaper och färdigheter genom att korrigera felaktigheter, skriva artiklar och på olika sätt bidra till utvecklingen av Wikipedia. Samtidigt deltar de i ett viktigt demokratiprojekt, genom att delta i skapandet av fri kunskap som alla har tillgång till och kan använda. Men för att det här ska bli möjligt måste alla verkligen ha tillgång till fungerande teknik i skolan. Annars går det inte.

Susanne Svensson betonade ledarskapets betydelse.

– Huvudmännen och skolledarna har ett ansvar för att förverkliga möjligheterna här och nu. Och de måste vara beredda att satsa – inte bara på hårdvara utan också på innehåll. Det är också viktigt att sänka trösklarna och att göra det enklare att komma åt och att använda bra innehåll i undervisningen. Här tror jag att Skolfederation kan vara en nyckel. Men även vi som levererar innehåll måste ta vårt ansvar att ge den hjälp och det stöd som behövs. Min viktigaste uppgift är inte att sälja, utan att se till innehållet används och att det utvecklas och blir bättre.

Joakim Norbäck ansåg att det både handlar om ledarskap och om en mental omställning.

– Rektorerna måste ta tillbaka det pedagogiska ledarskapet när det gäller skolans digitala utvecklingen. Det går inte att vänta på beslutsfattarna och man kan inte heller vila på it-avdelningen, som ju inte alls kan de här frågorna. Samtidigt är det nödvändigt att på olika sätt ge hjälp och stöd åt lärarna, så att de ser de digitala möjligheterna som naturliga delar av vardagen. Idag är it-användniningen inte naturlig, utan det allra mesta är fortfarande pappersbaserat. När det digitala känns naturligt i det vanliga livet, då blir det också naturligt i undervisningen. Att inspirera till it-användning i alla sammanhang, inte bara i undervisningen, är också en viktig ledningsfråga!

Johan Grafström konstaterade att det kan vara svårt att peka ut konkreta hinder, eftersom det handlar om en strukturell och genomgripande förändring som påverkar allt. Men han gjorde ett försök:

– Framför allt tror jag att det handlar om att visa att det egentligen inte är så svårt. Det handlar inte om kärnfysik! För oss på UR tror jag att det är viktigt att vi inte är fastlåsta i vårt traditionella sätt att tänka kring form en, utan att börja interagera med användarna, uppmuntra till remixer, nya sätt att använda materialet, att arbeta vidare med det, och så vidare. Vi vänder oss inte till passiva konsumenter utan till användare som ska vara delaktiga.

Kanske är det nödvändigt att både skolvärlden och allmänheten lär sig mer om de förutsättningar och möjligheter som finns för att skolan ska komma vidare?

– Jag tror att vi alla vet för lite, fast om olika saker, avslutade Mats Östling. Det är okunskapen om de verkliga förhållandena som formar den allmänna bilden av skolan. Därför är det en viktig uppgift att visa hur det verkligen ser ut. Att ta reda på hur teknik och lärresurser används i undervisningen, att peka på Wikipedias möjligheter och att visa att läromedelsbranschen kanske inte fastnat i gamla hjulspår. Detta måste vi alla ta oss an. Vi måste veta mer – allihop.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *