Makerkulturen – en viktig trend för skolan?

I november tog jag upp makerkulturen och det forsknings- och utvecklingsprojekt kring FabLab@School som nu drar igång på Århus universitet och i tre kommuner på Jylland. Eleverna ska utveckla och fördjupa sin digitala kompetens genom att få en konkret inblick i hur tekniken fungerar och vad den kan användas till. Det handlar om att ”kunna göra själv”. I John Deweys, Paulo Freires och Seymour Paperts anda vill man använda tekniken för att frigöra elevernas tänkande och för att knyta samman undervisningen med verkligheten utanför skolan.

Novaskolen i Vejle, som är en av de tre kommuner som deltar, används FabLab@School just nu som ett sätt att visa hur den danska folkeskolereformen kan se ut i praktiken. Folkeskolereformen innebär bland annat att skoldagen blir längre och mer varierad, att undervisningen ska vara aktiv och ämnesmässigt utvecklande och att det nya ämnet hantverk och design ersätter det tidigare slöjdämnet.

Novaskolen hoppas kunna konkretisera detta genom ett ämnesöverskridande projekt i fjärde klass som handlar om skor och ett annat i femte klass som tar upp vikingakonst och smyckestillverkning. I det första projektet knyter man samman danska, historia, matematik, idrott och bild och i det andra historia, matematik och bild.

Makerkulturen har sin grund i slöjd-, hantverks och gör det själv-traditionen. Den går dock ett par steg längre än tidigare genom att använda högteknologiska produkter som tidigare varit väldigt kostsamma och i princip enbart varit tillgängliga för industrin.

I båda projekten samverkar lärare och elever med verksamma aktörer inom områdena: skoproducenter och rörelseexperter respektive ett museum och lokala smyckestillverkare. Design, teknik och lärande, teori och praktik samt skola och samhälle ska gå hand i hand.

I Nederländerna händer det också intressanta saker inom området. Ett exempel är Christelijk College De Populier i Den Haag, som i slutet av november förra året började arbeta med projektet FABklas. Här använder man bland annat Makey Makey, Little Bits och Cubelets för att enkelt förstå, skapa och lära med elektronik, datorer och robotar. I delar av undervisningen  fungerar skolan alltså närmast som ett makerspace eller hackerspace.

Precis som i USA börjar biblioteken i Nederländerna bli intresserade av den här utvecklingen. I likhet med bland andra den amerikanske biblioteksprofessorn R. David Lankes, menar man att dagens komplexa samhälle ställer större krav på bibliotekets verksamhet. Det räcker inte längre att förvara och tillgängliggöra information. ”Stop lending and start sharing”, säger R. David Lankes.

Ett exempel på detta är det treåriga pilotprojektet Frysklab, ett mobilt FabLab som drivs av Bibliotheekservice Fryslân i den nordliga provinsen Friesland. Ett avgörande skäl till att Jeroen de Boer och hans medarbetare beslöt att starta ett FabLab, är de sociala problem som präglar den här delen av Nederländerna. Bland annat är det många ungdomar som hoppar av gymnasiet utan att ta examen. Med hjälp av Frysklab hoppas man kunna väcka intresset för teknikutvecklingen och dess möjligheter bland barn och ungdomar för att på sikt kunna vända utvecklingen. För ett år sedan började Frysklab knyta kontakter med bibliotek, skolor, entreprenörer, beslutsfattare och andra grupper för att få igång en väl fungerande verksamhet.

Det råder knappast någon tvekan om att makerkulturen och dess olika yttringar är på mångas läppar idag. Men rör det sig om en viktig trend som påverkar skolan och andra viktiga samhällsområden, eller är det bara en fluga? Den oberoende offentliga aktören Stichting Kennisnet (Stiftelsen Kunskapsnätet), som har en viktig roll när det gäller it i skolan i Nederländerna, har nyligen undersökt detta.

I slutet av januari kom Trendrapport 2014-2015: Technologiekompas voor het onderwijs, där Kennisnet använder konsultföretaget Gartners Hype Cycle i sin analys av några aktuella exempel på ny teknik och vad de kan betyda på längre sikt. Enligt den här analysen är det fyra teknikområden som är särskilt intressanta för skolans fortsatta utveckling:

  1. Den digitala infrastrukturen – hit räknas molnet, pålitliga, prisvärda och anpassningsbara ”enheter” av olika slag samt ständig uppkoppling  till nätet
  2. Lärandeanalytik och ett mer personanpassat lärande
  3. Smarta sensorer som möjliggör smarta byggnader och smarta lärmiljöer
  4. ”Gör det själv”-teknik och makerkultur.

I rapporten görs en SWOT-analys av vart och ett av de fyra områden. Med andra ord tittar man närmare på styrkor, svagheter, möjligheter och hot.

När det gäller ”gör det själv”-teknik och makerkultur ser det ut så här:

Styrkor

  • Tekniken blir mer modulariserbar, mer kompakt och mer lättanvänd samtidigt som priset sjunker.
  • Både tekniken och användningen av den kännetecknas av öppenhet, återanvändning och flexibilitet. Samarbete underlättas och det finns gott om exempel på hur man kan gå tillväga.
  • Tekniken känns i regel inbjudande och är ofta lätt att komma igång med.
  • Det krävs inte någon stor marknad för att produktionen ska komma igång.

Svagheter

  • All teknik är ännu inte billig. Hit hör till exempel laserskärare.
  • En del teknik, bland annat 3d-skrivare, kräver fortfarande mycket kunskap och erfarenhet av användaren. Här kan det göras mycket för att sänka tröskeln och underlätta användningen.
  • Det tar tid och kräver hjälp och vägledning för att bli kreativ och nyskapande. I början är det enklast att kopiera andra och göra små förändringar och anpassningar.

Möjligheter

  • Eleverna kan lära sig att använda och förstå teknik på sätt som är mer kontextrika, intresseväckande och verklighetsnära än den traditionella undervisningen.
  • Alla ska inte bli programmerare eller civilingenjörer, men i en alltmer digital värld behöver alla förstå hur tekniken fungerar och hur den kan komma till nytta i olika sammanhang. Det här är ett bra sätt att göra detta möjligt för alla.
  • Samarbete, problemlösning, kreativitet och digital kompetens kommer in i undervisningen på ett naturligt sätt.
  • Det här ger en bra grund för att arbeta tvärs över ämnesgränserna. Det handlar inte om att ”lär sig hur man gör” utan om att ”göra (skapa) för att lära”.

Hot

  • Det krävs ett helt annat förhållningsätt av lärare och elever för att arbeta med den här tekniken i undervisningen. Det kan därför vara svårt att komma igång.
  • Skolan måste köpa in, förvara och hantera tekniken.
  • Projekten är svåra att kvantifiera och resultaten är svåra att mäta inom de traditionella ramarna. Om kraven på tydliga resultat och mätbar effektivitet är stora, kan det vara svårt att genomföra den här typen av projekt i skolan.
  • Det ställs helt andra krav på läraren än i traditionell undervisning. Ofta rör det sig om kunskaper och färdigheter som inte alls tas upp på lärarutbildningen.

Än så länge befinner vi oss i början av utvecklingen när det gäller makerkultur och ”gör det själv”-teknik i undervisningen, konstaterar Kennisnett i rapporten. Men det är en viktig trend som betyder mycket för skolans och undervisningens fortsatta utveckling.

Precis som i all förändring tar det tid och det finns hinder som måste klaras av. Men det är något som är värt att hålla ett öga på – och att börja tillämpa. Kanske kan ett ökat inflytande från ”gör det själv”- teknik, makerkultur och hackerspaces på sikt leda till att synen på lärande och utbildning förändras. Det pekar Allan Alfred Birkegaard Hansted, doktorand i vetenskapsfilosofi, på i en artikel på Videnskab.dk idag.

Även här i Sverige är det en hel del spännande på gång inom det här området. Det kommer jag att återkomma till framöver!


Kommentarer (4)

  1. Jeroen de Boer,

    Hi Stefan,

    Really nice to be mentioned in this article! I’m wondering: how did you find out about all the Dutch initiatives? (FabKlas, FryskLab and the Kennisnet rapport).

    Kind regards,

    Jeroen de Boer

    Svara
    1. Stefan Pålsson,

      Hi!

      Thank you for the comment!

      I’m getting most of my news from a quite large collection of rss-feeds from around the world. I read about the trendreport at Kennisnet Innovatie a few days ago and I found about Frysklab at the Danish(!) site centralbibliotek.dk. Fabklas is mentioned in the report from Kennisnet.

      How did you find your way here?

      Best wishes

      Stefan Pålsson

      Svara
  2. Jeroen de Boer,

    Hi Stefan,

    I found my way here because of a pingback to the FryskLab website 🙂 I didn’t read the announcement about the conference in Roskilde before you mentioned it just yet. I will give a talk there after meeting the organizers a couple of month ago at a symposium in the Netherlands. It’s a small world.. 🙂

    Cheers!

    Jeroen

    Svara
    1. Stefan Pålsson,

      Yes, it sure is a small world – and everything’s on the net! 😀

      /Stefan

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *