Kunskap, minne och källkritik i en digital värld

Tidigare under året har jag skrivit om hur medie- och informationskunnighet i allt högre grad blir en avgörande uppgift för skolan, eftersom det bland annat är en nyckelfråga för yttrandefrihet och demokrati. I mars gavs UNESCO:s internationella ramverk Medie- och informationskunnighet i skolan och lärarutbildningen ut på svenska av Nordicom, och samtidigt presenterades en antologi, där svenska forskare, lärarutbildare och praktiker lyfte fram olika problemställningar. På Framtidens lärande i maj arrangerades ett panelsamtal kring temat där Helén Ängmo, överdirektör på Skolverket, Ewa Thorslund, direktör för Statens medieråd och Erik Fichtelius, vd på UR, lyfte fram några pågående och kommande satsningar.

Villkoren för att tillägna sig kunskap i dagens uppkopplade medielandskap är även något som i hög grad intresserar den humanistiska forskningen. Igår samtalade jag med Olof Sundin, professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet. Tillsammans med Erik J. Olsson, professor i teoretisk filosofi, leder han det nystartade forskningsprojektet Kunskap i en digital värld: tillit, trovärdighet och relevans på nätet, som finansieras av Vetenskapsrådet.

– Vi har fått pengar för ett ramprojekt, vilket innebär att vi under fyra års tid, till och med 2016, kan fördjupa oss i olika aspekter av de frågor som vi är intresserade av, säger Olof Sundin. Det rör sig om medel som är större än vanliga projektmedel, och som ges som stöd till framgångsrika forskningsmiljöer. Jag, Sara Kjellberg, Jutta Haider och Lars Ilshammar från min forskargrupp Informationspraktiker: kommunikation, kultur och samhälle tittar närmare på hur de digitala samhällsförändringarna påverkar hur vi hanterar information och tillägnar oss kunskap. Erik och hans forskargrupp Lund University Information Quality Research Group undersöker ur ett tvärvetenskapligt perspektiv hur det är möjligt att bedöma och säkerställa att den information som kommer från sökmotorer och olika sociala medier verkligen är trovärdig och relevant.

Det övergripande målet för projektet, som i sin tur består av fyra delprojekt, är att bidra till en ökad förståelse kring vad teknikutvecklingen innebär för skapande och hantering av information och kunskap. På så vis kan det bli enklare för samhällets medborgare och institutioner att aktivt forma samhället i en önskvärd riktning.

En fördel med ramprojekt är att ansökan inte behöver vara så detaljerad som annars är fallet. Det ökar forskarnas handlingsfrihet och ger större möjligheter att följa med i förändringarna inom detta dynamiska och ganska svårfångade område.

– Jag driver ett eget delprojekt under rubriken Out/sourcing knowledge, berättar Olof Sundin. Här studerar jag hur vi använder olika digitala tjänster för att skapa ett gemensamt socialt minne, hur kunskap blir till i dessa miljöer och hur skolans undervisning hanterar och förhåller sig till detta. Människan har ända sedan grottmålningarnas tid använt hjälpmedel för att minnas, så det är inget nytt. Ju bättre minnesstöd vi har, desto mer komplexa samhällen kan vi skapa. Men idag är funktionaliteten så pass invecklad att det är mycket svårt för gemene man att genomskåda hur de fungerar och att förstå hur villkoren för kunskap och lärande faktiskt ser ut.

I skolan handlade det länge om att eleverna skulle lära sig fakta och förklaringar utantill, men idag är det större fokus på metakognitiva förmågor och kritisk reflektion. Därför är det viktigt att undervisningen hjälper eleverna att utveckla den mediaförståelse och den källkritiska reflektion som de behöver för att kunna bli självständiga medborgare i ett digitalt nätverkssamhälle som svämmar över av information från alla håll.

– När medierna förändras är det nödvändigt att komplettera de klassiska riktlinjerna för källkritik med nya, betonar Olof Sundin. Jag och Helena Francke undersökte detta för några år sedan i projektet EXAKT, Expertis, auktoritet och kontroll på Internet. När vi utelämnas till helt nya villkor blir den metakognitiva förmågan avgörande. Vi måste helt enkelt bli bättre på att förstå de ramar och förutsättningar som gäller. Detta är en stor och viktig uppgift för skolan och för hela samhället. Det handlar om nya former av litteracitet som både forskning och praktik behöver fästa blicken på.

Olof Sundin påpekar att skolan inte enbart kan se Internet och digital teknik som tekniska frågor. Istället är det nödvändigt att betrakta dem kritiskt och att förstå att de bidrar till att forma vår verklighetsuppfattning. Google och andra digitala tjänster är inte några neutrala verktyg, utan de bygger på mekanismer och funktioner som prioriterar vissa typer av källor framför andra. Var användaren befinner sig och vilka sökningar som har gjorts tidigare påverkar vad som presenteras. Sökresultaten målgruppsanpassas och skräddarsys för att annonsörerna lättare ska kunna nå ut med sina budskap.

Det krävs kulturella perspektiv på samhällets digitala utveckling för att kunna påverka och förändra. Därför är det avgörande ur ett demokratiskt perspektiv att medie- och informationskunnighet inte blir ett område i skolan som främst bygger på eldsjälarnas engagemang. Alla barn och ungdomar måste ges de förutsättningar som krävs för att bli aktiva medborgare. Annars kan det få mycket allvarliga konsekvenser för hela samhället, tillägger han.

– Mitt delprojekt bygger på ett antal mindre studier, säger Olof Sundin. I en av dem undersöker jag hur öppna data används och bäddas in i olika informationstjänster, till exempel uppslagsverk. Här intresserar jag mig för hur det tas fram redskap för användarna att använda den här informationen.  Jag kommer också att ta reda på hur man arbetar med detta i skolan. Här ska jag bland annat att titta på hur man i skolan hanterar detta i praktiken och även analysera vad som sägs i läroplaner och andra styrdokument. Det handlar både om att undersöka hur kunskap blir till och att studera hur skolan förhåller sig till detta.

Enligt Olof Sundin finns det två sätt att närma sig problemet. Det ena är att hjälpa eleverna att utveckla de käll- och mediakritiska förmågor som krävs för att hantera detta. Det andra sättet är att se till att informationen är värderad och kontrollerad innan eleverna får tillgång till den. Båda sätten behövs och det ena utesluter inte det andra. Men det är viktigt att se till att eleverna verkligen lär sig att söka och hantera information på ett kritiskt och medvetet sätt.

– Det pedagogiska samarbetet mellan lärare och skolbibliotekarier är nödvändigt för att lyckas med detta, menar Olof Sundin. Framför allt handlar det om ett helhetsperspektiv och ett förhållningssätt som sträcker sig betydligt längre än att lära eleverna att trycka på rätt knappar. Det krävs samma kritiska perspektiv på de digitala möjligheterna som på allting annat.

Internet och dess olika medier och uttrycksformer skapar närmast oändliga möjligheter till information, lärande och kunskap. Men det förutsätter också kunskaper och färdigheter som inte kommer av sig själva, utan kräver undervisning, träning, reflektion och dialog.

– Idag kan vi konstatera att den traditionella läs- och skrivförmågan fortfarande är nödvändig, men den räcker inte längre till, säger Olof Sundin. Den behöver anpassas till de digitala förutsättningar vi lever med idag och som fortsätter att utvecklas och förändras. Här har skolan en besvärlig uppgift, eftersom många både inom och utanför skolans värld inte har en aning om vad detta egentligen innebär. Men det är ett problem som måste lösas – och här kan forskningen spela en avgörande roll.


Kommentarer (2)

  1. Lennart Rolandsson,

    Följande citat fr texten intresserar mig ”Olof Sundin påpekar att skolan inte enbart kan se Internet och digital teknik som tekniska frågor. Istället är det nödvändigt att betrakta dem kritiskt och att förstå att de bidrar till att forma vår verklighetsuppfattning. Google och andra digitala tjänster är inte några neutrala verktyg …”

    Då det kräver ett annat fokus bortanför tekniken själv. Dessutom kräver det att man är bekant med teknikens begränsningar eller tillkortakommanden. Hur skall en sådan ambition implementeras i skolan?

    Svara
  2. Olof Sundin,

    Vissa skolor gör säkert det redan idag, men det är lätt att fastna i en naiv teknikoptimism där man enbart fascineras av vad man kan göra och vad tekniken gör åt dig, utan att ha med den kritiska blicken som ju är en viktig del av skolans verksamhet. Jag tror det behövs ännu mer samarbete mellan lärare och skolbibliotekarier (som ofta har ganska bra koll på digitala tjänster) samt att få skolledningens stöd. Det är viktigt att lyfta frågor som rör digital kompetens eller informationskompetens så att det inte blir beroende av vissa personers engagemang.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *