Horizon Report tar fokus på skolan i Norge

Den amerikanska organisationen New Media Consortium (NMC) har sedan 2002 arbetat med NMC Horizon Project. Det är en satsning som går ut på att hjälpa lärare, skolledare, administratörer, opinionsbildare och beslutsfattare över hela världen med omvärldsanalys kring utbildning, undervisning och lärande. 2004 kom den första rapporten, och sedan dess har man gett ut ett knappt fyrtiotal analyser och överblickar. Jag har skrivit om K-12 Edition 2010 och gav även en kort inblick i 2011 års upplaga.

Nu är det dags för en rapport som försöker ge en god bild av den digitala pedagogiska utvecklingen i Norge och hur den kan förändra villkor och förutsättningar för skolsystemet under de närmaste fem åren. Rapporten har ännu inte publicerats, men resultaten presenterades och diskuterades igår på den nationella konferensen Læring for framtiden i Oslo.

NMC ger dels ut rapporter som har ett globalt fokus, inriktade på högre utbildning, grund- och gymnasieskolan (K-12 Edition) samt muséer, men också sådana som enbart undersöker en region, ett land eller ett underområde inom utbildning, exempelvis elärande eller undervisning i matematik, naturvetenskap och teknik. Larry Johnson, som är chef för NMC, berättade att en rapport som tar ett samlat grepp om den digitala utvecklingens betydelse för skola och utbildning i EU är på gång. Den kommer att ges ut våren 2014 på de språk som talas i medlemsländerna. Idag finns de olika Horizon-rapporterna översatta till ett fyrtiotal språk, men det kommer alltså att bli betydligt fler redan nästa år.

Samantha Adams, kommunikationsansvarig på NMC, gav en kortfattad översikt av huvudresultaten i rapporten. Den har tagits fram gemensamt av NMC och en norsk rådgivningsgrupp bestående av 39 experter, forskare, skolledare, lärare och beslutsfattare. Arbetet ägde rum i en wiki och diskussionerna är öppna och fritt tillgängliga för alla intresserade att läsa. Ambitionen har varit att se till att diskussionerna speglas i rapporten.

I rapporten presenteras fem nyckeltrender:

  1. Sociala medier
  2. Synen på utbildning, undervisning och lärande är på väg att förändras
  3. Det går att arbeta och studera när och var som helst
  4. Det blir vanligare att elever tar med sina egna dator, mobiler och plattor till skolan (BYOD – Bring Your Own Device)
  5. Öppenhet ses som ett stort och viktigt värde.

Sociala medier har fått ett ganska stort genomslag bland allmänheten i Norge och ungefär sextio procent använder dem i vardagen, vanligen mest Facebook. Nu när allt fler vänjer vid att umgås och att kommunicera på det här sättet, går det inte längre att ignorera sociala medier i skolan, påpekade Samantha Adams. Det är förstås rimligt att elever och lärare interagerar, undervisar och lär i medier där de redan finns och känner sig hemma.

Synen på hur undervisning ska gå till börjar också lämna de traditionella ramarna. Lärande på nätet, en blandning av lärande på och utanföt nätet och mer kollaborativa arbetssätt och modeller börjar bli mer vanliga i skolan. Den mobila revolutionen innebär samtidigt att både lärare och elever blir vana vid att kunna nå allt och alla alltid. Detta måste även skolan ta till sig, menade Samantha Adams, istället för att förutsätta att allt måste ske inom skolans väggar.

Allt fler upptäcker värdet med öppna lärresurser, öppet innehåll och öppna data. Transparens och enkel tillgång till information blir allt viktigare i dagens komplexa och snabbt föränderliga samhälle.

Det finns förstås inte enbart möjligheter, utan också utmaningar och hinder för skolans digitala utveckling. Enligt rapporten är dessa de fem viktigaste i Norge just nu:

  1. Blivande lärare får inte tillräcklig undervisning på lärarutbildningen kring hur digitala medier kan integreras i undervisningen. Det gäller även för lärares fortbildning.
  2. Skolor och lärare är fortfarande beroende av tryckta läroböcker i undervisningen.
  3. Digitala förmågor och it för lärande syns inte särskilt tydligt i den nationella skolpolitiken och i den allmänna debatten.
  4. Dagens skola klarar inte av att ge en undervisning som är anpassad till personliga förutsättningar och behov.
  5. Läroplanens skrivningar om digital kompetens behöver revideras och anpassas till samhällsutvecklingen.

Behovet av en yrkesmässig digital kompetens för alla lärare betonas i rapporten IKT i lærerutdanningen? På vei mot en profesjonsfaglig digital kompetanse, som NIFU gav ut i våras och som även presenterades på konferensen. Beroendet av tryckta läroböcker innebär en ökad risk för konflikt med de öppna lärresurser som börjar användas i norska skolor. Läromedelsförlagen är fortfarande vilsna och har inte lärt sig hur de ska hantera de förändringar som pågår. Samantha Adams tillade att det är problematiskt att den digitala kompetensen inte ges en högre prioritet i skolans vardag och att detta behöver förändras ganska snart.

En viktig del av rapporten består i att beskriva de tolv pedagogiska tekniktrender som är på väg att slå igenom.

Inom det närmaste året handlar det enligt rapporten om:

  1. BYOD – eleverna får i växande utsträckning ta med sina egna digitala enheter av olika slag och använda dem i undervisningen.
  2. Molnet
  3. Det flippade klassrummet
  4. Sociala medier

Om två till tre år kommer följande trender att bli synliga:

  1. Spel och spelifiering
  2. Mobilt lärande
  3. Lärande på nätet
  4. Öppet innehåll

Senast om fyra, fem år kommer de här trenderna att bli vanliga:

  1. Lärandeanalytik – utbildningens svar på big data. Företag som Amazon och Google analyserar användarnas beteendemönster för att kunna anpassa sökresultat och rekommendationer. I skolan kan det användas för att anpassa undervisningen i digitala miljöer.
  2. Naturliga användargränssnitt – pekskärmar, sensorer och känselgränsnitt möjliggör en mer inttuitiv användning av datorer än mus och tangentbord.
  3. Maskinöversättning i realtid
  4. Kroppsnära it

Hur ser utvecklingen i Norge ut i förhållande till den globala utvecklingen? Samantha Adams konstaterade att om man jämför den norska rapporten med Technology Outlook: STEM+ Education 2013-2018 och årets K-12 Edition, så ser mycket likadant ut. Det är ju inte särskilt konstigt, eftersom det rör sig om ekninkutveckling och trender som präglar hela världens utveckling. Men det finns också några skillnader. Det är bara Norge som lyfter fram naturliga användargränssnitt som en viktig trend. Däremot ligger man efter när det gäller lärandeanalytik, som börjar ta ganska ordentlig fart i andra delar av världen.

Efter presentationen samtalade Morten Søby, avdelningsdirektör på Senter for IKT i utdanningen, med tre av medlemmarna i den norska rådgivningsgruppen: Øystein Johannessen, tillträdande assisterande utbildningschef i Nordland fylkeskommun, Nina Fjeldheim, rektor på Hundsund ungdomsskole i Bærum och Ingvill Rasmusssen, pedagogikforskare på Universitetet i Oslo.

Morten Søby undrade om det kanske finns risk för att rapporten kommer att anklagas för teknikdeterminism, eftersom tekniken ges en så dominerande plats. Det är ju viktigt att förstå att undervisning och lärande sker i ett komplext ekosystem och att det är nödvändigt att förstå vad som krävs för att kunna utveckla det med digitala medel. Här gäller det inte minst att ha OECD-rapporten Inspired by Technology, Driven by Pedagogy. A Systemic Approach to Technology-Based School Innovations, som gavs ut 2010, i bakhuvudet.

Øystein Johannessen menade att det är hög tid att skolan tar till sig den intellektuella utmaning som det innebär att försöka förstå och förhålla sig till den tekniska komplexitet som omger oss alla. Budskapet till såväl skolan som nationella myndigheter och den nye kunskapsministern är, enligt honom, tre saker: lärarutbildning, lärarutbildning och lärarutbildning.

Kunnskapsløftet, som lanserades 2006, är en genomgripande reform av skolans organisation, struktur och innehåll. Den innebär bland annat att förmågan att använda digitala verktyg är en av de fem grundläggande färdigheterna i läroplanen, tillsammans med att kunna läsa, skriva, räkna och uttrycka sig muntligt. Men för att detta ska kunna bli verklighet måste lärarutbildningen vakna upp ur den halvkoma den befunnit sig i sedan dess, menade Øystein Johannessen. Den stora obalansen mellan de krav Kunnskapsløftet ställer på lärarna och den undervisning som bedrivs på lärarutbildningarna i Norge måste helt enkelt rättas till.

Nina Fjeldheim konstaterade att undervisningen i skolan måste röra sig bort från den extrema strukturering som lärobokens dominans leder till. Digitala medier är redan en naturlig del av elevernas vardag, därför är det helt absurt att den verklighet de möter i skolan fortfarande i hög grad är analog. De ska ju leva resten av sina liv i ett samhälle som formas av den digitala utvecklingen! De måste alltså lära sig att förstå och hantera den och att dra nytta av den i sitt lärande.

På Hundsund ungdomsskole arbetar man mycket med flippat klassrum och sociala medier i undervisningen. Eleverna är inte längre enbart konsumenter, utan medproducenter. Det läggs också mycket tid på att låta eleverna samarbeta och diskutera tillsammans, vilket är viktigt för att hjälpa dem att utvecklas och komma vidare i sitt lärande tillsammans med läraren.

Ingvill Rasmussen påpekade att det gäller att inte slänga ut barnet med badvattnet och utan vidare förkasta läroboken helt. Den kan ge struktur åt undervisningen och hjälpa läraren att hålla fokus, men den måste användas i samspel med digitala medier och i andra arbetssätt än den traditionella katederundervisningen. Det flippade klassrummet gör det till exempel möjligt att diskutera både före och efter eleverna läser i läroboken, och det ger goda möjligheter att utveckla deras förståelse och lärande.

Det är viktigt att inte bli fixerad av tekniken i sig, utan att använda den för att utveckla undervisningspraktiker som både hjälper eleverna och som behövs i dagens samhälle, menade Ingvill Rasmussen. Utveckling och förändring sker inte med stora kliv, utan med små steg.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *