Lärandeanalytik och makerkultur

I januari skrev jag om EU-projektet LACE – Learning Analytics Community Exchange – som under två och ett halvt år ska undersöka hur lärandeanalytik kan vara till nytta för skolan, undervisningen och elevernas lärutveckling. Det handlar om att ta reda på hur den information som eleverna genererar när de använder digitala lärresurser kan användas för att ge dem formativt stöd och för att utveckla undervisningen efter deras förutsättningar och behov.

I november förra året tog jag upp satsningen på FabLab@School i Danmark och i februari resonerade jag kring om makerkulturen är en viktig trend för skolan.

Makerkulturen har sina rötter i gör det själv-traditionen och utforskar hur högteknologi som tidigare varit dyr och enbart tillgänglig för industrin kan användas på gräsrotsnivå och i småskaliga, innovativa sammanhang. Man vill ta reda på hur öppen hård- och mjukvara kan användas för att skapa större förståelse för hur tekniken fungerar, vad den innebär och hur den kan användas för att skapa nya lösningar på praktiska problem.

FabLab@School vill fördjupa barnens digitala kompetens genom att ge dem en konkret inblick i hur den digitala tekniken fungerar och använda de tekniska möjligheterna till att utveckla lärande och förståelse i andra ämnen.

För ett par månader sedan startade ett EU-finansierat forskningsprojekt som vill förena lärandeanalytik och makerkultur till en funktionell helhet: PELARS – Practice-based Experiential Learning Analytics Research And Support. Syftet är att försöka skapa lärmiljöer på gymnasiet och i högre utbildning som både drar optimal nytta av teknikens möjligheter i undervisningen och ger ett fullödigt stöd till lärandet i matematik, naturvetenskap och teknik.

Projektet leds av Copenhagen Institute of Interaction Design (CIID) och drivs som ett konsortium med tretton medlemmar från sju EU-länder, däribland Sverige, samt USA. Det varar till och med 2017.

Från akademiskt håll deltar, förutom CIID, Digitale Medien in der Bildung (Dimeb) vid Bremens universitet, Danmarks Tekniske Universitet, Craiovauniversitetet, National College of Art and Design, Scuola Superiore Sant’Anna, London Knowledge Lab samt MEDEA på Malmö högskola.

Näringslivet representeras av Arduino, Perch, European Network of Living Labs, CitiLab samt The Third Teacher+.

I PELARS förenas vetenskapliga kunskaper och erfarenheter från näringslivet inom områden som prototyputveckling och gränssnittsdesign, sensorteknik, program- och tjänsteutveckling samt hur it och digitala medier kan användas i konkreta lärsammanhang. Tanken är att skapa lärresurser och miljöer som möjliggör ett aktivt kollaborativt skapande och ett verklighetsnära lärande.

I bakgrunden kommer det att finnas verktyg som låter läraren följa och analysera elevernas interaktioner och lärprocesser i ett realistiskt sammanhang. Lärresurser, lärmiljöer och analysverktyg kommer att testas i gymnasier och högre utbildningar i fyra länder. I skrivande stund vet jag inte om något svensk gymnasium kommer att vara med.

Enkortsdatorn Arduino, som bygger på öppen hård- och mjukvara, kan fungera som en plattform som låter eleverna bygga protoyper som utvecklar och stärker deras kunskaper inom matematik, naturvetenskap och teknik. På Arduinos blogg finns det många exempel på vadsom är möjligt att skapa, både i undervisningssammanhang och inom andra samhällsområden. Ett smart växthus, verktyg som visualiserar temperatur och luftfuktighet och hur färgsystemet RGB fungerar i datorer, tv-apparater och smarta mobiler.

David Cuartielles, som är en av skaparna av Arduino, är verksam på MEDEA på Malmö högskola där han bland annat arbetar med en avhandling om hur Arduino kan användas i undervisning och lärande.

PELARS har precis startat, men det ska bli intressant att följa hur projektet utvecklas och vad det leder till.

Det finns en rad andra forskningsinitiativ som letar efter nya sätt att arbeta med teknik i undervisningen. IDAC (Gothenburg Working Group for Interaction Design and Children), med forskare från Chalmers, Göteborgs universitet och Interactive Institute, är ett utmärkt svenskt exempel på hur man kan tänka nytt för att både integrera it i undervisningen och skapa en bättre förståelse för hur tekniken fungerar.

Hackerklubben är ett projekt från IDAC med kurser i programmering och digitalt skapande som äger rum utanför skoltid och som vänder sig till barn mellan åtta och tolv år.

Det händer också mycket annat i Europa just nu. 16 juni arrangeras konferensen Fablearn Europe – Digital Fabrication in Education i danska Århus, som bland annat FabLab@School och några av deltagarna i PELARS ligger bakom. Här kommer det att hållas föreläsningar och workshops som tydliggör hur makerkulturen och elevernas kollaborativa skapande både kan bli en del av ämnesundervisningen och bidra till att utveckla teknikförståelsen bland barn och ungdomar.

Med andra ord finns det en hel del att återkomma till!


Kommentarer (2)

  1. Simon,

    Tack för bra inblick i Pelars-projektet!

    Svara
  2. Stefan Pålsson,

    Tack!

    Just nu finns det tyvärr inte så mycket information, men jag hoppas kunna återkomma i ärendet när projektet varit igång ett tag!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *