Medie- och informationskunnighet – en allt viktigare demokratifråga

I fredags eftermiddag, sista dagen på årets Framtidens lärande, samlades Helén Ängmo, överdirektör på Skolverket, Ewa Thorslund, direktör för Statens medieråd och Erik Fichtelius, vd på UR, till ett panelsamtal om medie- och informationskunnighet som modererades av Isabella Grybe.

Utgångspunkten för samtalet var UNESCO:s internationella ramverk för skola och lärarutbildning, som Nordicom nyligen översatt till svenska, och som jag tidigare tagit upp i två inlägg i februari och i mars.

Erik Fichtelius menade att termen och begreppet medie- och informationskunnighet gör det enklare att tala om förmågor och problemställningar som blir allt viktigare i dagens samhälle.

– I och med detta har vi satt ord på saken, fått en struktur och en övergripande begreppsapparat. Det blir samtidigt lätttare att se mening och behov av samverkan mellan institutioner i samhället. Och demokratifrågan lyfts fram tydligare – det handlar om medborgarkunskap, att kunna förstå och orientera sig i samhället.

Ewa Thorslund instämde och fortsatte:

– Det är viktigt att det finns ett ramverk för skolan och lärarutbildningen eftersom det här är en av de avgörande demokratifrågorna. Medie- och informationskunnighet kan sammanfattas till en ganska enkel kärna: det gäller att kunna hitta och värdera information kritiskt, att förstå hur dagens medier fungerar och att förstå hur man själv tänker och agerar när man kommunicerar i olika medier.

Helén Ängmo knöt an till detta genom att ta upp styrdokument och internationella kunskapsstudier.

– Den här kärnan – söka, värdera och hantera – finns i styrdokumenten för både grundskolan och gymnasiet. Det finns förstås inga exakta mätinstrument som kan visa hur svenska elever klarar detta, men nyligen presenterades resultatet av den europeiska undersökningen ESSIE Här fick eleverna bland annat skatta sina förmågor inom olika områden. När det gäller förmågan att använda datorn har svenska elever ett gott självförtroende, men när det gäller källkritik och relaterade förmågor känner de sig lite mer osäkra. Undersökningen av elevers digitala läsförmåga i PISA 2009 visar dock att Sverige faktiskt hävdar sig ganska bra inom det här området.

Undersökningen Svenskarna och Internet, som .SE presenterar varje år, visar att internetanvändningen kryper allt längre ner i åldrarna och att även små barn använder nätet ofta och regelbundet. Men även om det mesta pekar uppåt, får vi inte glömma att se till att alla verkligen hänger med, påpekade Ewa Thorslund.

– Framtidskommissionens slutrapoort, som kom i mars, tog bland annat upp detta. Nu när de flesta har tillgång till tekniken uppstår nya digitala klyftor, och här är förmågan att förhålla sig till och att använda information ett viktigt område. Det rör sig inte om någon åldersfråga och det är, än en gång, en av de viktigaste demokratifrågorna. Det finns en uppenbar risk för att det uppstår skilda världar, och det gör det svårare att genomföra en samhällsdiskussion där alla kan delta.

Även om de allra flesta svenskar nu är uppkopplade, finns det  ungefär en och en halv miljon över 16 år som fortfarande inte är det. Kampanjen Digidel 2013, som drog igång för två år sedan och som avslutas i år, arbetar med att hjälpa de som tillhör den här gruppen att komma igång. Den bristande likvärdigheten i skolan är också ett problem som inte får glömmas bort, tillade Helén Ängmo.

– Statistiken visar att skillnaderna mellan skolor och elevgrupper ökar. Skillnaderna när det tillgång till nät och datorer är visserligen mindre än tidigare, men det finns fortfarande stora skillnader när det gäller i vilken mån möjligheterna används samt när och i vilka sammanhang som tekniken tas i bruk.

Erik Fichtelius berättade att UR redan idag har mediekritiskt och granskande material på webben som kan komma till stor nytta i skolans undervisning – och mer är på gång.

– Just nu arbetar vi till exempel med den kommande programserien ”Är det sant?”, som på ett humoristiskt sätt tar upp källkritiska frågor och problem för barn. För gymnasiet har vi den mediekritiska serien Medialized och för högstadiet finns Mediatiden med samma inriktning. Här är syftet att fånga mediernas logik, att diskutera vad som styr och att resonera kring vad en opartisk nyhetshantering egentligen innebär.

Statens medieråd, vars uppdrag är att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och att skydda dem från skadlig mediepåverkan, tar också fram material som kan användas i skolan, infogade Ewa Thorslund.

Nosa på nätet, ett mediekunnighetspaket som vänder sig till yngre barn, är ett exempel på detta. Ett annat exempel är Jag <3 internet – dina rättigheter och skyldigheter på nätet, som vi tog fram tillsammans med flera olika myndigheter och organisationer. Materialet blev klart lagom till årets Safer Internet Day, och vänder sig till lärare och elever på mellanstadiet.

Även Skolverket har en hel del att erbjuda när det gäller medie- och informationskunnighet. Det är en viktig del av det stöd som man ger till kommuner och skolor för att se till att läroplanerna ska kunna genomföras, betonade Helén Ängmo.

– Skolverket har sedan 2008 i uppdrag av regeringen att främja en säker it-användning i den svenska skolan. Därför har vi bland annat webbplatsen Kolla källan, söktjänsten Spindeln och studiematerialet PIM, Praktisk it- och mediekompetens. Skolverket har även tagit fram andra typer av stödmaterial och artiklar, och vi har ocså en internationell bevakning av forskning och skolutveckling.

Sverige var tidigt ute med att skapa en digial infrastruktur och har en relativt hög datortäthet. Trots detta så tar det tid med den pedagogiska tillämpningen, men så är det med alla förändringar inom skolan. Förändring tar tid och det gäller att vara tålmodig.

Det börjar dock bli tydligt att medie- och informationskunnighet är på väg att bli en allt viktigare demokratifråga, så en hel del insatser är just nu på gång. Ewa Thorslund konstaterade att medie- och informationskunnighet måste ses som en lika avgörande kompetens som läskunnighet idag. Därför är det avgörande att skapa medvetenhet kring detta och att ta fram material som kan sätta fart på utvecklingen ute bland skolorna.

– Vi börjar få allt fler uppdrag att ta fram material, både från Justitiedepartementet och från demokratiminister. De klyftor som finns när det gäller medie- och informationskunnighet måste bemötas på ett kraftfullt sätt redan i skolan. Men för att vi verkligen ska kunna lyckas med detta, tror jag att det både krävs en bredare politisk diskussion kring det här och att de olika departementen börjar samordna sitt arbete bättre.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *