Landet där alla älskar att lära – vision för Finland

I april skrev jag om Finlands nya läroplan för grundskolan, LP 2016, som börjar införas nästa höst och som ska förbereda eleverna för det globala, digitala och alltmer komplexa samhälle som växer fram. De övergripande målen är därför att förändra skolans verksamhetskultur och förnya undervisningen, så att eleverna kan utveckla den mångsidiga kompetens som blir allt viktigare.

Det pågår också en del mer visionärt, framåtblickande och experimenterande arbete. Ett exempel är forumet Ny utbildning, som genomfördes av Sitra, Jubileumsfonden för Finlands självständighet, under årets sex första månader. Sitra är en oberoende fond som lyder under Finlands riksdag, och har till uppgift att främja den finska samhällsutvecklingen. En del av det arbetet består i att identifiera samhällsområden som behöver reformeras, och att undersöka hur utveckling och förändring kan bli möjlig.

Ett trettiotal experter och beslutsfattare inom olika områden, med olika perspektiv på utbildning och lärande, deltog i arbetet med Ny utbildning. Under forumet arrangerades bland annat seminarier där deltagarna identifierade viktiga frågor och brainstormade kring idéer och tänkbara lösningar. De sista par månaderna genomfördes elva pilotprojekt i Helsingfors, Nurmijärvi och Uleåborg, där man på olika skolor testade några av de idéer som tagits upp på seminarierna.

Ny utbildnings facebooksida och hashtaggen #uusikoulutus (ny utbildning) på Twitter var också viktiga öppna kanaler för tankar och diskussioner. Här kunde alla intresserade delta i samtalet. Under hösten fortsätter tankeutbytet i seminarieserien Koulutuskeskiviikko (”utbildningsonsdagar”), som samordnas av Sitra med arrangeras av olika organisationer och verksamheter. Facebooksidan har bytt namn till Koulutuskeskiviikko, och framöver är det meningen att hashtaggen #koulutuskeskiviikko ska användas på Twitter.

Förra månaden kom rapporten som sammanfattar arbetet i Ny utbildning och presenterar en samlad vision för utbildning och lärande på alla nivåer i Finland: Landet där alla älskar att lära.

Redan i inledningen slås fast att Finland utbildar för gårdagens värld. Världen har förändrats snabbare än utbildningssystemet och klyftan mellan skola och verklighet blir allt större. Finland har klarat sig bra i PISA, och det har lett till att många intalar sig att skolan är bra som den är. Den finska skolan är fantastisk, för gårdagens värld. Men den är inte för dagens eller morgondagens verklighet, konstaterar rapporten.

Informationsmängden växer ständigt och lärande pågår i alla möjliga informella och formella sammanhang. Därför är det nödvändigt att alla barn och ungdomar kan hitta, utvärdera, tolka och använda information på ett konstruktivt sätt när de behöver den. Kort sagt: de behöver lära sig att lära och att tillämpa sina kunskaper och förmågor i praktiken, i autentiska sammanhang.

Det handlar inte bara om att skolan ska anpassa sig efter en förändrad verklighet. Den ska också möjliggöra förändring och en demokratisk samhällsutveckling genom att skapa nyfikna, orädda och empatiska medborgare, som kan tänka om och som har styrkan och förmågan att genomföra sina idéer. Därför är det nödvändigt att Finland blir landet där alla älskar att lära, understryker rapporten.

Ett viktigt steg på vägen är att ge mer plats för praktiskt, konkret arbete, sociala färdigheter och elevernas egna intressen, att identifiera deras styrkor och att utveckla deras förmåga att lära tillsammans med andra. I pilotprojektet Drömklubben (Unelmaklubi) tittade man närmare på hur detta kan göras utifrån modellen appreciative inquiry, som började utvecklas vid Case Western University  slutet av 80-talet. Årskurs- och ämnesöverskridande samarbetsprojekt med tematisk och verklighetsnära inriktning är en annan möjlig väg. Det här sättet att arbeta undersöktes på högstadiet i Ritaharju skola i Uleåborg under en vecka med fenomenbaserat lärande.

Rapporten understryker också betydelsen av att utveckla ett bedömningssystem som leder till att eleverna strävar efter kunskap och inte sätter betygen främst. Ett sätt att göra detta är att inkludera en portfolio med elevernas genomförda projekt och kamraternas och gruppens bedömning av den empatiska förmåga och förmågan att leda och att kommunicera med andra. Det skulle sannolikt ge en mer heltäckande och bild av vad eleven arbetat med.

En utveckling av skolans undervisning förutsätter att ensamkulturen bland lärare överges och att en mer kollaborativ och öppen delningskultur utvecklas, påpekar rapporten. I pilotprojektet Utvecklingslärare (Koulun kehittäjä­ opettajat), där man bland annat refererade till den svenska satsningen på förstelärare, undersöktes några olika vägar att möjliggöra detta.

Med utgångspunkt i makerkultur och learning-by-doing kan skolans undervisning knytas närmare lokalsamhällets vardag och den utveckling och det förändringsarbete som pågår där. Eleverna får möjligheter att tillämpa sina kunskaper och förmågor i praktiken, ute i verkligheten, samtidigt som sociala, kulturella och åldersmässiga klyftor kan överskridas på bättre sätt än idag.

I rapporten hävdas även att fixeringen vid examina och formell utbildning måste brytas. Idag är det kanske viktigare än någonsin att överskrida gränserna mellan olika kunskapsområden och att ständigt lära nytt. Det väsentliga är inte längre var man har lärt sig, utan istället vad man har lärt sig. Ett system med badges, som i rapporten kallas digitala kompetensmärken, är en möjlig väg att hantera detta.

Digitaliseringen måste utnyttjas på bättre och mer konstruktiva sätt än idag, betonar rapporten.  Användningen av digitala läromedel måste ta ordentlig fart och en mer systematisk utveckling av distansundervisning, bland annat på gymnasiet, blir allt viktigare, liksom lärandeanalytik och andra sätt att dra nytta av och bygga vidare på data om sitt eget lärande. Det är också nödvändigt att de växande klyftorna mellan olika skolor och mellan olika delar av Finland motverkas, så att alla har möjlighet till en likvärdig utbildning, oavsett bostadsort och bakgrund.

Det krävs att byråkratin kring hanteringen av skolutvecklingsprojekt börjar monteras ned. En mer öppen och flexibel försökskultur, där det är lätt och går snabbt att få medel till små undersökningar och experiment, skulle skapa bättre förutsättningar för utvecklingen av skolan i Finland, sägs i rapporten. En motsvarighet till Storbritanniens satsning på What Works Network, som syftar till att samla och sprida forskning och beprövad erfarenhet som kan utveckla skola och annan offentlig verksamhet, vore ett värdefullt tillskott.

Avslutningsvis konstateras att kommande beslut kring skolans utveckling måste vara inriktade på vad elevernas behöver lära sig och inte på organisationens behov. Här är det viktigt att bryta ner de traditionella hierarkierna och öppna för en större delaktighet, så att skolledare, lärare och elever tillsammans kan utveckla, förändra och planera undervisningen.

I ett av pilotprojekten användes processmetoden living lab och designmodellen Edukata, som började utvecklas under Europeiska skoldatanätets iTEC-projekt, för att prova hur detta kan göras i praktiken. Arbetet i Majakka-Fyren, ett samarbetsnätverk för drygt 170 grundskolor som samordnas av Utbildningsstyrelsen, fokuserar både på elevernas lärande och behovet av en större delaktighet.  Kanske kan det ge en skjuts åt utvecklingen inom det här området.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *