Praktikutveckling och genomtänkta it-satsningar

Fredagsförmiddagens ramprogram på Framtidens lärande inleddes av Åke Grönlund, professor i informatik vid Örebro universitet. Han gav en sammanfattande överblick av det nyligen avslutade forskningsprojektet Unos uno, som fäste blicken på tio en-till-en-satsningar på ett tjugotal skolor i olika delar av landet. Det är det hittills största svenska forskningsprojektet kring en dator per elev, och det pågick från 2010 till och med 2013.

Jag har tidigare skrivit om Unos uno vid ett flertal tillfällen här på bloggen, senast i slutet av februari när den sista årsrapporten publicerades. Den sammanfattande slutsatsen är att en-till-en ska ses som ett långsiktigt förändringsprojekt, och detta underströk Åke Grönlund även i sitt anförande på Framtidens lärande.

Resultaten från Unos uno pekar på att genomtänkta satsningar på att integrera it i undervisningen faktiskt leder till att eleverna lär sig mer och presterar bättre. En grundlig satsning under flera år motverkar de sociala faktorer som annars riskerar att påverka elevernas lärande i en negativ riktning, konstaterade Åke Grönlund.

Pedagogerna börjar arbeta på nya sätt och drar nytta av teknikens möjligheter i sin undervisning. Lärare, skolbibliotekarier och andra yrkesgrupper i skolan behöver alltså bli digitalt litterata för att kunna ge eleverna den hjälp och det stöd som krävs för att lyckas med förändringsarbetet, påpekade Åke Grönlund. När eleverna utvecklar en högre digital kompetens får de bättre självförtroende och deras förmågor ökar även inom andra områden.

Enkäterna från Unos uno visar att välorganiserat lärarlett arbete leder till att kontakterna mellan lärare och elever ökar markant. Lärarna blir mer tillgängliga med teknikens hjälp och det leder i sin tur till att elevernas utveckling ofta går fortare framåt. Frågetecken kan snabbt rätas ut och de kan få hjälp att komma vidare när de behöver det.

Det är dock viktigt att komma ihåg att en-till-en-satsningarna också innebär en rad kostnader. Datorer, plattor och infrastruktur kostar förstås en hel del pengar. Risken finns att de ökade kostnaderna leder till minskade personalresurser om inte huvudmannen kompenserar. Arbetet med att utveckla och förändra undervisningen ökar skolpersonalens arbetsbörda och det finns även risk för stress och olika fysiska besvär.

Vardagens tempo drivs upp och den ständiga tillgången till sociala medier innebär att distraktionerna ökar. De ergonomiska utmaningarna får inte heller glömmas bort. Nya pedagogiska arbetssätt med datorer och plattor ställer helt andra krav på arbetsmiljön än den traditionella undervisningen. Det krävs en ökad medvetenhet om den här typen av frågor hos beslutsfattare och skolledning för att problemen ska kunna hanteras på ett bra sätt, menade Åke Grönlund.

Åke Grönlund avslutade med att slå fast att it i skolan är ett förändringsprojekt som syftar till att omvandla skolan efter de förutsättningar och villkor som gäller idag. För att det ska bli möjligt behövs kloka politiska beslut inom en rad områden, bland annat kring ekonomi, infrastruktur, organisationsutveckling och digitala lärresurser. Här är det kommunerna som har bollen och många måste se över sina processer för att kunna hantera detta.

Kanske behövs det även ett mer tydligt nationellt ledarskap när det gäller skolans digitala omvandling, menade Åke Grönlund. Det handlar inte bara om infrastruktur och hårdvara, utan de som arbetar i skolan måste även förstå och kunna dra nytta av digitala medier i undervisning och annat dagligt arbete. Det är också viktigt att det nytänkande som sker på skolor och i kommuner sprids vidare och lätt kan komma andra till del.

Förmiddagens andra och sista talare i ramprogrammet var Ulla Runesson, professor i pedagogik vid Högskolan i Jönköping. Hon är en av fyra programkoordinatorer för Learning study – forskarskola för lärare, som Högskolan i Jönköping driver tillsammans med Göteborgs och Stockholms universitet.

Learning Study är en modell för att utveckla en praktikbaserad och praktikutvecklande forskning som drivs av lärarna. Den övergripande tanken med forskarskolan är att lägga en god grund för lärares egen ämnesdidaktiska forskning så att den kan utveckla och förbättra undervisningsarbetet i skolan.

Enligt Ulla Runesson är det nödvändigt att lärare blir delaktiga i den kunskapsbas som utgör själva grunden för deras yrkesutövning. Annars blir det svårt att förändra undervisningen så att den ger ett så bra stöd som möjligt för elevernas lärande. Därför gäller det att se till att forskning och didaktiskt utvecklingsarbete går hand i hand, menade hon.

De nya läroplaner för grundskolan och gymnasiet som trädde i kraft för snart tre år sedan, innebär en rad utmaningar för lärarens arbete, konstaterade Ulla Runesson. Tidigare gick uppdraget ut på att undervisa om ämnesinnehåll. Nu gäller det istället att undervisa så att eleverna utvecklar ämnesspecifika förmågor.

Undervisningsmålen är i regel oproblematiserade i läroplaner och andra styrdokument, påpekade Ulla Runesson. Men hur ska läraren egentligen undervisa för att eleverna ska utveckla de olika förmågorna? Ofta lägger läraren ner mycket tid på att förklara för eleverna vad de behöver kunna, men det tjänar inte något till om eleverna inte förstår vad som menas eller hur de rent faktiskt ska göra. Därför är det viktigt med forskning som utgår ifrån lärarens vardagsproblem och som strävar efter att hitta fungerande exempel som kan tillämpas och vidareutvecklas i det dagliga arbetet med elevernas lärande.

Skolforskning handlar ofta om forskning på och om lärare. Det är fortfarande den dominerande tankeidén. Den ligger även till grund för det skolforskningsinstitut som regeringen planerar, tillade Ulla Runesson. Men det krävs forskning med och för lärare för att få en forskning som verkligen är relevant för skolan och dess verksamhet. Forskare och lärare behöver arbeta tillsammans och uppgifterna ska vara knutna till de problem och möjligheter som finns i verkligheten, i undervisningspraktiken med eleverna.

Forskarna och lärarna ska tillsammans undersöka det arbete som sker i klassrummen och söka svaren på sina frågor där, menade Ulla Runesson. Det är praktikutvecklande aktionsforskning som behövs, en forskning som är samarbetsinriktad, ser undervisningssituationen som ett laboratorium och tar hänsyn till dess komplexitet. Genom att arbeta på det här sättet kan forskningen få precis och detaljerad kunskap som både fördjupar, preciserar och breddar tidigare forskning. Lärarna får ett forskande förhållningssätt till den egna praktiken och kan skapa en grund för ett kontinuerligt och evidensbaserat utvecklingsarbete. De får en bättre kunskap om hur eleverna utvecklas och de får efterhand ett gemensamt språk som gör det enklare att diskutera och hantera vardagen.

En skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, som bygger på lärarnas forskning kring sin egen praktik, är på sikt en lönsam investering för skolhuvudmännen. Forskarskolan fungerar som en plattform som gör det möjligt att utveckla en sådan skola. Än så länge har staten finansierat verksamheten, men från och med nästa kull licentiander, som startar i januari nästa år, måste huvudmännens krav och önskemål knytas in i verksamheten, eftersom det nu är de som finansierar den.

Egentligen finns det inget för huvudmännen att tveka om, avslutade Ulla Runesson. Kostnaderna för forskande lärare ligger på ett par promille av de totala kostnaderna för skolan. En länk mellan forskning och praktik och en forskning som tar sig an de frågor som praktiken ställs inför, är dessutom precis vad skolan behöver.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *