Stockholms stads ipad-satsning utvärderad

Skriven av Stefan Pålsson, augusti 30, 2013 – 13:29 -

Aktuell statistik visar att försäljningssiffrorna för surfplattor är högre än för bärbara och stationära datorer, såväl i Sverige som globalt. I stora delar av världen blir det också allt vanligare att de används i skolans undervisning. Ett av de mer omtalade senaste exemplen är storsatsningen i Los Angeles, som syftar till att samtliga 650 000 elever ska få varsin ipad under det kommande året.

Här i Sverige genomförs ett flertal ipadsatsningar av varierande omfattning och med skiftande inriktning, allt ifrån förskolan till gymnasiet. Stockholms stads ipad-satsning, som drog igång våren 2012, är sannolikt den största, och den har nyligen utvärderats av den fristående konsulten Jan Hylén.

Stockholms stad köpte totalt in 2285 ipads, som fördelades på tretton skolor i  förskolan, grundskolan, gymnasiet och särskolan, och några skolor gjorde även egna inköp. På en del skolor arbetade man med varsin ipad, på andra skolor delade två elever på en och i några fall arbetade man med klassuppsättningar. 220 ipads gick till lärarna. Några fick varsin, andra delade med en kollega. Det genomfördes inte någon central pedagogisk genomgång av ipaden eller av lämpliga appar, utan lärarna utforskade möjligheterna på egen hand.

Utvärderingen bygger på lärarenkät och gruppintervjuer, klassrumsobservationer och diskussioner med elever. Den syftar till att besvara tre frågor:

  1. När kan en ipad ersätta en bärbar dator?
  2. I vilka lärsituationer kan en ipad användas med framgång?
  3. Ökar användandet av ipads elevernas motivation att lära?

En ipad kan ersätta datorn i många sammanhang, dock inte när det gäller ordbehandling.  Här krävs det ett externt tangentbord för att skrivandet ska fungera riktigt bra, men det var bara ett fåtal av skolorna som köpte in sådana. Utvärderingen visar också att den kan komplettera datorn väl, och många lärare och äldre elever använder dator och ipad parallellt. I en del fall överträffar ipad datorn, inte minst på grund av att den är liten, lätt och smidig, det finns gott om lättanvända och passande appar samt att den kan kombinera surfmöjligheter och multimedial kommunikation och dokumentation på ett mycket bättre sätt än en vanlig dator.

Enligt utvärderingen kan en ipad försedd med lämpliga appar kan fungera alldeles utmärkt i de allra flesta undervisningssituationer, men några fördelar framträder särskilt tydligt. En ipad kan användas till att förtydliga undervisningens innehåll genom att ge eleverna möjlighet att ta till sig det på olika sätt, inte minst genom visualiseringar och multimedia. Eleverna kan också öva på svåra moment och möta innehållet i olika kontexter. Individanpassningen underlättas genom att eleverna i högre grad kan välja mellan olika inriktning, arbetssätt och svårighetsgrad och att de kan arbeta i sin egen takt.

Utvärderingen visar också att eleverna i stor utsträckning väljer att samarbeta kring uppgifterna och att spontant dela med sig av sina kunskaper till varandra. Samtidigt förändras lärarnas syn på sig själva och på sin roll i undervisningen. Eleverna blir mer delaktiga i undervisningen, kan ta egna initiativ för att hitta lösningar på uppgifterna och även själva bestämma hur resultatet ska presenteras. Det handlar inte enbart om skriftliga redovisningar, utan eleverna kan  t. ex istället välja att spela in en film. Återkopplingen blir mer direkt än tidigare och kommunikationen mellan klassrummet och världen utanför underlättas.

Det framgår tydligt att eleverna blir mer motiverade, engagerade och fokuserade i undervisningen. Detta beror bland annat på att de får större möjlighet att själva styra arbetssätt och innehåll och att de kan utgå ifrån eller dra nytta av sina egna erfarenheter. Sjuka elever kan delta i undervisningen via exempelvis Facetime, som är den tjänst för videosamtal som ingår i operativsystemet. Elever i särskolan kan använda ipaden som minnesstöd och kommunikationsmedel, och får därmed helt andra uttrycksmöjligheter än tidigare. Kommunikationen mellan skolan och hemmet underlättas också, såväl för särskoleeleverna som för andra elever.

Än så länge finns det inte särskilt mycket internationell forskning inom området, men den som finns pekar i likhet med den här utvärderingen överlag i en positiv riktning och lyfter fram elevernas ökade engagemang och de pedagogiska variationsmöjligheterna. Den ligger således ganska väl i linje med forskningen kring varsin dator, men den visar också tydligt att utvecklingen går snabbare och att motståndet minskar när trösklarna sänks och tekniken blir lättare att använda.

Forskningen kring surfplattor och andra handhållna enheter ökar i takt med användningen, och även här i Sverige är en del på gång. Bland annat pågår ett forskningsprojekt i sexton förskolor i Botkyrka kommun kring hur användningen av surfplattor påverkar lärandet och hur det sociala samspelet mellan barnen och med de vuxna förändras.

Utvärderingen avslutas med att Jan Hylén ger några rekommendationer till beslutsfattarna i Stockholms stad.

Han konstaterar att Utbildningsförvaltningen bör uppmuntra att fortsätta använda surfplattor i undervisningen, både genom att subventionera inköp och genom att ge goda exempel. Det är också viktigt att datorn och surfplattan ses som komplementerande enheter och att lärare och elever helst bör ha tillgång till båda.

Smarta telefoner har samma multimediala funktionalitet som surfplattorna, och numera är det många lärare och elever som har egna sådana. Jan Hylén menar därför att de bör ges möjlighet att använda dem i skolornas nät och att de ska uppmuntras att dra nytta av dem i undervisningen, när det passar in.

Det är också viktigt att de juridiska och administrativa frågetecknen kring molnbaserade lagringstjänster rätas ut och att skolorna blir medvetna om att det tillkommer en del kostnader för surfplattorna efter inköpet. Hit hör till exempel skyddsfodral och hörlurar samt, inte minst, appar.

Jan Hylén menar också att Utbildningsförvaltningen behöver ta ett grepp om lärarnas kompetensutveckling för att de tekniska möjligheterna ska kunna utnyttjas fullt ut i undervisning och lärande. Här gäller det att se till att kurserna blir kontextbundna, det vill säga anpassade efter de åldrar och ämnen som lärarna arbetar med. De behöver också anpassas efter de faktiska omständigheterna på skolan – om man arbetar med varsin surfplatta, om eleverna arbetar två och två eller om det enbart finns tillgång till klassuppsättningar.

Under satsningen ägde det rum en hel del informellt lärande i det utvidgade kollegiet på nätet, bland annat i olika öppna och slutna Facebook-grupper. Jan Hylén rekommenderar däför att Utbildningsförvaltningen undersöker om detta går att utveckla vidare, t. ex genom att ge lärare avsatt tid för att utveckla det kollegiala samtalet och lärandet.

Ipads och andra surfplattor är enkla och smidiga att använda, men det är bara en faktor i sammanhanget. Det krävs också att läraren kan använda tekniken på utvecklande och stimulerande sätt i sin undervisning för att det hela ska fungera så bra som möjligt. Här befinner sig Stockholms stad, och en rad andra kommuner, i början av en intressant didaktisk och pedagogisk utveckling.


Postat i kategorin Digitala lärresurser, Skolbibliotek | Inga kommentarer »

Skriv en kommentar

Observera!
Alla kommentarer modereras innan de publiceras.
Först när din kommentar är godkänd syns den i bloggen.

RSS