OECD och förnyelsen av skolan i en digital värld

Här i Sverige, liksom i många andra länder, är det nog PISA-undersökningen man först kommer att tänka på när man talar om OECD och skolan. Men skolan och resten av utbildningssystemet är en viktig del av OECD:s verksamhet.  Det finns en hel avdelning, CERI, Centre for Educational Research and Development, som arbetar med forskning kring utveckling av utbildning, undervisning och lärande.

I februari förra året skrev jag om Trends Shaping Education, en rapport som ges ut vartannat år för att hjälpa beslutsfattare, föräldrar, lärare och andra intresserade att bli medvetna om pågående globala utvecklingsprocesser. Tidigare har jag bland annat tagit upp en delrapport samt slutrapporten i projektet New Millennium Learners, som undersökte vad den digitala utvecklingen innebär för skolan, lärarna, eleverna, undervisningen och synen på kunskap och lärande.

Idag inleddes konferensen Innovation, Governance and Reform in Education, som arrangeras av CERI hos OECD i Paris. Tvåhundra beslutsfattare, forskare, myndighetspersoner och relaterade yrkesgrupper ska under tre dagar lyssna på föredrag och diskussioner, och även själva delta i samtal kring detta viktiga tema. Dagens inledande presentationer och samtal streamades över nätet och är även tillgängliga i efterhand.

I fredags skrev Dirk van Damme, chef för avdelningen Innovation and Measuring Progress Division, som bland annat omfattar CERI, ett inlägg på OECD:s blogg Education Today om konferensen. Här lyfter han fram några centrala problemställningar som kommer att belysas och diskuteras under veckans konferens.

I inlägget konstaterar han att beslutsfattare brukar menar att det är svårt att förnya skolan och utbildningssystemet, eftersom lärarna ofta motsätter sig förändring. Lärarna anser för sin del att det kommer för många påbud om förändring uppifrån. Dessutom hävdas det ofta att skolans undervisning är ineffektiv och föråldrad, trots att det bevisligen sker intressanta och spännande förändringar på många håll. Kanske behövs det nya sätt att se på vad en förnyelse av skolan egentligen innebär? Nya perspektiv på vad som behöver göras för att förändringsprocesserna ska komma igång och börja spridas i systemet samt hur utvecklingen ska styras och kontrolleras  kan nog också behövas, tillägger han.

Idag på konferensen konstaterade Dirk van Damme att den snabba digitala utvecklingen och den växande globala konkurrensen ställer nya och högre krav på skola och utbildning. Inte minst är det viktigt att vara medveten om att begreppet ”överutbildad” inte har någon motsvarighet i verkligheten. Utbildning och ständigt lärande är tvärtom faktorer som ständigt får en allt större betydelse för ekonomin och för hela samhället. En högre utbildning ger större möjligheter på arbetsmarknaden, men den ökar också chansen för att göra sin röst hörd i det offentliga samtalet och att kunna bidra till samhällsutvecklingen, påpekar han.

Det är nödvändigt att skolans undervisning lär eleverna att samarbeta, att vara kreativa och att lösa problem tillsammans, betonar Dirk van Damme. Teamwork blir allt viktigare och är något som alla måste kunna hantera på ett bra sätt. Skolan måste också bli likvärdig och skapa bättre möjligheter för en större social rörlighet. Här återstår fortfarande mycket att göra, tillägger han.

I många länder är det att allvarligt problem att det ställs allt högre krav på skolan när anslag och resurser minskar. Det uppstår alltså en växande klyfta mellan förväntningar och verklighet som kan vara svår att överbrygga. Att göra mer med mindre resurser är svårt och växande sociala problem och ökade ideologiska spänningar i debatten gör inte saken enklare, menar Dirk van Damme.

Ett nytänkande kring skolans undervisning och ett bättre utnyttjande av de möjligheter som den digitala utvecklingen skapar är delar av lösningen på dagens problem, säger Dirk van Damme. Samtidigt är det viktigt att inse att undervisningen inte ska förbereda eleverna för enkelt rutinarbete, utan att de måste ges möjligheter att utveckla ett djupare och kreativt tänkande. De behöver också lära sig att lära självständigt på egen hand och tillsammans med andra, bland annat med hjälp av it och digitala medier. Det näringsliv och det samhälle som vi nu börjar se konturerna av, ställer helt andra krav och ger helt andra möjligheter än vad som gällde igår.

Men är skolan redo för nytänkande? Ja, det menar Dirk van Damme. De projekt som misslyckats har varit toppstyrda och alltför slarvigt genomförda. En förnyelse av skolan innebär en dynamisk förändringsprocess som ger ett större värde åt utbildning och lärande. Undervisningen blir effektivare och bättre samtidigt som likvärdigheten ökar. Men för att detta ska bli möjligt, måste beslutsfattarna förstå att skolan är ett komplext system som inte kan styras genom påbud uppifrån. En ökad decentralisering och större mått av självständighet är viktiga element som måste tas med i beräkningen för att förändringarna ska lyckas. Men samtidigt innebär det att det blir svårare att styra och kontrollera utvecklingen.

Det finns dock inga enkla lösningar, inget recept som alla kan börja tillämpa direkt. Men istället för att se utbildningsystemet som en pyramid, gäller det att se det som ett ekosystem som består av en rad sammankopplade nätverk. Det är det första viktiga steget mot ett förändrings- och utvecklingsarbete som har förutsättningar att lyckas, säger Dirk van Damme. Tillit, möjlighet att utkräva ansvar, ett väl fungerande ledarskap och gedigna yrkeskunskaper hos skolledare och lärare är element som är nödvändiga i det fortsatta arbetet för att målen ska kunna nås.

Vi måste också på allvar börja begrunda skolans centrala roll som samhällsinstitution, hävdar Dirk van Damme. Vilka funktioner fyller skolan i samhället? Hur kan skolan bidra till att forma och förändra samhället?

På konferensens seminarier kommer rapporter och pågående undersökningar från fyra projekt på CERI att delges deltagarna och spela en viktig roll för såväl disksussioner och samtal som för det fortsatta arbetet i medlemsländerna. Mot slutet av sändningen deltog projektledarna i ett panelsamtal där man diskuterade och reflekterade kring sina projekt i ljuset av den pågående samhällsutvecklingen.

Ett av de fyra projekten är Governing Complex Education Systems, som leds av Tracey Burns. Här undersöker man genom konkreta fallstudier i olika länder vilka styrmekanismer och kunskaper som behöver finnas till hands för att utvecklings- och förändringsarbetet ska nå det önskade resultatet. Verkligheten är komplex med många aktörer som vill vara med, och det måste beslutsfattare och myndigheter ta hänsyn till för att kunna nå ända fram. Vilka kunskapssystem är nödvändiga? Hur utövas styrning och kontroll på ett effektivt och framgångsrikt sätt?

Projektet Innovation Strategy for Education and Training, som leds av Stéphan Vincent-Lancrin, tittar närmare på vilken utbildning och vilka förmågor som behövs i innovativa samhällen. Man undersöker också hur nytänkande och en ständig strävan efter förbätring och utveckling kan uppmuntras och stödjas i medlemsländernas utbildningssystem. Frågan om hur man ska bära sig åt för att mäta mängd och omfattning av nytänkande inom skola och utbildning är en viktig del av arbetet. I somras kom en rapport som resonerar kring detta.

Innovative Learning Environments har pågått sedan 2008 och leds av David Istance. Det är nu inne i sin tredje och sista fas: tillämpning och förändring. De båda föregående faserna har undersökt forskningsläget och gjort fallstudier kring nytänkande projekt.

Under forskningsfasen tog man fram rapporten The Nature of Learning: Using Research to Inspire Practice. En viktig del handlar om att synliggöra hur den snabba tekniska utvecklingen och den ökade pedagogiska användningen av it och digitala medier har flyttat gränserna för vad som är möjligt. Förra året kom rapporten Innovative Learning Environments, som syntetiserar ett stort antal fallstudier och visar hur digital teknik och pedagogik kan samspela på ett bra sätt. Ungefär samtidigt kom Leadership for 21st Century Learning, som fokuserar hur lärandet ska se ut för att fungera på ett bra sätt i dagens förutsättningar. I den avslutande rapporten, som är på gång, analyseras vad som behöver göras för att nya lärmiljöer och pedagogiska arbetssätt, som drar nytta av den digitala utvecklingen, ska spridas och bidra till att förändra och utveckla skolan.

Innovative Teaching for Effective Learning, som leds av Sonia Guerriero, fäster blicken på vad lärare som kunna för att undervisa effektivt och utvecklande när digitaliseringen och den globala samhällsutvecklingen ändrar förutsättningarna. Här är det också viktigt att bygga vidare på aktuella resultat från kognitionsforskningen. Under 2015 och 2016 kommer projekt att genomföra en enkät för att ta reda på hur det ser ut i medlemsländernas lärarkårer. Med utgångspunkt i resultatet kommer man sedan att hjälpa till med att ta fram forskningsbaserade riktlinjer för hur detta ska hanteras.

Innan sändningen från OECD avslutades, slog Tracey Burns fast att nytänkande och genomgripande förändringar alltid innebär en risk för misslyckande och att det även kostar en hel del pengar att tänka om och att pröva nya vägar. För många beslutsfattare och verksamma i skolans värld kan det vara enklare att fortsätta som man brukar göra och istället satsa på att förbättra verksamheten inom ramarna för det man känner till och är väl bekant med.

Kortsiktigt kan det kännas som en vinst att inte ändra för mycket, tillade Tracey Burns. Men vad kostar det egentligen att hålla fast vid status quo när vi vet att det globala samhället håller på att förändras i grunden, och att detta i stor utsträckning ställer helt andra krav på undervisningen och på elevernas kunskaper och färdigheter?


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *