Vilken roll ska it spela i den norska skolan?

Torbjørn Røe Isaksen, Norges utbildningsminister, väckte viss uppmärksamhet när han i slutet av februari hävdade att det under de senaste tio åren funnits en stor och naiv entusiasm kring it-användningen i den norska skolan. Han menade att digitaliseringen av skolan ofta präglats av en önskan om att ”vara modern”, och att det inte funnits särskilt många tankar kring hur tekniken ska användas för att stödja elevernas kunskapsutveckling och lärande.

It är en naturlig del av vardagen, och det ska förstås även märkas i skolan, betonade Torbjørn Røe Isaksen. Men det gäller att vara medveten om att tekniken inte har något värde i sig själv. Därför är det viktigt att Senter for IKT i utdanningen, som ska bidra till att it utvecklar och förbättrar undervisning och lärande, inte bara lyfter fram de positiva aspekterna. De måste också visa när it-användningen inte fyller sitt syfte utan istället blir ett hinder i undervisningen, tillade han.

I förmiddags höll Torbjørn Røe Isaksen öppningsanförandet på NTNU:s årliga konferens NKUL i Trondheim, som med hjälp av exempel från aktuell forskning och praktik vill visa hur it kan komma till nytta i skolans undervisning. Kort därefter debatterade han it i skolan med Arbeiderpartiets Trond Giske, tidigare utbildningsminister, som leder Kirke-,utdannings- og forskningskomiteen i Stortinget.

Anförandet inleddes med att Torbjørn Røe Isaksen konstaterade att Norge ligger väl framme när det gäller digitaliseringen av samhället. Detta måste naturligtvis både förskolan och skolan vara en del av. Det som sker i resten av samhället måste reflekteras i skolan. Den tekniska utvecklingen kan helt enkelt inte väljas bort.

12 februari höll den norske centralbankschefen Øystein Olsen ett tal där han lyfte fram att den norska ekonomin är på väg från särställning till omställning. Olja och gas kommer inte längre att vara den avgörande drivkraften, utan det kommer att krävas digitala lösningar för att utveckla näringsliv och samhälle. Nyskapande, nya idéer och ny teknik är avgörande. Detsamma gäller för skolan, påpekade Torbjørn Røe Isaksen. Men det gäller att använda it på sätt som säkrar att eleverna lär mer.

Digitala lösningar ger inte automatiskt en skola där eleverna lär mer. Det förutsätter att lärarna har en yrkesmässig digital kompetens – annars kan de inte se till att eleverna utvecklar de digitala färdigheter som de behöver eller att de utvecklar sina ämneskunskaper, underströk Torbjørn Røe Isaksen.

Idag är det många blivande lärare som inte får lära sig hur it kan integreras i undervisningen på ett bra sätt. Från och med 2017 införs en ny femårig masterutbildning till lärare som förhoppningsvis kan ändra på detta. Just nu undersöks hur detta kan göras på bästa sätt. Samtidigt är det viktigt att inte detaljstyra alltför mycket. Lärarutbildningsinstitutionerna har också ett ansvar att se till att lärarstudenterna rustas till den digitala vardag som väntar, tillade Torbjørn Røe Isaksen.

Debatten mellan Torbjørn Røe Isaksen och Trond Giske direktsändes i TV2 Nyhetskanalen. Innan dess visades ett kort bandat samtal med pedagogikprofessorn Sten Ludvigsen, som utreder framtidens norska skola på uppdrag av den förra regeringen. Utredningen benämns vanligen Ludvigsen-utvalget, och jag skrev om den i januari förra året. Senast 15 juni ska slutrapporten presenteras.

Ludvigsen-utvalget tillsattes strax före det senaste valet, och syftet är att undersöka hur undervisningen behöver förändras för att förbereda eleverna för morgondagens förutsättningar och krav. Det handlar både om att se efter om ämnesstruktur och ämnesinnehåll fortfarande är relevant och att titta närmare på vilken roll it kan spela. Får eleverna lära sig det som de behöver – eller krävs det förändringar?

Sten Ludvigsen slog fast att den norska läroplanen är alldeles för bred och försöker klämma in för mycket innehåll. Utvärderingen av den stora skolreformen Kunnskapsløftet, som trädde i kraft 2006, visar att det är nödvändigt att satsa på centrala kompetenser och på djuplärande i viktiga ämnen.

Undervisningen ska utveckla de kompetenser som eleverna behöver för att förstå ämnenas metoder och principer. I matematik handlar det om att arbeta mer med förståelse, inte minst när det gäller algebra. I norska är det viktigt att eleverna arbetar mer med sammansatta texter, bland annat sakprosa, och i biologi, som är ett väldigt komplext ämne, behöver de främst utveckla en förståelse för de centrala begreppen.

Sten Ludvigsen berättade att utredningen lägger vikt vid att it-användningen framför allt måste knytas närmare ämnesundervisningen. Bland annat kan simuleringar användas för att öka elevernas förståelse och kunskapsutveckling i de naturorienterande ämnena. Här finns det starkt stöd för att it-användningen har en positiv effekt på lärandet. Läroböckerna ska inte slängas, men de måste kompletteras.

Ludvigsen-utvalget menar att det krävs stora förändringar, men att arbetet ska genomföras i små steg. Det gäller att arbeta systematiskt med förnyelsen av ämnena. Det krävs också en ny lärarroll, mer specialiserad och med mer djup i ämnet, i ämnesdidaktik och i ämnespsykologi.

Idag är det inte särskilt svårt för föräldrarna att känna igen sig i skolan. Det är trots allt inte så mycket som har förändrats. Men om utredningens förslag genomförs, kommer föräldrarna snart inte kunna känna igen sig, avslutade Sten Ludvigsen.

I den efterföljande debatten hävdade Trond Giske att han har en helt annan ingång till it i skolan än Torbjørn Røe Isaksen. Istället för att varna för en naiv optimism, utropar han ”leve entusiasmen”. Teknikutvecklingen skapar enorma didaktiska möjligheter – det gäller bara att sätta igång. Det allra viktigaste är att säkerställa att infrastrukturen är på plats, se till att tekniken kan integreras sömlöst i vardagen och att underlätta tillgången till bra digitala läromedel och lärresurser. Så lägger man grunden för en hanterbar och kvalitetssäkrad it-användning i undervisningen.

Det krävs också att lärarutbildningen förändras och att det satsas mer på kompetensutveckling och fortbildning. Många av de lärare som arbetar i den norska skolan kommer sannolikt att finnas kvar om tjugo år. Det duger inte heller att sätta hoppet till den kommande lärarutbildningen. Utvecklingen går snabbt och de problem som finns måste lösas så fort som möjligt.

Trond Giske tillade att dagens elever ska utbildas till arbeten som inte finns, där de ska använda teknik som inte utvecklats för att lösa problem som ännu inte existerar. Här är det förstås nödvändigt med grundläggande färdigheter, dit ju även den digitala kompetensen hör. Men kritiskt tänkande, kreativitet, samarbetsförmåga, ledarskap och entreprenörskap får inte glömmas bort. I matematik arbetar eleverna mest med det som datorn är bäst på: själva uträkningen. Här borde de, precis som Ludvigsen-utvalget pekar på, istället lägga större vikt vid analys och logiskt tänkande.

Torbjørn Røe Isaksen instämde i att det krävs betydligt mer arbete med elevernas djuplärande i undervisningen. Faktakunskaper kan inte ersättas av en sökmotor och behovet av detta blir inte mindre i kunskapssamhället. Utan grundläggande färdigheter klarar eleverna inte av kritiskt tänkande. Han höll också med om att det måste vara lätt att använda de tekniska lösningarna i vardagen, men påpekade att detta är något som de som utvecklar tekniken ansvarar för.

Lärarna måste föra en aktiv debatt på  sin skola kring hur och när it ska användas i undervisningen. Detta fordrar ett starkt kollegium och en yrkesgemenskap där man hjälper varandra att komma vidare och både ger ris och ros. Här behövs både diskussioner kring vilka ramar man bör sätta för it-användningen och hur tekniken bäst kan användas för att lyfta eleverna. Fortbildning behövs också för att säkerställa detta, och det satsar regeringen på nu. Den pedagogiska it-användningen ska integreras i de kurser som handlar om utveckling av ämnesundervisningen, tillade han.

Torbjørn Røe Isaksen avslutade debatten med att konstatera att det handlar om att höja ambitionerna för alla elever, så att var och en kan utvecklas så bra som möjligt. Men här gäller det att inte glömma bort de grundläggande färdigheterna. Idag är det mellan femton och tjugo procent av eleverna som har en så dålig läsförmåga att de inte kan läsa dagstidningen. Det problemet måste lösas!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *