Lärandets nya landskap växer fram

Igår eftermiddag presenterade Stiftelsen DIU en offentlig utfrågning i riksdagen med rubriken Lärandets nya landskap. Utfrågningen arrangerades tillsammans med Moderaterna samt Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och Sveriges Skolledarförbund.

Vi som inte var på plats kunde följa det hela via en livestream på Bambuser. Sändningen kan även ses i efterhand.

Utfrågningen bestod av tre tematiskt indelade omgångar. I varje omgång var det några ”vittnen” som gav sina perspektiv. Dessa kommenterades sedan av en panel bestående av en elev, en facklig representant och en expert.

Camilla Waltersson-Grönvall, moderat ledamot av riksdagens utbildningsutskott, konstaterade i sitt korta inledningsanförande att det övergripande syftet både var att sätta ljus på de allvarliga utmaningar vi står inför och att ge goda exempel på den svenska skolans kunskapsutveckling och dynamik.

Utfrågningens första omgång, Lärandets nya landskap – setting the stage: learning of today, inleddes av Valerie Hannon. Hon leder det brittiska icke-vinstdrivande konsultföretaget Innovation Unit, som arbetar med organisationsutveckling och verksamhetsförändring inom offentlig sektor.

Valerie Hannon betonade att de utmaningar som den svenska skolan står inför är desamma som skolsystemen i resten av världen måste tampas med i dagens postindustriella samhälle. Det ställs helt andra krav på kunskaper och förmågor i en global värld som präglas av snabb utveckling och ständig förändring. 1800-talets fabriksmodell är fortfarande vägledande för skolsystemen, men den räcker inte särskilt långt när samhällsutvecklingen både blir alltmer komplex och avancerad och går i en helt annan riktning. Därför gäller det nu att tänka om, påpekade hon.

Grundläggande färdigheter som att läsa, skriva och räkna är naturligtvis fortfarande viktiga, men de är långt ifrån tillräckliga. Skolan måste kunna förbereda barn och unga för ett livslångt, ständigt lärande och lära dem att dra nytta av den digitala utvecklingens möjligheter. Valerie Hannon menade också att skolan måste bli mer integrerad med resten av samhället och samspela med andra aktörer, till exempel kulturinstitutioner och näringsliv.

Globaliseringen är på väg att skapa en världsomspännande marknad för utbildning och PISA kan ses som ett första steg mot en global standardiseringsmekanism. Konkurrensen ökar och det ställer nya krav på att vara i takt med tiden och att hålla en god kvalitet på undervisning och utbildning. Paradoxalt nog blir identitet och kärnvärden allt viktigare i ett globalt samhälle. Det är en faktor värd att hålla i minnet, tillade Valerie Hannon.

Mark West från Unesco konstaterade i sitt anförande att tekniken får en allt större roll i skolans undervisning, men att det gäller att förstå dess möjligheter och begränsningar för att inte hamna vilse. Han tog avstamp i Intels två år gamla reklamfilm Bridging Our Future och kontrasterade dess närmast utopiska vision med de konkreta misstag som beslutsfattare ofta gör när de vill utveckla skolan med teknikens hjälp.

På tre minuter hinner Intel visa att smart teknik kan anpassa undervisningen och möjliggöra ett mer personanpassat lärande. Den digitala utvecklingen innebär också att undervisningen inte bara äger rum inom klassrummets fyra väggar, utan att det numera går att lära av vem som helst, närmast obegränsat av tid och rum. De lärresurser som behövs kan nås när som helst och var som helst och ett autentiskt, situerat lärande blir enklare att genomföra.

Det blir också tydligt att en integration av it i undervisningen kräver mer av läraren, inte mindre, påpekade Mark West. Läraren ska inte bara stå vid katedern och berätta, utan fungera som en mentor som underlättar och stöder elevernas lärande och utveckling utifrån deras förutsättningar och behov. Det handlar om att göra undervisningen meningsfull och spännande. Kollaborativt och problembaserat lärande måste ta mer plats och det flippade klassrummet är en viktig väg framåt.

Tyvärr finns det inte så många tecken på att vi är på väg att förverkliga visionen. Det mesta pekar istället på att utvecklingen på de flesta håll går i fel riktning, menade  Mark West. Alltför ofta ses tekniken som lösningen och det läggs inte särskilt mycket kraft på planering och lärarfortbildning. Men om inte skolledare, lärare och elever får lära sig hur de ska använda de tekniska möjligheterna och varför det är viktigt, kommer den nya tekniken att användas på gamla sätt och det sker inte någon didaktisk utveckling i skolan. Därför måste lärarfortbildningen alltid komma före införandet av tekniken, betonade Mark West.

Det är också viktigt att komma ihåg att tekniken inte ersätter läraren. Det krävs duktiga lärare för att integrera it i undervisningen och för att utveckla elevernas lärande. Undervisning är en social process där interaktionen mellan människor är avgörande, men där även tekniken kan spela en viktig roll som möjliggörare – om den används på ett genomtänkt sätt. Införandet av it i skolan innebär inte att utvecklingen rullar igång automagiskt. Dessutom gäller det att hjälpa alla elever att utveckla de kunskaper och förhållningssätt som är nödvändiga för att dra nytta av de nya möjligheterna. Annars riskerar skolan att förstärka de sociala klyftorna istället för att utjämna dem.

Den digitala utvecklingen kan hjälpa oss att få bättre skolsystem, menade Mark West. Men det förutsätter att beslutsfattarna inte fortsätter att upprepa sina misstag.

Den fristående konsulten Jan Hylén, som även är en av experterna i Digitaliseringskommissonen visade med några snabba exempel att himlen nog kan betraktas som ljus. Det finns dock tre stora svarta moln som måste hanteras för att den digitala utvecklingen ska ta fart i skolan.

Skolverkets senaste undersökning av it-användning och it-kompetens i skolan, som kom för knappt ett år sedan, visar att tillgången till datorer överlag är  bättre än någonsin. I det avseendet är vi bland de främsta i Europa. Men vi halkar efter när det gäller att arbeta med planerad och didaktiskt genomtänkt användning av it i undervisningen. Det finns också stora skillnader mellan skolorna. De främsta fem procenten har mycket hög datortäthet, i princip en dator per elev och per lärare. I de skolor som ligger sämst till får elva elever dela på en dator.

För att få en molnfri himmel är det nödvändigt att utjämna skillnaderna mellan skolorna, ge stöd åt utvecklingen av det didaktiska tänkandet kring it i skolan och se till att skolledare och lärare utvecklar sin förståelse av den digitala utvecklingen. Här är det särskilt viktigt att ta tag i ledarskapsfrågan, betonade Jan Hylén. Utan en medveten och initiativkraftig skolledning är det svårt att komma igång.

KTH-professorn Jan Gulliksen, som även är ordförande i Digitaliseringskommissionen, var en av de som satt i panelen den första omgången. Han lyfte fram risken för en digital klyfta mellan de som kan dra nytta av digitala medier i sitt lärande och de som inte kan det. Det är en fråga som måste tas på stort allvar.

Den andra omgången, Ledarskap och lärande för kvalitet och tillväxt, inleddes av Marie Andersson, som är lärare på Eskelhem skola på Gotland. Hon pratade om sina erfarenheter med det utvidgade kollegiet på nätet. Här fokuserade hon särskilt på den öppna Facebook-gruppen En läsande klass, som kretsar kring projektet med samma namn som startats av barnboksförfattaren och mellanstadieläraren Martin Widmark.

Marie Andersson berättade att hon är en av skaparna av Facebook-gruppen The Big Five, en öppen grupp där alla som är intresserade kan diskutera de förmågor som elever från förskolan till gymnasiet ska utveckla enligt de gällande läroplanerna för respektive skolform. När hon nåddes av larmrapporterna om elevers sjunkande läsförmåga förstod hon genast att det bästa steget var att ta reda på om det fanns en Facebook-grupp. Då hittade hon En läsande klass, som för närvarande har knappt 5000 medlemmar. The Big Five, som varit igång betydligt längre, har nästan 12000 medlemmar.

Poängen med en sådan här grupp är att den ger utrymme för reflektion kring didaktiska och pedagogiska frågor som knyter an till styrdokumenten. Som lärare kan jag synliggöra mitt uppdrag och min undervisning för mig själv, se vad jag gör och vad jag inte gör, konstaterade hon. Utan att reflektera är det omöjligt att få syn på vad man faktiskt håller på med. Gruppen är också en livlig plats där alla frikostigt delar med sig av lektioner, tips, och så vidare. Kunskapsdelningen och den gemensamma utvecklingen står i centrum.

Det finns en otrolig kraft i den här sortens ”lärarrum på nätet” som ger mycket tillbaka och som kommer till god nytta i vardagen, påpekade Marie Andersson. Hon jobbar själv på en liten skola, och nu kan hon och kollegorna, som också deltar i det virtuella samtalet, bygga vidare på diskussioner och tankar därifrån i sitt eget lokala utvecklingsarbete. Det utvidgade kollegiet möjliggör både en gemensam omvärldsbevakning och ett ständigt lärande som bidrar till att utveckla skolor runt om i landet. Lärarna hjälper varandra att utveckla sina kompetenser och skapar tillsammans förutsättningar för en mer likvärdig skola.

Martin Claesson, som är intendent på Årstaskolan i Stockholm, gav sitt skolledarperspektiv på it och skolutveckling. Han menade att det gäller att hitta skolanpassade, verksamhetsnära lösningar som kan skapa intressanta möjligheter i undervisningen. Det är inte antalet datorer som räknas, utan hur de används.

Ledarskap går ut på att skapa miljöer där utveckling kan hända och där det finns professionella som kan ta tillvara på möjligheterna när de dyker upp. Ledarskap handlar inte om att följa en utstakad väg. Skolan ska följa samhället och samhällsutvecklingen kan inte förutses, slog han fast.

På Årstaskolan arbetar man medvetet med att väva ihop teknik, pedagogik och ledarskap till en fungerande helhet. Mattenauterna, Kunskapshubben och Bibblis.se är tre talande exempel. Men för att det här ska bli möjligt, krävs ett ledarskap som säger att de här sätten att arbeta är ok och som gör det möjligt för andra att växa, konstaterade Martin Claesson.

I panelen för den andra omgången satt bland annat Matz Nilsson, ordförande i Sveriges Skolledarförbund och Ove Jobring, forskare på Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet. Matz Nilsson menade att det krävs en nationell digital strategi för att säkerställa likvärdighet i skolan. Ove Jobring knöt an till Marie Andersson resonemang kring det utvidgade kollegiet, som ju är ett slags praktikgemenskaper (community of practice). En möjlig utveckling av den här sortens gemenskaper, där alla är bärare av kunskap, är sannolikt att använda sig av detta mer formellt i en fortbildningssituation. Men hur dokumenterar man bäst vad man lärt sig i de här informella lärmiljöerna?

I utfrågningens tredje omgång, Innovativa lärmiljöer inledde Britt-Marie Hagman, lärare på Nödingeskolan i Ale, där man under flera år arbetat med varsin dator, med att berätta om sina erfarenheter av det. Hon är verksam som lågstadielärare och en viktig del av hennes dagliga gärning går ut på att lära barnen att läsa och att skriva. Här har bloggandet visat sig vara ett bra sätt att skriva sig till läsning. Hennes klass har en egen blogg och varje elev har en blogg som är kopplad till den. De allra flesta föräldrarna har valt att låta sitt barns blogg vara öppen.

Genom att skriva planeringar, utvärderingar, ge boktips och berätta vad de gjort under helgen lär sig barnen att skriva och att kommunicera med omvärlden. Släkt och vänner kan läsa inläggen och genom att interagera med dem utvecklar de successivt sin läs- och skrivförmåga. Erfarenheterna från de senaste åren visar på en gedigen utveckling som inte på något sätt är sämre än den som uppnås med traditionell undervisning, betonade Britt-Marie Hagman.

Katarina Lycken Rüter, förstelärare i svenska och religion på Östra Reals gymnasium i Stockholm, gav en kort inblick i hur hon förändrat sin undervisning på ett ganska radikalt sätt de senaste två åren. Traditionellt sett är det mycket lärarprat på lektionerna, men det idealiska vore ju att istället se till att det blir elevverkstad och fokus på elevernas aktiva medverkan och lärande. Hon började därför arbeta med det flippade klassrummet. Genomgångarna lägger hon numera ut på nätet, så att eleverna kan se dem när de vill. Lektionstiden används istället till att utveckla och befästa deras kunskaper. Det som är enkelt gör eleverna hemma och det svåra görs i skolan.

Hon drar även nytta av digitala medier för att ge återkoppling på elevernas skrivande. Ett bra sätt är att spela in korta videofilmer där hon med hjälp av olika färgmakeringar i texten beskriver och förklarar vad som är bra och vad som behöver förbättras. Återkopplingen blir tydligare och många elever säger att det blir enklare att förstå när de både kan höra och se. Arbetet tar inte längre tid än tidigare, men nu ger det betydligt större utväxling.

Tomas Kroksmark, professor i pedagogiskt arbete vid Högskolan i Jönköping, avslutade den tredje omgången genom att resonera lite kring sina erfarenheter med modellskolor och kollektivt lärande i en skola på vetenskaplig grund. Han menade bland annat att det är avgörande att ta reda på hur barn och unga gör när de lär sig, såväl i skolan som på fritiden. Genom att studera hur barn rent faktiskt gör när de lär sig, blir det möjligt att utveckla en undervisning som fungerar i praktiken.

Praktiknära forskning är ett mycket viktigt område för skolan, enligt Tomas Kroksmark. Han hoppas därför att det institut för pedagogisk forskning som regeringen planerar tar tag i detta om det inrättas, och inte enbart inriktar sig på förmedling av befintlig forskning.

Edward Jensinger, utvecklingschef på Skol- och fritidsförvaltningen i Helsingborg, var en av de som satt i panelen den här omgången. Han menade att det står klart att det finns a- och b-skolor i Sverige – och det går icke an! Juridiska gråzoner och fyrkantiga tolkningar av lagar och regler kan lägga onödigt ok på lärarnas axlar, menade han. Detta är något som måste förändras nu – och här kan alla yrkesgrupper i skolan bidra till en sund utveckling, alltifrån vaktmästaren till bibliotekarien. Lärandet sker överallt och vi ska göra det tillsammans – som a-skolor!

Siste talare på den här utfrågningen blev Tomas Tobé, ordförande i riksdagens utbildningsutskott. I sina avslutande ord nämnde han bland annat att han förra veckan var i Nacka när elever, lärare och professorer från Brunei, Indonesien, Kina, Korea, Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam kom på besök. De kom dels för att delta i ett pedagogiskt samarbetsprojekt, men också för att studera och dra lärdom av goda erfarenheter från den svenska skolan. Det är inte enbart PISA-resultat som räknas i de utbildningspolitiska samtalen, utan också elevernas kreativitet, ledaregenskaper och diskussionsvilja. Om man tror att allt är mörkt i den svenska skolan, är det lätt att gå fel, menade Tomas Tobé.

Nackaexemplet visar att alla länder har något att lära av varandra – och att skolutveckling är ett ämne med många bottnar. Skolan har ett komplext och mångfacetterat uppdrag och lärandets nya landskap ger både utmaningar och möjligheter. Det framgick med all önskvärd tydlighet på onsdagens utfrågning.


Kommentarer (14)

  1. Kent Lundgren,

    Tack för mycket ingående sammanfattning och analys av hearingen i riksdagen igår. Jag fastnade speciellt för Valerie Hannons tankar.

    Svara
    1. Stefan Pålsson,

      Tack! Ja, jag var nästan rädd att det skulle bli lite för långt… Men det gick snabbt att skriva – och går förhoppningsvis även snabbt att läsa! 🙂

      Svara
  2. Lina Tannerfalk,

    Många tack för sammanfattning, känns värdefullt att få ta del av

    Svara
  3. Helena Kvarnsell,

    Klarsynt och väl sammanfattat som vanligt. Din blogg lever upp till sitt namn. Tack för att du delar med dig till oss som inte kunde vara med.

    Svara
  4. Stefan Pålsson,

    Tackar!

    Svara
  5. Eva Eriksson,

    Jag instämmer i ovanstående kommentarer och tycker att det var en mycket läsvärd och snyggt skriven sammanfattning. Tack Stefan!

    Svara
  6. Stefan Pålsson,

    Tack! Nu får jag samla kraft till nästa veckas inlägg. Det kommer redan på tisdag!

    Svara
  7. sven ögren,

    Bra exempel på hur vi bör agera för att komma vidare i den svenska skolan. Om alla lärare dessutom fick texten i sin inbox och det hela följdes upp av lokala studiedagar skulle det vara än bättre!

    Svara
  8. Anne Liljeberg,

    Stort tack för en både kärnfull och viktig sammanfattning.
    Gick mycket fort att läsa och med intressant innehåll!
    Delar!

    Svara
  9. Lilian Varnander,

    Riktigt bra sammanfattning. Trevlig och användbar läsning, tack!

    Svara
  10. Fredrik Pedersen-Dambo,

    Verkligen läsvärt och viktigt! Hoppas sammanfattningen används som ett suveränt diskussionsunderlag!

    Svara
  11. Cathrine Kristoffersson,

    Intressant läsning! Nu ska detta bara spridas till alla inom skolan. Jag börjar nu! 🙂

    Svara
  12. Stefan Pålsson,

    Tack för allt beröm! Sprid gärna vidare och uppmuntra även till en fortsatt diskussion! Här finns det mycket att fundera vidare kring.

    Svara
  13. Örjan Gill,

    Tack!
    Mycket bra sammanfattning.
    Det börjar hända grejer nu 🙂

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *