Digital kompetens i Kanadas skolsystem

MediaSmarts är en oberoende och icke-vinstdrivande organisation i Kanada, som arbetar för att främja barns och ungdomars förmåga att förstå och hantera ett medielandskap och ett samhälle som formas av den digitala teknikutvecklingen. Detta gör man genom att utföra undersökningar kring viktiga frågor, till exempel barns och ungdomars internetanvändning, och genom att ta fram och samla digitala lärresurser för lärare och elever. Det handlar både om att bidra till kunskapsutvecklingen och att delta i opinionsbildningen.

Förra veckan presenterades arbetspappret (discussion paper) Mapping Digital Literacy Policy and Practice in the Canadian Education Landscape, som genomförts av Michael Hoechsmann och Helen DeWaardLakehead University i Ontario.

I Kanada är det provinser och territorier som ansvarar för utbildningspolitiken i sina respektive områden. Genom att beskriva och analysera hur digital kompetens tas upp i styrdokumenten och kortfattat resonera kring hur kanadensiska lärare hanterar de digitala utmaningarna i praktiken, vill MediaSmarts ge ett underlag för en nationell debatt kring hur Kanadas skolsystem bäst kan möta samhällsutvecklingen.

MediaSmarts definierar digital kompetens som förmågan att delta och vara delaktig i ett samhälle där it och digitala medier används på arbetsplatsen, av stat och myndigheter, i utbildning, i kulturlivet, i hemmet, i civilsamhället och på fritiden. Det handlar om att kunna vara en engagerad medborgare, att kunna utbilda sig och att ha goda utsikter på arbetsmarknaden, att delta i kultur- och samhällsliv och att ha goda sociala relationer med andra.

Digital kompetens innebär bland annat att kunna använda it och digitala medier utan problem, att förstå hur det digitala medielandskapet ser ut och fungerar och att kunna utvärdera innehållet kritiskt samt kunna skapa och kommunicera multimedialt med olika grupper i samhället i varierande situationer och sammanhang. Allt det här tas upp på olika sätt i provinsernas och territoriernas styrdokument.

Samtidigt med arbetspappret lanserades ett övergripande ramverk för digital kompetens och en samling av digitala lärresurser som lärare kan använda i undervisningen, från förskolan till och med åttan, oavsett vilken provins eller vilket territorium som de är verksamma i.

Samhället blir alltmer komplext med den digitala utvecklingen och det ställer krav på skolans utbildning och undervisning. Provinserna och territorierna hanterar detta på olika sätt i sina styrdokument. I arbetspappret definieras fyra olika förhållningssätt och ansatser:

  1. Tillförsel (Infusion).
  2. Ämnesöverskridande kompetenser (Cross-Curricular Competencies).
  3. Integrering (Integration).
  4. Spridning (Dispersion).

Manitoba och Northwest Territories räknas till dem som använder tillförsel. Det innebär att man använder en holistisk och pedagogiskt inriktad ansats för att få in it och digitala medier i all undervisning. Det digitala börjar bli en ofrånkomlig dimension av livet och lärandet, och därför måste den alltid finnas med i undervisningen, menar man i Manitoba och Northwestern Territories. It och digitala medier tillförs enklast när eleverna arbetar undersökande och utforskande: under planeringen, när de skapar sammanhang och förståelse, när de producerar för att visa sin förståelse samt när de kommunicerar och reflekterar kring sin förståelse.

I Québec hör digital kompetens till de ämnesöverskridande kunskaper och färdigheter som eleverna ska utveckla. De ska lära sig att använda information, lösa problem, värdera kritiskt, vara kreativa, använda effektiva arbetsmetoder, använda it, uppnå sin förmåga, samarbeta med andra och kommunicera på ett bra och tydligt sätt. I arbetspappret påpekas att den här ansatsen liknar tillförsel, men att den kräver större noggrannhet och hängivenhet av lärarna. Det finns risk för att de ämnesöverskridande kompetenserna hamnar i skuggan när det är så mycket annat som ska hinnas med i ämnena, konstaterar de båda författarna.

New Brunswick, Prince Edward Island, Alberta och Nova Scotia har var för sig tagit fram en särskild läroplan för it med kunskaper och förmågor som eleverna ska uppnå för att bli godkända. Dessa kunskaper och förmågor är dock svåra att undervisa i utanför ämnena. Tanken är således att it ska integreras i ämnesundervisningen i så hög grad som möjligt, påpekas i arbetspappret.

I Ontario och Yukon finns digital kompetens med i kursplanerna för några få ämnen, bland annat i engelska, där det anges att eleverna ska arbeta med text och media. Det är även möjligt att använda it i undervisningen i andra ämnen, men enligt arbetspappret är det så otydligt skrivet att det är svårt att garantera konsekvens och likvärdighet.

Enligt arbetspappret är styrdokumenten att betrakta som landskapet, medan den praktiska undervisningen ses som terrängen. Genom att studera landskapet ser man de stora dragen, men för att verkligen få en god bild av hur det ser krävs även en närmare blick på terrängen.

I det avslutande kapitlet ger författarna en svepande beskrivning av aktuella trender som mobilt lärande och Bring Your Own Device, hur lärare drar nytta av det utvidgade kollegiet för sin kompetensutveckling, kodning och makerkultur i undervisningen, med mera. Det framgår tydligt att mycket är på gång, men också att omfattning och deltagande varierar kraftigt inom och mellan olika delar av landet.

Författarnas slutsats är att det sannolikt behövs gemensamma riktlinjer och parametrar kring digital kompetens för att alla lärare och elever i hela Kanada ska få möjlighet att verka i en skola som är i takt med samhällsutvecklingen. Det handlar dels om styrdokumenten, men också om konkreta insatser för att få fart på utvecklingen på gräsrotsnivå. Många eldsjälar är igång runt om i landet, men det är inte tillräckligt för att få igång en verkligt genomgripande förändring, konstaterar de.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *