Fyra teser om framtidens lärande

Förra veckan tog jag upp Sitras arbete med forumet Ny utbildning och den vision för utbildning och lärande i Finland som presenteras i rapporten Landet där alla älskar att lära. Men det är mer på gång i den här riktningen i Finland. I mitten av juli presenterade fyra forskare vid Helsingfors universitet fyra teser om framtidens lärandeSuomiAreena i Björneborg, ett årligt arrangemang som närmast kan jämföras med Almedalsveckan.

De fyra teserna är resultatet av olika avslutade och pågående forskningsprojekt som forskarna drivit eller driver vid sina respektive institutioner. Några av forskningsprojekten finns med i semifinalomgången av Helsinki Challenge, en tävling i vetenskaplig innovation som Helsingfors universitet arrangerar med anledning av att man i år firar 375-årsjubileum.

Syftet med de här forskningsgrundade teserna är att peka på behovet av att tänka i nya banor i viktiga frågor som rör utbildning och undervisning. Här ryms också en vision för skolan.

Tes 1: Undervisningen ska motivera eleverna och utgå ifrån deras intressen.

Den här tesen drivs av Kristiina Kumpulainen, professor vid Institutionen för lärarutbildning och ledare av Playful Learning Center. Hon var också en av de experter som deltog i forumet Ny utbildning. Kristiina Kumpulainen menar att skolans undervisning har lagt för stor tonvikt vid kunskapsförmedling, och inte tagit tillräcklig hänsyn till den betydelse som känslor, motivation och engagemang har för kunskapsutveckling och lärande.

Barn kan lätt slukas upp av leken och det informella lärande som de utvecklar där. Skolan borde sträva efter att skapa liknande möjligheter, i samspel med andra delar av samhället.  Här ska eleverna kunna utveckla sitt lärande, bygga sin identitet och tränas i att bli aktiva och ansvarsfulla medborgare som kan ta initiativ för att lösa problem och utmaningar tillsammans med andra.

För några år sedan deltog Kristiina Kumpulainen i forskningsprojektet Broar till lärande, där hon och några kollegor undersökte hur skolan tillsammans med kulturinstitioner som museer, mediacenter och djurparker kan skapa engagerande och ämnesöverskridande lärmiljöer, som förenar formellt och informellt lärande. Eleverna ska inte bara sitta passivt för att lyssna och ta emot, utan de ska vara aktiva, undersökande och skapande.

Kristiina Kumpulainen menar att det idag är omöjligt att veta vilka kunskaper och förmågor som kommer att behövas i framtiden. Därför är det nödvändigt att skolans undervisning hjälper barn och ungdomar att utvecklas till aktiva, öppna, nyfikna och kreativa individer. De ska lära sig att lära för att kunna ta kontrollen över sina egna liv och kunna utveckla sig själva och samhället i samspel med andra.

Tes 2: Undervisningen ska träna eleverna att dra nytta av den digitala teknikutvecklingen, att tänka kreativt och att samarbeta med andra människor – förmågor som blir allt viktigare och som inte kan automatiseras.

Katri Saarikivi, som är doktorand vid Enheten för kognitiv hjärnforskning, konstaterar att undervisningen traditionellt ägnar för mycket tid åt att träna minnet och den rationella slutledningsförmågan. De här förmågorna är förstås fortfarande viktiga, men samtidigt är detta något som datorn klarar betydligt bättre än människan. Att kunna se världen ur andras perspektiv, att känna empati och förstå hur de tänker är däremot något som människan är överlägset bäst på. Och det borde skolans undervisning därför ägna mer tid åt att utveckla.

I forskningsprojektet NEMO (Natural emotionality in digital interaction), som hon deltar med i Helsinki Challenge, undersöker Katri Saarikivi och hennes kollegor hur man kan skapa interaktiva digitala miljöer som gör det möjligt att uttrycka och förmedla känslor på ett mer fullödigt sätt när man interagerar med andra människor på nätet.

Det är också viktigt att undervisningen tränar eleverna i att dra nytta av tekniken, att använda den för att förstärka sina egna förmågor och för att hitta, analysera och sammanställa information. Här blir det också avgörande att utveckla förmågan till kritiskt tänkande.

Kunskap och analytiskt tänkande är naturligtvis fortfarande nödvändigt, menar Katri Saarikivi. Vad det handlar om är att i så stor utsträckning som möjligt låta datorer och artificiell intelligens ta hand om de rutinmässiga uppgifterna i arbetsliv och vardag. De mer komplexa problemen, som inte har några färdiga lösningar, ska människan hantera.

Tes 3: Lärare ska samarbeta med pedagoger utanför skolan och öppna upp för fysiska och virtuella lärmiljöer i andra delar av samhället

Leena Krokfors är professor vid Institutionen för lärarutbildning. Hon anser också att skolans uppgift är att hjälpa barn och ungdomar att utvecklas til kunniga och aktiva medborgare, och det förutsätter att elev- och lärarrollerna förändras. Eleverna ska inte bara sitta stilla och lyssna på läraren, utan de ska gemensamt hitta nya sätt att förstå, interagera med och förändra omvärlden.

Det är inte längre läroboken som ska sätta ramarna för vad eleverna lär sig, menar Leena Krokfors. Såväl dagens digitala medielandskap som den fysiska verkligheten utanför skolan ger helt andra möjligheter för undervisning och lärande.

Leena Krokfors var en av de forskare som arbetade med Broar till lärande, och hon leder tillsammans med Lasse Lipponen det femåriga forsknings- och utvecklingsprojektet OmniSchool, som avslutas i år. Precis som namnet antyder, handlar det om att göra det möjligt för skolan att finnas överallt, både ute i samhället och i digitala miljöer, och att utveckla undervisningsmetoder som bygger vidare på detta.

Skolan ska inte vara en verklighet i och för sig själv, utan en del av samhället och verkligheten. Lärande och undervisning kan äga rum överallt och det kan ske på många olika sätt. Därför gäller det både att skapa nätverk som gör det möjligt att undervisa och lära ute i samhället och att utveckla och samla metoder och arbetssätt som fungerar.

Tes 4: Skolan måste vara en inspirerande lärmiljö

Kirsti Lonka är professor i pedagogisk psykologi vid Institutionen för lärarutbildning. Hon slår fast att skolans fysiska miljö måste vara inspirerande, flexibel och möjlig att anpassa efter situationer och omständigheter. Det är inte kyrkbänken som ska vara modellen för hur skolans lokaler organiseras, utan snarare lägerelden.

I det avslutade forskningsprojektet UBIKO, undersökte hon hur surfplattor, trådlösa nät och en mer flexibel möblering gör det möjligt att skapa lärmiljöer i skolan som underlättar för eleverna att vara aktiva, att samarbeta och att arbeta undersökande. Hon tittar närmare på detta tillsammans med Leena Krokfors och några andra kollegor i forskningsprojektet Engaging Future Workplace, som deltar i Helsinki Challenge.

Det fysiska rummet och den teknik som används ska inspirera och ge stöd åt lärandet. De ska inte skapa stela ramar som orsakar stress, oro eller tristess. De behov som undervisningen och lärandet ställer ska alltid komma i första rummet, menar Kirsti Lonka. Framför allt gäller det att lärare och elever arbetar problembaserat och undersökande. Därför är det nödvändigt att lokalerna, tekniken och de digitala och fysiska lärresurser som används anpassas efter detta.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *