Vilka förmågor är viktiga för digital läsförståelse?

Medielandskapet förändras snabbt i en digital riktning och läsning på skärm blir en allt större och viktigare del av det dagliga läsandet. Vad innebär det för kraven på läsförståelse? Är traditionella läsfärdigheter och -förmågor tillräckliga, eller behöver vi utveckla nya för att verkligen dra nytta av de nya medier som växer fram på nätet? Detta undersöker Maria Rasmusson, medarbetare på det nationella centret för PISA, i sin avhandling Det digitala läsandet. Hon disputerar på avhandlingen vid Mittuniversitetets Campus Härnösand idag.

Avhandlingen, som består av fyra delstudier, strävar efter att besvara fyra övergripande forskningsfrågor:

  1. Skiljer sig elevers prestation på ett läsförståelsetest på papper respektive skärm? Om så är fallet, vilka aspekter är det som berörs?
  2. Är det möjligt att definiera en digital läsfaktor? Hur är den i så fall relaterad till kön och datorspelande?
  3. Påverkar socioekonomiska bakgrundsfaktorer prestationen i övergripande läsförståelse och läsförståelse av digitala texter, på elev- och skolnivå, i norsk och svensk utbildning?
  4. Vilka förmågor som behövs för läsförståelse av digitala texter kan identifieras?

Den första delstudien visar att eleverna presterar något bättre när läsförståelsetestet genomförs på papper. Maria Rasmusson menar att detta kan förklaras med att läsning på skärm kräver mer av läsaren, eftersom både texten och datorn behöver hanteras. Texten måste till exempel skrollas upp och ner på skärmen och läsaren får inte heller samma taktila ledtrådar och strukturerande stöd som när pappret rent fysiskt måste vändas.

Läsningen blir helt enkelt annorlunda när datorn ersätter pappret som strukturerande resurs. Det kan i sin tur påverka läsförståelsen i negativ riktning, menar Maria Rasmusson. Samtidigt förändras provsituationen och det är inte säkert att de båda testen mäter samma färdigheter och förmågor.

I den andra delstudien används data från de svenska elever som genomförde det digitala läsförståelsetestet i PISA 2009. Här framgår det tydligt att den digitala läsförståelsen är mer komplex än den pappersbaserade och att den också rymmer fler komponenter.

Den tongivande forskningen beskriver läsförståelse som förmågan att förstå texter som är uppbyggda av ord, och det förutsätter bland annat avkodning, ordförståelse och förkunskaper inom ämnet. Men när läsningen sker digitalt, på webben, tillkommer ett behov av en god visuell-spatial förmåga, konstaterar Maria Rasmusson. Digital läsning på skärm innebär mer komplicerad navigation än läsning på papper. Förutom de traditionella förmågorna krävs att läsaren kan navigera i en hypertextuell och hypermedial digital miljö, göra ett urval bland det länkade materialet och skapa en syntes av relevant och vederhäftig information.

Flickorna är i genomsnitt bättre än pojkarna i både den pappersbaserade och den digitala läsförståelsen, men i den digitala är skillnaden inte lika stor. En förklaring till detta kan vara att pojkarna tränar upp sin visuellt-spatiala förmåga när de spelar datorspel. En annan förklaring kan vara att de fortfarande har större erfarenhet av att vistas i digitala miljöer och att de oftare läser digitala texter, menar Maria Rasmusson. De kan även ha övat upp förmågan att tolka bilder och symboler, vilket är en viktig del av den digitala läsningen. Intresse och attityd till det digitala mediet kan sannolikt också spela in.

Den tredje delstudien visar att yttre faktorer som kulturellt och ekonomiskt kapital, föräldrars engagemang och skolval inte påverkar den digitala läsförståelsen bland elever i Sverige och Norge. Detta trots att de båda skolsystemen inte är likvärdiga när det gäller den övergripande läsförmågan och läsförståelsen. Här är Maria Rasmusson försiktig i sin tolkning, men hon pekar på att det kan bero på att den digitala läsförmågan ännu inte ses som en viktig del av ett kulturellt kapital.

I den fjärde delstudien identifierar Maria Rasmusson fem kategorier av färdigheter och förmågor som är viktiga för den digitala läsförståelsen:

  1. Traditionell läsförmåga: att kunna skriva, stava och kunna förstå traditionella, pappersbaserade texter.
  2. Multimodal läsförmåga: förstå tecken och symboler i texter på webben, kunna identifiera hyperlänkar, hantera kombinationer av text och multimedia, och så vidare.
  3. Navigation: att ha en strategi för att hitta information och kunna hitta rätt inom och mellan olika webbplatser.
  4. Generella it-förmågor: kunna hantera datorn, plattan eller mobilen, förstå hur webbläsaren fungerar , hur webbadresser är uppbyggda, med mera.
  5. Kunna hantera information: tolka innehåll och struktur, skilja mellan olika publiceringsformer och -genrer samt kunna förhålla sig kritiskt granskande.

Maria Rasmusson konstaterar att de traditionella kriterierna inte är tillräckliga för att kunna hantera digitala texter på webben, utan måste kompletteras med särskilda förmågor och färdigheter. Det är också viktigt att vara medveten om att läsförståelsen påverkas av den kontext som texten presenteras i och att både datorn och webben fungerar som strukturerande resurser för läsningen. I nuläget verkar det finnas ett mindre likvärdighetsproblem än för traditionell läsning, men det kan mycket väl förändras på längre sikt.

Vad innebär det här för undervisningen i skolan? Maria Rasmusson förespråkar ett vidgat perspektiv på läsförståelsen, som inkluderar de färdigheter och förmågor som krävs i digitala sammanhang. En god traditionell läsförståelse är lika central som tidigare, men den måste kompletteras för att ge alla elever lika möjligheter nu när medielandskap och läsmiljöer i allt högre grad blir digitala. Här är det bland annat viktigt att knyta an till och att bygga vidare på elevernas digitala praktiker på fritiden.

Den internationella undersökningen ICILS, som jag skrev om i slutet av november, visar att många elever inte är redo att hantera de utmaningar och möjligheter som det digitala medielandskapet och samhället ställer dem inför. Här har skolan en avgörande uppgift att fylla.

I Sverige har i princip alla barn och ungdomar tillgång till dator och Internet, men det krävs också att de utvecklar de kunskaper, färdigheter och förmågor som de behöver för att kunna hantera den nya verkligheten. Det gäller både i arbetslivet och som samhällsmedborgare. I höst startar den nationella satsningen Läslyftet, och då kommer den digitala dimensionen att spela en viktig roll.


Kommentarer (4)

  1. Maria Rasmusson,

    Vad fint att läsa din sammanfattning av mina resultat! Det är en jättebra sammanfattning. 🙂
    Tack!

    Svara
  2. Stefan Pålsson,

    Tack för det! 🙂

    Svara
  3. R.B,

    Väldigt intressant!

    Svara
  4. Helene Carlsson,

    Är det vissa kategorier av människor som blir digitala läsare? Det bör på ett sätt vara så att läsa texter på t ex Facebook är en typ av digital läsning. Kommer digitala läsare eventuellt behöva glasögon tidigare med tanke på skärmläsning? Jag har fördjupade studier i pedagogik i ett Erasmus-utbyte mellan universitetet i Florens och Lärarhögskolan i Stockholm som resulterade i en uppsats med titeln ”Att bedöma och klassificera mål i undervisning och lärande”.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *