Undervisning och lärande i mediernas värld

Skriven av Stefan Pålsson, december 7, 2012 – 20:04 -

It-användningens ökade betydelse i undervisningen kan ses som den röda tråden i de nya styrdokumenten för den svenska skolan. Det konstaterade Skolverkets generaldirektör Anna Ekström för två veckor sedan, på seminariet Spaning på IT i skolan – användarmönster och trender i Sverige, EU och världen. Detta märks dock inte alltid så tydligt, och det finns även tecken på stora skillnader när det gäller it-kompetens och it-användning mellan skolor och kommuner. Hur det står till med detta är Skolverket just nu i färd med att undersöka.

Den långsamma förändringstakten är inget att förvånas över, om man ska tro Francesc Pedró, numera på UNESCO, som ledde OECD:s projekt New Millennium Learners. I den avslutande rapporten, som kom i somras, menar han att it och digitala medier är systemförändrande krafter. Det rör sig alltså inte om några verktyg som utan vidare kan föras i den befintliga verksamheten. Precis som Nesta konstaterar i rapporten Decoding Learning, krävs det både nya perspektiv på undervisning, lärande och kunskap och en djupare förståelse av teknikens möjligheter för att arbetet med it i skolan ska lyckas.

Häromdagen pratade jag med Monica Löfgren, som är klasslärare på Skutehagen, en F-6-skola i stadsdelen Västra Hisingen i Göteborg. Hon insåg att hon stod inför en rejäl utmaning när Lgr11 trädde i kraft vid halvårsskiftet 2011. Det var helt enkelt nödvändigt att börja undervisa på nya sätt och att medvetet integrera it i undervisningen för att kunna svara mot läroplanens krav. Hon undervisade i en sexa.  Det var snart dags att sätta omdöme, och för att eleverna skulle kunna nå upp till de högsta kriterierna enligt Lgr11 i ämnen som bild, samhällskunskap och svenska var hon tvungen att tänka om.

- Jag insåg snabbt att anfall är bästa försvar. Det första steget var att skaffa datorer till mina tjugoen elever. Efter årsskiftet hade vi tre datorer i klassrummet och två elever med särskilda behov hade varsin dator. Jag fick låna ett tiotal projektdatorer av stadsdelsnämnden. De elever som ville kunde ta med sina egna datorer till skolan. Nästa steg var min egen kompetensutveckling. Jag bestämde mig för att under våren gå distanskursen Datorstött lärande, en praktiskt inriktad 7,5-poängskurs i medieteknik, som ges av Linnéuniversitetet på distans, i kvartsfart.

I kursen, där varje deltagare bloggade om sina kurserfarenheter,  ingick att planera, genomföra och dokumentera ett eget projekt. Monica Löfgren beslöt att utgå ifrån det ämnesöverskridande tema som hon redan börjat arbeta med i klassen – I mediernas värld. Här var tanken att eleverna skulle arbeta projektbaserat och kollaborativt med undersökande journalistik, precis som på en modern nyhetsredaktion. Fokus låg på de fem förmågor (”The Big Five”) som enligt lärarutbildaren Göran Svanelids analys av de långsiktiga målen och kunskapskraven är de viktigaste i Lgr11:

  1. Analysförmåga
  2. Kommunikativ förmåga
  3. Metakognitiv förmåga
  4. Förmåga att hantera information
  5. Begreppslig förmåga

Nyhetstävlingen Presstationen, som drivs av ett konsultföretag i samarbete med Tidningsutgivarna och deras satsning Mediekompass, var en viktig del av projektet. Tävlingen går ut på att eleverna ska få journalistiska uppdrag av sin lokaltidning, så att de lär sig hur journalister arbetar och hur medier fungerar.

- Jag delade in eleverna i åtta grupper med varierande inriktningar. Varje grupp arbetade med olika verktyg och tjänster, så att de kompletterade varandra. Vi använde oss av projektrum i Hjärntorget, som är den lärplattform som Göteborgs stad använder. Här levererade eleverna sina logganteckningar efter varje avslutat pass, och det gav mig helt andra möjligheter än tidigare att ge kontinuerlig formativ feedback genom att skicka snabbmeddelanden. Eftersom Hjärntorget sparar meddelandena löpande, kunde jag automatiskt följa allas lärprocesser och se hur långt grupperna kommit.

Det blev ungefär som ”the flipped classroom”, det vill säga att eleverna var förberedda på vad de skulle arbeta med när de kom till skolan. Istället för att spilla värdefull tid åt förberedelser, kunde lektionerna helt ägnas åt de viktiga frågorna och åt den undervisning och vägledning som eleverna behövde.

- Vi bloggade, redigerade film och gjorde presentationer i Prezi. Eleverna var väldigt entusiastiska och grupperna delade glatt med sig av sina kunskaper till varandra. Resultatet blev att eleverna utvecklade betydligt fler praktiska färdigheter än jag trodde innan vi började. Och de lärde mig en massa tips och tricks!

När klassen arbetade med bloggar kom man in på viktiga frågor som läsbarhet, netikett och upphovsrätt. Monica Löfgren kunde snabbt se att de diskussioner som fördes fick effekter på elevernas beteende.

- De blev mycket schysstare mot varandra efter att vi diskuterat kring netikett och andra etiska frågor. Tidigare hände ibland att de skickade elaka meddelanden till varandra via sms eller Hjärntorget, men det upphörde i stort sett helt. Och när det gäller upphovsrätt fick de en helt annan medvetenhet än tidigare. Vi kom in på Creative Commons, som innebär att upphovsmannnen själv bestämmer vad som gäller, och här hade vi stor nytta av materialet från Webbstjärnan. Eleverna började också tänka på värdet av att skriva så att andra blir intresserade och så att de förstår och har nytta av innehållet.

Monica Löfgren använde ofta Bambuser för att dokumentera sitt arbete med eleverna för sitt projektarbete på kursen. Eleverna använde också själva Bambuser, till exempel när de besökte Janne Josefsson, Johanna Bäckström Lerneby och redaktionen för Uppdrag Granskning på SVT i Göteborg. Eftersom det är så lätt att använda tjänsten, och det till och med går att göra via mobilen, så kom Bambuser ofta till användning.

- Bambuser gav föräldrarna en helt annan inblick i sina barns vardag än tidigare. Om de hade tid och möjlighet, kunde de ibland följa med i realtid och se vad som hände i undervisningen. Annars gick det ju att se efteråt. Alla barn som var med på filmer som lades ut på Bambuser och Youtube hade målsmans tillstånd. Filmer med barn som inte fick målsmans tillstånd, kunde ses av klassens barn och föräldrar i ett slutet rum på Hjärntorget.

Monica Löfgren är noga med att poängtera att det inte handlar om att släppa eleverna fria och att låta dem göra vad som helst.

- Jag var extremt nog med vad jag ville att eleverna skulle göra och vad de skulle uppnå i de olika momenten. Och om de inte gjorde det, såg jag snabbt till att styra dem tillbaka till uppgiften. Tiden skulle inte bara flyta bort, utan grupperna skulle genomföra sitt arbete. Här var också snabbmeddelandena på Hjärntorget viktiga. Eleverna fick veta nästa steg, vi diskuterade planeringen, vem som skulle göra vad, och så vidare.

Kommunikationen och det kollaborativa lärandet stod hela tiden i centrum. Det handlade om att förklara, att visa varandra och att interagera med varandra och med samhället. Det var också viktigt att eleverna lärde sig att använda olika medier, både för att lära sig och för att kommunicera. Ibland kan det vara bättre att se en film än att läsa en bok, och det kan vara bättre att spela in en film än att skriva en text. Datorn ger fantastiska möjligheter att kommunicera, men trots det kan det ibland vara bättre att ses och att samtala bortom skärmen.

Monica Löfgren konstaterar i sin egen utvärdering av projektet att det här sättet att undervisa fungerar alldeles utmärkt. Allt blev naturligtvis inte perfekt, men det är ändå tydligt att det här är en väg som leder framåt.

En stor del av eleverna nådde upp till det högsta betyget i flera av de moment i kursplanerna för bild, samhällskunskap och svenska som de arbetade med i projektet. Det handlade till exempel om att kommunicera budskap med bilder, att reflektera över hur individer och samhällen formas, förändras och samverkar, och om att söka och kritiskt värdera information.

Det framgick också att eleverna fick en god grund för att förstå och hantera ett alltmer komplext och föränderligt samhälle, präglat av ett ständigt informationsflöde, vilket ju är ett av de övergripande målen för skolans undervisning. Ett av de viktiga målen för skolans utveckling uppfylldes också: att  utveckla och pröva nya sätt att undervisa, i samspel med föräldrarna och resten av samhället, för att höja kvalitén på undervisningen, så att eleverna får lättare att nå målen.

- Kursen och projektet i skolan har helt förändrat mitt perspektiv på undervisning. Jag kan inte längre arbeta på samma sätt som innan, nu när jag börjar förstå hur jag kan använda it och digitala medier för att utveckla elevernas lärande. Tidigare har jag varit ganska dålig på att kommunicera vad vi gör i skolan, men nu ser jag vilket värde och vilken betydelse det har. Dels för föräldrarna, men även för kollegor, på min skola och på andra skolor, som vill hitta nya vägar. Det är också viktigt att visa verkligheten som den är, och inte någon förskönad bild. Alla gör fel och misstag, allt blir inte perfekt.

Det här läsåret har Monica Löfgren en fyra, och hon har börjat fundera på hur hon ska dra nytta av sina kunskaper och erfarenheter  tillsammans med de nya eleverna. Lånedatorerna har lämnats tillbaka, så förutsättningarna är inte längre lika bra som i våras.

- Mina fyror deltar i Presstationen och vi ska även vara med i projektet Ung berättare, i likhet med flera andra skolor och klasser här i stadsdelen. I Ung berättare är syftet att eleverna ska utveckla sitt berättande och lära sig att skapa egna böcker, från idé till research, skrivarbete, design och distribution. Vi ska delta i Webbstjärnan med en blogg där vi beskriver hur vi arbetar med de båda projekten. Det kommer att ge goda möjligheter att arbeta med flera viktiga mål i läroplanen och i olika kursplaner, precis som i våras.

Andra vinster med projektet är att stadsdelnämnden och kollegorna börjar bli intresserade. För ett par veckor sedan berättade hon om sitt arbete på Center för skolutvecklings evenemang Torghandel, och nu vill även lärare på andra skolor veta mer.

- Det går inte bara att slänga in datorer och hoppas på att utvecklingen ska komma av sig själv. Vi lärare måste ha de kunskaper och färdigheter som krävs för att dra nytta av it i undervisningen – annars kan vi lika gärna jobba som tidigare. Det är också viktigt att dela med sig och att hjälpa varandra att komma vidare. Vi förlorar ju inte kunskapen för att vi delar den med varandra… Om alla tänkte så, skulle vi lära oss jättemycket!


Postat i kategorin Digitala lärresurser, Gemensamt lärande, Informellt lärande, Lärares lärande | 2 kommentarer »

2 kommentarer till “Undervisning och lärande i mediernas värld”

  1. Stefan Osla skrev:

    Så roligt att du uppmärksammar Monica och hennes genomarbetade och kloka arbete! Vi behöver våra positiva exempel, inte minst i Göteborg…

  2. Stefan Pålsson skrev:

    Tackar! Ja, det här är erfarenheter som är väl värda att återberätta – och som konkretiserar mycket som annars riskerar att bli alltför abstrakt!

Skriv en kommentar

Observera!
Alla kommentarer modereras innan de publiceras.
Först när din kommentar är godkänd syns den i bloggen.

RSS