Lärarutbildningen och lärares digitala kompetens

Hur står det till med lärares digitala kompetens? Har lärare de kunskaper och färdigheter som krävs för att de ska kunna ge sina elever en undervisning som motsvarar dagens förutsättningar och krav? Och ger lärarutbildningarna de blivande lärarna den hjälp och det stöd som de behöver i det här avseendet? Detta är frågor som blir allt viktigare i Norge.

Det senaste numret av Nordic Journal of Digital Literacy (NJDL), som ges ut av Senter for IKT i utdanningen ägnas helt åt den norska lärarutbildningen och lärares digitala kompetens. Temanumret är det första i en serie som tar upp mötet mellan lärarutbildningen och skolan i ljuset av den digitala utvecklingen.

I ett tidigare nummer av NJDL, som kom i juni 2013, reflekterar redaktören Morten Søby kring varför det går så trögt med digitaliseringen av den norska skolan och utvecklingen av elevernas digitala kompetens, trots att detta länge legat högt på den utbildningspolitiska dagordningen i Norge. Här nämner han det lokala självbestämmandet och satsningarnas fokus på infrastruktur och att få igång it-användningen som två avgörande skäl. Vad eleverna behöver lära sig, varför det är viktigt och hur undervisningen bör bedrivas har inte fått lika stor tyngd.

I det senaste numret pekar han på att lärarutbildningen ses som det viktigaste hindret för den norska skolans digitala utveckling i den rapport som NMC Horizon Project presenterade senhösten 2013. Här refereras till rapporten om lärares yrkesmässiga digitala kompetens som NIFU gav ut på våren samma år. Den visar att många blivande lärare inte får lära sig hur de digitala möjligheterna kan och bör användas i undervisningen. Detta understryks även i rapporten Nyutdannede lærere, som Senter for IKT i utdanningen gav ut förra våren.

Skillnaderna är stora inom och mellan olika lärosäten, och den undervisning som bedrivs är i hög grad beroende av eldsjälar. Trots att digitaliseringen av samhälle och vardag går allt snabbare, lyfts den inte fram på lärarutbildningen, konstaterar Søby. Konsekvensen blir att alltför många lärare inte utvecklar den digitala kompetens som de behöver för att kunna utöva sitt yrke.

Men hur ska vi se på lärares yrkesmässiga digitala kompetens? Vad är det som de behöver kunna? Detta resonerar Geir Ottestad, Marijana Kelentrić och Gréta Björk Guðmundsdóttir kring i sin artikel. Synen på vad som är en yrkesmässig digital kompetens förändras i takt med att tekniken och samhället utvecklas, och den påverkas av politiska beslut och av olika forskningsperspektiv. De tre författarna presenterar därför en preliminär definition som lyfter fram tre grundläggande dimensioner:

  1. Allmän digital kompetens – att förstå och kunna använda it och digitala medier i vardagen
  2. Didiaktisk digital kompetens – att kunna använda it och digitala medier för att utveckla elevernas ämneskunskaper och -färdigheter
  3. Yrkesspecifik digital kompetens – att kunna använda it och digitala medier för att planera lektioner, utföra administrativa uppgifter, kommunicera med föräldrar, samarbeta med kollegor, och så vidare.

Fredrik Mørk Røkenes och Rune Krumsvik presenterar i sin artikel en genomgång av aktuell internationell forskning om hur blivande lärares digitala kompetens utvecklas på lärarutbildningen. Deras syfte är att ta reda på vad som görs för att lärarstudenterna ska utveckla de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som de behöver för att kunna vara yrkesverksamma i ett alltmer digitalt samhälle.

De båda forskarna identifierar åtta olika angreppssätt i sin genomgång av totalt fyrtiotvå empiriska studier från olika länder. Det vanligaste är det som de kallar för det metakognitiva. Med andra ord handlar det om att lärarstudenterna ska reflektera kring de pedagogiska och didaktiska värden som tillförs undervisningen och elevernas lärande när en viss hårdvara, programvara eller tjänst, metod eller modell används.

Mørk Røkenäs och Krumsvik menar att det finns skäl att se positivt på den fortsatta utvecklingen av lärarutbildningen. På många håll arbetar man på sätt som sträcker sig bortom verktygskunskapen och som med olika medel hjälper de blivande lärarna att förbereda sig inför yrkeslivets nuvarande krav och förutsättningar. De påpekar dock samtidigt att en mer systematisk tillämpning av de här sätten att undervisa på lärarutbildningen påverkas av en rad olika faktorer, alltifrån politiska beslut till inställningar och förhållningssätt hos lärarutbildare och lärarstudenter.

Andreas Lund, Anniken Furberg, Jonas Bakken och Kirsti Lyngvær Engelien ger ett sociokulturellt perspektiv på hur lärarutbildningen behöver se på lärares yrkesmässiga digitala kompetens för att kunna förbereda de lärarstuderande för sitt kommande arbete på ett konstruktivt och fungerande sätt.

För det första krävs en förståelse av att synen på hur it och digitala medier ska användas i undervisningen bestäms av synen på kunskap och lärande. Teknikutvecklingen kan göra det enklare att se vilka lärteorier och pedagogiska perspektiv som ligger bakom olika arbetssätt och öppna upp för reflektion, diskussioner och samtal. It i undervisningen handlade länge om att öva och repetera, men nu är det i allt högre grad simulationer, kollaborativt lärande och eget skapande som lyfts fram. Genom att problematisera och diskutera undervisningens design, synliggörs både förutsättningar och mål för elevernas lärande.

För det andra är det nödvändigt att använda it och digitala medier på sätt som utvecklar viktiga färdigheter och förmågor i det ämne som läraren undervisar i. Det handlar både om att hitta nya sätt att lösa didaktiska utmaningar och om att hjälpa eleverna att förstå och hantera de förändringar som den digitala utvecklingen skapar i samhället. I artikeln ger författarna exempel på hur detta kan göras i no-, so- och språkundervisningen.

För det tredje måste de blivande lärarna lära sig konstruktiva sätt att hantera de problem som kan uppstå när it och digitala medier används i undervisningen. Förmågan att leda klassen, motivera eleverna och sätta upp klara riktlinjer, regler och mål är avgörande för att undervisningen ska fungera och för att tiden inte ska slösas bort på spel och chatt.

Monica Johannesen, Leikny Øgrim och Tonje Hilde Giæver visar i sin artikel att lärares yrkesmässiga digitala kompetens rymmer tre delar: förmågan att undervisa i it-användning, att kunna använda it och digitala medier i undervisningen och att undervisa om it och det digitala medielandskapet. Samtliga tre delar måste vara med för att uppfylla styrdoumentens krav, menar de.

Att undervisa i it-användning innebär att lära eleverna att använda digitala enheter, program och tjänster, att utveckla bra sökstrategier, ett etiskt förhållningssätt till information och medmänniskor, och så vidare. It och digitala medier i undervisningen innebär att de används som verktyg ochh resurser för att utveckla elevernas ämneskunskaper och -färdigheter.  Undervisning om it och det digitala medielandskapet  handlar om det dialektika förhållandet mellan teknik och samhälle och tar upp hur den pågående utvecklingen påverkar demokrati, kultur och samhällsliv.

Under de senaste tjugo åren har undervisning med it getts högre prioritet än de båda andra delarna, men nu måste lärarutbildningen ta ett mer helgjutet grepp. Detta ställer nya krav på lärarbildningen och därför behövs det forskning som tar reda på hur detta kan göras på bästa sätt, konstaterar Johannesen, Øgrim och Giver.

Elen Instefjord analyserar i sin artikel vad som krävs på lärarutbildningen för att it och digitala medier i undervisningen ska bli en integrerad del av lärarens arbete. Utifrån två fallstudier visar hon att det inte räcker att den blivande läraren kan använda digitala enheter, program och tjänster. Det krävs också appropriering, det vill säga att bli förtrogen med dem och att förstå hur de kan användas i undervisningen för att utveckla elevernas lärande.

Instefjord menar att lärarutbildningen inte enbart kan lägga fokus på själva teknikanvändningen, utan också betona de didaktiska och pedagogiska dimensionerna i betydligt högre grad än idag. Läraren behöver både kunna använda tekniken och förstå dess värde i undervisningen för att den ska bli en självklar del av den dagliga undervisningen. Detta måste lärarutbildningen därför ta tag i på allvar.


Kommentarer (1)

  1. Roger,

    Det som jag tycker är så sorgligt är att det här somartikeln berör är något som jag kom i kontakt med som en vision under andra halvan av 1990-talet. Jag själv har sedan dess haft en önskan att i mitt utövande som pedagog utveckla användandet av digitala verktyg men har aldrig haft någon möjlighet i någon större omfattning kunnat göra det. Nu nära på 20 år senare så skrivs det om att det behöver forskas på detta och jag är rädd för att det kommer dröja 20 år till innan skolan börjar använda IKT på ett mer tillfredsställande sätt. Ska det verkligen behöva ta så lång tid innan skolvärlden fattar att det har skett ett paradigmskifte ?

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *