Ungas digitala delaktighet och säkerhet

När barns och ungdomars användning av digitala medier kommer på tal i den allmänna debatten, är det ofta näthat, mobbing, grooming och andra hot och risker som hamnar i förgrunden. Detta trots att deras digitala delaktighet och förmåga att hantera den digitala utvecklingen är bland de avgörande framtidsfrågorna.

Jan Gulliksen, som leder arbetet i Digitaliseringskommissionen, lyfte fram detta i en debattartikel för två månader sedan. Aktuell forskning från projektet Teenagers and Technology vid Oxforduniversitetet och den senaste rapporten från EU Kids Online visar att unga som inte lär sig hantera de nya möjligheterna både halkar efter socialt och kunskapsmässigt. Ofta handlar det om barn till internetovana föräldrar, vanligen från lägre socialgrupper.

Umeåforskaren Elza Dunkels, som bland annat medverkar i EU Kids Online, har länge betonat faran med att föräldrar, lärare och andra vuxna påverkas av panik och skräckpropagande när det gäller nätet. De säkerhetsråd som ges av olika självutnämnda experter är inte baserade på forskning, utan på känslomässiga reaktioner och rent tyckande, konstaterar hon. Råden har överlag varit desamma sedan slutet av 90-talet.  De har inte hängt med särskilt väl i den mediala utvecklingen och är dåligt anpassade till hur barn och ungdomar kommunicerar och interagerar på nätet idag.

Igår höll Elza Dunkels en öppen föreläsning på Google+, som kan ses i efterhand på hennes Youtube-kanal. Här tar hon upp problemen med att blåsa upp en panikstämning och att ge barnen konstiga råd som de inte följer. Anonymitet är ingen rimlig lösning längre, nu när kommunikationen, exempelvis i Facebook, bygger på att alla vet vilka de pratar och umgås med. Dessutom visar forskningen att tonen ofta är råare i forum där deltagarna är anonyma.

Ett annat vanligt råd är att varna för att lägga upp bilder och annan information på nätet, eftersom den kommer att finnas kvar för alltid. Men istället för att skapa ångest är det viktigt att lära barnen att förhålla sig till detta, menar Elza Dunkels. Filter som spärrar vissa webplatser eller sökord är inte heller någon konstruktiv lösning. Dels är de alltid subjektiva, dels är de relativt lätta att kringgå och dels kan de lägga hinder i vägen för viktig information, till exempel sexualupplysning. Redan för 13 år sedan konstaterade Stig-Roland Rask att det inte handlar om vilka tekniska filter som kan installeras på datorer och i nätverk, utan ”vilka etiska filter vi kan installera i eleverna”.

Om de råd som ges och de regler som sätts upp ses som orimliga av barnen, finns det risk för att de vänjer sig vid ett oärligt beteende, att manipulera och att smyga undan med sin nätanvändning, påpekar Elza Dunkels. Då finns det risk för att tröskeln höjs och att barnet/eleven inte vågar prata med föräldrar eller lärare om något obehagligt skulle inträffa. Därför är det bättre att ha en öppen, avslappnad attityd till nätet så att alla direkt vågar säga sanningen om det händer något.

Elza Dunkels driver sedan knappt fyra år tillbaka webbplatsen Net Nanny, där alla kan ställa frågor om barn och nätet, och där hon själv informerar om aktuell forskning, artiklar, föreläsningar, och så vidare. För ett par dagar sedan drog hon igång tjänsten Fråga forskarna tillsammans med lundaforskaren Marcin de Kaminski. Här kan vem som helst ställa frågor om unga och nätet, och de frågor som ställs till Net Nanny eller till Cybernormer, det forskningsprojekt som Marcin de Kaminski är verksam i, hamnar även här.

Syftet och förhoppningen med Fråga Forskarna, är att på sikt bygga upp en omfattande databas med forskningsbaserade svar på viktiga frågor kring ungas nätkulturer och nätbeteende som kan fungera som motvikt till nätpanik och tvivelaktiga råd.

Föräldrar och lärare ska lära barn och ungdomar att hantera nätets risker och möjligheter, precis som de till exempel lär dem att hantera trafiken, menar Elza Dunkels. Det finns faror med allt, men man löser inte problemen genom att gömma undan verkligheten, utan genom att gradvis lära barnen/eleverna att hantera den. Detta är också en av skolans huvuduppgifter. I kapitlet om övergripande mål och riktlinjer i Lgr 11, sägs bland annat att skolan ansvarar för att alla elever under de nio åren i grundskolan lär sig att tänka kritiskt och självständigt formulera ståndpunkter grundade på kunskaper och etiska överväganden. De ska också, med hjälp av modern teknik, lära sig att söka information, kommunicera, skapa och lära.

Arbetet med nätetikett bland tvåorna på Björndalsskolan i Trollhättan är ett bra exempel på hur detta kan gå till. Ett annat exempel är ett pågående projekt bland F-2-klasser i Malmö, där lärare och skolbibliotekarier hjälper barnen att utveckla sin medie- och informationskunnighet med hjälp av Statens medieråds utbildningspaket Nosa på nätet. Monica Löfgrens arbete med undervisning och lärande i mediernas värld på F-6-skolan Skutehagen i Göteborg är ytterligare ett exempel. Men, som göteborgsdoktoranden Barbro Oxstrand nyligen visade i sin licentiatuppsats, kräver detta att lärarstuderande och yrkesverksamma lärare ges incitament, hjälp och stöd att utveckla sin medie- och informationskunnighet. Annars kommer man inte särskilt långt.

Konsument Europa, en fristående enhet inom Konsumentverket, hjälper på olika sätt barn och unga att utveckla de kunskaper och den kritiska förmåga inom ekonomi och konsumtion som krävs i dagens samhälle. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har tagit fram Informationssäkerhetsskolan ISA, en interaktiv webbutbildning för elever i årskurs 4 och 5.

Som jag nämnt de senaste veckorna börjar medie- och informationskunnighet bli alltmer synligt vid den utbildningspolitiska horisonten. Efterhand som medvetenheten om det stora värdet av kritiska kunskaper i det digitala medielandskapet ökar, kommer det säkert att utvecklas allt fler fria och öppna lärresurser inom olika områden som kan användas i skolans undervisning. Statens medieråd, som arbetar med att öka barns medie- och informationskunnighet,  samverkar redan med en rad olika aktörer, deltar i arbetet med att arrangera ett nordiskt expertmöte i höst och har även en viktig roll i skapandet av ett nordiskt nätverk kring de här frågorna. Digitaliseringskommissionen är också i full gång med sitt arbete.

Här finns det mycket att återkomma till!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *